Månad: augusti 2015

Ny, längre trailer för The Martian av Ridley Scott

The Martian 2015

The Martian 2015

Förväntningarna växer på gamle regissörsräven Ridley Scotts filmatisering av romanen The Martian av Andy Weir. Boken publicerades så sent som 2011 och blev en indiebästsäljare. En del av hajpen beror förstås på att det är en utmärkt roman. Men jag tror också att vi börjat få smak för astronautfilmer igen, alltså ”hard science fiction” med hyfsat realistiska scenarier om mänsklig rymdfart. I varje fall realistiska i förhållande till höstens andra hett emotsedda rymdfilm: Star Wars VII.

Jag tror att ett annat skäl att man gillar konceptet så mycket är att vi längtar mer episk rymdutforskning efter förra årets Interstellar. Två av huvudpersonerna i The Martian var ju dessutom med i den filmen. Men det är bara min teori.

Nu har en andra och längre trailer släppts, och den berättar mer om historien: en ensam astronaut strandas på Mars och bestämmer sig för att överleva de år som det kommer att ta för en räddningsexpedition att nå honom. Trailern är drygt tre minuter lång, och innehåller en del spoilers. Så vill du komma till bio helt fräsch och oförstörd i höst, ska du troligen inte kolla på den.

The Martian av Ridley Scott har biopremiär 2 oktober. Manus: Drew Goddard. Huvudroll: Matt Damon.

Annonser

Ta chansen att se Ex Machina i Gävle den 19 augusti

Chefen och den anställde i Ex Machina

Chefen och den anställde i Ex Machina

Om du är i närheten av Gävle kan du se filmen Ex Machina, vars bristande svenska distribution blev en av vårens snöpligheter för oss robotfilmälskare. I sista stund sköts biopremiären upp för att sedan helt utebli, som Rymdfilm skrivit om tidigare. SF angav skälet att de inte ansåg att filmen höll kvalitetsmåttet för en biodistribution, trots att filmen nästan unisont hyllats av kritiker i alla länder. Jag skrev själv i min recension att Alex Garland med stor precision och målmedvetenhet ökar spänningen, grad för grad, medan sanningen om roboten Ava obarmhärtigt avslöjas.

Onsdag den 19 augusti kan du själv bilda dig en uppfattning och passa på att se filmen tillsammans med andra. Då ordnar Gävle Science Fiction en offentlig visning på Silvanum i Gävle. Starttid är 19.30. Det panelsamtal om filmen som tidigare annonserats ställs däremot in – det är alltså endast filmvisning. Gävle Science Fiction är även arrangörer av sci-fi-filmfestivalen i oktober, där jag kommer att föreläsa.

Läs Rymdfilms recension av Ex Machina.

Första postern för Star Wars The Force Awakens!

Direkt från mässan D23 presenteras den ena Star Wars-nyheten efter den andra: det ska byggas en nöjespark i anslutning till Disneyworld med Star Wars-tema. Vi får se första bilden från Gareth Edwards kommande Rogue One som ska ha premiär i december 2016 (se längre ned i blogginlägget). Och framför allt har de nu släppt allra första affischen/postern för The Force Awakens som ju har premiär om bara några månader. Lugna dig, mitt bultande hjärta.

Poster för Star Wars The Force Awakens

Poster för Star Wars The Force Awakens

The Force Awakens är alltså JJ Abrams film som inleder hela den nya eran av Star Wars, och som man kan se är en grånad Harrison Ford med på postern. Den maskerade Darth Vaderliknande karaktären längst till höger är troligen Adam Driver.

Angående Rogue One så skriver io9 att följande skådisar nu är bekräftade för filmen: Felicity Jones, Diego Luna, Ben Mendelsohn, Donnie Yen, Jiang Wen, Forest Whitaker, Mads Mikkelsen, Alan Tudyk och Riz Ahmed. Bilden som släppts ser ut så här:

Star Wars Rogue One

Star Wars Rogue One

Topp 10 filmer om superkrafter utan tights av lycra

Never Let Me Go

Never Let Me Go

Med tanke på att amerikanska seriejättarna Marvel och DC producerar så framgångsrika filmer just nu, och dussintals fler filmer är på gång, är det lätt att förledas att alla älskar en superhjälte i lycratights, maskeradmask och en tjusig cape. Men det är förstås inte karnevalskostymerna som egentligen lockar oss. Det är tanken på superkrafter vi gillar. Vilken unge har inte drömt om att kunna flyga, manipulera fasta föremål med enbart tankekraft, eller skjuta dödliga kraftstrålar med sin i verkligheten veka händer? Det är bara det att Marvels och DC:s hjältar är de mest kända, och det är därför vi gång på gång får se reboots av Fantastiska Fyran eller Spindelmannen. Men det görs ofta filmer om kids med superkrafter som inte passar in i den klassiska, maskerade hjältemallen. Här har Rymdfilm samlat en topplista med tio riktigt bra filmer som är 100% lycrafria, men där ungdomar (eller ibland vuxna) plötsligt inser att de själva har något inte alla andra har. Olycksbådande, mystiska eller underbara krafter. Och någon annan är nästan alltid fast inställd på att dra nytta av detta faktum.

Sense8

Sense8

10 Sense8 (Netflix 2015)

En mycket skruvad fantasy/science fictionserie av The Wachowskis som just publicerats i sin första säsong på Netflix och som återkommer med minst en säsong till. Åtta ungdomar på helt olika platser i världen kopplas en dag samman telepatiskt till en känslomässig helhet. De har ingen aning om vilka de andra är, men kan plötsligt besöka varandra i tanken och hjälpa de andra då faror hotar. Och det är ingen brist på faror: gangsters, svekfull familj, homfobiska lobotomidoktorer, terroristgrupper, knarklangare och en hemlig organisation specialiserad på att söka upp och döda ”senseates”. Serien är färgstark, komplicerad, kaotisk och full av homoerotik. Nåt för dig?

Femte elementet

Femte elementet

9 Femte Elementet (1997)

Luc Bessons rymdepos med Milla Jovovich som Leelo, en supervarelse som är lika kraftfull som oskuldsfull. Hon har tillkommit för att rädda universum, och endast Corben Dallas (Bruce Willis) kan rädda henne. Men det finns många hinder på vägen: de brutala mangalores, den ondskefulla affärsmannen Zorg (Gary Oldman i toppform) och sist men inte minst: den spritt språngande galne videobloggaren Ruby Rhod (Chris Tucker i legendarisk form. Legendarisk!). En visuell fest med rymdskepp av bl a Moebius, och en väldigt hysterisk form av humor.

Looper

Looper

8 Looper (2013)

Ett dystopiskt och våldsamt framtidsdrama om smågangstern Joe (Jospeh Gordon-Levitt) som lever på att mörda folk för pengar. Bisarrt nog skickas hans äldre jag tillbaka från framtiden, och den yngre och den äldre Joe blir varandras fiender. Joe senior är nämligen ute efter att döda en liten pojke som bor ensam med sin mamma. Pojken har starka telepatiska krafter, vilket både kan vara en tillgång och ett hot.  Regi Rian Johnson, som ska regissera minst en kommande Star Wars.

7 The Matrix (1999)

Andra punkten på listan från The Wachowskis, som ju slog igenom med dunder och brak med denna cyberthriller. Neo är en messiasgestalt, komplett med profeter och orakel som förutspått hans ankomst som ska frälsa människorna. Då Neo inser sin egen potential, får han makt över såväl tid som rum. Inget kan stoppa honom. Eller?

6 Never Let Me Go (2010)

En brittisk dystopisk pärla till film, baserad på romanen av Kazuo Ishiguro och med manus av Alex Garland. Tre ungdomar växer upp på en till synes flott internatskola, men kommer sakta men säkert till insikt om att de är kontrollerade och inte skulle kunna ge sig av om de ville. Det är nämligen något speciellt med deras kroppar, och hemligheten är lika chockerande som hjärtskärande. Med Keira Knightley, Andrew Garfield (Spider-Man) och Carey Mulligan.

Push

Push

5 Push (2009)

Även här är det en grupp ungdomar, som ser sig själva som outsiders och freaks, som står i centrum. De är på flykt och lever i isolering, och döljer sina superkrafter för omvärlden. Men både en hemlig myndighet och en mordisk gangsterorganisation är dem på spåren. Till slut bestämmer de sig för att slå tillbaka. Med Dakota Fanning (Taken), Chris Evans (Captain America, Snowpiercer) m fl.

Chronicle

4 Chronicle (2012)

Känd som filmen som gav regissören Josh Trank jobbet att reboota Fantastic Four. Vad skulle du göra om du helt oväntat fick superkrafter? Dra på dig tights och rädda gamla tanter? Nej, var ärlig. Om du fick superkrafter skulle du förmodligen reagera som de tre tonåringarna Andrew, Matt och Steve. Du skulle med barnslig förtjusning spela spratt med dina hatobjekt från skolan, slå dina fiender och lära dig att flyga så farligt som möjligt. Och om du var som Andrew, med trasig bakgrund, mindervärdeskomplex och en predisposition för storhetsvansinne – ja då skulle det förmodligen gå käpprätt åt helvete.

Akira

Akira

3 Akira (1988)

Regi: Katsuhiro Otomo. En japansk futuristisk klassiker, ett av de allra främsta exemplen på cyberpunk som överhuvudtaget filmats. Utspelas i 2018 års dystopiska Tokyo, där den med psykiska krafter försedda tonåriga bikern Tetsuo Shima kämpar mot mörka krafter för att få den synske Arika fri från fångenskap. Poetiskt, våldsamt och mörkt. Oerhört inflytelserik för all sci-fi som kommer efter den, inklusive The Matrix.

Carrie 1976

Carrie 1976

2 Carrie (1978)

Brian de Palmas klassiskt grisblodiga filmatisering av Stephen Kings lika klassiska moralskräckis om den unga, hårt tuktade och mobbade tjejen Carrie (Sissy Spacek) som på sin egen skolbal knuffas över gränsen av sina sadistiska skolkamrater. Carrie är dock ingen vanlig flicka, och tar i filmens oförglömliga klimax en gruvlig hämnd.

Hanna

Hanna

1 Hanna (2011)

En av mina absoluta favoritfilmer och en blandning av science fiction, fantasy, roadmovie, komedi och surrealistisk saga. Temat är frigörelse. Regi: Joe Wright (Atonement mm). Den unga flickan Hanna (Saoirse Ronan) är född supersoldat, genetiskt framtagen för att vara intelligentare, starkare och listigare än varje tänkbar fiende. Hennes pappa lever med henne i skogen, för att skydda henne från sin tidigare arbetsgivare CIA, som också är ansvariga för Hannas supergener. Då CIA till slut finner dem och dödar pappan, vidtar en sällsam jakt och maktkamp mellan superflicka och mördare. Hanna flyr genom Marocko och får lift genom Europa med en excentrisk brittisk familj mot Berlin. Såväl CIA-chefen (Cate Blanchett) som ett gäng fåfänga skinnskallar, är henne hack i häl. En film som är ömsom kärleksfull, ömsom brutal, med en subversiv glimt i ögat och ett starkt feministiskt och antiauktoritärt budskap. Musik av Chemical Brothers.

Hanna

Hanna

Tusentals såg Alien i sommarnatten

Tusentals såg Alien

Tusentals såg Alien

Rålis var helt packat med folk i alla åldrar igår kväll då jag tog min beagle och en filt och promenerade över Kungsholmen för att få se Ridley Scotts Alien som en del av Stockholm Filmfestivals Sommarbio. Kvällen var ljum, och stämningen var hög medan den ena ikoniska scenen efter den andra rullades upp på duken. Då facehuggern kopplade greppet om John Hurts ansikte skrek många i publiken rätt ut. Men då chestbustern gjorde sin entré genom hans mage mitt under middagen steg istället jublet över parken. Det var en riktigt härlig rymdfilmsupplevelse. Ikväll fredag är det Femte elementet. Hela spelschemat för veckan.

