Ascension (2014) – har framtiden någon framtid?

TV-serie USA 2014, skapad av Philip Levens och Adrian A Cruz, regi: Stephen Williams

USS Ascension

Handlingen.

Så gjorde till sist TV-kanalen Syfy comeback i rymdgenren med denna brett upplagda, episka dramaserie om arkrymdskeppet Ascension och dess intrigerande invånare. Skeppets officiella namn är USS Ascension, och det sköts upp redan 1963, på order av John F Kennedy, med uppdraget att kolonisera Proxima Centauri. Resan beräknas ta 100 år, och därför är Ascension ett generationsskepp, där en befolkning på 600 personer upprätthålls med hjälp av strikt familjeplanering. Bara de mest patriotiska och välartade får föröka sig – men ryktet går att någon mixtrar med systemet. Det som på ytan verkar vara ett mönster av disciplin och hängivenhet mot Uppdraget, kokar i själva verket av undertryckta känslor. Hänsynslösa familjer spelar högt om makten ombord, och nere på de fattiga nedre däcken klottras slagordet No Future. 50 år in i interstellär rymd har människorna på Ascension – mänsklighetens framtid – slutat att tro på Uppdraget. Den unga, smarta Lorelei hör till dem som ifrågasätter de etablerade sanningarna, och en dag kommer hon en riktigt mörk konspiration på spåren. Då hon mördas, rinner bägaren över, och kaos hotar allas överlevnad. Har framtiden någon framtid?

USS Ascension

Pretentionerna?

Det var ungefär ett år sedan som Syfys chef proklamerade att kanalen skulle ta tillbaka sin position som leverantör av bra rymdopera, i samma stil som Battlestar Galactica. Nu skulle en rad TV-filmer och serier med rymdtema skapas, så att Syfy skulle kunna hänga på de senaste årens boom av rymddrama. Låt vara i sista sekunden. Ascension är det första försöket i denna nya drive och ska nog ses mest som att Syfy flexar sina muskler för visa se att de fortfarande har kapaciteten att skapa något annat än Sharknado 2. Därför är allt i Ascension en smula uppblåst och överlastat – ska det vara episkt så ska det vara Episkt med stort E. Vi presenteras för ett persongalleri som är enormt i förhållande till vad miniserier vanligtvis hinner med. Replikerna uttalas med darr på rösten och snart sagt varje scen inramas av dramatisk musik och allvarliga miner.

USS Ascension

Rymdskepp, världsbygge och produktionsdesign!

USS Ascension är en präktig pjäs. Även för att vara avsedd för en besättning på 600 personer är det rejält tilltaget med utrymmet, och det liknar mer en lyxkryssare än något som NASA skulle ha kunnat tänkas bygga. Skeppet har en avlång raketform, med gravitationen nedåt, mot raketmotorn. Ju längre upp i skeppet, desto viktigare människor. På de allra lägsta nivåerna bor de kriminella och utstötta, och där tillverkas såväl droger som hemmagjorda bomber. I toppen av skeppet bor officerare med sina familjer, och lustigt nog har kaptenens hustru (spelad av seriens stjärna Tricia Helfer) också bordellverksamhet där uppe. Dessutom finns det väl tilltagna forskningslabb, där besättningen förbereder sig för kolonisationen av Proxima.

Seriens visuella twist är förstås att USS Ascension tillverkades i början av 1960-talet, och därför har teknologi och design utvecklats opåverkade av de senaste femtio årens händelser på Jorden. Det finns inga moderna datorer ombord, och inredningen bär lätta drag av något som skulle kunna likna någon sorts retrofuturism. Hela looken är sextiotalish, inklusive besättningens frisyrer och kläder, och en bisarrt plastig fejkad strandmiljö vid en illblå pool. Jag måste erkänna att hela serien är grann att titta på. Men i mitt tycke hade TV-seriens skapare kunnat göra mycket mer av det här retrokonceptet, som förblir märkligt outvecklat. Det hade varit kul om det varit lite mer camp, som i Star Treks originalserie.

Jacqueline Byers som Nora Bryce, i Ascension

Domen:

Alltså, det låter ju så bra: ”Ascension – mord ombord på ett arkrymdskepp från 60-talet!” Jag är verkligen en sucker för high concept-filmer, alltså koncept som går att förklara i en enda mening. ”Pacific Rim -jättestora robotar slåss mot jättestora skräcködlor!” Eller ”Gravity – astronaut strandas ensam i rymden!” Men tillskruvade koncept kräver förstås också ett riktigt skickligt filmhantverk för att inte ska bli platt fall. Och även om Ascension inte riktigt faller platt, så kommer detta mäktiga rymdskepp aldrig upp på de högre höjderna. Nudge, nudge. Det är glittrande vackert att titta på, men på tok för mycket ska hinnas med på tre timslånga avsnitt. Med alla komplicerade intrigtrådar, bifigurer och hemliga konspirationer finns det stoff för minst en hel säsong – och då har vi inte ens nämnt strålningshotet, bombattacken, syrebristen och kidnappningsdramat än. Eller Det stora mysteriet som jag inte kommer att nämna närmare här, för att inte spoila hela upplevelsen för dig som ännu inte sett serien. Men tyvärr är denna twist för klumpigt genomförd, och liksom hastas igenom. Den borde ge oss en känsla av Mind. Blown. Men den blir bara en i raden av de bisarra händelser som drabbar de stackars besättningsmedlemmarna på Ascension. Komplexa relationer presenteras på löpande band, men vi får så lite tid att lära känna huvudpersonerna att, när det är dags för en karaktär att få sin emotionella förlösning, sitter vi där i soffan och undrar vem tusan var nu det där och hur känner hon honom?

Kanske förväntade jag mig för mycket av denna TV-serie, som Syfy själva betraktade som en testballong för att sondera mottagandet för en ambitiöst upplagd och visualiserad sci-fi-drama. Kanske är den TV-chef som beställde rymdskepp, mord, konspirationer, kärlek, uppror, new age, spökhistoria, klasskamp och Tricia Helfer i samma serie jättenöjd idag, och det ger i sin tur nya projekt (som The Expanse under 2015). Men det är något med anslaget i Ascension – i glittret och svulstigheten – som signalerar att här kommer Krigets vindar i rymden. Och så får vi bara en himla röra.

(VARNING FÖR SPOILERS NEDANFÖR DENNA BILD)

Tricia Helfer i Ascension

Luckor i manus;

Om du läser vidare, avslöjar (eller antyder) jag stora hemligheter från Ascension. Om du inte sett serien än, bör du förmodligen inte läsa vidare. Jag har varnat dig.

En tanke gnager mig efter Det stora mysteriet har avslöjats: de stoppar ett rymdskepp fullt av vetenskapsmän och -kvinnor som är experter på astronomi, främmande världar och rymdfart. Ett sådant gäng lurar man inte så lätt. När väl den tanken slagit rot, finns ingen återvändo.