Dreamcatcher (2003) – akta dig för Mr Gray

Jonesy blir besatt i Dreamcatcher

Jonesy blir besatt i Dreamcatcher

Handlingen.

Vi fortsätter temat bodysnatchers med en historia av Stephen King. Elementen känner vi igen från andra Kingromaner: ett gäng pojkar blir beskyddare åt den utsatte och utvecklingsstörde Duddits. Genom att släppa in honom i gemenskapen räddar de honom från mobbing, men han ger dem en märklig gåva tillbaka: telepatiska krafter. Telepatin blir bandet som håller gänget samman. De håller kontakten i vuxen ålder genom att träffas varje år i jaktstugan i Maine. Där dricker de öl och återupplivar gamla minnen. Men det är uppenbart att livet inte varit så snällt mot de fyra gamla kompisarna. Jonesy (Damian Lewis) är fortfarande skadad efter en livshotande bilolycka. Pete (Timothy Olyphant) är en loser som förgäves försöker locka brudar med hjälp av sina tankeläsartricks. Och så vidare.

Ute i skogen träffar två av vännerna på en förvirrad man, som de räddar undan snön och tar in till stugan. Han visar sig dock vara infekterad av en utomjordisk mask som tar sig ut den naturliga vägen genom toaletten, och samtidigt dödar sin värd. Sen ger den sig på våra huvudpersoner. Samtidigt attackeras de båda andra av liknande varelser under en jakttur. Och medan Jonesy förlorar kampen mot rymdmasken i stugan och får sin kropp ”besatt” av en utomjordisk överintelligens, så slår USA:s armé en järnring kring skogen för att jaga rätt på och döda alla aliens. Problemet är bara att vem som helst av lokalbefolkningen kan vara smittad. Det hindrar dock inte den galne överste Curtis (Morgan Freeman), som mer än gärna gör processen kort med civila. Henry (Thomas Jane) blir tillfångatagen av soldaterna, och tar sin chans att ställa allt till rätta..

Rymdskeppet!

En kraschad jättefarkost förekommer under en scen, men filmen utspelas helt och hållet på Jorden.

Pretentionerna?

King varierar här det vänskaps- och barndomstema som är något av hans specialitet. Men killarnas vänskap med Duddits är inte lika minnesvärd som pojkarnas i Stand By Me eller Det. Ambitionsnivån är också märkbart lägre i Dreamcatcher. Men en kul idé lyckas King få till: Jonesys minnesrum, där han med sina telepatiska krafters hjälp visualiserat alla sina minnen i form av ett dammigt bibliotek. Då utomjordingen Mr Gray invaderar Jonesys kropp tar han sin tillflykt till minnesarkivets allra hemligaste rum. En originell idé som tilltalar mig mycket.

Kompisgänget med Duddits i mitten

Specialeffekter och look;

Större delen av filmen utspelas i en stuga i en snöig skog, och kunde vara vilket drama som helst. När väl de slemmiga rymdmaskarna gör entré visar de tyvärr sig vara dussinprodukter i monstergenren, med tydligt animationsryck i rörelserna. Betänker man att filmen gjordes flera år efter The Lord of the Rings så kunde man ha förväntat sig en smula mer autenticitet hos dessa rymdbestar. En visuellt underväldigande film.

Luckor i manus (spoilervarning!)

Lawrence Kasdans insats som regissör, men filmen lider svårt av att Kings berättelse saknar driv framåt. Idén att (spoilervarning!) Duddits kommit till enkom för att bekämpa Mr Gray i vuxen ålder är i och för sig en solid och klassisk King-idé. Men alltför mycket i den här storyn verkar bero på slumpen: varför kommer Mr Gray just till Duddits kompisars stuga? Varför är Duddits inte med i tre fjärdedelar av filmen?  Och varför, om han nu egentligen är ett mäktigt rymdlejon, har Duddits gömt sig som en leukemisjuk kille med Downs syndrom?

Domen:

Med rätta räknas Dreamcatcher till Stephen Kings svagare romaner, och visst har filmen stora problem med trovärdigheten och balansen mellan drama och blodiga monstereffekter. Berättelsen innehåller alltför mycket att hålla reda på, med för liten belöning på slutet. (Hmm, ett vanligt problem hos Stephen King.)

Men jag har trots det alltid gillat den här filmen. Förmodligen för att man lätt tycker om barnskådisarna i skildringen av pojkåren. Och den vuxne Jonesy är en intressant karaktär, vars kluvna personlighet (då han blir besatt) gestaltas med härlig energi av Damian Lewis. Dessutom bjuder Dreamcatcher på ett par riktiga nagelbitarscener, då männen ställs mot masken i jaktstugan. Det räcker mer än väl som underhållning en regnig kväll.

Se istället-

Stand by me, ni vet den med River Phoenix och Corey Feldman
Dimman för mer av Henry (Thomas Jane)
The Thing för alieninfektion i snö
Mer bodysnatchers på Rymdfilm

Annonser

4 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s