Månad: juli 2013

Item 47 (2012) – Bonnie & Clyde & en rymdpistol

USA 2012, regi: Louis D’Esposito, manus: Eric Pearson

Lizzy Caplan i Item 47 från Marvel

Lizzy Caplan i Item 47 från Marvel

Handlingen.

En kortfilm på 14 minuter från Marvel som medföljde på Avengers-DVDn och som utspelas i Marvels universum. Vi följer ett par som lever utanför lagen som ett par moderna Bonnie & Clyde. De rånar banker och lever rövare på ett romantiskt vis, och de gör det med hjälp av en riktigt fet rymdpistol som blivit över efter striden mellan Avengers och Chitauri i New York City. En sådan duo lockar snart till sig uppmärksamheten från S.H.I.E.L.D

Pretentionerna?

14 minuter är 14 minuter, men det är en snygg och trevlig liten film  som både underhåller för stunden och väcker nyfikenheten på övriga Marvelfilmer.

Specialeffekter och look;

Pistolen ser förstås ut att vara gjord av plast (vem vet – Chitaurierna kanske gör vapen av Hammarplast?) men den skjuter i vart fall snygga blå strålar, och det är några fina praktiska (icke-digitala) effekter då skrivbord och väggar exploderar.

Luckor i manus,

Det tar ca 30 sekunder för S.H.I.E.L.D att ändra sig från ”Döda paret” till ”Rekrytera paret”. Jaja, det är ju en kortfilm, så det måste väl gå snabbt.

Våra moderna antihjältar

Våra moderna antihjältar

Domen:

Både den här och de andra kortfilmerna i serien Marvel One-shots (The Consultant, A Funny Thing Happened on the way to Thors Hammer, m fl) är bagateller. Korta kul scener som är en bonus för de som köper filmen. Men att släppa välgjorda kortfilmer i samband med långfilmssläpp är också en fin gammal tradition som moderbolaget Disney ägnat sig åt under sina glansdagar, och som även koncernkollegan Pixar är bra på. Det är ett rikedomsbevis för Marvels moderna, filmiska universum att det går att berätta små sidohistorier fokuserade på människor. Det ger en rikedom till Marvel på film som DC skulle kunna lära ett och annat av. Nu ser vi fram emot Joss Whedons kommande TV-serie om S.H.I.E.L.D.

Se även+

Avengers, filmen som föregår denna med bara några minuter.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Annonser

Stranded (2013) – från regissören som gav oss Battlefield Earth och Jar Jar Binks

USA 2013, regi: Roger Christian, manus: Roger Christian och Christian Piers Betley, producent: Isabella Battiston

Amy Matysio som Ava och Michael Therriault som Bruce i Stranded

Amy Matysio som Ava och Michael Therriault som Bruce i Stranded

Handlingen.

Fyra astronauter på en månbas får oönskat besök då en asteroid slår ned i deras maskinrum och slår ut både el och kommunikationer. Till råga på allt är själva stenen infekterad med sporer som smittar Ava (Amy Matysio) och gör henne turbogravid. Hennes manliga kolleger, under ledning av den aggressive överste Brauchman (Christian Slater), tror dock att Ava bara är hysterisk och spärrar in henne på sjukavdelningen. De tror henne heller inte då hon svär på att ett monster fötts fram. (Påminner en smula om Prometheus, inte sant?)  ”Det är bara en cysta som spruckit” spekulerar doktor Krauss (Brendan Fehr). Men det finns verkligen ett monster, och det biter Bruce (Michael Therriault). De övriga tror dock inte på honom heller. ”Du har bara skurit dig på glas” tror doktorn. Generellt beter sig alla så irrationellt och överspänt att man blir lite otålig. Ska inte det där monstret sätta tänderna i dem allihop någon gång?

Rymdskeppet, specialeffekter och look;

En av dess posters som visar rymdskepp som inte är med i den färdiga filmen

En av dess posters som visar rymdskepp som inte är med i den färdiga filmen

På ett av de många varianterna på omslag/poster till filmen står det ”From The Oscar Nominated And Creative Mind Behind Alien”. I klartext betyder det att regissören till Stranded är samme man som var art director med ansvar för rymdskeppsinteriörer till Ridley Scotts Alien. Jepp, Roger Christian designade Nostromos insida. Det är faktiskt ganska coolt. Dessutom var han ansvarig för scenografin till Stjärnornas krig, och det vann han en Oscar för. Hur coolt är inte det? Vilken kille, den där Roger Christian. Tyvärr märks inte detta i Stranded, förmodligen för att filmen är inspelad på en mikrobudget. Att asteroiden slår ut elektriciteten i början av filmen är mycket lägligt, eftersom korridorerna därför ligger i mörker. Det blir billigare att spela in då. Hela filmen utspelas inom samma, lilla kulissbygge. Först springer de åt ena hållet i den mörka korridoren, och sen åt det andra. Blinkande ljus och kolsyrerök bidrar till den ”läskiga” stämningen, men allt har man sett förut.

