Oops, det blev visst nio filmer av bara farten, men när man väl publicerat något så är det inte bra att byta rubrik. (So much for friendly URLs)
Iron Sky är rena steampunkjulafton
Iron Sky (2012)
I den här läckert formgivna finsk-tysk-australiensiska komedi avslöjas att de sista nazisterna inte alls gav upp 1945. Nej, under ledning av sin nye führer Kortzfleisch (Udo Kier) flydde de i sina flygande tefat till månens mörka sida där de skapade en hemlig bas formad som en enorm svastika. Förvånansvärt sevärt och alldeles sanslöst snyggt designat.
Grabbers (2012)
Skräckkomedi om vad som händer då dryckesglada irländare möter den kosmiska skräcken. En mer än lovligt larvig film med massor av hjärta och kärlek till skräckgenren. Lånar friskt från filmer som Tremors och Aliens.
Mars Attacks! (1996)
Den hör inte till Tim Burtons bästa, men är helt klart en av hans mer utflippade. Jack Nicholson är kul som USA:s president som försöker välkomna de sjusärdelses otrevliga marsianerna. Och det är gott om väldigt skruvade scener, som då en mekanisk kvinna försöker lönnmörda presidenten. Massor av kärlek till genren.
Unga stjärnor som Josh Hartnett, Elijah Wood, Salma Hayek och Jordana Brewster i The Faculty
The Faculty (1998)
Ett gäng high schoolelever på kant med tillvaron är de enda som märker att skolan håller på att tas över av bodysnatchers från rymden. Det finns något djupt tillfredställande i att se skolans geeks och freaks genomskåda sammansvärjningen och besluta sig för att kämpa mot sina plågoandar, trots de dåliga oddsen. Med Elijah Wood m fl.
V miniserie (1983)
Inte recenserad av Rymdfilm. 1980-talet i dess mest extrema form: ett geni kom på idén att göra en cross over mellan Dallas och Star Wars. De första, timlånga avsnitten håller än idag. Diana är kanske den bästa rymddrottningen någonsin, och man tycker fortfarande synd om den där musen. Lagom övertydliga referenser till Förintelsen skänker någon sorts legitimitet åt en berättelse som annars mest går ut på att skjuta med strålpistol.
Är det Pacific Rim? Nej, Monsters vs Aliens
Monsters vs Aliens (2009)
Inte recenserad av Rymdfilm. Jag är inte ett jättestort fan av aminerade filmer från Dreamworks (jag är mer en Pixarkille) men ibland lyckas de få till en historia som är lagom larvig men utan att bli för hysterisk (ja, jag tittar på dig, Madagascar). Monsters vs Aliens är faktiskt en sån, överraskande kul film. Monstren är mer töntiga än skrämmande, men det är också det som gör att det blir charmigt. Inget mästerverk, men väl värd sina 1,5 timme.
En grupp nördiga 12-13-åringar som spelar in en film på sommarlovet kommer ett riktigt mysterium på spåren, då en rymdvarelse rymmer från armén. Filmens första timme är helt fantastisk, då vi lär känna ungdomarna och deras halvtrassliga liv och spänningen byggs upp medan staden rasar samman omkring dem. Det är både starkt nostalgiskt och fräscht på samma gång. Regi: JJ Abrams.
Kidsen från Attack the block
Ett odrägligt ungdomsgäng i Brixton och deras offer och langare tvingas försvara sig mot en rymdinvasion. Och trots att monstren har stora klor och vassa tänder, så står det snart klart att man inte ostraffat ger sig på invånarna i Londons tuffaste förort.
Independence Day är en bra film på samma sätt som popcorn är gott. Den är filmvärldens motsvarighet till kolhydrater och salt. Det finns visserligen gott om ögonblick som gör att man vill dra fram skämskudden, t ex de scener då amerikanska flaggan halas fram och viftas med i motljus. Men det uppvägs med råge av ett kul persongalleri och att regissören Roland Emmerich ägnar sig åt det han gör bäst: att njutningsfullt skildra civilisationens undergång.
Rymdfilm 
En kommentar