Månad: oktober 2012

Alien vs Predator (2004) – En sextondel så bra

Predator mot alien

Det här är film nr 50 som jag skrivit om på Rymdfilm. Yay!

Handlingen.

Numera räknas inte Alien vs Predator (eller AvP) till Alienseriens ”kanon” efter det att Ridley Scott helt avfärdat allt som hände i den då han själv gjorde Prometheus. Och vad Ridley säger är lag i dessa sammanhang. Men 2004 trodde vi att vi fått en äkta Alienuppföljare och bänkade oss med höga förväntningar för att se hur en expedition ledd av Charles Bishop Weyland (Lance Henriksen – som ju även spelade androiden i Aliens och Alien 3) reser till Antarktis och upptäcker en pyramid under isen. Där utspelas en kamp på liv och död mellan de utomjordiska raserna xenomorpher och predators. Guiden Alexa (Sanaa Lathan) hamnar mitt i striden och tvingas ingå en antialienallians med en predator för att överleva.

Rymdskeppet!

Predators landar i kapslar som borrar sig ned i isen. Det mesta av filmen är mycket riktigt också helt under isen.

Specialeffekter och look;

Ganska stämningsfullt med massor av blått ljus och mystiska gångar. Men samtidigt med en stark känsla av datorspel och utan några som helst nyskapande delar – vi får mer av vad vi redan sett i tidigare filmer. En aliendrottning dyker upp en stund och är ganska fab, men också henne har vi sett förut.

Manuset,

Det första man slås av då man ser om filmen 2012 är hur lik berättelsen är Ridley Scotts alldeles nya Prometheus. Det är till och med en Weyland som leder expeditionen. Förklaringen är att det mesta lånats från originalet – nämligen Alien från 1979. I manus till Scotts allra första monsterrulle finns nämligen pyramiden med offerkammaren med, och manuset beskriver en betydligt större och rikare värld än den som man till slut hade råd att filma. Både AvP och Prometheus bygger alltså på idéer som Scott, Dan O’Bannon och Ronald Shusett  fick redan på 1970-talet, och de två sistnämnda står även som upphovsmän till ”story” i AvP. Manuset till 2004 års film är dock skrivet av mannen som även regisserar: Resident Evils Paul WS Anderson.

Även om de båda filmerna på ytan har så mycket gemensamt har AvP inte mycket att komma med jämfört med Prometheus. Framför allt lyckas AvP inte tillföra något eget till mytologin, och personporträtten är helt endimensionella. Manus låter inte Sanaa Lathan bli något annat än ”tuff tjej”  och resten av karaktärerna är bara kanonmat. Det är också intressant att se hur olika approach Paul WS Anderson och Ridley Scott har till exposition – dvs då bakgrundsstoryn ska förklaras. Där Anderson låter sina karaktärer berätta allt övertydligt i klartext, så lämnar Scott de flesta frågor obesvarade.

Mest minnesvärda scen*

Det är något poetiskt med borrhålet ned i isen, där expeditionen tar sig ned til pyramiden.

Inte Noomi Rapace direkt

Domen:

Den sorgliga sanningen är att kvaliteten halverats med varje uppföljare till Alien. Om Camerons Aliens var hälften så bra som Alien, så var Alien 3 bara hälften så bra som Aliens. Och så vidare. Därmed är Paul WS Andersons försök bara en sextondel så bra som Alien. Det här var en stor besvikelse då den kom. All originalitet är som bortblåst, och ersatt av mer av samma klichéer. Det här skulle kunna vara vilken monsterrulle som helst.

Att AvP numera inte är kanon betyder att äkta Alienfans låtsas som om filmen inte finns, och man behöver inte ta hänsyn till något som händer i den. Så kan det gå.

Se istället-

Övriga i serien. Eller varför inte Andersons första Resident Evil-film, som var betydligt vassare?