Trots begränsningarna har filmskaparna använt sin budget klokt, för Stranded ser helt OK ut. Men den ser också ut som tusen och en andra rymdfilmer som producerats efter Alien.  Roger Christian var en gång i tiden en stor förnyare av scenografikonsten, men det magiska handlaget har han inte kvar idag.

På några av de tidiga promotionaffischerna som förekommer på nätet ser man bilder av mäktiga, stora rymdskepp. Inga av dessa finns med i den färdiga filmen. De få skepp vi får se är faktiskt inte datoranimerade utan miniatyrmodeller som filmats på riktigt. Det ger dessa korta scener en retrokänsla, som förhöjer känslan av b-film från 80-talet. Man undrar vart de stora skeppen på affischerna tog vägen? Blev det slut på pengar innan specialeffekterna skulle göras? Det är kuriöst, eftersom snygga effekter numera brukar vara det minsta problemet för science fiction-skapare. Varför göra en b-film 2013 som ser ut som en b-film från 1989?

Luckor i manus,

En film som konstant fuskar sig fram. Allt är tillrättalagt. Elen är borta så att de inte kan kontakta någon, och heller inte röntga Avas mage för att se om hon är gravid eller har en tumör. Huvudpersonerna pratar oavbrutet och förklarar handlingen för varandra, så att det inte finns några som helst möjligheter för publiken att själv tolka vad som händer. Alla pratar, men ingen lyssnar, så trots att två personer av fyra intygar att de sett ett monster så passar det handlingen bättre om de båda andra inte tror på dem. Sedan blir de båda infekterade huvudpersonerna plötsligt allvetande och kan i detalj förklara vad monstret är och vad det tänker göra. Då tror de andra på allt, av någon anledning. Och först efter tre fjärdedelar av filmtiden så kommer någon på att ja visst ja, det finns ju en räddningskapsel som det bara är att sätta sig i så åker den automatiskt till Jorden. Ursäkta mig, men varför gick ni inte och satte er i den från början istället för att famla omkring i mörkret på en trasig rymdstation i en och en halv timme?

En bisarr och ganska obehaglig scen, som påminner mycket om ett övergrepp

En bisarr och ganska obehaglig scen, som påminner mycket om ett övergrepp

Domen:

Vad skulle du helst se: en film av mannen som designade rymdskeppen i Alien och Stjärnornas krig, eller en film av regissören till Battlefield Earth och skaparen av alla scener med Jar Jar Binks? Du behöver inte välja, för Roger Christian har gjort allt detta! Jepp, han är inte bara Oscarsvinnande rymdskeppssnille. Han har också regisserat alla tiders sämsta långfilm, och var andreregissör till Star Wars I Det mörka hotet. Men det skriver de minsann inget om på affischerna. Nu är inte Stranded så illa som Battlefield Earth. För att bli en kalkonfilm måste man ha några pretentioner till att börja med, och Stranded strävar inte efter att vara något mer än ett derivat av Event Horizon möter Andromeda Strain möter Alien möter Apollo 18 osv. En klassisk bodyhorror/kosmisk skräck, helt enkelt.

Det betyder inte att Stranded är bra på något vis. Tvärtom, det är en häpnadsväckande usel film som bara är värd din tid om du är road över att leta efter klichéer. Filmen saknar helt humor, men ibland lockar den ändå till hånskratt då skådisarna levererar sina platta repliker med väsande gravallvar. Ava vaknar upp efter att ha svimmat av. ”Var är jag?” frågar hon kollegerna som vakar över henne. Doktorn tittar henne länge i ögonen, och säger med allvarlig röst. ”Du är på… (konstpaus) sjukmottagningen.” Christian Slater spelar sin överste på ett osympatiskt vis. Scenerna där han dominerar och låser fast Ava, låter henne genomgå monsterfödseln ensam och sedan skäller ut henne efter noter, påminner mest om ett övergrepp. Hur de manliga besättningsmedlemmarna behandlar sin kvinnliga kollega är det som är mest obehagligt med Stranded, trots att det är fullt med monsterslem och blod.