Rålis var fullt

Rålis var fullt

IMG_9107

Beaglen Casper var inte rädd

Beaglen Casper var inte rädd

Fantastic Four (2015) – superhjältefilm där allt går snett

USA 2015, regi: Josh Trank, manus: Jeremy Slater, Simon Kinberg, Josh Trank, producent: Simon Kinberg, musik: Marco Beltrami och Philip Glass

Fantastic Four 2015

Fantastic Four 2015

Handlingen.

Ett prestigeprojekt för Fox, då Fantastiska Fyran är Marvels äldsta superhjältar och hör till de mest älskade. Det är dessutom en reboot efter de fesljumma filmer som släpptes precis innan superhjälteboomen 2005 och 2007. Historien tas därför om från början, i en uppdaterad version. Det är mycket som kläms in på drygt 1 timme och 40 minuter. Vi får först möta Reed Richards och Ben Grimm som småpojkar, outsiders i en amerikansk småstad som förenas i besatthet över Reeds prototyp till en teleporteringsmaskin. Därefter ett hopp i tiden till en tekniktävling där vi möter killarna som tonåringar (gestaltade av Miles Teller och Jamie Bell). De jobbar fortfarande på samma maskin, och försöker övertyga tävlingsdomarna om att de faktiskt teleporterat ett leksaksplan fram och tillbaka till en avlägsen plats. Där blir de upptäckta av Dr Storm (Reg Cathey) och hans dotter Susan Storm (Kate Mara), representanter för den högteknologiska Baxter Foundation, som har en liknande apparat under utveckling. På stående fot får Reed ett stipendium så att han kan avsluta sitt projekt, men måste lära sig att samarbeta med en annan briljant ung man som Baxter Foundation har anställd: den svartsynte miljöpessimisten Victor von Doom.

Fantastic Four 2015

Fantastic Four 2015

Tillsammans bygger Reed och Victor klart maskinen, som visar sig kunna öppna ett maskhål till en helt främmande planet. I ett utbrott av ungdomligt övermod beslutar de sig för att personligen bli de första att besöka denna nya dimension, och placerar i skydd av natten sig själva i maskinen. Med på färden tar de Ben Grimm och Susans bror Johnny Storm (Michael B Jordan). Men något går fel, och Victor uppslukas av ett vulkanutbrott på planeten, och de övriga tre samt Susan utsätts för mystisk energi då maskinen transporterar tillbaka de överlevande. Då de vaknar upp i ett underjordiskt myndighetslabb står det klart att de fått betala ett högt pris för sin ungdomliga upptäckarlust. Reeds kropp har blivit långsträckt, som av gummi. Johnnys kropp brinner bokstavligen som i en evig skärseld. Susan är osynlig. Och Bens kropp har förvandlats till sten. Vems är skulden? Ska myndigheterna hjälpa dem eller bara utnyttja deras åkomma för egen vinning? Ska de någonsin kunna bli friska igen?

Pretentionerna?

Jag kan tänka mig att Fox var ganska tydliga med vad som behövde göras: ingen gillade riktigt den nu tio år gamla Fantastic Four, som framstår som töntig, medelålders och hopplöst omodern i förhållande till Marvel/Disneys framgångsrika fillmuniversum.  Filmdirektörerna vred sin händer och sa till varandra: – Vi behöver något modernt, och gärna lite edgy! Ergo: de anlitar genast den unge och hete regissören Josh Trank (född 1984) som precis gjort en modern och edgy film om ungdomar som får superkrafter: Chronicle. Trank tänder på alla cylindrar och säger att han vill göra en realistisk, gritty och framför allt ungdomlig nytolkning av gamla FF. Fox klappar i händerna, och skickar till och med producenten från X-men First Class som stöd. Vad kan gå fel?

Teleportören i Fantastic Four 2015

Teleportören i Fantastic Four 2015

Rymdskepp och världsbygge!

Ska man vara petig så är skeppet som används för att resa till ”Planet Zero” nästan lite hisslikt. Man kliver in, stänger dörren, trycker på knappen, och går ut igen. Det finns ingen synlig framdrivning, ingen acceleration och ingen omloppsbana kring den främmande planeten. Maskinen öppnar en dimensionsport, och besättningskapseln försvinner helt enkelt från Baxter Foundation och dyker ögonblickligen upp på planetens yta. En lustig detalj är att det går att sända data i realtid över dimensionsgränserna. Johnny lägger till och med upp en bild på Instagram från planeten. Maskinen omgärdas av mycket technobabbel i filmen, och många filmminuter ägnas åt att etablera den som både farlig (”den kan öppna ett svart hål som slukar Jorden!”) och mycket svår att konstruera. Så svår att Baxter Foundation och NASA inte kan återskapa den förstörda maskinen efter olyckan, på ett helt år. De måste ha haft väldig otur med backupen om inga ritningar sparades efter så mycket resurser satsats på att bygga den första maskinen. Enda lösningen är att hitta Reed, som rymt från myndigheternas grymma experiment.

Produktionsdesign;

Lever inte alls upp till de förväntningar som publiken har på en superhjältefilm 2015. Med rätta kan man beskriva modern sci-fi från Hollywood som andefattig men snygg, men här får vi inte ens det snygga. Produktionsdesignen är murrig och generisk. Looken på de fyra hjältarna är mycket basal, på gränsen till helt idélös. Och Doctor Doom, då han väl gör entré, ser ut som en actionfigur av plast i naturlig storlek. Den främmande planeten begränsas till en papier machékuliss med animerad lava. Till och med då Jorden nästan uppslukas av ett svart hål ser det föga upphetsande ut. Boring!

Fantastic Four 2015

Fantastic Four 2015

Domen:

Illavarslande järtecken har omgärdat denna film under senaste året. Skvallersajter påstår att Josh Trank uppträtt oprofessionellt och förvirrat under inspelningen. Nya scener har fått spelas in i efterhand (till stor kostnad) för att försöka rädda en story som inte håller måttet. Och till och med trailern var starkt försenad. I maj förstod vi att en del av ryktena troligen stämmer, då Josh Trank helt sensationellt hoppade av sitt nästa regiuppdrag: Star Wars-spinofffilm nummer två. Ryktet säger att Fantastic Fours producent Simon Kinberg (som också producerar Star Wars) till slut fått kalla fötter av Tranks brist på erfarenhet, och att Lucasfilm helt enkelt gav honom sparken. Trank har själv hållit tyst under nästan hela sommaren, men skrev i samband med premiären en tweet som han senare raderade, att filmbolaget har skulden för att hans vision av Fantastiska Fyran inte nådde den färdiga filmen. Han har alltså i princip tagit avstånd från sin egen film. Simon Kinberg har visserligen tagit Trank i försvar i intervjuer, men säger samtidigt att det färdiga resultatet är mycket likt regisssörens originalvision. Indicierna tyder nog tyvärr på att den 30-årige rookieregissören kommit ut på djupare vatten än han riktigt klarade av.

Men vad tycker jag om själva filmen då, om vi bortser från intriger och bråk? Jag tycker att det finns fina element i storyn, och många idéer som är originella och som kunde ha utvecklats mer och bildat grunden för en bra nytolkning av idén om FF. Exempelvis de inledande scenerna från Reeds och Bens barndom, som påminner med sin nostalgi om stämningen i Upptäckarna eller Super 8. Eller de mörka och ganska läskiga partier i mitten av filmen som skildrar skräcken och förvirringen hos de fyra unga blivande hjältarna då de vaknar upp i ett laboratorium efter olyckan, fastspända på britsar med elektroder i hjärnan. Jag gillar fokus på upptäckandet av en ny planet. Här finns fröet till storhet. Storyn är egentligen solid.