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

De bästa episoderna från Star Trek Voyager (1995-2001)

Övre raden från vänster: Harry Kim, The Doctor, Chakotay, Tom Paris. Mellanraden: Seven of Nine, Neelix, B’lanna Torres, Tuvok. Främst: Kapten Janeway

Mer Star Trek på Rymdfilm

Handlingen.

I en olycka under ett uppdrag förflyttas USS Voyager och dess besättning tvärs över hela galaxen, och hamnar 75 år från Jorden (premiärepisoden Caretaker)  De är ensamma i en fientlig och okänd sektor av rymden, utan mycket hopp om att komma levande hem. Men kapten Janeway (Kate Mulgrew) är inte den som ger upp i första taget. Med lika delar järnhand och moderlig omtanke formar hon sin bångstyriga besättning och sätter kurs mot Jorden. I sju säsonger får vi följa Voyagers kamp för att få komma hem.

Seven of Nine (Jeri Ryan)

Min favoritserie!

Den här tv-serien är min hemliga last. Under två år satt jag ett par, tre kvällar per vecka och sträcksåg alla 129 timmarna fördelade på 172 episoder. Enligt min åsikt är Voyager den mest sevärda av Star Treks fem olika tv-serier. Originalserien från (1966-1969) är idag daterad och funkar främst som kuriosa. The Next Generation (1987-1994) har många goda sidor men är för hurtig (barn ombord!) för min smak. Deep Space Nine (1993-1999) är en ohelig mix av såpopera och new age. Och den sista (?) serien, Enterprise (2001-2005) på tok för tråkig. Som ni märker är jag en trekker med ganska höga krav – och endast Voyager passerar mitt nålsöga. Premissen med skeppet som försöker komma hem är genialt enkel och ger en naturlig ramberättelse, utan att det för den skull blir långrandigt. Resan hem låter serien koncentrera sig på samspelet mellan huvudpersonerna, framför allt trion Janeway, Seven of Nine och Doktorn.

Säsong 4 till 7 gäller

Det luriga med Voyager är att de första tre säsongerna är ganska tråkiga. Tittarsiffrorna var därefter, och serien hankade sig fram utan att lyfta. Men i dubbelavsnittet Scorpion (slutet säsong 3/början säsong 4) introduceras Seven of Nine (Jeri Ryan), en förrymd borgdrönare. Henne har jag skrivit om i inlägget 8 mentalt störda robotar.  I Seven finner seriens skapare det dramatiska fokus som vänder alltsammans och även gör att övriga figurer kommer till sin rätt. Jeri Ryan spelar rollen stramt, ständigt återhållet behärskad, men med en känslostorm som rasar under ytan. Även kapten Janeway blommar ut från och med säsong 4. Inte nog med att hon slipper ha håret uppsatt á la Lilla huset på prärien, hon lugnar också ned sig något, och Kate Mulgrew hittar ett sätt att spela sin kapten med både mer värme och större auktoritet. Voyager fann helt enkelt sitt framgångsrecept under säsong 4.

Självklart finns det mycket utfyllnad  i en räcka på 172 avsnitt, även i de bästa säsongerna. Vad du ska hålla utkik efter är avsnitt som handlar framför allt om Janeway, Seven of Nine och/eller Doktorn. Samspelet mellan dessa tre är mer än halva behållningen. Doktorn (Robert Picardo, även känd från Stargate) är ett hologram som också råkar vara en pompös kuf, och lyckas med konststycket att både vara rolig och intressant. Även honom skriver jag om i 8 mentalt störda robotar.

USS Voyager

De här episoderna ska du se

Om du ska börja se Voyager rekommenderar jag dig att börja med den allra första episoden (Caretaker) för att få bakgrunden till hela berättelsen. Sen hoppar du till slutet av säsong 3 (Scorpion) och fortsätter med hela säsong 4, 5, 6 och 7. Sen kan du gå tillbaka och kolla på några guldkorn från de första säsongerna. Voyagers episoder är relativt fristående, så du behöver inte kolla på allt i rätt ordning. Många kritiker tycker att det är en brist, och föredrar Deep Space Nines långa berättelsetrådar och komplicerade relationer. Voyager har verkligen en tendens att återställa allt i slutet av varje avsnitt, och så börjar man om på frisk kula igen. För mig är det en fördel. Star Trek när det är som bäst har alltid handlat om att ta en enda filosofisk idé och utforska den. Det görs bäst i episodform. Dessutom sjunger Doktorn och Seven ofta tillsammans.