Se istället-

Vilken som helst av ovan länkade filmer.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Makalös ny trailer för Gravity utan ett enda synligt klipp

Gravity med Sandra Bullock och George Clooney

Gravity med Sandra Bullock och George Clooney

Nu börjar vi förstå varför det tagit så lång tid för regissören Alfonso Cuarón (Children of men) att färdigställa sin nya astronautthriller Gravity. I den här nya trailern ser man att de satsar på så få synliga klipp som möjligt, i sann Hitchcockanda. Jag har aldrig sett en film som liknar den här, har ni?

Gravity har George Clooney och Sandra Bullock i huvudrollerna. Kommer på bio 8 oktober.

 

Starcrash (1978) – klassisk kalkon med David Hasselhoff

Italien 1978 (originalets titel Scontri stellari oltre la terza dimensione), regi: Luigi Cozzi. Hela den här filmen finns på Youtube.

Greve Zarth i all sin prakt

Greve Zarth Arn i all sin prakt

Handlingen.

David Hasselhoff är prins Simon och  Caroline Munro spelar smugglaren Stella

David Hasselhoff är prins Simon och Caroline Munro spelar smugglaren Stella

– What in the universe is that?!

Rymdsmugglaren Stella (Caroline Munroe) borde vara en av science fictiongenrens legender, och jag tycker att hon är lite orättvist bortglömd. Hon är expert på att spärra upp ögonen och schmizea, klä sig i bikini (i rymden!) och bli tillfångatagen och sedan räddad på olika planeter.  Stella och hennes kumpan Akton får i uppdrag av den Galaktiske Kejsaren (Christopher Plummer) att rädda dennes son, prins Simon (en ung David Hasselhoff) från den onde greve Zarth Arns klor. De måste också stoppa grevens hemliga vapen, The Doom Machine, innan det är för sent.

Starcrash är alltså en bitvis vansinnigt rolig italiensk kalkonfilm som lånar 75% av storyn från Star Wars (som kom året innan) och 25% från gamla Barbarella. Det finns så mycket härligt stoff här: David Hasselhoff  fäktas med lasersvärd. Christopher Plummer är urtjusigt stoisk som Kejsaren. Greve  Zarth Arn ser ut som en tjock greve Dracula. Det vimlar av dåligt animerade robotar och ännu sämre skådisar. Konstigaste karaktären är en mansgrisig robotpolis med Texasdialekt.  Stella byter kläder i varje scen, men det har en tendens att bli mindre och mindre kläder för varje byte. Till slut är det amazoner (vad annars!) som fångar Stella, så då är hela bildrutan full av kvinnor i bikini. Senare blir Stella djupfryst.

Det kejserliga flaggskeppet

Det kejserliga flaggskeppet

Rymdskeppen!

Stellas skepp

Stellas skepp

För att vara en italiensk kalkonfilm så är det helt okej rymdskeppsminiatyrer. Den som formgett dem har förstås lånat mycket från Star Wars, men byggt mer på höjden så att kameraåkningarna över skeppen blir snygga. Men animeringen är mer än lovligt platt, liksom bluescreen, klippning och koreografi. Allt rymdskeppen gör är att åka från vänster till höger i bild. Ett stort rymdslag mellan två flottor fungerar som filmens grand finale, med väääldigt cheesy laserstrålar (som låter piiiow! piiiow!) och likaledes cheesy explosioner medan skeppen åker från höger till vänster. Guldstjärna för att de försöker i alla fall. Bäst är Kejsarens stora, överdådiga flaggskepp.

Stella blir tillfångatagen av amazoner

Stella blir tillfångatagen av amazoner

Pretentionerna?

Det värsta är att Luigi Cozzi förmodligen försökte göra en spännande space opera. Fail.

Christopher Plummer är den galaktiska kejsaren

Christopher Plummer är den galaktiska kejsaren

Specialeffekter och look;

Underbart camp art direction med regnbågsfärgad världsrymd, knasiga rymdhjälmar och dramatiska slängkappor. För att inte tala om Stellas alla rymdbikinis. Genomgående gammeldags, taffligt utförda specialeffekter.

