Outpost 37 (2015) – utomjordingarnas sista strid

USA 2014, manus och regi: Jabbar Raisani, medskapare: Blake Clifton

Outpost 37 / Alien Outpost

Outpost 37 / Alien Outpost

Handlingen.

Också känd som Alien Outpost. Vi följer genom några dokumentärfilmares kamera det tuffa livet på den militära utposten 37, i en afghansk öken full av arga utomjordingar. De flesta människor antar att kriget mot utomjordingarna, med smeknamnet ”The Heavies”, är så gott som över. Människorna har vunnit, och kvar att besegra är bara några få fiender som inte hann följa med då moderskeppet retirerade från Jorden. Smutsgörat överlåts åt veteranerna på ökenutposterna. Men soldaterna på Outpost 37 råkar av en slump snubbla över en mystisk maskin i öknen, och avslöjar att The Heavies planerar en andra invasionsvåg.

Pretentionerna?

Det finns ambitioner att skapa ett hyfsat militärdrama av den grabbigare sorten, som en utomjordisk version av Jarhead eller någon gammal Vietnamfilm. Det stora persongalleriet (visserligen av sinsemellan identiska, muskulösa, rakade killar) och den myckna dialogen om grupplojalitet tyder i alla fall på det.

Alien Outpost / Outpost 37

Alien Outpost / Outpost 37

Rymdskepp, världsbygge och produktionsdesign!

Man blir så lätt lurad då man tittar på en trailer eller postern för den här filmen, för den presenteras som en påkostad alieninvasionsrulle, där himlen fylls av svärmar av rymdskepp och städer störtar samman i mäktiga undergångsscener. På postern sträcker sig en bisarr, uppenbart utomjordisk struktur upp som en förvriden hand mot mörka moln där rymdskeppen hänger som hotfulla, svarta fåglar… Problemet är att alla rymdskepps- och invasionsscener presenteras i korta flashbacks som upptar ca 30 sekunders tid i den faktiska filmen. Invasionen är redan historia då Outpost 37 utspelas. Istället får vi se väldigt mycket svettiga soldater i en ganska intetsägande öken i Sydafrika. Visserligen förekommer det aliens, men dessa är lågbudgetvarianten (med plasthuvuden) som knallar runt i öknen snarare än åker rymdskepp. Filmen ger helt enkelt inte alls vad trailern och postern lovar.

Därmed inte sagt att effekterna är dåligt designade. Tvärtom, man kan märka att regissören Jabbar Raisani har en lång erfarenhet av att jobba just med specialeffekter i science fictionfilmer (Game of thrones, Fantastic FourPredators, m fl). Men budgeten måste ha varit knapp, och storyn är helt fokuserade på soldaterna och deras dialog. I öknen. På marken.

Heavy i Outpost 37 / Alien Outpost

Heavy i Outpost 37 / Alien Outpost

Luckor i manus,

Det är fullt med lösa trådar:

  • Mänskligheten har enats mot det utomjordiska hotet, och ett rasande krig har ödelagt de flesta städer. Men våra soldater och journalister har aldrig sett någon utomjording i hela sitt liv. Detta trots att Outpost 37 uttryckligen sägs stå under ständig attack och ligga precis vid den sista frontlinjen. Vad är det de har krigat mot varje dag, i så fall?
  • Heavies använder laser, säger en soldat. Men nu håller de på att få slut på ammunition. Wait, what?
  • Grundläggande problem med dramatiken: kriget är nästan över, nästan alla Heavies har åkt hem, och våra soldater har aldrig träffat på en Heavy i hela sitt liv. Ändå beter sig alla som om domedagen står för dörren. Vad är det egentligen för krig som pågår, och mot vem? Om tanken är att det ska vara lika oklart för oss tittare som för soldaterna, så är det på tok för vagt gestaltat.
Soldater i Alien Outpost / Outpost 37

Soldater i Alien Outpost / Outpost 37

Domen:

Jag gillar den moderna filmvärlden där oberoende filmer kan få distibution i on demandtjänster och får samma exponering som riktiga blockbusters. Problemet är väl att det är lätt att göra en tilltalande actionposter, men svårare att skapa en film som uppfyller förväntningarna på en bra actionfilm. (Alla de c-filmer förklädda till blockbusters som filmbolaget The Asylum kräker ur sig är ett bra exempel.) Outpost 37 är visserligen ingen kalkonfilm, och bygger på en hyfsad idé med åtminstone ett visst mått av substans. Men den lider av endimensionella karaktärer, som får många repliker var men ändå inte lyckas bli några personligheter vi kan engagera oss i. Det är också en alldeles för allvarlig film, vars enda humorinslag är den grabbiga typ av förnedringslekar soldater emellan som vi redan sett i tusen gamla Vietnamfilmer. I början av filmen byggs en ganska bra spänning upp, då många okända hot börjar materialisera sig runt omkring utposten. Men så fort som de stela och personlighetsbefriade utomjordingarna visar sig i bild pyser spänning och stämning ut som luften i en gammal torr luftmadrass.

Fler filmer som den här+

Påminner mycket om World Invasion Battle Los Angeles, som också var ett försök till ”seriöst” krigsdrama med aliens som fond.

Annonser

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s