Men allt sjabblas bort å det grövsta. Relationerna mellan huvudpersonerna tillåts aldrig ta form eller utvecklas, och en hel massa tid spills på oviktiga detaljer och berättelsetrådar som bara lämnas hängade i tomma luften. Stora ögonblick i ungdomarnas utveckling stressas förbi på några sekunder, medan tomma poser och pompösa monologer tillåts breda ut sig över plågsamt många minuter. Det saknas såväl personkemi som gruppdynamik. Handlingen avbryts vid två tillfällen av hopp på flera år, vilket gör berättelsen till mer en serie tablåer än en sammanhållen historia. Victor von Doom tappar allt som gör honom intressant i samma ögonblick han blir superskurk. För att inte tala om stackars Jamie Bell som Ben Grimm – det enda han får göra är att rynka på ögonbrynen i tio minuter, innan han ersätts av ett CGI-monster.

Det är svårt att riktigt sätta fingret på något enskilt som gör Fantastic Four till ett sådant praktfiasko. Allt har egentligen gått snett. Det är många, många felval som regissören, producenten och klipparen gjort, och som tillsammans ger intryck av en skriande oskicklighet. Vi kommer möjligen aldrig att riktigt få veta vem som bär skulden för detta debacle, men det vore mycket spännande att få ta del av den version från förra året som Josh Trank själv hävdar var Den Riktiga Filmen. Beroende på hur man bedömer Tranks verklighetsuppfattning så kan den ha varit bättre än det spektakel som till slut nådde biobesökarna. Eller, hemska tanke, så var den ännu sämre.

Fler filmer som den här+

Tranks förra film, Chronicle, är mycket bättre, och har allt det som FF saknar: nerv, karaktärsutveckling och trovärdiga relationer mellan huvudpersonerna. Den är dessutom snarlik FF i storyn. Rekommenderas!

En annan liknande men oerhört mycket bättre film är den rätt okända The Signal från 2014. Bodyhorror, superkrafter, onda myndigheter och aliens i skön blandning – sök gärna upp den.

Stockholms filmfestival visar klassiska rymdfilmer under bar himmel

2001

2001

Under perioden 12-16 augusti 2015 bjuder Stockholm International Filmfestival in till sommarbio i Rålambshovsparken i Stockholm. Det är alltså fri filmvisning i en av Stockholms vackraste parker under bar himmel i den ljumma augustinatten. Som om inte det var nog är det i sommar bara en massa fantastiska rymdfilmer som visas. Vi får se allt från Stanley Kubricks episka evolutionsdrama 2001 (1968) och Ridley Scotts chestbusters i Alien (1979), över Luc Bessons färgsprakande Femte elementet (1997) och Spielbergs trasiga familjerelationer i E.T (1982). Veckan avslutas med en modern klassiker: Lars von Triers undergångsporr Melancholia (2011).

Rymdfilm fick tag på filmfestivalteamet via Facebook:

–  Vi valde tema rymden eftersom vi vet att det är något som fascinerar många. Det finns många häftiga rymdfilmer som gör sig fint under bar himmel! Dessutom tycker vi att vi ser ett ökat intresse för rymden just nu, säger Stockholms filmfestival

Filmtajm är kl 21.00 på kvällarna, men filmfestivalvolontärerna är på plats i parken ungefär från kl 18.00. Det kommer troligen att bli proppfullt vid fint väder, så kom i tid!

Här är visningsschemat – klicka på länkarna för att läsa Rymdfilms recension av varje film.
Onsdag 12 aug: 2001: Ett rymdäventyr av Stanley Kubrick
Torsdag 13 aug: Alien av Ridley Scott
Fredag 14 aug: Femte elementet av Luc Besson
Lördag 15 aug: E.T. The Extra Terrestrial av Steven Spielberg
Söndag 16 aug: Melancholia av Lars von Trier

Femte elementet

Femte elementet