Alien Origin (2012) – från teamet som inte var bra nog att få göra Sharknado

USA 2012, regi och manus: Mark Atkins, The Asylum

Alien Origin

Brasklapp: Varför skriver jag ens om en film från The Asylum?

Årets sensation i sci-fi-världen är inte den pretentiösa Man of Steel eller den mystiska Oblivion. Istället är det trashiga tv-kanalen Syfy som tillsammans med c-filmsbolaget The Asylym har gett oss Sharknado, filmen där en tornado drar upp hajar från havet som regnar ned som dödliga men levande projektiler över Los Angeles. Jag är ingen vän av The Asylum, som gjort sig kända för att göra ”mockbusters”, dvs snarlika budgetkopior av kända storfilmer som går på bio. De släpper sina fejkade filmer direkt till streamingmarknaden ungefär samtidigt som den riktiga filmen kommer på bio. Därför är jag lite sur på Telia, som i sin onlinevideobutik lägger upp Asylumfilmerna utan varning, bredvid de vanliga. Omslagen liknar varandra till förvirring, och tar man fel har man betalat fullt pris för värsta sortens skräpkopia.  Det är trots allt stor skillnad på en blockbuster och en mockbuster. The Asylum har aldrig haft några ambitioner att göra bra film, bara att tjäna pengar. Men nu när Sharknado har blivit en global internetsensation kanske jag måste ge The Asylum en chans? Sharknado verkar ändå ha lite humor, och den är ju inte en direkt kopia av något annat. Därför kommer jag att kolla på en handfull Asylumfilmer i sommar och lägga upp recensionerna på Rymdfilm.

Handlingen. 

Först ut är en film som kom samtidigt som Prometheus, och har samma tema om arkeologer som hittar bevis för att utomjordingar skapat människorna. Åtminstone står det på omslaget till filmen. Vad vi faktiskt får se är handkameraskakigt  ”upphittat filmmaterial” som sägs visa filmer från en expedition i Belizes djungler som spårlöst försvann 2011. När Alien Origin släpptes försökte filmbolaget till och med påstå att det var äkta material. Det tar oss dock bara ett par sekunder för att inse att det inte är några riktiga soldater som snubblar omkring i buskarna och viskar till varandra. Den inbäddade ”äventyrsjournalisten” Julia som följer med dem (och vars kameraman alltså är den som filmar alltsammans) är självklart heller ingen trovärdig journalist. Meningen är att hon är där för att göra ett tv-reportage, men allt hon gör är att hon går omkring och håller en liten Nokiatelefon av den gamla sorten framför ansiktet, som om hon själv filmade. Att hon har ett kamerateam med sig verkar hon själv inte medveten om, för hon tittar aldrig in i kameran, säger inget om vad som händer, gör egentligen ingenting. Hon bara smyger omkring i bakgrunden och utstöter förvånade läten på lämpliga ställen.

Den trupp vi följer med är också märkligt handlingsfallen. En oproportioneligt stor del av filmens speltid ägnas åt att truppens ledare, Lt Thompson, smyger först, gör obegripliga tecken till sina soldater, som hasar efter med storögda blickar och småpratar med varandra. Att Lt Thompson fortsätter med teckenspråket genom hela filmen trots att alla andra pratar med normal röst är förstås stoiskt av honom. Men det gör också att det blir lätt surrealistiskt, som om man tittar på en stumfilm och en talfilm samtidigt.

Vid ett tillfälle kommer de fram till en gammal Mayapyramid, där arkeologerna sägs ha haft sitt läger mitt ute i djungeln. Men man ser tydligt att pyramiden omges av välklippta gräsmattor. Precis som alla andra turistattraktioner.

Det är faktiskt inte mycket som händer. Den knakar i buskarna, och soldaterna stannar förskräckta till och frågar ”Vad var det?!” De ser brutna grenar och krafsmärken på ett träd, och väser skräckslaget ”Vad har gjort det här?!”  Till slut är de så jumpy att de gör som Arnold i Predator och skjuter vilt mot djungeln. Sedan gör de samma sak igen. Och igen.

Enda intressanta sekvenserna är några filmer som vårt team av ickesoldater och ickejournalister hittar och tittar på, där bl a en båt blir tagen av ett UFO och några forskare hittar en aliendödskalle. Men det är alltså bara några minuters skakig film-i-filmen, på över 1,5 timmes speltid.

Rymdskeppet!

Nope, man får inte se något.

Pretentionerna?

Nej, inga.

Den mest spännande scenen från Alien Origin

Specialeffekter och look;

Det billigaste av det billiga. Ett antal personer i överskottsbolagets gamla militärkläder ramlar omkring i ett buskage. En gammal plastbåt. En skalle av papier maché och några arkivfilmer på djur. That’s it! Lägg till detta det skakiga fotot, usla belysningen som förmodligen ska vara en stämningshöjare, den ”dokumentära” klippningen, så har du en film som är så motbjudande i sin look att man är tvungen att duscha efter att man har sett den.

Luckor i manus,

Här snackar vi om bokstavliga luckor, eftersom jag är rätt säker på att stora delar av filmen helt saknar manus. Skådespelarna (om man kan kalla dem för det) har helt enkelt fått varsitt leksaksgevär och blivit tillsagda att smyga runt och se rädda ut. ”Titta, vad är det där?” är den vanligaste repliken, som upprepas i hundra olika varianter. Svaret är oftast ”Ingenting.”

Mest minnesvärda scen*

En ganska fin puma som dyker upp ett par sekunder på övervakningsbilderna.

Domen:

Jag visste det ju, någonstans inom mig. Fasen, vilket skräp det här är. Men det är också skräp helt utan humor eller tempo. Det är heldött. Efter att ha kollat på trailern till Sharknado hade jag verkligen förväntat mig något förlåtande drag i Alien Origin. Någon ostig rollfigur att reta sig på. Ett töntigt monster man inte blev rädd för. En massa blod. Men det finns ingenting. Om The Asylum har lyckats med Sharknado, måste det här vara teamet som inte riktigt platsade för att få vara med där.

Nu känner jag mig inte så peppad att titta på Aliens vs Avatars eller 2012 Supernova. Men jag har ju lovat er..

Se istället-

Någon av de andra filmerna på Rymdfilmer A-Ö. Det här var nämligen den klart sämsta hittills.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter