Xtro (1983) – bisarr engelsk monsterfilm

Storbritannien 1983, manus, regi och musik: Harry Bromley Davenport, producent: Mark Forstater

Monstret i Xtro är förstås en variant på Alien

Handlingen.

En genuint bisarr brittisk rysare från tidigt 80-tal som lånar friskt från det föregående decenniets många skräckfilm och blandar in element från E.T och Alien. Mixat med välartikulerade engelska b-skådisar med frissigt hår. Pojken Tony står i centrum. Hans pappa har enligt mamman lämnat familjen, men Tony drömmer på nätterna om hur aliens kidnappade honom. Och när pappan kommer tillbaka dröjer det inte många minuter innan vi förstår att det är något allvarligt fel på den mannen. Vi förstår att utomjordingarna har infekterat honom med sin alien-DNA och gjort ett monster av honom, och att han är tillbaka för att sprida smittan vidare till andra. Skräckeffekterna är mer äckliga och chockerande än spännande. Särskilt motbjudande är monstrens ovana att suga ut och pumpa in kroppsvätskor i sina offer, med några djupt störande scener som följd. Processen då en människa förvandlas till monster har självklart sexuella undertoner men anspelar även på graviditet, födelse och amning. Exakt vad som händer i filmen är lite oklart, men monsterpappan har i alla fall ha kommit för att hämta sin egen son. Och för att ta livet av så många människor som möjligt.

Xtros poster

Pretentionerna?

Berättelsen är  bara ett derivat på Alien, men formmässigt har regissören Davenport trots allt vissa ambitioner. Somliga scener strävar efter att vara någon sorts surrealistisk art house-film. Som då Tonys leksaker överraskande blir besatta, och en clown, en G.I Joe i full människostorlek och en plaststridsvagn börjar förfölja husets invånare.

Världsbygget och rymdskeppen!

Rymdskeppet syns bara som ett starkt ljus. Monstret i dess olika faser syns desto tydligare, även om det för det mesta är mycket skuggigt då det är i bild. Tidsfärgen från ett regngrått England 1982 är stark. En känsla av hopplöshet lägger sig som en våt filt över Xtro.

Design och specialeffekter;

Blod och gore i överflöd, med en distinkt b-filmskänsla.

Luckor i manus,

Omöjligt att säga, eftersom själva filmberättandet är så otydligt att det är svårt att hänga med i svängarna. Många scener är ordlösa och utspelas på natten, så man ser inte riktigt vad som egentligen händer.

Födelsescenen i Xtro är rätt äcklig

Mest minnesvärda scen*

Om målet är att chocka får Xtro högt betyg för scenen där en kvinna som blivit infekterad av utomjordingen föder fram en fullvuxen man som sedan börjar slicka i sig av blodet och slemmet. Inget att ha i bakgrunden på en romantisk dejt, precis.

Domen:

Inget för den med svaga nerver, men tyvärr heller inte särskilt effektivt som skräckfilm. Snarare en serie löst sammansatta scener med olika variationer på äckliga alienattacker. Som kultfilm för den specialintresserade har Xtro dock många kuriösa detaljer att roas av: apatiska engelsmän, levande leksaker, tokiga tanter, en ond clown, konstiga TV-program, hemskt dålig elektronisk filmmusik, hinkar med slem..

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter