Till minne av Mr Spock

Leonard Nimoy som Spock

Leonard Nimoy som Spock på 1960-talet

Världen sörjer idag förlusten av Mr Spock då skådespelaren, regissören och författaren Leonard Nimoy gick bort i sitt hem i Los Angeles. Han blev 83 år gammal. Därmed har vi förlorat tre besättningsmedlemmar från originalsättningen av Star Trek: Spock, Scotty och Doctor McCoy. Spock är utan konkurrens den största förlusten. I Leonard Nimoys tolkning blev bifiguren Spock inte bara Star Treks egentliga stjärna, utan också en populärkulturell ikon av en digintet som science fiction inte lyckats producera särskilt många av. För en bredare allmänhet är det förmodligen bara Leonard Nimoys hand, höjd i vulcansk hälsningsposition, och frasen ”Live long and prosper” som man känner igen från Star Trek. William Shatner får ursäkta. Nimoy lyckades ingjuta intelligens, djup och humor i sin rolltolkning, och hans lyskraft är en starkt bidragande orsak till att vi fortfarande får se nya varianter på Star Trek, snart femtio år efter det att tv-serien hade premiär 1966.

Mr Spock var egentligen en lustig bifigur i genren ”känslokall alien”, redan då en kliché inom genren. Men Nimoy spelade sin roll smart, med undertryckt passion och glimten i ögat. Snart levde tv-serien på spänningen i kraftfältet mellan den impulsive machomannen Kirk (Shatner) och Mr Spocks kyligt analyserande försteofficer. Snart visste vi precis hur logisk och irriterande en person från Vulcan är. Men genom den smarta twisten att Spocks mamma är en människa från Jorden tilläts rollfiguren att fördjupas, och Spock skildrades som en man som slets mellan logik och känslor. En inre konflikt som ofta bara antyddes genom ett par rynkade ögonbryn. I och med Spocks inträde på scenen förändrades för evigt hur utomjordingar kan skildras på film. Nu var de inte längre bara exotiska eller hotfulla. Nu kunde de med ens säga något om det mänskliga tillståndet.

Under 1980-talet gjorde stjärnskeppet Enterprise comeback på vita duken, med en allt mer åldrande och rundnätt besättning. Men Nimoy tycktes aldrig åldras på samma sätt som de andra. Han fick förstås rynkor med åren, men behöll ändå fräschören och skärpan i sin Spock. Han blev en sorts fårad Peter Pan, en utomjording fångad i tid och rum, opåverkad av medelåldern. 1982 valde Nimoy att avsluta sin Spockkarriär, i och med figurens död i Star Trek II, den bästa av de tolv biofilmerna. Berättelsen fokuserar till synes på kapten Kirk och dennes ångest inför att åldras; både en gammal fiende och en vuxen son dyker upp från det förflutna för att hemsöka honom. Men Spock finns där hela tiden, något inåtvänd och fundersam över filosofiska frågor om altruism och kollektivets bästa. Och när det verkligen gäller, kliver Spock fram och offrar sitt eget liv för sina kamraters, på ett mycket plågsamt vis. Spocks sista ögonblick är figurens finaste stund. Han är skild från James Kirk genom en glasruta på grund av strålningen, men de förenas trots det, då Spock efter alla deras år tillsamanns kallar ”Jim” för sin vän.

Men det var förstås aldrig på allvar på fråga att Nimoy skulle överge det universum som han var en av galjonsfigurerna för. Redan i Star Trek III 1984 återkom Nimoy, men denna gång som regissör. Och han spelade både huvudrollen och regisserade en av de mest framgångsrika Trekfilmerna, Star Trek IV från 1986. Spock hade också en stor roll i 1991 års grand finale för originalbesättningen, Star Trek VI. Då var Leonard Nimoy 60 år gammal. Men han skulle återkomma i sin paradroll ytterligare två gånger.

Leonard Nimoy som Spock

Leonard Nimoy som Spock 2009

Under 00-talet tycktes Trek uttjänt som popkulturfenomen, offer för allt för många derivat av originalkonceptet. Men då JJ Abrams blåste liv i franchisen med en reboot 2009 blev originalets Mr Spock bryggan mellan det gamla och det nya. Zachary Quinto är en porträttlik yngre kopia, och spelar sin roll som en hyllning till den äldre kollegan. Vad passade då bättre än att ”Spock Prime” fick åka tillbaka i tiden och möta sitt yngre jag? Och även om han var åldrad och grå, så fanns något av den gamla glimten kvar i Leonard Nimoys ögon. Hans mörka röst hade blivit grötigare, men tonfallet var det samma. Och jag tror att han var väl medveten om det faktum, att hade det inte varit för honom, hade det aldrig blivit någon uppföljning på den där 60-talsserien. De olika kaptenerna Kirk, Picard och Janeway må varit de som gett Star Trek stake. Men Leonard Nimoy och Mr Spock är dess själ.

Leonard Nimoy som Spock 1991

Leonard Nimoy som Spock 1991

Några roller och framträdanden av Leonard Nimoy som du eventuellt inte känner till…

  • Nimoy spelade rollen som psykiatern Kibner i 70-talsversionen av Invasion of the body snatchers
  • TV-serien Mission: Impossible
  • Cameoroller i The Big Bang Theory, The Muppet Show och Saturday Night Live
Annonser

3 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s