Caretaker

Säsong 1

  • Caretaker – vi får lära känna huvudpersonerna och får veta hur de hamnade så långt hemifrån. Det räcker från säsong 1.

Säsong 2

  • Meld – en mordhistoria med bl a Brad Dourif
  • Dreadnought – en missil med AI måste stoppas innan den exploderar, men den är väldigt målmedveten
  • DeadlockFAVORIT. Två olika versioner av skeppet skapas, och måste samarbeta för att en ska överleva. Men vilken?
  • The Thaw – ond clown!
  • Lifesigns – doktorn blir kär för första gången (i ett annat hologram)

Seven of nine som hon först ser ut

Säsong 3

  • Future’s End (del 1+2) – Sarah Silverman spelar huvudrollen och hela besättningen flyttas till Jorden på 1990-talet.
  • Coda – Janeway hamnar i en tidsloop och dör gång på gång
  • Distant OriginFAVORIT. dinosaurier i rymden!
  • Scorpion (del 1) – det första av många bra episoder med de onda androiderna The borg. Borgerna blir något av seriens huvudskurkar, och det är i det här avsnittet som Seven gör sin entré för första gången

Den här krabaten träffar vi i Prey

Säsong 4 – nu börjar det på riktigt

  • Scorpion (del 2) – Seven blir en del av besättningen
  • Revulsion – Doktorn träffar ett annat hologram som hatar organiska varelser
  • The RavenFAVORIT. borgerna igen, i Sevens barndomshistoria. Gripande, tycker i alla fall jag.
  • Year of Hell (del 1 + 2) – FAVORIT. riktigt episk tidsresehistoria i två delar
  • Message in a bottleFAVORIT. Doktorn transporteras till alfasektorn i galaxen. Tillsammans med ett annat doktorhologram, spelat av Andy Dick, slåss de mot romulanerna. Komedi.
  • Hunters – Vi möter den ganska otrevliga rasen hirogenerna, som jagar andra varelser i en våldsam tradition
  • Prey – FAVORIT Fler hirogener, och ett riktigt läskigt monster med telepatiska krafter
  • The Killing Game (del 1 + 2) – Hirogenerna tar över Voyager och alla hamnar i ett scenario från Andra världskriget på holodäcket
  • The omega directive – en hemlig nödplan sätts i verket för att skydda universum
  • Living witness – en alternativ Voyager där alla är onda, sett genom en främmande civilisations ögon

Säsong 5

  • Night – Janeway känner skuld för att hon strandat skeppet så långt hemifrån
  • Timeless (dubbelepisod) – Harry Kim står i centrum för denna episka (och påkostade) tidsreseepisod, där Voyager har kraschat och besättningen är död. En mycket äldre Harry reser tillbaka i tiden för att rädda dem. En favorit!
  • Latent image – Doktorns minnen har blivit ändrade, men av vem?
  • Bride of ChaoticaFAVORIT i svartvitt. Ett holografiskt spel med pulp-sci-fi från 1940-talet går överstyr. Besättningen måste ge sig in i spelet för att rädda Voyager. Totalt nonsens, och väldigt roligt.
  • Dark Frontier (dubbelepisod) – The Borg Queen dyker upp, då Janeway vill stjäla teknologi från borgerna
  • Think Tank – Jason Alexander från Seinfeld spelar ledaren för en otroligt självgod och farlig rymdtankesmedja som vill rekrytera Seven
  • Someone to watch over me  FAVORIT. Så nära som Doktorn och Seven kommer en romans med varandra, och de sjunger You are my sunshine.
  • Relativity – ett skepp från framtiden vill hjälpa Voyager – eller?
  • Equinox (del 1) – FAVORIT. Ett annat skepp från Starfleet dyker upp på flykt undan onda varelser från en annan dimension. Men har kapten Ransom verkligen rent mjöl i påsen?