Mest minnesvärda scen*

Egentligen tröttnar man nog efter ca 20 minuter, men jag rekommenderar att du åtminstone kollar på de första scenerna. Du får en känsla av den usla timingen på alla repliker och Caroline Munroes smått surrealistiska spelstil, som om hon inte fattar någonting alls av vad som pågår omkring henne.  Här är hela filmen från Youtube

Många scener är mycket komiska, bara genom skådisarnas uppsyn

Många scener är mycket komiska, bara genom skådisarnas uppsyn

Domen:

Alltså, egentligen fanns det ingen ursäkt ens 1978 för att göra en så här töntig och sexistisk smörja och försöka lansera det som den nya Star Wars. Det hedrar 70-talspubliken att de inte gick på det. Men Starcrash har en oavsiktlig charm som förlänat den en välförtjänt kultstatus bland konnässörer. Det håller självklart inte för 1,5 timme, men i sina bästa stunder är den så corny att man tänker att det måste vara en modern och hipp parodi på dålig 70-talsfilm. Som om huvudpersonerna i Portlandia skulle göra en fanfilm. Det blir så dåligt att min hjärna tolkar det som en referens till kalkonfilmer. Greve Zarth Arn är episk. Den sista halvtimmen är dock mest bilder på explosioner till ljudet av laserstrålar och stönandet från soldater som blir skjutna. Om du inte orkar kolla så långt, kan jag avslöja att Stella får sin prins till slut.

Huvudrollsinnehavarna i Starcrash

Huvudrollsinnehavarna i Starcrash

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Episk trailer för Cosmos, med astrofysikern Neil DeGrasse Tyson

Cosmos 2014 "eye of Sauron"A Spacetime Odyssey är underrubriken på Cosmos, vars trailer bokstavligen är mest rymdfilm av alla trailers som hade premiär på helgens Comic Con. Carl Sagans populärvetenskapliga tv-serie Cosmos är en av 80-talets absoluta tv-klassiker, och skapade ett intresse för rymden, fysik och sökandet efter utomjordisk intelligens hos en hel generation. (Den generation som jag tillhör, för övigt). Nu är det dags för en uppdaterad version för en ny tid, och med nya digitala effekter.  Den populäre astrofysikern Neil DeGrasse Tyson leder 13 avsnitt med början nästa år. Trailern är maffig, med DeGrasse Tyson i diverse futuristiska miljöer, hisnande panoreringar över galaxer och till och med ett par rymdskepp. Man får tänka på att trailern är avsedd för den sci-fi-intresserade publiken på seriemässan Comic Con, och därför är det mest ”stil” och inte så mycket ”substans”. Men inte desto mindre:  Cosmos kommer att bli ett måste för alla rymdintresserade 2014. Producenter är Seth MacFarlane och Carl Sagans änka Ann Druyan.

Neil DeGrasse Tyson i Cosmos 2014

Neil DeGrasse Tyson i Cosmos 2014

Europa Report (2013) – spännande, riktig science fiction

USA 2013, regi Sebastián Cordero, producent Ben Browning, manus Philip Gelatt

Michael Nyqvist i Europa Report

Michael Nyqvist råkar illa ut i Europa Report

Handlingen.

Något så ovanligt som en riktig science fiction-film, alltså spekulativ vetenskapsfiktion i ordets ursprungliga betydelse. Sex astronauter färdas till Jupiters måne Europa för att söka efter liv. Den internationella besättningen spelas av bland andra svenske Michael Nyqvist och sydafrikanske Sharlto Copley, som vi känner igen från Distict 9. Expeditionen anländer till Europa enligt plan, och som vetenskapligt experiment går allt först som smort . Under ett istäcke finns det flytande vatten och kanske till och med mikroorganismer. Men miljön i Europas oceaner är fientlig, och snart börjar det ske oväntade olyckor. Innan någon hunnit fatta vad som gick snett är alla astronauters liv i fara, och det blir en kamp mot klockan om de ska lyckas ta sig levande från Europa.

Rymdskeppet i Europa Report

Rymdskeppet i Europa Report

Rymdskeppet!

Imponerande realistiskt gestaltad farkost, som i filmen är privat finansierad och alltså bemannad av en internationell grupp med sex forskare. Vi får se hur de skjuts upp från den ryska rymdbasen. Det är inget stjärnskepp som man ser i rymdoperor, utan den har mer gemensamt med  nuvarande Internationella Rymdstationen ISS. Skeppet är uppdelat i flera distinkta delar: en boendemodul och en kommandomodul. Artificiell gravitation uppnås genom att skeppet snurrar runt sin egen axel, men nära centrum råder förstås tyngdlöshet. Det är ett par fina kameravinklar där man ser mellan de båda gravitationsområdena.

