Stranded (2013) – från regissören som gav oss Battlefield Earth och Jar Jar Binks

USA 2013, regi: Roger Christian, manus: Roger Christian och Christian Piers Betley, producent: Isabella Battiston

Amy Matysio som Ava och Michael Therriault som Bruce i Stranded

Amy Matysio som Ava och Michael Therriault som Bruce i Stranded

Handlingen.

Fyra astronauter på en månbas får oönskat besök då en asteroid slår ned i deras maskinrum och slår ut både el och kommunikationer. Till råga på allt är själva stenen infekterad med sporer som smittar Ava (Amy Matysio) och gör henne turbogravid. Hennes manliga kolleger, under ledning av den aggressive överste Brauchman (Christian Slater), tror dock att Ava bara är hysterisk och spärrar in henne på sjukavdelningen. De tror henne heller inte då hon svär på att ett monster fötts fram. (Påminner en smula om Prometheus, inte sant?)  ”Det är bara en cysta som spruckit” spekulerar doktor Krauss (Brendan Fehr). Men det finns verkligen ett monster, och det biter Bruce (Michael Therriault). De övriga tror dock inte på honom heller. ”Du har bara skurit dig på glas” tror doktorn. Generellt beter sig alla så irrationellt och överspänt att man blir lite otålig. Ska inte det där monstret sätta tänderna i dem allihop någon gång?

Rymdskeppet, specialeffekter och look;

En av dess posters som visar rymdskepp som inte är med i den färdiga filmen

En av dess posters som visar rymdskepp som inte är med i den färdiga filmen

På ett av de många varianterna på omslag/poster till filmen står det ”From The Oscar Nominated And Creative Mind Behind Alien”. I klartext betyder det att regissören till Stranded är samme man som var art director med ansvar för rymdskeppsinteriörer till Ridley Scotts Alien. Jepp, Roger Christian designade Nostromos insida. Det är faktiskt ganska coolt. Dessutom var han ansvarig för scenografin till Stjärnornas krig, och det vann han en Oscar för. Hur coolt är inte det? Vilken kille, den där Roger Christian. Tyvärr märks inte detta i Stranded, förmodligen för att filmen är inspelad på en mikrobudget. Att asteroiden slår ut elektriciteten i början av filmen är mycket lägligt, eftersom korridorerna därför ligger i mörker. Det blir billigare att spela in då. Hela filmen utspelas inom samma, lilla kulissbygge. Först springer de åt ena hållet i den mörka korridoren, och sen åt det andra. Blinkande ljus och kolsyrerök bidrar till den ”läskiga” stämningen, men allt har man sett förut.

Trots begränsningarna har filmskaparna använt sin budget klokt, för Stranded ser helt OK ut. Men den ser också ut som tusen och en andra rymdfilmer som producerats efter Alien.  Roger Christian var en gång i tiden en stor förnyare av scenografikonsten, men det magiska handlaget har han inte kvar idag.

På några av de tidiga promotionaffischerna som förekommer på nätet ser man bilder av mäktiga, stora rymdskepp. Inga av dessa finns med i den färdiga filmen. De få skepp vi får se är faktiskt inte datoranimerade utan miniatyrmodeller som filmats på riktigt. Det ger dessa korta scener en retrokänsla, som förhöjer känslan av b-film från 80-talet. Man undrar vart de stora skeppen på affischerna tog vägen? Blev det slut på pengar innan specialeffekterna skulle göras? Det är kuriöst, eftersom snygga effekter numera brukar vara det minsta problemet för science fiction-skapare. Varför göra en b-film 2013 som ser ut som en b-film från 1989?

Luckor i manus,

En film som konstant fuskar sig fram. Allt är tillrättalagt. Elen är borta så att de inte kan kontakta någon, och heller inte röntga Avas mage för att se om hon är gravid eller har en tumör. Huvudpersonerna pratar oavbrutet och förklarar handlingen för varandra, så att det inte finns några som helst möjligheter för publiken att själv tolka vad som händer. Alla pratar, men ingen lyssnar, så trots att två personer av fyra intygar att de sett ett monster så passar det handlingen bättre om de båda andra inte tror på dem. Sedan blir de båda infekterade huvudpersonerna plötsligt allvetande och kan i detalj förklara vad monstret är och vad det tänker göra. Då tror de andra på allt, av någon anledning. Och först efter tre fjärdedelar av filmtiden så kommer någon på att ja visst ja, det finns ju en räddningskapsel som det bara är att sätta sig i så åker den automatiskt till Jorden. Ursäkta mig, men varför gick ni inte och satte er i den från början istället för att famla omkring i mörkret på en trasig rymdstation i en och en halv timme?

En bisarr och ganska obehaglig scen, som påminner mycket om ett övergrepp

En bisarr och ganska obehaglig scen, som påminner mycket om ett övergrepp

Domen:

Vad skulle du helst se: en film av mannen som designade rymdskeppen i Alien och Stjärnornas krig, eller en film av regissören till Battlefield Earth och skaparen av alla scener med Jar Jar Binks? Du behöver inte välja, för Roger Christian har gjort allt detta! Jepp, han är inte bara Oscarsvinnande rymdskeppssnille. Han har också regisserat alla tiders sämsta långfilm, och var andreregissör till Star Wars I Det mörka hotet. Men det skriver de minsann inget om på affischerna. Nu är inte Stranded så illa som Battlefield Earth. För att bli en kalkonfilm måste man ha några pretentioner till att börja med, och Stranded strävar inte efter att vara något mer än ett derivat av Event Horizon möter Andromeda Strain möter Alien möter Apollo 18 osv. En klassisk bodyhorror/kosmisk skräck, helt enkelt.

Det betyder inte att Stranded är bra på något vis. Tvärtom, det är en häpnadsväckande usel film som bara är värd din tid om du är road över att leta efter klichéer. Filmen saknar helt humor, men ibland lockar den ändå till hånskratt då skådisarna levererar sina platta repliker med väsande gravallvar. Ava vaknar upp efter att ha svimmat av. ”Var är jag?” frågar hon kollegerna som vakar över henne. Doktorn tittar henne länge i ögonen, och säger med allvarlig röst. ”Du är på… (konstpaus) sjukmottagningen.” Christian Slater spelar sin överste på ett osympatiskt vis. Scenerna där han dominerar och låser fast Ava, låter henne genomgå monsterfödseln ensam och sedan skäller ut henne efter noter, påminner mest om ett övergrepp. Hur de manliga besättningsmedlemmarna behandlar sin kvinnliga kollega är det som är mest obehagligt med Stranded, trots att det är fullt med monsterslem och blod.

Se istället-

Vilken som helst av ovan länkade filmer.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Annonser

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s