Voyager skjuter på Equinox

Säsong 6

  • Equinox (del 2) – FAVORIT. upplösningen på historien om den tvivelaktige kapten Ransom, där Seven blir kidnappad av en ond version av doktorn, och torterad.
  • Tinker, tenor, doctor, spy – Doktorn låtsas vara befälhavare för skeppet, och rymdvarelser som spionerar på skeppet tar honom på allvar
  • The Voyager conspiracyFAVORIT. Seven blir paranoid
  • Pathfinder – Voyager får en första kontakt med Jorden!
  • Blink of an eyeFAVORIT. En söt och tankeväckande historia om en planet som har Voyager som gudar genom sin historia. Klassisk Star Trek!
  • Virtuoso – Doktorn blir operastjärna på en planet
  • Live fast and prosper – Dubbelgångare lurar andra skepp att tro att Voyagers besättning är skurkar
  • Collective – Voyager hittar ett borgskepp med borgbarn ombord
  • Unimatrix Zero (del 1) – Seven försöker rädda en hemlig mental värld dit frihetstörstande borgdrönare flyr

Den äldre Janeway reser tillbaka i tiden och möte Borg Queen

Säsong 7 – finalen

  • Unimatrix Zero (del 2) – FAVORIT. upplösningen på historien om den hemliga världen
  • Imperfection – Seven håller på att dö av sina cyborgimplantat
  • Critical care – Doktorn tvingas jobba på ett hjärtlöst sjukhus, i ett debattinlägg i den amerikanska sjukvårdsdebatten
  • Body and soul – Seven och Doktorn byter kroppar!
  • Flesh and bloodFAVORIT. hirogenerna håller på att gå under, eftersom deras byten har vänt sig emot dem med hjälp av teknologi från Voyager
  • Repentance – en dödsdömd fånge omvänder sig medan han transporteras av Voyager, och Seven engagerar sig i hans sak
  • The void – skeppet hamnar i en del av rymden där det är allas krig mot alla
  • Q2 – Ett besök från Q från TNG
  • Author, author – Doktorns roman som beskriver Voyagers besättning som idioter blir en succé hemma på Jorden
  • Endgame (dubbelavsnitt) – FAVORIT. Ett riktigt välskrivet serieslut, med förhållandevis mycket specialeffekter, massor av onda borger och där Janeway kommer tillbaka i tiden för att till slut få hem sitt skepp med sina vänners liv i behåll. Lagom episkt och känslosamt.
Bride of Chaotica är ett helt corny avsnitt

Bride of Chaotica är en hyllning till Blixt Gordon

Specialeffekter, look och tempo,

Det är trots allt en tv-serie från 1990-talet vi talar om, så självklart ser inte inte allt helt fräscht ut. Voyager gör få avsteg från Star Treks vid denna tid mycket väl inarbetade visuella koncept. De flesta aliens har lite knölar i pannan och något spräckligt på sig. Serien klarar sig dock från att kännas allt för corny då det mesta ustpelas ombord på Voyager, som i sig är en ganska snygg miljö. Vi bjuds på få riktiga rymdscener i varje avsnitt, men de vi faktiskt får se är helt datoranimerade och håller än idag god tv-klass. I de fyra sista säsongerna, då tittarsiffrorna steg, förekommer två-tre dubbelavsnitt per säsong och dessa är i allmänhet lite mer påkostade. Speciellt då borgerna, och då i synnerhet The Borg Queen är med.

Mer Star Trek på Rymdfilm:

Långfilmerna: The Motion PictureThe Wrath of Khan, The Search for SpockThe Voyage Home, The final frontier,  The undiscovered country, First contact, Insurrection