Topplistor

Rymdfilms bästa filmtopplistor

Alla älskar topplistor – hur många filmer känner du igen?

Här på Rymdfilm recenserar vi filmer på en nästan absurt detaljerad nivå (Rymdfilmer A-Ö) – utom när vi sammanfattar massa filmer helt kort i olika topplistor. I dem skriver vi dessutom om all sorts sci-fi: om robotar, tidsresor, bodyhorror och transdimensionella megamonster. Här har vi samlat bloggens bästa topplistor i den stora listan av listor!

Genrelistor

  1. Topplistan: 20 bästa filmerna om tidsresor

  2. De 34 bästa rymdskeppen från nya filmer och tv-serier

  3. Topp 50 mordiska filmrobotar del 1

  4. Topp 50 mordiska filmrobotar del 2

  5. Topp 25 snälla filmrobotar

  6. 8 mentalt störda robotar och AI från science fiction

  7. 10 största klichéerna från Space Opera – Den oändliga osannolikheten

  8. 10 sätt som Guardians of the Galaxy återupplivar Space Opera

  9. 15 bra/dåliga Star Wars-kopior att roa sig med i väntan på The Force Awakens

  10. 21 sci-fi-filmer där gränsen mellan verklighet och konspiration suddas ut

  11. 20 bodyhorror-rymdfilmer som inte är Alien

  12. 15 blodiga och bisarra rymdskräckisar till Halloween

  13. 10 skrämmande filmer där väggarna mellan dimensionerna rasar

  14. 11 filmtips inför apokalypsen (som skulle äga rum 21/12 2012)

  15. 8 humoristiska filmer om invasion från rymden

  16. De 6 bästa science fiction-filmerna med barn i huvudrollen, och den sämsta

  17. Topp 5 beagles i rymden

  18. 13 reboots inom science fiction som vi gärna skulle se

  19. De 15 märkligaste ögonblicken från Star Treks filmhistoria

  20. Topp 10 filmer om superkrafter utan tights av lycra

Årsbästalistor

Topplistor om enskilda filmer och TV-serier

  1. 12 anledningar till att Battlestar Galactica (2003-2009) är den bästa rymdserien i TV-historien

  2. De bästa episoderna från Star Trek Voyager (1995-2001)

  3. De 5 största problemen med Star Wars Episod I Det mörka hotet

  4. 9 misstag som Prometheus besättning gör

  5. De 12 största gåtorna i Prometheus – och svaren! 

  6. 9 punkter som Star Trek bör förändra efter JJ Abrams (från 2013)

 

Årets bästa science fiction-filmer 2016

Vilken tycker DU är 2016 års bästa film? Omröstning längst ner i inlägget..

Mary Elizabeth Winstead 10 Cloverfield Lane

Mary Elizabeth Winstead i 10 Cloverfield Lane som ligger högt på listan

2016 var året som tog ifrån oss Major Tom i januari och Prinsessan Leia i december. När vi ser tillbaka på science fiction-året 2016 inom film och TV kommer vi att minnas det för att den välskrivna berättelsen gjorde något av en comeback i en filmgenre som på sistone präglats av specialeffekter. Och för att många bra huvudroller spelades av kvinnor. Här är de tolv bästa filmerna och tv-serierna av fler än femtio sci-fi-filmer som hade premiär 2016, ett startfält med hård konkurrens. Trenden med visuellt imponerande rymdblockbusters á la Star Wars fortsatte visserligen, men fick sällskap av mer intellektuellt utmanande teman. Precis som det alltid varit inom sci-fi-litteraturen så blev det plötsligt på modet hos filmskapare att göra science fiction med något att säga. Tre av tolv platser på vår topplista upptas av TV-serier – en trend i tiden om något.

12. Independence Day 2

ACTION. Vi börjar alltså i botten av topplistan. I stort sett varenda sekund av filmens 2 timmar och 9 minuter är underhållande, rapp och rolig. Eftersom det inte är på allvar behöver inte vanligtvis enormt dramatiska händelser som en kontinents undergång eller förälders död grundas emotionellt, utan allt svischar förbi på vägen till nästa gag och/eller explosion. Vore det här en sexskildring skulle den skippa förspelet och gå direkt på en utdragen klimax. Fördelen är en film som helt saknar transportsträckor. Nackdelen är att max volym från första sekunden ger dålig dynamik. Vi får knappt någon uppbyggnad och därefter få andningspauser. Det säger en del om det furiösa tempot att den långsamma förstörelsen av Atlantkusterna hör till de lugnaste ögonblicken. Regi: Roland Emmerich.

11 Dr Strange (ännu ej recenserad i sin helhet på Rymdfilm)

SUPERHJÄLTAR/SPACE OPERA. Marvels universum har sina rötter i det psykedeliska 1960-talet, och många av deras klassiska berättelser utspelas ute i kosmos där gudalika varelser bekämpar varandra över dimensionsgränserna. Det moderna filmuniversum som Marvel byggt upp är nu också på väg ut i rymden, och i och med filmatiseringen av Dr Strange är en av nyckelfigurerna på plats. Benedict Cumberbatch är utmärkt som Strange, och han har stöd av ett gäng stabila skådespelare med lång erfarenhet av genrefilm: Mads Mikkelsen, Benedict Wong och Tilda Swinton. Visuellt ser det ungefär ut som Inception, om Christopher Nolan hade intagit psykedeliska svampar. Regi: Scott Derrickson.

10. Passengers

RYMDROMANTIK. En udda film: en kärlekshistoria i rymden, med småkusliga övergreppsassociationer. En carpe diem-kliché. Och samtidigt en av de snyggaste reklamfilmer för rymdturism som man kan föreställa sig. En högtidsstund för alla oss rymdskeppsfetischister. Regi: Morten Tyldum.

STAR TREK BEYOND

STAR TREK BEYOND

9. Star Trek Beyond

SPACE OPERA. Den tredje filmen efter nystarten, Beyond, är precis en sådan enkel story som skulle kunna vara hämtad från ett tv-avsnitt: på outforskat territorium tvingas besättningsmedlemmarna överkomma sina personliga motsättningar och samarbeta för att överleva, men får samtidigt akta sig för att svika Federationens grundläggande värderingar. På så sätt känns Beyond som den minst krystade Trekfilmen på många år. Även om det ibland skär sig mellan actioninslagen och det klassiska Trekfilosoferandet. Regi: Justin Lin.

8. Midnight Special

THRILLER. En mörk och stämningsfull roadmovie där desperata föräldrar flyr undan både fundamentalister och regeringens svartklädda agenter. Alla vill ha tillgång till lille Alton, pojken med de lysande ögonen och förmågan att få satelliter att störta ned över Jorden. Regi: Jeff Nichols.

Millie Bobby Brown spelar Eleven i Stranger Things

Millie Bobby Brown spelar Eleven i Stranger Things

7. Stranger Things (TV-serie, säsong 1, Netflix)

RETRO SCI-FI/THRILLER. Livet för stans unga i småstaden Hawkins, Indiana är tufft den där ruggiga höstkvällen 1983 då 12-årige Will Byers försvinner i skogen på väg hem från en rollspelskväll. Så tufft att hans ensamstående mamma Joyce (Winona Ryder) och hans storebror inte ens märker att han är borta förrän vid frukosten dagen efter. Stranger Things är liten pärla till science fiction-serie som jag rekommenderar alla med intresse för genren att se med ett öppet hjärta. Äventyrsberättelsen i sig är tillräcklig för att det ständigt ska hända något spännande, samtidigt som storyn har många lager och mycket subtext att upptäcka för den som är intresserad av det. Invävt i handlingen får vi tankar kring normbrytande, manligt och kvinnligt och att gå emellan dessa, den romantiska kärlekens många problem, svek, ilska, hopp och förtvivlan, klass och klassförakt, svek och hämnd, ömsinthet och den sorts kärlek som övervinner alla hinder.

6. Deadpool

SUPERHJÄLTAR/KOMEDI. En svärande och sexskämtande Deadpool med 15-årsgräns var det som hela superhjältegenren behövde, utan att för den skull filmbolagsbossarna fattade det på förhand. Det är en bedrift av Ryan Reynolds och de andra att lyckas förnya genren och göra något oförutsägbart och underhållande av en i grunden konventionell bakgrundshistoria för en hjälte som bara de dedikerade fansen hört talas om. Det skulle inte vara möjligt utan ett bra manus, oklanderlig komisk timing, kreativ frihet för filmskaparna och oändligt massa hårt arbete under många år. Och i kraft av att den är så rolig och respektlös mot sin genre är Deadpool en av 2016 års klart bästa genrefilmer. Regi: Tim Miller.

THE EXPANSE -- Season:1 -- Pictured: (l-r) Dominique Tipper as Naomi Nagata, Wes Chatham as Amos, Steven Strait as Earther James Holden -- (Photo by: Jason Bell/Syfy)

THE EXPANSE — Säsong 1

5. The Expanse (TV-serie Syfy/Netflix)

SPACE OPERA. En episk space opera med inslag av kosmisk skräck och politisk thriller, baserad på Leviathan Wakes och Caliban’s War, de första böckerna i pseudonymen James S.A Coreys romansvit The Expanse. Med första säsongen av The Expanse lyckas äntligen Syfy med sin föresats att skapa den bästa TV-serien i rymden sedan storhetstiden för Battlestar Galactica. Det är nästan en fullträff, redan från start. Det ska bli spännande att se hur säsong två utvecklas.

Evan Rachel Wood som Dolores i Westworld

Evan Rachel Wood som Dolores i Westworld

4. Westworld (TV-serie, säsong 1 HBO)

ROBOTFILM/DRAMA. Jonathan Nolan har skapat ett existentiellt robotdrama, avsett att ta över efter Game of Thrones som HBO:s flaggskepp. Första säsongen är en bitvis ojämn men trots allt grandios TV-upplevelse som tillfredställer mig både som tv-serienörd och science fiction-fan.Det tar inte många minuter av tittande innan Westworld suger in mig i sin märkliga värld, och trots att vi får det förklarat att huvudpersonernas liv bara är fejk så känner jag ögonblickligen sympati med dem. Det går att titta på Westworld bara för spektaklets skull. Men Nolans manus bjuder också in till ett mer uppmärksamt tittande. Både vi som tittare och de spelare som besöker parken Westworld irrar oss allt djupare in labyrinten. Alla längtar vi efter att få vara på riktigt.

Rogue One: A Star Wars Story..Jyn Erso (Felicity Jones) ..Ph: Jonathan Olley..© 2016 Lucasfilm Ltd. All Rights Reserved.

Rogue One: A Star Wars Story: Jyn Erso (Felicity Jones)

3. Star Wars Rogue One

SPACE OPERA. På bronsplats i årets sci-fi-lista hittar vi vad som beskrivits som en ”mellanfilm” – i väntan på nästa kapitel av sagan om familjen Skywalker. Men Rogue One är trots det en film som verkligen satsar allt den har för att underhålla, och det den saknar i karaktärsbygge tar den igen med hög fart och färgsprakande underhållningsvärde, glimten i ögat och storslagna stridsscener. Rogue One är en renodlad rymdkrigsfilm, med en gammaldags sagas osannolika hjältemod och hjältedåd. Och ändå lyckas regissören Gareth Edwards med något som Star Wars ibland lidit av ett underskott på: att skildra huvudpersoner som lever i en moralisk gråzon bortom det absolut goda eller onda. Det är riktigt uppfriskande. Regi: Gareth Edwards.

2. 10 Cloverfield Lane

POSTAPOKALYPS/PSYKOLOGISK THRILLER. Den näst bästa science fictionfilmen 2016 är ett klaustrofobiskt kammarspel där hotet om världens undergång hela tiden pressar sig på de tre huvudpersonerna.John Goodman är superb som historiens dubbelbottnade bad guy. I en tid då TV och film svämmats över av förutsägbara katastrofskildringar och trött postapokalyps lyckas debutregissören Dan Trachtenberg att göra 10 Cloverfield Lane till något alldeles eget. En originell, smart, obehaglig och stundtals faktiskt också rolig sci-fi-thriller som stannar kvar hos tittaren länge. Regi: Dan Trachtenberg.

Amy Adams i Arrival

Amy Adams i Arrival

1. Arrival

DRAMA. 2016 års absolut bästa science fictionfilm är också den allvarligaste och mest ambitiösa filmen på listan. Men det blir aldrig tråkigt, utan det finns en poesi i allvaret. Första kontakten med utomjordingar får det politiska världsläget att urarta, och med ett hotande världskrig faller ansvaret för att förhindra undergången på lingvisten Louises axlar. Endast hon vågar blotta sig tillräckligt för att kunna kommunicera med rymdvarelserna. Arrival står stadigt på egna ben som filmkonstverk och kommer med stor sannolikhet att i framtiden betraktas som vår generations stora film om närkontakt med utomjordingar. Inte som ett derivat av föregångarna, utan som deras like. Regi: Denis Villeneuve, som även kommer att regissera Blade Runner 2 inom kort.

Fler årslistor på Rymdfilm

Alla rymdfilmer från 2015

Här samlar vi här alla de rymd- och science fictionfilmer från 2015 som bloggen har omnämnt eller recenserat. År 2015 var i mångt och mycket en väntan på december månads stora händelse: Star Wars återkomst. Men vi fick också en astronautsuccé från Ridley Scott och en robotthriller av Alex Garland. Fler listor:

Star Wars: The Force Awakens..L to R: Rey (Daisy Ridley) & BB-8..Ph: David James..© 2015 Lucasfilm Ltd. & TM. All Right Reserved.

Star Wars: The Force Awakens..L to R: Rey (Daisy Ridley) & BB-8..Ph: David James..© 2015 Lucasfilm Ltd. & TM. All Right Reserved.

  • Ant-Man – SCIENCE FICTION. En något udda Marvelfilm, med Paul Rudd och Michael Douglas i huvudrollerna. Juli 2015
  • Area 51 – RYMDFILM. En thriller i ”found footage”-genren, med vissa producentkopplingar till Paranormal Activity. Några kompisar hittar bevis för utomjordingar i Area 51. Medioker.
  • Ascension – TV-SERIE/RYMDFILM. Ett generationsrymdskepp på väg sedan 1960-talet mot en främmande planet skakas av uppror och konspirationer.
  • Aurora – SCIENCE FICTION. En framtidsthriller med romantik, om en värld där en super-AI har bestämt sig för att människorna är ett hot mot planeten och måste utplånas. Regi: Robert Kouba
  • Avengers Age of Ultron – RYMDFILM/ROBOTFILM. Uppföljaren till tidernas mest framgångsrika film, i regi av Joss Whedon. Den onda roboten Ultron tar över världen, och Avengers får sällskap av nya hjältar, som The Vision, Quicksilver och Scarlett Witch.
  • Chappie – ROBOTFILM. Den tredje långfilmen regisserad av Neil Blomkamp (efter District 9 och Elysium), med Sigourney Weaver i en av rollerna. Handlar om en robot som försöker leva bland människor.
  • Childhood’s End – TV-SERIE/RYMDFILM. Miniserie som hade premiär sista dagarna på året på Syfy. Baserad på Arthur C Clarkes klassiska roman.
  • Dark Matter – TV-SERIE/RYMDFILM. Äventyrs- och actionserie från Syfy, om ett antal fd kriminella som tar över ett rymdskepp och försöker gottgöra sina tidigare misstag.
Ex Machina

Ex Machina

  • Ex Machina – ROBOTFILM. Thriller med manus och regi av Alex Garland, mannen som skrev manus till bl a The Beach och Sunshine. En hyperestetisk och krypande tät thriller om internetmiljardären som bygger en AI i sin modernistiska villa, och låter en av sina unga anställda bli försökskanin i ett Turingtest. Med Alicia Vikander.
  • Extraterrestrial – RYMDFILM. Skräck/äventyr om ett kompisgäng som avslöjar att regeringen samarbetar med utomjordingar om bortföranden och motbjudande experiment på medborgarna.
  • Fantastic Four  RYMDFILM. Reboot av Marvels superfamilj. Denna gång i regi av Josh Trank (Chronicle), vilket förmodligen kommer att göra den hundra gånger intressantare än de jönsiga filmerna från mitten av 00-talet.
  • Harbinger Down – RYMDFILM. Ett fartyg på arkiskt uppdrag hittar ett djupfryst monster som de oförnuftigt nog tinar upp. En ordinär rymdskräckhistoria som får en extra skrämselfaktor av de utmärkta, ickedigitala effekterna (filmen är gjord av ett team som gjort praktiska effekter till allt från Aliens till The Thing.)
  • Home – RYMDFILM. Komedi om galaxens mest irriterande alien. Animerad. Med Rihanna, Steve Martin, Jim Parsons och Jennifer Lopez.
  • Infini – RYMDFILM. Krypande rymdskräck med massor av genreferenser. Om en rymdstation där alla möter en våldsam död.
  • Jupiter Ascending RYMDFILMStorslagen rymdopera av The Washowskis, med Channing Tatum och Sean Bean. Skulle ha releasats sommaren 2014 men fick maka på sig till våren 2015. En visuell fest med många egensinniga detaljer. Men en rätt generisk story.
  • Jurassic World – SCIENCE FICTION.  Mer än femton år efter förra dinosauriefilmen är det så till slut dags för en ny Jurassic Park. Den här gången har de verkligen byggt en nöjespark, som är öppen för allmänheten. Och allt går förstås åt skogen. Med Chris Pratt som velociraptortämjare.
  • Killjoys TV-SERIE/RYMDFILM. En riktigt trevlig och kul Syfyserie om ett litet gäng galaktiska prisjägare som både jagar veckans skurk och samtidigt finner sig själva jagade av en mäktig och hemlig organisation.
  • Lazarus Effect – SCIENCE FICTION. Forskare lyckas väcka de döda till liv. Men med vilka konsekvenser?
Mad Max Fury Road

Mad Max Fury Road

  • Mad Max Fury Road – SCIENCE FICTION. Det tog regissören George Miller många år att få återvända till sitt egenskapade, postapokalyptiska Australien, och det var värt väntan. Fury Road är ett fläckfritt mästerverk, en av alla tiders bästa actionfilmer och dessutom ett djupt mänskligt drama. Charlize Theron är magnifik, och Tom Hardy är helt okej han med.
  • Monsters Dark Continent –  RYMDFILM. Utomjordiskt liv sprider sig över Jorden, efter händelserna i utmärkta Monsters. Nu är det amerikanska soldaters möte med det okända som står i fokus. Regi Tom Green.
  • Outpost 37 – RYMDFILM. Militäraction i stil med ett FPS-spel.
  • Parallels – SCIENCE FICTION. Några halvrebelliska ungdomar följer efter sin pappa genom en portal till hundratals andra dimensioner. En rätt komplicerad historia utan särskilt många minnesvärda ögonblick – trots ett intressant koncept.
  • Pixels – RYMDFILM. Aliens invaderar med rymdskepp hämtade från 1980-talets Space Invaders och PacMan. Kul idé? Starring: Adam Sandler. Nooooooooo!
  • Predestination – SCIENCE FICTION. Ethan Hawke som jagad tidsresenär. Rekommenderas!
  • Project Almanac – SCIENCE FICTION. Några ungdomar hittar ritningarna till en tidsmaskin.
  • Selfless – SCIENCE FICTION. En äldre rik man (Ben Kingsley) är döende, men betalar för att få sitt medvetande överfört till en ung kropp (Ryan Reynolds). Men den unge mannen som hade kroppen från början, slåss för sin rätt att leva.
  • Star Wars The Force Awakens – RYMDFILM. Efter en helt sanslös hype under hösten 2015 kom då till slut ögonblicket vi väntade på: Star Wars återföddes på vita duken, och vi kunde dra en lättnadens suck. Disney och JJ Abrams bjuder på en kärleksfull uppdatering, med en ny generation figurer som man verkligen känner sig engagerad i. Mersmak!
  • Terminator Genisys – ROBOTFILM. Sommaren 2015 återkom allas våra favoriter till mordiska robotar till vita duken, inklusive en åldrande Arnold-terminator. Det börjar bra, men visar sig bli en besvikelse.
  • The Martian – RYMDFILM. Ridley Scott regisserar en överlevnadsthriller med Matt Damon som astronaut strandad på Mars. En blandning av ”Castaway” och ”Gravity” som blev en stor framgång komersiellt och hos kritikerna. Baseras på en roman av Andy Weir.
  • The Visit – RYMDFILM (INDIE) Hur skulle människan reagera på första kontakten med utomjordingar? Visades på Sundance. Regi: Michael Madsen.
  • Tomorrowland – SCIENCE FICTION. hemligheterna är många kring detta högprestigeprojekt från Disney, i regi av Brad Bird och med Damon Lindelöf som producent. Handlar om den parallella verkligheten Tomorrowland, som är en sorts sci-fi-version av Disneyland. Och världen ska räddas. Och robotar.
  • Vice – ROBOTFILM. Med bland andra Bruce Willis, i en film som liknar gamla Westworld. Rika människor betalar för att få ”roa” sig med artificiella människor – robotar som liknar organiska varelser. Men en av robotarna gör revolt.

15 blodiga och bisarra rymdskräckisar till Halloween

I rymden kan ingen höra dig skrika som en flickscout, så det är bara att dra ned persiennerna, krypa ned under ett täcke i soffan och sträckkolla hela Halloweenhelgen på dessa morbida, skruvade och blodiga rymdfilmer. Inget för den med svaga nerver.

Evil Aliens

Evil Aliens

15. Evil Aliens

Walesisk splatter/gorefilm där blod bara är en av de många kroppsvätskor som oavbrutet sprutar. Onda aliens mot walesiska hillbillies i ett försök att vara rolig och samtidigt framkalla så mycket äckel som möjligt hos publiken. Möjligen genom att kombinera dessa båda.

14. Dreamcatcher

En högst ojämn Stephen King-filmatisering som har många kritiker. Men trots det vill jag hävda att det finns många bra och läskiga skräckscener i början av filmen. Rymdmaskarna som kommer upp genom toan är fortfarande fruktansvärda.

Leviathan - Grrrr!

Leviathan – Grrrr!

13. Leviathan

En del av den djuphavsboom som drabbade världen i slutet av 1980-talet. Här upptäcks ett riktigt läbbigt rymdmonster på havets botten. Alien och The Thing fast under vattnet!

12. Event Horizon

The Shining i rymden, med ett öde rymdskepp som visar sig innehålla en portal till helvetet. Med Sam Neil. Paul WS Andersons första film på listan.

11. Grabbers

Charmig skräckkomedi om tentakelmonster som börjar käka upp invånarna i en irländsk by.

10. Pandorum

I ett arkrymdskepp med otroligt komplicerad planlösning flyr en ensam soldat från paranoia och monster. Paul WS Andersons andra film på listan.

Här behövs något starkare än Clearasil i Species

Här behövs något starkare än Clearasil i Species

9. Species

I en sorts mash-up mellan Alien, Contact, V och en mjukporrfilm får forskarna på SETI-institutet svar på signalen som skickats ut som hälsning i världsrymden. Det är en instruktion till att skapa en hybrid av ett mänskligt embryo och utomjordiskt DNA. Barnet växer blixtsnabbt upp till ett mördarmonster. Slakten kan börja.

8. They Live

Genom ett par speciella solglasögon upptäcker vår huvudperson att de flesta människor är onda aliens. Nu ska han få sin hämnd. John Carpenters första film på listan.

Saturn 3 har en del skräckfyllda ögonblick

Saturn 3 har en del skräckfyllda ögonblick

7. Saturn 3

80-talsextravaganza! En mördarrobot och en fullblodspsykopat (kapten Benson, spelad av den unge Harvey Keitel) anländer till forskningsstationen Saturn 3, där forskarparet Adam (Kirk Douglas) och Alex (Farrah Fawcett) dittills har levt i lycklig och självpåtagen isolation tillsammans med sin lilla hund.

6. The Faculty

Ett gäng high schoolelever på kant med tillvaron är de enda som märker att skolan håller på att tas över av bodysnatchers från rymden. Som alla riktiga geeks har de tillräckligt koll på gamla science fictionskräckisar för att känna igen en rymdinvasion när de ser den. Av Wes Craven (Scream)

Monstret i Xtro är förstås en variant på Alien

Monstret i Xtro är förstås en variant på Alien

5. Xtro

En genuint bisarr brittisk rysare från tidigt 80-tal som lånar friskt från det föregående decenniets många skräckfilm och blandar in element från E.T och Alien. Mixat med välartikulerade engelska b-skådisar med frissigt hår. Innehåller en djupt skrämmande födselscen.

4. Lifeforce

Vi stannar i Storbritannien och vältrar oss i halvnakna skådespelare och rymdvampyrer. Av regissören till Poltergeist. Jag skulle inte gå så långt som att beskriva Lifeforce som en Bra Film, men jag hade kul när jag såg den. Den förtjänar lätt sin status som kultklassiker.

The Blob 1988

The Blob 1988

3. The Blob

Två separata filmer, från 1958 och 1988, som båda är fruktansvärt bra och fruktansvärt äckliga. Det är småstadens amerikaner mot en amorf rymdamöba. Rymdamöban har övertaget hela vägen.

2. The Thing

John Carpenters andra film på listan är en svettig mardröm till skräckklassiker. Ett gäng forskare på Antarktis råkar på filmhistoriens mest groteska rymdmonster.

1.  Alien

Kanske är jag förutsägbar, men ingen rymdthrillerlista är komplett utan en xenomorph som tronar överst. Den första filmen är möjligen den bästa (beroende på om man är ett Cameronfan eller inte) men den är definitivt den läskigaste.

Topp 10 filmer om superkrafter utan tights av lycra

Never Let Me Go

Never Let Me Go

Med tanke på att amerikanska seriejättarna Marvel och DC producerar så framgångsrika filmer just nu, och dussintals fler filmer är på gång, är det lätt att förledas att alla älskar en superhjälte i lycratights, maskeradmask och en tjusig cape. Men det är förstås inte karnevalskostymerna som egentligen lockar oss. Det är tanken på superkrafter vi gillar. Vilken unge har inte drömt om att kunna flyga, manipulera fasta föremål med enbart tankekraft, eller skjuta dödliga kraftstrålar med sin i verkligheten veka händer? Det är bara det att Marvels och DC:s hjältar är de mest kända, och det är därför vi gång på gång får se reboots av Fantastiska Fyran eller Spindelmannen. Men det görs ofta filmer om kids med superkrafter som inte passar in i den klassiska, maskerade hjältemallen. Här har Rymdfilm samlat en topplista med tio riktigt bra filmer som är 100% lycrafria, men där ungdomar (eller ibland vuxna) plötsligt inser att de själva har något inte alla andra har. Olycksbådande, mystiska eller underbara krafter. Och någon annan är nästan alltid fast inställd på att dra nytta av detta faktum.

Sense8

Sense8

10 Sense8 (Netflix 2015)

En mycket skruvad fantasy/science fictionserie av The Wachowskis som just publicerats i sin första säsong på Netflix och som återkommer med minst en säsong till. Åtta ungdomar på helt olika platser i världen kopplas en dag samman telepatiskt till en känslomässig helhet. De har ingen aning om vilka de andra är, men kan plötsligt besöka varandra i tanken och hjälpa de andra då faror hotar. Och det är ingen brist på faror: gangsters, svekfull familj, homfobiska lobotomidoktorer, terroristgrupper, knarklangare och en hemlig organisation specialiserad på att söka upp och döda ”senseates”. Serien är färgstark, komplicerad, kaotisk och full av homoerotik. Nåt för dig?

Femte elementet

Femte elementet

9 Femte Elementet (1997)

Luc Bessons rymdepos med Milla Jovovich som Leelo, en supervarelse som är lika kraftfull som oskuldsfull. Hon har tillkommit för att rädda universum, och endast Corben Dallas (Bruce Willis) kan rädda henne. Men det finns många hinder på vägen: de brutala mangalores, den ondskefulla affärsmannen Zorg (Gary Oldman i toppform) och sist men inte minst: den spritt språngande galne videobloggaren Ruby Rhod (Chris Tucker i legendarisk form. Legendarisk!). En visuell fest med rymdskepp av bl a Moebius, och en väldigt hysterisk form av humor.

Looper

Looper

8 Looper (2013)

Ett dystopiskt och våldsamt framtidsdrama om smågangstern Joe (Jospeh Gordon-Levitt) som lever på att mörda folk för pengar. Bisarrt nog skickas hans äldre jag tillbaka från framtiden, och den yngre och den äldre Joe blir varandras fiender. Joe senior är nämligen ute efter att döda en liten pojke som bor ensam med sin mamma. Pojken har starka telepatiska krafter, vilket både kan vara en tillgång och ett hot.  Regi Rian Johnson, som ska regissera minst en kommande Star Wars.

7 The Matrix (1999)

Andra punkten på listan från The Wachowskis, som ju slog igenom med dunder och brak med denna cyberthriller. Neo är en messiasgestalt, komplett med profeter och orakel som förutspått hans ankomst som ska frälsa människorna. Då Neo inser sin egen potential, får han makt över såväl tid som rum. Inget kan stoppa honom. Eller?

6 Never Let Me Go (2010)

En brittisk dystopisk pärla till film, baserad på romanen av Kazuo Ishiguro och med manus av Alex Garland. Tre ungdomar växer upp på en till synes flott internatskola, men kommer sakta men säkert till insikt om att de är kontrollerade och inte skulle kunna ge sig av om de ville. Det är nämligen något speciellt med deras kroppar, och hemligheten är lika chockerande som hjärtskärande. Med Keira Knightley, Andrew Garfield (Spider-Man) och Carey Mulligan.

Push

Push

5 Push (2009)

Även här är det en grupp ungdomar, som ser sig själva som outsiders och freaks, som står i centrum. De är på flykt och lever i isolering, och döljer sina superkrafter för omvärlden. Men både en hemlig myndighet och en mordisk gangsterorganisation är dem på spåren. Till slut bestämmer de sig för att slå tillbaka. Med Dakota Fanning (Taken), Chris Evans (Captain America, Snowpiercer) m fl.

Chronicle

4 Chronicle (2012)

Känd som filmen som gav regissören Josh Trank jobbet att reboota Fantastic Four. Vad skulle du göra om du helt oväntat fick superkrafter? Dra på dig tights och rädda gamla tanter? Nej, var ärlig. Om du fick superkrafter skulle du förmodligen reagera som de tre tonåringarna Andrew, Matt och Steve. Du skulle med barnslig förtjusning spela spratt med dina hatobjekt från skolan, slå dina fiender och lära dig att flyga så farligt som möjligt. Och om du var som Andrew, med trasig bakgrund, mindervärdeskomplex och en predisposition för storhetsvansinne – ja då skulle det förmodligen gå käpprätt åt helvete.

Akira

Akira

3 Akira (1988)

Regi: Katsuhiro Otomo. En japansk futuristisk klassiker, ett av de allra främsta exemplen på cyberpunk som överhuvudtaget filmats. Utspelas i 2018 års dystopiska Tokyo, där den med psykiska krafter försedda tonåriga bikern Tetsuo Shima kämpar mot mörka krafter för att få den synske Arika fri från fångenskap. Poetiskt, våldsamt och mörkt. Oerhört inflytelserik för all sci-fi som kommer efter den, inklusive The Matrix.