Pretentionerna?

En tight utförd kombo av realistisk vetenskapsmockumentär och alienrysare. Bra fokus på människorna och den klaustrofobiska och bräckliga plåtburk som forskarna tror ska skydda dem mot universums vrede.

Expeditionens forskare vet inte hur de ska handskas med det som möter dem på Europa

Expeditionens forskare vet inte hur de ska handskas med det som möter dem på Europa. I mitten Daniel Wu

Specialeffekter och look;

Förmodligen var det här en billig film att spela in, men den känns inte billig så att det stör. Filmen bygger helt på att man köper att det är skeppets egna kameror som filmat det som händer, och det bygger i sin tur på att det ser tillräckligt realistiskt ut. Jag tycker att Europa Report lyckas, och regissören går inte i fällan att låta ”upphittat filmmaterial” betyda låg bildkvalitet. Tvärtom så ser det mesta ganska snyggt ut, och de begränsade kameravinklarna och ytorna bidrar bara till realismen.

Domen:

Något av 2013 års dark horse i rymdfilmssammanhang. Den har varken en blockbusterbudget som After Earth, en kändis som Oblivion eller en superrespekterad regisssör som Gravity. Istället har Europa Report marknadsförts viralt och utan att så mycket har avslöjats. Annat än att det är en rysare. Det är till filmens fördel, för det är en anspråkslös rulle som inte hade tjänat på en fläskig annonskampanj. Regissören Cordero jobbar med ganska små medel för att skapa spänning, enligt den ofta så kloka devisen att det vi inte får se helt och hållet blir desto mer skrämmande. Du ska dock inte förvänta dig massor av huggtänder och blod, för Europa Report är mer en klaustrofobisk thriller än  fullfjädrad skräckfilm. Det läskiga ligger i att se hur bräckligt människolivet är i den kalla, främmande rymdmiljön, och hur snabbt allting kan gå åt helvete. Mot slutet går det lite väl snabbt, och ska man kritisera Europa Report för något är det möjligen att den bygger upp en massa förväntan men inte riktigt lyckas leverera en klockren upplösning.

Mer i samma stil+

Påminner en del om det sena 80-talets alla undervattensfilmer, som James Camerons The Abyss eller kanske b-varianten Leviathan. Men självklart också om 2001 En rymdodyssé eller 2010 (som dessutom utspelas vid Europa, båda två).

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Blod, slem, tentakler och Katee Sackhoff i ny trailer för Riddick Rule The Dark

De nya monstren i Rule the Dark är större än i Pitch Black

De nya monstren i Rule the Dark är större än i Pitch Black

I dessa Comic-Con-dagar kommer det många nya trailers, och så även för den nya Riddickfilmen med Vin Diesel som ska ha amerikansk biopremiär i september. En av de andra huvudrollerna innehas av Katee Sackhoff, mest känd som Starbuck från Battlestar Galactica.

Riddicks motvilliga kompanjoner, bl a Katee Sackhoff

Riddicks motvilliga kompanjoner, bl a Katee Sackhoff

Den nya trailern har klassificerats som ”R-rated” eftersom den är så våldsam. Jepp, man får se blod och en stor kniv som spetsar en man huvud. Och en jäkla massa stora monster med tentakler. Jag lägger upp både den nya R-rated-trailern och den som saknar blodet och har varit i omlopp ett tag.

Rule the dark ska enligt Riddicks skapare David Twohy vara mer lik originalfilmen Pitch Black, alltså en våldsam skräckfilm med mycket monster, svek och svordomar. . Det kommer säkert vara några element från Chronicles of Riddick, den överlastade rymdoperan från 2004, också. Men både Twohy och Diesel har i intervjuer lovat att Rule the dark ska vara en välbehövlig återgång till thillerrötterna. Storyn går ut på att Riddick är strandad på en ökenplanet och måste aktivera en nödsignal för att ta sig därifrån. Men vilka dyker upp, om inte ett gäng hänsynslösa legosoldater (vad annars..). Och sedan brakar helvetet loss då en massa tentakelförsedda och slemmiga monster attackerar. Ni fattar upplägget.

Först: den nya, blodiga trailern för Riddick Rule The Dark (från 19 juli 2013)

och sen…

Den lite snällare versionen av samma trailer (från maj 2013)