Star Trek First Contact (1996) – cyborgdrottning attackerar

Borgdrottningen är det bästa tillskottet till Star Trekuniversum på tio år

Handlingen.

Vi bevittnar ett historiskt ögonblick: Zephyr Cochrane (James Cromwell), mannen som ska komma att uppfinna överljusdrift ska att testa sitt egensnickrade skepp. Det är alldeles efter tredje världskriget, och mänsklighetens framtid är mörk. Framtida historiker menar att det är hans första överljusflight som blir vändpunkten: Cochranes vetenskapliga framgång lockar till sig ett skepp från planeten Vulcan, vår ”first contact” med en utomjordisk ras. Så att Cochrane lyfter i Phoenix ska vara inledningen på den utopiska framtid som vi känner från Star Trek.

Men i den åttonde Trekfilmen står denna framtid på spel. Cochrane är en bitter alkis, som eventuellt aldrig kommer att lyfta från marken. The Borg under ledning av den delikat ondskefulla Borg Queen (Alice Krige), kommer dundrande bakåt i tiden för att döda honom, innan han hinner förändra historien. Det är bara Picard (Patrick Stewart) och besättningen på Enterprise E som kan ställa allt till rätta.

Enterprise NCC-1701-E

Rymdskeppen!

Det är en helt ny Enterprise (nummer E) vi möter, eftersom det förra skeppet kraschade i slutet av föregående film (Generations). Den är mycket slickare, med gråsvart skrov och blå neonljus längs pontonerna. Designen har många fler detaljer än TV-seriens skepp, vilket lämpar sig bra för bioduk och HD-film. E-skeppet är en lyckad uppdatering av ett välkänt koncept, och återkommer i ytterligare två filmer. I First Contact möter vi också Borgernas kubskepp i storformat för första gången. Speciellt inledningsscenen där kameran zoomar ut från en drönarkammare är maffig.

Pretentionerna?

Borgdrottningen erbjuder organiskt liv åt Data (Brent Spiner), som genomgår moraliska kval. Och den försupne Zephyr Cochrane tvivlar på sin uppgift. Lagom mycket moraliska dilemman, utan att det blir för pretto.

Specialeffekter och look;

Vid det här laget (1996) hade TV-serien The Next Generation (TNG) varit nedlagd ett par år, och både Deep Space Nine och Voyager gick samtidigt på TV. Trek stod på höjden av sin popularitet, men kapten Picard och de andra riskerade att uppfattas som reliker från 1980-talet. De gick snabbt från Nästa generation till Förra generationen. Det var med andra ord hög tid att ge TNG-generationen en makeover till långfilm nr 2. First Contact är betydligt mer suggestiv än den ljusa föregångaren Generations, med genomgående mörka scenerier upplysta av grönt, rött och blått ljus. De beige interiörerna från TV-serien är ersatta med en uppdaterad svart, grått och neonfärgad look.

Luckor i manus,

Någonstans mitt i filmen, när det är som mest dramatiskt med Data och Drottningen, så kommer ett par bisarra scener helt utan styrfart. Picard drabbas av hjärnsläpp och ger sin gäst Lily (Alfre Woodard) en rundvisning på Enterprise, trots att han vet att halva skeppet är invaderat av The Borg. Självklart springer de rakt på de onda cyborgerna, men Picard ger sig fortfarande inte utan leder Lily rakt i bland dem. När The Borg självklart börjar jaga dem tar de sin tillflykt till skeppets holodäck. Allesammans hinner dricka dry martini och dansa foxtrot innan jakten fortsätter. Det är som om Mel Brooks invaderar filmen för en stund.

Mest minnesvärda scen*

Borgdrottningens entré! Data ligger fastspänd på en brist, fångad. Drottningens röst hörs först, och sedan kommer hennes huvud åkande längs taket och monteras ihop med en kropp. Omedelbart försöker hon rekrytera Data genom att byta ut en del av hans konstgjorda kropp mot organiskt material. Borgdrottningen är ger ganska intimt intryck. Hon talar lågmält och utger sig för att vara förstående. Det gör henne desto läskigare, med tanke på att allt hon vill är att assimilera dig och alla du känner.  Alice Krige gör sin roll med intensitet, och skänker en karaktärsskådepelares tyngd åt en figur som annars hade kunnat vara lätt att skratta åt. Hon är den bästa skurken i Star Trek-universum sedan Khan.

Zephyr Cochrane uppfinner warpdriften, med lite hjälp från spriten, Troi och Riker

Domen:

First Contact är den enda av de fyra långfilmerna med kapten Picard som är något att ha. Storyn är lagom storslagen, känslan av fara för hjältarna är påtaglig, effekterna känns påkostade och tempot är betydligt högre än i Generations. Jag inbillar mig att manusförfattarna Brannon Braga och Ron D Moore tog sig samman inför den här filmen, medvetna om att deras förra försök inte höll måttet. Jonathan Frakes (som ju spelar Riker) gör ett habilt jobb som regissör, med gott om blinkningar till fansen. Men även i denna helt godkända film är problemen med The Next Generations småtråkiga och färglösa persongalleri uppenbara. Picard och Data gör så gott de kan, men övriga besättningsmedlemmar gör varken till eller från för dramat. Det är förstås min subjektiva åsikt, och du kanske har en annan?

Se även+

Övriga Trekfilmer med jämnt nummer: The Wrath of Khan, The Voyage Home, The Undiscovered Country.

Visste du att?

Manus är bl a skrivet av mannen bakom den rebootade Battlestar Galactica, Ron D Moore.
Robert Picardo, doktorn från Star Trek Voyager, spelar en kopia av läkarhologrammet – alltså den välkände doktorns digitale tvillingbror.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Annonser

15 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s