Handlingen.
Ett odrägligt ungdomsgäng i Brixton och deras offer och langare tvingas försvara sig mot en rymdinvasion. Och trots att monstren har stora klor och vassa tänder, så står det snart klart att man inte ostraffat ger sig på invånarna i Londons tuffaste förort.
Monstren!
Inte mycket rymdskepp i den här filmen, eftersom det mesta utspelas i council flats i södra London. Men vi får se desto fler elaka monster, som mest ser ut som gorillor med enorma självlysande tänder. Lågbudgetsuddiga, visst, men det funkar ändå eftersom det är människorna som är i centrum för handlingen. Det är två sorters monster, och skillnaden mellan dessa utgör en del av handlingen.
Pretentionerna?
Nej, ren och skär underhållning för hela slanten!
Look och specialeffekter;
Genomgående grynig dokumentär indiekänsla, komplett med skakiga handkameran, lensflares och scener ur fokus. Precis som i många andra science fictionfilmer (t ex Cloverfield) är det ett effektivt sätt att öka autenciteten. Här har vi dessutom en amatörensemble av (vad som verkar som) riktiga förortskids, och det förhöjer ytterligare känslan. Men själva storyn är förstås ingen diskbänksealism, utan en härligt utflippad fantasi.
Domen:
En mycket lyckad liten film som både är en kul komedi och spännande action. Det är som en sympatisk och skojig variant på de hoodie horror-filmer som brittiska filmbranschen spytt ut på marknaden de senaste åren. Eller som om The Wire mötte Super 8. Eftersom ungdomarna är så duktiga och tempot så högt så bortser man gärna från de lätt oslipade och ruffa kanterna. Det märks också att det är berättarproffs som står bakom filmen: producenten Nira Park gjorde också Shaun of the Dead och regissören Joe Cornish är en av manusförfattarna till Spielbergs Tintin.
Se även+
JJ Abrams Super 8 för Hollywoods version av den här filmen. Eller skräckkomedin Grabbers, för att se samma sak hända på en irländsk ö.
5 kommentarer