Carrie 1976

Carrie 1976

2 Carrie (1978)

Brian de Palmas klassiskt grisblodiga filmatisering av Stephen Kings lika klassiska moralskräckis om den unga, hårt tuktade och mobbade tjejen Carrie (Sissy Spacek) som på sin egen skolbal knuffas över gränsen av sina sadistiska skolkamrater. Carrie är dock ingen vanlig flicka, och tar i filmens oförglömliga klimax en gruvlig hämnd.

Hanna

Hanna

1 Hanna (2011)

En av mina absoluta favoritfilmer och en blandning av science fiction, fantasy, roadmovie, komedi och surrealistisk saga. Temat är frigörelse. Regi: Joe Wright (Atonement mm). Den unga flickan Hanna (Saoirse Ronan) är född supersoldat, genetiskt framtagen för att vara intelligentare, starkare och listigare än varje tänkbar fiende. Hennes pappa lever med henne i skogen, för att skydda henne från sin tidigare arbetsgivare CIA, som också är ansvariga för Hannas supergener. Då CIA till slut finner dem och dödar pappan, vidtar en sällsam jakt och maktkamp mellan superflicka och mördare. Hanna flyr genom Marocko och får lift genom Europa med en excentrisk brittisk familj mot Berlin. Såväl CIA-chefen (Cate Blanchett) som ett gäng fåfänga skinnskallar, är henne hack i häl. En film som är ömsom kärleksfull, ömsom brutal, med en subversiv glimt i ögat och ett starkt feministiskt och antiauktoritärt budskap. Musik av Chemical Brothers.

Hanna

Hanna

Topp 25 snälla filmrobotar

Alla vet ju att robotar kommer att orsaka en apokalyps och ta över världen. Exakt hur det går till har Rymdfilm utforskat i topplistan Topp 50 mordiska filmrobotar del 1 och del 2. Men idag ska vi koncentrera oss på den goda roboten: den gulliga kompisen och skrattspegeln i vilken du ser dig själv. En robot kan vara (i skarp konkurrens med hunden) människans bästa vän, en ovärderlig hjälpreda, beskyddare och allmänt kul sidekick. En av science fiction-genrens insikter är att det sätt på vilket vi behandlar våra artificiella vänner säger en hel del om vår civilisation och oss själva. Människans grymhet mot sina egna skapelser är i själva verket det som får dem att vända sig emot oss, i många böcker och filmer. Och en robot du är snäll mot, är det samma tillbaka. Här är topp 25 snälla filmrobotar:

Bishop i Aliens

Bishop i Aliens

25 Bishop från Aliens

Denne milde android (Lance Henriksen) framstår som olycksbådande i början av filmen, då Ripley av förståeliga skäl (Alien) misstror alla robotar. Man förstår att Bishop har styrkan och snabbheten att skada vem som helst, då han gör sitt berömda trick med knivsudden mellan fingrarna på en av soldaterna. Men det finns inget hotfullt hos Bishop, och till slut offrar han sitt robotliv för människornas skull.

Roboten Jinx i Space Camp är mycket ostig

Roboten Jinx i Space Camp är mycket ostig

24 Jinx från Space Camp

En hjälpsam men otursförföljd liten robot som blir Joaquin Phoenix hjälpreda i rymdfärdsfantasin Space Camp. Jinx är till och med pojkens ende vän. Till utseendet är roboten liten och knubbig, med två stora runda ögon. Lite som sin mänsklige motpart.

23 Teddy från A.I

En lurvig leksak i form av en talande nalle som är trogen kompis till pojken David, som i sin tur också är en ”mecha” – en naturtrogen prototyp till artificiellt barn, för föräldrar som förlorat sitt eget. David utsätts i filmen A.I för det ena övergreppet efter det andra: hans adoptivföräldrar överger honom, vetenskapsmän experimenterar på honom, och antirobotaktivister dödar honom nästan. Men Teddy förblir vid hans sida genom alla vedermödor.

22 Tron från Tron

Den första A.I:n på listan som är helt mjukvarubaserad: Tron (Bruce Boxleitner) är ett säkerhetsprogram i den dataspelsvärld som konstrueras av Flynn (Jeff Bridges), och hans avatar i spelet är i form av en coolt neonlysande människa. Tron är filmens egentlige hjälte, och den som hjälper Flynn att besegra det onda master-control-programmet. Filmen som kom 1982 blev visuell föregångare för flera generationers videospel.

21 Dot Matrix från Spaceballs

En oförglömligt raspig parodi på C3Po från Mel Brooks Spaceballs. Hon glänser av guld, och har rufsig peruk, kjol och rullskridskor. Och inte minst har hon Joan Rivers röst och stora käft.

Johnny 5

Johnny 5

20 Johnny 5 från Short Circuit

En äldre kusin till Wall-E, i en av 1980-talets mest klassiska robotfilmer, från 1986. Johnny 5 har två kameror som ögon, spindellika armar och larvfötter för att ta sig framåt – precis som Wall-E. I filmen är han en experimentell militärrobot som uppnår medvetande genom ett blixtnedslag, och sedan flyr i panik från sina forna arbetsgivare då de vill terminera honom,

K9 (Doctor Who)

K9 (Doctor Who)

19 K9 från Doctor Who

Här är människans bäste vän både en hund och en robot. K9 (ordlek med ”canine”) är Doctor Whos trogne följeslagare, en sorts rymdens Milou.

18 Optimus Prime från Transformers

Jag tycker visserligen att Optimus är rätt träig och pompös, men det är något respektingivande över hans röst (Peter Cullen, både i den tecknade serien och i filmerna från 2007 och framåt). Och visst är det skönt att en jätterobot i storlek med en långtradare är på vår sida?

Robot and Frank

Robot and Frank

17 Robot från Robot and Frank

Om du missat denna science fiction-version av On golden pond, så rekommenderar jag att du letar upp den. Frank är en gammal sur och halvförvirrad före detta inbrottstjuv, som får en sista guldålder då en hjälpsam robot kommer in i hans liv. Fint!

16 Gort från The Day the Earth Stood Still

Lite tvetydigt om man ska placera Gort i kategorin ”snälla robotar”, då han är utrustad med en dödsstråle och kan utplåna hela arméer på ett ögonblick. Men han är inte ondskefull, utan vaktar bara människorna mot sig själva. Som en automatiserad fredskår, för att prata med 1950-talsspråk. Eller som en amerikansk drönare, med nutidens glasögon.

Data och katten Spot

Data och katten Spot

15 Data från Star Trek the Next Generation

Jag håller på att kolla mig igenom de sju säsongerna, och det var mycket som blev bättre med tiden i denna 80-talsklassiker. Men Brent Spiners androidofficer Data satt som en smäck från första avsnittet. Storyn är enkel: en av  besättningsmedlemmarna är en artificiell intelligens i en humanoid kropp. Hans högsta önskan är att känna sig som en människa, som en modern Pinocchio. Visserligen är det rätt uppenbart att manusförfattarna använder Datas så kallade känslolöshet för komikens skull, men det finns också ett visst djup i figuren som framkommer tydligare med åren. Datas ständiga avmätta korrekthet som svar på kollegers fördomar om robotars förmåga gör bara dessa fördomar tydligare. Data har för övrigt mycket gemensamt med Bishop i Aliens (på plats 25 ovan).

14 Järnjätten från Iron Giant

Varje pojkes dröm: en hemlig jätterobot som är supersnäll och superstark. Men även här finns en svärta under äventyret. Militärer vill utnyttja Jättens krafter för att vinna över Sovjet, men Jätten vägrar att bli ett vapen.

13 T800 från Terminator 2

Terminatorn finns i många iterationer, men den finaste är troligen den snälla varianten i James Camerons uppföljare till sin egen genombrottsfilm. Här är Arnold Schwarzenegger lika tuff som alltid, men samtidigt snäll mot barn. Oemotståndligt, på sitt sätt.

Marvin från 2005 års filmversion

Marvin från 2005 års filmversion

12 Marvin från Liftarens guide till galaxen

”The paranoid android” har en hjärna stor som en planet, men kan endast se den svartaste av världsbilder. Douglas Adams skapade här en modern motsvarighet till Nalle Puhs Ior – deprimerad bortom all räddning. Men rolig. Utseendet på Marvin varierar mellan Hollywoodversionen från 2005 och de olika brittiska tv-varianterna.

11 The Doctor från Star Trek Voyager

Även de som av någon outgrundlig anledning inte gillar Voyager, brukar ha ett gott öga till Robert Picardos The Doctor, som inte ens har fysisk form utan är ett hologram som utgör en simulering av en läkare. Doktorn är med sitt dåliga humör och drypande sarkasmer alldeles på gränsen till att kunna kallas en ”snäll” robot, en helt annan typ av artificiell intelligens än The Next Generations artiga android Data. Doktorn ser organiska livsformer som kaotiska och förvirrade, och ägnar sig mycket hellre åt att sjunga opera och hålla tråkiga föredrag än att bota sjukdomar. Men med tiden, över sju säsonger, utvecklas Doktorn från karikatyr till fullödig karaktär, och på många vis är han intressantare än Data då det hela tiden är uppenbart att han besitter ett rikt känsloliv. Hans mål är aldrig att bli en organisk människa, utan att bli tagen på allvar på sina egna villkor.

10 R2D2 från Stjärnornas Krig

Jo, jag vet att denne krabat brukar placera sig i topp på robotlistor. Han är ju så gullig, och den ende som är med i alla Star Wars-filmer, och han blippar och bloppar, och han är den robot av alla i populärkulturen som är mest omedelbart igenkännbar. Han liknar en mix mellan en papperskorg och en dammsugare. Men vem vet egentligen vad R2D2 tänker och tycker? Vad driver honom? Vilka är hans inre konflikter? Avsaknaden av egenskaper som vanligtvis gör en intressant karaktär gör att vår lille favorit bara hamnar på plats 10 på listan.

Chappie

Chappie

9 Chappie från Chappie

Chappies resa är som en bergochdalbana: från ultratuff, automatiserad polis i Johannesburgs slum, till nyfödd A.I som blir allas mobboffer, till tonårig gangster och juniormedlem i Die Antwoord, till uppfinnare av ett sätt att ladda upp sitt medvetande på nätet. Allt gestaltat i det grällaste av bildspråk. Chappiefiguren har inget egentligt ansikte (något som han har gemensamt med flera andra robotar på listan), men har i gengäld ett livligt kroppsspråk och ett par kaninlika öron som hänger eller står rakt upp beroende på humör.

8 Robby the robot från Forbidden Planet

Alla moderna filmrobotars fader – den hjälpsamma, starka och multifunktionella roboten i föregångaren till Star Trek, 1956 års Forbidden Planet. Robby blev mer poppis än filmen han var med i, och förekom i många olika varianter och TV-program under 50- och 60-talet. Till och med i Gremlins är han med. Ett derivat blev roboten i Lost in space.

V.I.N.CENT och BOB i The Black Hole

V.I.N.CENT och BOB i The Black Hole

7 V.I.N.CENT och BOB från The Black Hole

I den bisarra soppa som är Disneys The Black Hole är det framför allt robotarna som är kul. Den hotfullt rödglimmande Maximillian är med på topplistan över mordiska robotar. Men dess absoluta motpol är de båda snarlika robotarna V.I.N.CENT och BOB, som både kan prata och flyga och skjuta laserstrålar. De har beskäftiga röster och stora påmålade ögon, som seriefigurer. V.I.N.CENT är hjälteroboten som klarar allt, medan BOB är kantstött och nästan färdig för skroten. The Black Hole har alla tiders mest gripande robotdödsscen, men jag avslöjar inte vilken av robotarna det är som till slut kastar in handduken.

Gerty och Sam i Moon

Gerty och Sam i Moon

6 Gerty från Moon

I denna moderna klassiker från 2009 är Gerty (röst: Kevin Spacey) den robot och A.I som tar hand om den ensamme besättningsmannen Sam på månbasen. Gerty har ingen humanoid kropp utan representeras av en flyttbar konsol som rör sig runt i korridorerna efter behov. Känslor förmedlas, förutom genom Spaceys milda röst, på en skärm där olika emoticoner projiceras. Gerty är en A.I med hjärta, och visar stor empati för de vedermödor och plågor som oundvikligen drabbar Sam.

5 TARS från Interstellar

Listans fyrkantigaste robot, och en rest från den tid då människor fortfarande inte bara resignerat till att överleva utan faktiskt uppfann saker. TARS har en mycket avmätt manröst som ljudinterface, något som ger honom en relaterbar personlighet trots hans ickehumanoida form. TARS har några inställningar som påverkar vad han säger: sanningläget, där 90% gör honom lagom finkänslig. Och humorläget, som får honom att dra till med skämt om att han ska ta över rymdskeppet och skjuta ut piloten genom luftslussen. Cooper, piloten, ställer dessutom in TARS tillitsinställning till 90% – man ska inte tro på att vad människor säger. TARS räddar sina mänskliga kamrater oavbrutet, och har inga betänkligheter att sätta sin existens på spel för att rädda människorna. Den perfekta robotkompisen.

Silent Running: Hewey, Dewy and Louie

Silent Running: Hewey, Dewy and Louie

4 Huey, Dewey och Louie från Silent Running

De tre tultande och väldigt söta trädgårdsmästarrobotarna på arkrymdskeppet Valley Forge borde vara större kändisar i robotvärlden än de är. De spelar en viktig roll i miljörymdfilmen Silent Running från 1972, och det är uppenbart att George Lucas hade dem som inspiration då han fem år senare skapade R2D2. Temat är miljöförstöring, och Valley Forge härbärgerar den allra sista skogen. En av besättningsmännen är en egensinnig idealist, och lär upp sina robotar både till att spela poker och att ta hand om växterna och djuren. Till slut är det bara Huey, Dewey och Louie som bryr sig om universums sista kaniner.

3  Edward från Edward Scissorhands

För mig som är född i början av 1970-talet är förstås Edward Scissorhands en av de viktigaste generationsfilmerna i all sin kitschiga prakt: en romantisk saga av självaste Tim Burton med både Johnny Depp och Winona Ryder i samma film. Storyn grep tag om mitt och mina generationskamraters tonåriga hjärtan: den konstgjorde gothpojken med ett pepparkakshjärta som aldrig haft en egen familj och omöjligt kan bli en del av gemenskapen – men som ändå vinner hjärtat hos stadens vackraste flicka.

2 Wall-E från Wall-E

Listans mest charmerande personlighet tillhör en geekig och ensam städrobot som gillar att samla på popkultur och drömma om sin högteknologiska flickvän Eva. Han liknar Johnny 5 från Short Circuit så mycket att man undrar om de kommer från samma fabrik. Wall-E är så vitt jag vet den enda robot som har ett eget husdjur, en kackerlacka som aldrig överger sin husse. Filmens första del, då Wall-E stökar omkring ensam i ruinerna efter människostaden, är underbar. Och det finns ren filmmagi i scener som då Wall-E och Eva dansar i rymden med en brandsläckare som framdrivningssystem.

C3PO i Star Wars

C3PO i Star Wars

1 C3PO från Stjärnornas krig och Rymdimperiet slår tillbaka

R2D2 må vara den söte av dem, men i C3P0 fick åtminstone jag en robot att verkligen identifiera mig med. På djupet. Neurotisk, fatalistisk, pompös, smörig, skuldbeläggande, avundsjuk, svartsjuk och inställsam – C3P0 är ett vandrande nervknippe i skinande blank förpackning.Samtidigt har han en oerhört stark bindning, på gränsen till beroende, till R2D2. Inte för att han själv skulle erkänna det, men c3P0 är helt förlorad utan sin papperskorgsliknande vän. Han sägs vara diplomat, men lyckas förmodligen antagonisera de flesta med sin självupptagenhet och feghet. Favoritcitat: ”We’re doomed!”

Den oändliga osannolikheten – 10 största klichéerna från space opera

JUPITER ASCENDING

JUPITER ASCENDING

Jag recenserade syskonen Wachowskis rymdopera Jupiter Ascending häromdagen, och en läsare undrade frustrerat hur jag kunde gilla filmen. Dess story är ju inte logisk för fem öre. Den psykologiska trovärdigheten är noll. Och manus vimlar av krystade situationer som helt uppenbart bara tillkommit för att det tjänar dramatiken. Allt detta hade han rätt i, men jag väljer att bortse från det då jag bedömer Jupiter Ascending. Den hör nämligen till en genre, space opera, som har helt egna dramatiska regler att förhålla sig till. En riktig rymdopera behöver vare sig vara logisk eller rationell, utan har mer gemensamt med en klassisk saga än med hård science fiction. Alla klassiska berättelseelement måste finnas med, om de så ska tvingas in med skohorn, vaselin och god vilja. Huvudpersonerna är arketyper snarare än verkliga karaktärer, och de har så gott som alltid en quest att uppfylla, gärna med det onda mot det goda. Köper man inte det, kan man inte titta på rymdopera. Om det sedan blir en bra rymdopera beror på med vilken finess som de givna elementen kombineras, hur spännande äventyret är och hur hisnande specialeffekter filmskaparna lyckas klämma in.

Här har jag samlat de största och vanligaste klichéerna från genren space opera:

Slutstriden i Serenity

Slutstriden i Serenity

1. Kill switch / slutstriden

Klichén: Fienden kan ha tusentals droider, hundratusentals kloner och miljoner rymdskepp i en armada som sträcker halvvägs till Saturnus, med eldkraft att förinta hela stjärnsystem. Men hela styrkan blir helt utslagen, bara du du kopplar ur centraldatorn. Dra i spaken, spräng ett litet elskåp i en bunker eller slå ut moderskeppet. Vips så trillar tusentals robotar inom en radie av flera ljusår omkull exakt samtidigt. Och det finns inget motmedel: när du väl tryckt på knappen kan fienden inte få tillbaka kontrollen på något vis. Hela kriget avgörs dessutom i en slutstrid som inte sällan har formen av ett klassisk fältslag med de båda sidorna på varsin sida.

Exempel: Elysium: De idealistiska människosmugglarna programmerar om centraldatorn och gör alla papperslösa till medborgare i ett trollslag. Jedins återkomst: Rebellerna spränger kraftfältsgeneratorn på Endor. Det mörka hotet: Anakin spränger rymdstationen ovanför Naboo. Guardians of the galaxy: Så fort Ronan dör, kollapsar hela hans flotta. Edge of tomorrow: De spränger Omega-alien under Louvren, och resten av invasionsflottan neutraliseras. Oblivion. World Invasion Battle Los Angeles. Battleship. The Avengers, Independence Day, Pacific rim, The darkest hourStjärnornas Krig och Jedins återkomst – attacken på Dödsstjärnan. Star Wars I, II och III – så gott som alla strider är klassiska fältslag. Caine och Stinger mot en armé av robotar i Jupiter Ascending. Slutstriderna i Ender’s Game, The last starfighter, Serenity, Deep Space Nine, Iron Sky och ett otal andra filmer.

Varför? Sagor behöver ett ordentligt slut: en storstilad upplösning och resetknapp som löser alla konflikter i ett trollslag. Ett bra sätt att gå från klimax till filmslutet på tre minuter.

Ming i Flash Gordon, tillsammans med sin dotter

Ming i Flash Gordon, tillsammans med sin dotter

2. Schack matt

Klichén: Det enda sättet att lösa konflikten är att slå ut motståndarens kung, som i ett schackparti. Eller som slutbossen i ett datorspel. Besläktad med föregående kliché, men eftersom ondskan här personifieras av en enskild Mörkrets herre blir fortsatta stridigheter efter kungens död otänkbara.

Exemplen är oräkneliga: Stargate, Krull, Chronicles of Riddick, Star Trek Nemesis, Jedins återkomst, Starcrash, Flash Gordon, Masters of the universe, Femte elementet, Green Lantern, Guardians of the galaxy, The Black Hole

Varför? Varje saga behöver sin superskurk.

Galna kostymer på Vulcan

Galna kostymer på Vulcan

3. Rymdilluminati har alla svaren

Klichén: Universums mysterier och allmän new age-visdom vårdas av en orden av äldre mystiker i långa kaftaner med vida ärmar. De står på rad i bergig miljö, genomför ceremonier och tar självvåldigt viktiga beslut om galaxens framtid. Ibland är de ett högsta råd som hör till en civilisation. De har typ makt över liv och död och har ofta lustig hatt.

Exempel: Vulcans råd av vise i Star Trek III, Star Trek IV och Star Trek. Jediriddarna i Stjärnornas krig, Det mörka hotet och övriga Star Warsfilmer. Guardians of the universe i Green Lantern. Bene Gesserit-orden i Dune. Elementals i Chronicles of Riddick. Kryptons högsta råd i Man of steel och Superman. Bajorerna i Deep space nine.

Varför? Egentligen en rätt underlig tanke, att mystiker skulle ha någon plats i en högteknologisk civilisation. Förmodligen har den här klichén tillkommit för att förstärka sago- och äventyrselementet i rymdoperan. Ge den lite fantasystuk.

Yoda

Yoda

4. Dr Livingstone, I presume? Oändligt osannolika sammanträffanden

Klichén: Rymden är visserligen oändligt stor, men man träffar ändå alltid på en gammal bekant. Alla på en planet känner varandra. Då ditt rymdskepp landar på en för dig okänd planet, lyckas du alltid sätta ned rymdskeppet på gångavstånd från den okända plats där den du letar efter gömmer sig.

Exempel: Yoda i Jedins återkomst. Treasure Planet. Thor the dark world, där asarna landar på alvernas bakgård. Man of steel, där terraformeraren landar precis bakom det hus där Clark Kents redaktion ligger. Hela Star Trek Insurrection och Star Trek Generations. Interstellar, där de oavbrutet landar exakt på rätt ställe, och på slutet till och med flyttar sig flera ljusår med hjälp av de högre varelsernas mystiska bibliotek. Prometheus, där Noomi och de andra lyckas pricka in exakt det rymdskepp som var på väg till Jorden. Oblivion, där Jack är stationerad precis vid Manhattan. Lucy, som rör sig genom tiden men också mellan ett antal mycket sceniska vykortsvyer.

Varför? En planet = en stad. Ingen orkar hitta på mer bakgrundshistoria, och ingen filmskapare har råd att bygga mer. En realistisk rymdberättelse hade antagligen slutat med att ingen träffade på någon annan, någonsin. Hade varit rätt trist.

5. Inget annat skepp är i närheten

Klichén: Du är en kapten av många i en stor rymdskeppsflotta. Men då skiten träffar fläkten är det bara ditt skepp som funkar. Alla andra är på reparation, eller i andra änden av kvadranten, eller hinner bara inte fram förrän sekunden efter det att du klarat av ditt uppdrag. Om man inte visste bättre, skulle man tro att de föredrar att överlåta grovgörat på dig. Om det inte är så att du medvetet smitit undan från de andra, förstås.

Exempel: Praktiskt taget hela Star Trek The Next Generation använde detta trick för att skapa spänning i det gamla beprövade upplägget rymdskeppsduell. Alltid var det någon jonstorm som hindrade resten av Starfleet från att dyka upp. Trek på bio är inte bättre. I Star Trek III stjäl Kirk skeppet för att rädda Spock, i Star Trek IV har de en ensam klingonsk Bird of Prey som de åker tillbaka i tiden med, och i Star Trek Generations är Enterprise bara ute på en träningstur. I Star Trek Into Darkness smyger Enterprise iväg på ett hemligt uppdrag och hamnar helt ensamt i klingonskt luftrum.

Varför? En paradox med kliché 4, som tillkommit för att öka spänningen.

Enterprise D är extra uppiffat till den här filmen

Enterprise D

6. De har uppfunnit överljuskommunikation, men inte internet

Klichén: Rymdskepp susar genom galaxen och tillryggalägger många ljusår på några timmar. Genom subspace-kommunikation kan man prata i realtid med hemmabasen, också den flera ljusår borta. Men all data i din databank måste hämtas lokalt, inte via ett nätverk. Det rymdskeppet hade med sig då de lämnade hamn, är det de vet någonting om så länge uppdraget varar. Ofta finns informationen dessutom samlad på ett enskilt lagringsmedium, som en futuristisk usb-sticka som måste bäras omkring manuellt och endast kan skicka data inom radie av ett par meter. I den mån kommunikation med hemmabasen kan ske, används främst audio, som gammaldags radio. I vissa fall även video, som då blir brusig vid dålig mottagning som bilden på den gamla svartvita TV-apparat med inbyggd antenn som du brukade ha i sommarstugan. Det finns inga massmedier och därmed ingen nyhetsförmedling. Heller ingen övervakning, exempelvis av viktiga personer och rymdskepp. Om ditt rymdskepp träffar på ett annat där ute i nebulosan, så måste ditt skepps instrument identifiera det genom indicier, snarare än genom en sökning mot en gemensam databas där all rymdskeppsaktivitet loggas.

Exempel: Interstellar, där Cooper kan sno ett rymdskepp, utan att någon vet vart det tar vägen. Plus att alla viktig data finns samlad i TARS och CASE, som är semihumanoida robotar som måste gå omkring på två ben för att flytta information. Alla droider Star Wars, som besitter stora mängder data men inte har något närverk sinsemellan.

Varför? Filmskapare kan inget om datorer eller internet. Vissa författare har dock lyckats skildra nätet: Douglas Adams i Liftarens guide. Och Peter F Hamilton.

Bishop i Aliens

Bishop i Aliens

7. Dumma skepp och smarta humanoider

Klichén: Det vimlar av humanoida robotar i rymden, och många av dem är högintelligenta artificiella intelligenser (AI). Inte minst brukar de människolika androiderna ha självmedvetande, och ibland även dunkla drifter och stora egon. Men de största och mest avancerade maskinerna, rymdskeppen, har så gott som aldrig någon AI eller personlighet. Tänk på Star Trek The Next Generation, där skeppets android Data har officersgrad och definitivt ett jag som är ett subjekt i förhållande till andra. Men skeppet USS Enterprise har inget jag, och är helt klart en maskin av klassiskt snitt, som opereras av en besättning och är ett objekt i förhållande till deras subjekt. Data kan styra skeppet, men det gör han genom att använda sin androidkropps fingrar på tangentbordet. Att rymdskepp är dumma maskiner, en sorts mer avancerade fartyg, är regel i de flesta space operas.

Exempel: Jag kommer inte på ett enda självmedvetet skepp eller för den delen hus med en AI värld namnet, vare sig i Star Trek eller Star Wars. Moyra i Farscape är visserligen självmedveten, men är en levande varelse snarare än en maskin. Ikaros i Sunshine talar med egen röst, men tycks inte betrakta sig själv som ett subjekt. Och HAL 9000 i 2001 har visserligen självmedvetenhet, men är tydligt skild från rymdskeppet Discovery, som han är monterad i (och som funkar oberoende av honom). Samma med Auto, den smarta autopiloten på det “dumma” skeppet Axiom i Wall-E. Däremot vimlar det av smarta humanoider som är en del av besättningen: Data (Star Trek The Next Generation), The Doctor (Star Trek Voyager), David (Prometheus), Bishop (Aliens), R2D2 (Stjärnornas krig), Wall-E, Vincent (The Black Hole), TARS och CASE i Interstellar och alla cyloner i Battlestar Galactica.

Varför? Skulle förmodligen bli komplext att skildra ett rymdskepp med personlighet, då det inte har något ansikte eller kropsspråk.

8. Kejsaren är alltid en vit, heterosexuell man, till synes av arten homo sapiens

Klichén: Finns det en interplanetär kung eller pangalaktisk kejsare, alternativt Ondskans härskare, så är det en vit humanoid av manligt kön. Trots mångfalden av arter i den kända rymden, och förmodligen även mångfalden av kön och läggningar, så är tuppen i hönsgården alltid likadan. Vad är oddsen för det, om man tänker efter?

Exempel: Kejsaren i Star Wars, kejsaren i Starcrash, kejsaren i Flash Gordon, kungen i Ice Pirates, prins Balem i Jupiter Ascending, Paul i Dune, Lord Marshal i Chronicles of Riddick, kungen i John Carter. Skeletor?

Varför? Dålig fantasi hos manusförfattarna.

Princess Ardala i Buck Rogers

Princess Ardala i Buck Rogers

9. Rymddrottningar går alltid klädda i underkläder

Klichén: Make no mistake, jag älskar rymddrottningar – dessa glamourösa dragqueenliknande varelser med uppfluffat hår, genomskinliga negligéer och glittriga behåer. Men det verkar så kallt att springa omkring i bikini på rymdskeppen, och troligen inte särskilt bra för drottningens pondus i förhållande till sina undersåtar. Att space opera är så klichéfyllt just vad gäller könsrollerna, kan jag tycka är en av de tristare aspekterna.

Exempel: Alla kvinnor i Flash Gordon, Star Wars, Buck Rogers, Jupiter Ascending (Jupiter är klädd normalt i början och slutet, men går igenom en rymddrottningperiod i mitten av filmen), Battle Beyond The Stars, Galaxina, Barbarella, Starcrash m fl.

Varför? För mycket fantasi hos manusförfattarna.

10. Pirater, pirater, pirater

Klichén: Det vanligaste yrket i rymden är smugglare och pirat, tätt följd av cowboy. Hur småtjuvar och hobbykriminella kan göra tillräckligt stora vinster för att finansiera interstellär rymdfart framgår inte av historien. Inte heller varför den som har råd att flyga i överljushastighet envisas med att hänga med sluskar och lönnmördare på skumma hamnbarer.

Exempel: Han Solo i Stjärnornas krig. Starlord i Guardians of the galaxy. Besättningen på Serenity i Firefly och Serenity. Ice pirates. Treasue planet. Titan AE. Battle beyond the stars. Space truckers. Liftarens guide till galaxen. Pitch Black. Spaceballs. Jupiter Ascending. Buckaroo Banzai.

Varför? Det finns så många bra gamla äventyrsberättelser om havet att planka rakt av.

THE ICE PIRATES, (stående fr v-t-h): Ron Perlman, Robert Urich, Michael D. Roberts, (front): Anjelica Huston, 1984, (c)MGM

THE ICE PIRATES, (stående fr v-t-h): Ron Perlman, Robert Urich, Michael D. Roberts, (front): Anjelica Huston, 1984, (c)MGM

 

Årets bästa science fiction-filmer 2014

Det har kommit fler science fictionfilmer under ”mellanåret” 2014  än ”succeåret” 2013 (Årets bästa science fiction-filmer 2013). Det kom bara två riktiga blockbusters som utspelas i rymden – men dessa gjorde desto större avtryck.Närmare trettio nya filmer har jag recenserat, och här är de elva bästa utvalda till listan Årets bästa science fiction- och rymdfilmer 2014. Bland de elva hittar vi fyra stora Hollywoodproduktioner, och sex av filmerna är från andra länder än USA. Två av filmerna har nollbudget. Scarlett Johansson är med i två. På listan finns några filmer från 2013 som fick svensk distribution under 2014.

Wanderers

Wanderers

12. Wanderers

Den kortaste filmen på listan är en svensk indefilm på nollbudget, som till Carl Sagans berättarröst visar oss hur människans framtid i solsystemet kommer att se ut. Filmen gjorde mycket välförtjänt sensation över halva världen, mer eller mindre över en natt. Det är något ståpälsframkallande i kombon av de vidsträckta panoramabilderna tillsammans med Sagans poetiska ord. Ett måste på din spellista. Regi: Erik Wernquist.

11. Predestination

En tidspolis reser fram och tillbaka genom decennierna, i jakt på en gäckande terrorist. Han stöter på en mystisk könsbytare, som visar sig kunna sitta inne med svaret på många gåtor. Denna australiska dramafilm baseras på en novell av Robert Heinlein, och lyckas utan större åthävor bygga en stämningsfull mysteriehistoria som får oss att tänka. Bra dialog och utmärkta huvudroller av Ethan Hawke och Sarah Snook. Regi: Peter och Michael Spierig. Finns på svenska on demandtjänster.

10. The Signal

En mystisk liten indiefilm som inte så många har sett, och som bjuder på tillräckligt många bra thrillerögonblick och överraskningar för att stå sig bland betydligt dyrare och kändare rymdfilmer. Den är också hemtrevligt geekig, med den smått asociale hackern Nic i huvudrollen. Tyvärr lyckas regissören William Eubank inte få ihop alla trådarna på slutet, men det är underhållande likafullt. Finns på svenska on demandtjänster.

Coherence (2013)

Coherence

9. Coherence

Listans andra film med nollbudget utspelas i och omkring ett vardagsrum där gästerna långsamt upptäcker att ett astronomiskt fenomen skapat flera kopior av deras hus, och av dem själva. Schrödingers katt förekommer, och det blir förvånansvärt kusligt när väl doppelgängertemat kickar in. Manus, regi och produktion av James Ward Byrkit, som anlitade vänner som skådespelare och filmade allt med en kamera. Väl värd ett par genomtittningar! Finns på svenska on demandtjänster.

8. Lucy

En futuristisk färgexplosion bjuder franske regissören Luc Besson oss på i sin sci-fi-saga om den utnyttjade tjejen som får revansch på sina förövare. Scarlett Johanssons sårade men tuffa Lucy luras in i en fälla av en svekfull vän i Taiwan, och tvingas av gangsters att smuggla knark i påsar som opereras in i magen. Men drogen är helt ny, och visar sig ha undergörande effekter i större doser. Lucy utvecklar superkrafter, som snabbt blir allt starkare. Sedan flippar berättelsen ut på allvar. Det förekommer såväl flygande poliser, dinosaurier, Big Bang och en levande dator. Freaky!

7. Jodorowsky’s Dune

OK, mind officially blown! En charmerande och ytterligt fascinerande dokumentär om den viktigaste rymdfilm som aldrig gjordes, filmen som skulle ha förändrat mänsklighetens historia för evigt om den bara blivit gjord. Och som trots det faktum att den inte finns mer än någon annan film har påverkat science fiction på vita duken. Ja, kanske mer än Star Wars. Jag rekommenderar den varmt för var och en som har det minsta intresse för rymdfilm.

Dawn of the planet of the apes

Dawn of the planet of the apes

6. Dawn of the planet of the apes

Fortsättningen på den ultrasmarte schimpansen Caesars (Andy Serkis) resa mot världsherravälde. Den ambivalente Caesar och den nattsvart hämndgirige Koba är ett elektriskt motsatspar, vars apigt episka slutkamp lyfter Dawn till oanade höjder. Det blir magiskt. Och regissören Matt Reeves lyckas med konststycket att få oss engagerade (och se skillnad på) ett antal animerade apors öde. Människorna är bara bifigurer.

Endurance Interstellar

Endurance Interstellar

5. Interstellar

Det finns stunder av sublim skönhet i Interstellar, som då Endurance surfar längs med händelsehorisonten vid det svarta hålet eller Dr Manns tårar då han får sett en människas ansikte av kött och blod efter så många år. Vissa sekvenser glömmer jag förmodligen aldrig, trots att de är korta: som den gammaltestamentligt stora våg som reser sig över rymdskeppet, eller skriften som Murphys ”spöke” lämnar efter sig i dammet på golvet i hennes flickrum. Men det finns också andra scener där den distanslösa känslostormen slår över i det ofrivilligt parodiska. Om man älskar eller hatar filmen blir till slut en fråga om smak. Jag älskar den. Regi: Christopher Nolan.

Under the skin

Under the skin

4. Under the skin

Scarlett Johansson igen, som köttätande alien på turné i Skottland. ”Åh, en alienrulle om en mansätande tjej som lockar killar med sex – den måste vi kolla på med lite popcorn sent en fredagkväll.” Nej, så ska man förmodligen inte titta på Under the skin – som den konstfilm den är kräver den din fulla koncentration och ett sinne öppet för frekvenser bortom genrekonventionerna. Det är en extistentiell film som du ska känna mer än förstå rationellt, och jag gillar det. Scarlett säger ingenting, men förmedlar mer än tusen ord skulle förmå. regi: Jonathan Glazer.

Tom Cruise Edge of tomorrow

Tom Cruise Edge of tomorrow

3. Edge of tomorrow

Soldaten William Cage (Tom Cruise) har gång på gång en riktigt usel dag i denna smarta mashup av Aliens, Måndag hela veckan och 12 monkeys. En intelligent krigsfilm, vars karaktärer inte alls bara är stridsmaskiner, utan snarare yngre kusiner till figurer från någon film av James Cameron. Filmen lever på ett finurligt och tight tidsresemanus där regissören Doug Liman hela tiden driver handlingen framåt genom tidslooparna till något nytt. De många överraskningarna gör att EoT förmodligen inte håller att se om särskilt många gånger, men första gången har man riktigt roligt. Regi: Doug Liman.

Slagsmål i Snowpiercer

Slagsmål i Snowpiercer

2. Snowpiercer

Vid första påseende kan Snowpiercer glida under radarn, förlorad i stimmet av amerikanska dussindystopier. Men detta är en geekig diamant dold bland kolbitarna: den första engelskspråkiga filmen från koreanske Bong Joon-ho. En mörk, allegorisk skröna där allt som är kvar av livet på Jorden efter klimatkatastrofen ryms ombord på tåget Snowpiercer, som oavbrutet vrålar fram över den frusna tundran. Med hot, våld och pompösa predikningar hålls de fattiga längst bak i tåget i schack, ända tills den dag då den unge Curtis (Chris Evans) och hans vänner (bland andra Jamie Bell och John Hurt) gör revolt. Med fast beslutsamhet slår de tillbaka mot Wilfords maskerade lakejer, och beger sig av genom vagn efter vagn – på väg till Framdelen av tåget. Där möter dem en värld mer bisarr än de någonsin kunnat ana. En film med många detaljer, mycket humor och ett varmt hjärta.

guardians-of-the-galaxy-nova-spaceships

Guardians of the galaxy

 

1. Guardians of the galaxy

Det är egentligen ingen konkurrens i toppen på årets lista över de bästa rymdfilmerna. Guardians of the galaxy har allt, och kommer att hålla i många år framöver som en modern rymdfilmsklassiker. Det är en ny generations Star Wars. Dessutom är det en komedi, vilket starkt bidrar till dess framgångar. GotG är början på något helt nytt i Marvels filmer: ett stort upplagt, myllrande rymdepos av samma kaliber som gamla Star Wars men med Marvels nya, självmedvetna metaglimt i ögat. En sådan braksuccé hade förstås inte varit möjlig utan en regissör med en stark vision och förmågan att realisera den. Men den hemliga ingrediensen är inte en hisnande specialeffektbugdet, utan gammal hederlig komisk timing. James Gunn har gjort en absurd fars, där varje ögonblick som hotar att bli för uppblåst eller högtidligt punkteras av att dialogen spårar ur. Det händer gång på gång, och på alla de rätta ställena. Inte ens vid de allra mest känsliga ögonblicken väjer Gunn för att tramsa till det, och resultatet blir ändå aldrig bara tramsigt. Bådar mycket gott inför kommande Marvelfilmer, men också Star Wars VII, som ju kommer i slutet av 2015.

Fler filmrecensioner: Alla rymdfilmer från 2014

De 34 bästa rymdskeppen från nya filmer och tv-serier

Klingonsk Bird of prey, Star Trek Into Darkness

Klingonsk Bird of prey, Star Trek Into Darkness

Hur kan det komma sig att vi som gillar berättelser om framtidens teknologi är så nostalgiska i vår filmsmak? Det gäller exempevil vad vi anser är bra rymdskeppsdesign. Jag läser andra sci-fi-bloggar med stort nöje, men ibland undrar jag om inte en del skribenter sätter de klassiska rymdskeppen från 1970- och 80-talen på lite väl höga piedestaler. I den episka artikeln Top 75 spaceships in movies and TV (som var en av inspirationskällorna då jag startade denna blogg) är det idel klassiker som Millennium Falcon och Månbas Alpha. I toppen finns inget skepp yngre än 30 år, trots att listan sammanställdes 2009. Men jag vill hävda det har hänt enormt mycket bra med science fiction-film på senare år, och framför allt har den nya tekniken gett filmskaparna möjlighet att visualisera rymdskepp som aldrig förr hade kunnat filmas. Istället för att bygga en modell av balsaträ och filma miniatyren, så är animatörerna vår tids skeppskonstruktörer. Och plötsligt ser skeppen mer detaljerade ut, och är mycket större och mer verklighetstrogna. Vi får också se mer av dem i längre tagningar.  Jag tycker helt enkelt att senare års rymdskepp från film och tv förtjänar mer uppmärksamhet. Här är Rymdfilms topplista över rymdskepp från de senaste tio åren:

34. Bird of Prey i Star Trek Into Darkness (2013)

(Bild längst upp i inlägget.) Länge hölls den nya klingonlooken hemlig, och vi är många som ännu inte riktigt bestämt oss för om vi tycker de ser pajiga ut. Men den upphottade versionen av klassiska stridsskeppet Bird of prey är stenhård, inget snack om saken.

Prisjägarnas skepp i Riddick

Prisjägarnas skepp i Riddick

33. Prisjägarskeppet i Riddick (2013)

Detta strykjärnsliknande lilla skepp är ett exempel på god vardagsdesign som inte försöker se överdrivet grym ut eller pockar på för mycket uppmärksamhet. Mycket av filmen handlar om hur olika fraktioner försöker ta kontroll över skeppet, som landat nära den utpost där Riddick gömmer sig.

Skyline

Skyline

32. Moderskeppet i Skyline (2012)

De invaderande aliens i Skyline påminner mycket om maskinerna i The Matrix, med asymmetriska former av fladdrande ståltentakler och strålkastarögon. Deras moderskepp som intar Los Angeles är likadant, bara upphöjt till hundra: ett kaos av vassa kanter och utskjutande hörn. Det ser häftigt aggro ut, men tyvärr lever inte storyn upp till specialeffekternas nivå i den här filmen.

Kassandra i Cargo

Kassandra i Cargo

31. Kassandra i Cargo (2009)

Jag presenterar mitt bevis 1A för att rymdskeppsdesignen har kommit långt: detta enorma och dystra lastskepp förekommer i en schweizisk film, men ser minst lika fint ut som något Hollywoodskepp. Speciellt interiörerna framstår som jättestora och höljda i skuggor. Det hänger helt enkelt inte på pengarna längre, utan på kreativiteten.

Raven är ett dropship i Elysium

Raven är ett dropship i Elysium

30. Raven i Elysium (2013)

Inspirerat av klassiska Cheyenne Dropship från 1986 års Aliens, och bemannat av ett gäng testosteronstinna legosoldater under ledning av den onde Kruger. Oavsett om man gillar filmen, så visar den kraftfulla formen på Raven vilket sinne för detaljer som regissören Blomkamp har. Skeppet används både för korta transporter i det förslummade LA och för resor upp till rymdstationen Elysium.

Utomjordiskt slagskepp i Battleship

Utomjordiskt slagskepp i Battleship

29. Utomjordiskt slagskepp i Battleship (2012)

Återigen en film där kvaliteten på effekterna överstiger den konstnärligas. Här är det Transformers som inspirerat, men konceptet har anpassats för att striderna ska passa ihop med det klassiska barnspelet ”Sänka fartyg”. Sålunda kan denna stora elaking inte flyga, utan bara hoppa korta stycken på havet. Eller den kan flyga, men bara i rymden. Eller, hur var det nu.. Skuttar på havsytan gör den i alla fall, och jag lider med alla de aliens ombord som har anlag för sjösjuka. Och jag hoppas de har säkerhetsbälten..

Axiom i Wall-E

Axiom i Wall-E

28. Axiom i Wall-E (2009)

Ett av de vackraste skeppen på listan, med rundade former som ger denna lyxkryssare en art deco-touch. Ombord lever en proppfet och bortklemad befolkning som knappt orkar lyfta sina läskmuggar till sina tjocka läppar. De betjänas av en armé av robotar. Axiom har stävat omkring i rymden i hundratals år, i väntan på att Jorden ska bli bebolig igen.

John Carter

John Carter

27. Bevingade farkoster på Mars i John Carter (2012)

Jag är lite osäker på om de går att resa mellan planeter med, men det är skepp och Mars ligger i rymden, eller hur? Det är smäckra farkoster, som glider fram över Mars öknar på insektsliknande vingar.

Bug-skepp i Ender's game

Bug-skepp i Ender’s game

26. Bug-moderskeppet i Ender’s game (2013)

Nu börjar vi urskilja en designtrend: det spetsiga, asymmetriska, nästan organiska moderskeppet som tillhör utomjordingar som vill oss ont. Vi ser det här i Ender’s game, i Skyline 2012 och i Star Trek 2009.

26.Rymdstationen Elysium i Elysium (2013) 

Engineers i Prometheus

Engineers i Prometheus

25. Guds tefat i Prometheus (2012)

De första minuterna av Ridley Scotts Prometheus är hisnande vackra. Vi glider över ett kargt, förhistoriskt landskap, och en skugga på marken visar att något finns mellan oss och Solen. Vi får aldrig skåda det, annat än i ögonvrån, men det är ett ofantligt tefat som fört hit den varelse (”Engineer”) som just ska skapa allt liv på Jorden. Det är alltså Guds tefat.

Transformers Age of Extinction

Transformers Age of Extinction

24. The Creators invasionsflotta i Transformers Age of exctinction (2014)

En annan mäktig öppningsscen visar hur Jorden omringas av en färgglad invasionsflotta som sänker sig över de förhistoriska dalarna och attackerar.. dinosaurierna?! Jag har ingen aning om varför, men de hade väl någon förhistorisk beef. Skeppens dödsstrålar steker snabbt varje T-rex inom synhåll.

Lockdowns skepp

Lockdowns skepp

23. Lockdowns skepp i Transformers Age of exctinction (2014)

Svårt att föreställa sig en mer aggressiv profil än detta krigsskepps. Som en flygande, jättelik tank, till hälften dold i rök. Det som gör att skeppet platsar på listan är dock dess bisarra inre, som befolkas av hundratals robotar, från Star Wars-droider till dreglande robothundar. Dess salar är höga som i en gotisk katedral, och i hjärtat finns en lika gotisk fängelsehåla där Lockdown håller monster och motståndare i burar. Den stund vi tillbringar ombord på skeppet, är filmens mest underhållande.

Vogonernas skepp

Vogonernas skepp

22. Vogonskepp i Liftarens guide till galaxen (2005)

Ytterligare ett skepp som vill förinta Jorden, men i detta fall helt av administrativa skäl, då en intergalaktisk motorväg ska dras fram precis där vår planet råkar ligga. Vogonerna är en ras av byråkrater, och hyser bara förakt för oss. Deras själlösa kultur avspeglas perfekt  i detta fyrkantiga, dödsgrå rymdskepp.

Bubbleship Oblivion

Bubbleship Oblivion

21. Bubbelskepp från Oblivion (2013)

Elegant kortdistansskepp som används av de vaktmästare som lämnats kvar på Jorden efter en stor katastrof. Formgiven av en designer som tidigare arbetat för Bugatti. Det syns.

George W Bush

George W Bush

20. USS George W Bush i Iron Sky (2012)

Ett av flera fina skepp i det finska rymdnazisteposet. Varje framstående nation har i filmen sitt eget rymdskepp, och amerikanerna har självklart det största och mest välbestyckade. Det är bara det finska rymdskeppet som inte har några kanoner.

Venture Star med två Valkyrie

Venture Star med två Valkyrie

19. Valkyrie och Venture Star från Avatar (2009)

Några år efteråt kanske man glömmer hur stilbildande Avatar var då den kom. Plötsligt fick vi högupplösta specialeffekter, bättre än fotokvalitet. Vi kunde se varenda fördjupning i pansarplåten på det interstellära skeppet Venture Star, och vi kände tyngden och hotet från Valkyrielandarna som besköt rymdsmurfarnas stora träd. Här vaknade hela rymdskeppskonceptet till liv igen.

Fountain

The Fountain

18. Livets träd i The Fountain (2006)

Listans mest orginella rymdskepp är också dess mest avancerade. Långt in i framtiden reser en ensam man med det döende Livets träd mot en främmande nebulosa, där han hoppas att trädet ska återfå sin ungdom. Skeppet är en såpbubbla som omger man och träd. Det är precis så flummigt som det låter, och oerhört vackert. Filmen i sig, håller dock inte riktigt måttet.

Battle School

Battle School

17. Battle School i Ender’s Game (2013)

Rymdstationen där unga snillen tränas i strid, i tyngdlöshet, är en av de bäst gestaltade rymdmiljöerna på senare år. Huvudarenan med nollgraviation och panoramautsikt är hänförande.

Endurance

Endurance

16. Endurance i Interstellar (2014)

Symboliskt utformat som en klocka, med tolv ”timmar” och själva kabinen som en visare som snurrar runt för att få artificiell gravitation. Utsökt uttänkt av Christopher Nolan, och lika utsökt filmad av Hoyte van Hoytema.

After earth konceptskepp

After earth konceptskepp

15. Skeppen i After Earth (2013)

Filmen med familjen Smith är en pompös bagatell, men det är synd eftersom det togs fram massor av fin concept art – och hela armador av olika skepp – för filmen. Sök på After Earth concept art, så ser ni vilken rik värld som byggdes upp av produktsdesigners. Inte ens en bråkdel kom med i den färdiga produkten. Hatten av för idéerna.

Iron Sky

Iron Sky

14. Tefaten och zeppelinarna i Iron Sky (2012)

Invasionsscenerna är helt utflippade och mycket mäktiga. Zeppelinare från månen!

USS Enterprise

USS Enterprise

13. USS Enterprise i den rebootade Star Trek (2009)

En klassiker som blev vacker i rebooten. JJ Abrams bad om en hotrod-version av Enterprise, och han fick det. Dessutom är interiörerna (delvis inspelade i en ölfabrik) helt fabulösa. Enterprise har aldrig sett bättre ut.

The Dark Aster

The Dark Aster

12. The Dark Aster i Guardians of the galaxy (2014)

Ett av de bättre Ondskans högborg/Fortress of Darkness vi har sett på film. Då den här krabaten dyker upp på himlen med Ronan The Accuser i, då vet man att ödestimman har kommit.

Serenity

Serenity

11. Serenity från Serenity (2005) och Firefly

00-talets mest älskade rymdskepp platsar förstås också på listan, även om det först gjorde sin debut på tv 2002. Lagom stort, lagom rostigt, och helt omöjligt att sätta på plats. En modern Millennium Falcon.

Falling Skies

Falling Skies

10. Moderskeppet i Falling Skies (2009-)

Jag kan tycka att tv-serien är lite personlighetsbefriad, men detta mäktiga skepp som tornar upp sig på fyra ben över Boston, har gott om personlighet. Jag gillar hur det är fult och brutalistiskt, som ett engelskt kommunalt sjukhus från 1973. Så ser arkitektur signerad utomjordiska tyranner ut.

Dark elves i Thor

Dark elves i Thor

9. Mörkalvernas flaggskepp och jaktskepp i Thor the dark world (2012)

Jag älskar de ögonblick då man inser att Thor inte längre är fantasy, utan science fiction. Det är då mörkalvernas flaggskepp lyfter och spyr ur sig ett antal jagare som susar iväg bland planeterna. Riktigt bra skeppsdesign på vertikalen istället för den vanliga blimpformen.

Landaren i Interstellar

Landaren i Interstellar

8. Lander från Interstellar (2014)

En landare måste, till skillnad från interstellära skepp, vara aerodynamisk. Den får också gärna vara så uppnosig och snabb som den här.

Ikaros

Ikaros

7. Ikaros I och Ikaros II i Sunshine (2007)

Konceptmässigt är solutforskaren Ikaros min favorit på hela listan. En stor skärm som föregår skeppskroppen, som skyddar mot solstrålarna. Där bakom, evigt mörker i korridorerna och i människors sinne. Endast i solariumet strömmar ljuset in – bländande som en Gudsuppenbarelse.

Black Zero

Black Zero

6. Black Zero från Man of Steel (2013)

Det sista överlevande rymdskeppet från Krypton har tre ben och liknar en juicepress av Philippe Starck. Men det är en terraformerare. En världsförstörare. En domedagsmaskin.

District 9

District 9

5. Moderskeppet i District 9 (2009)

Sin generations motsvarighet till moderskeppen från V eller Independence Day. Perfekt. Och en total skrothög befolkad av ganska obehagliga räkvarelser.

Tet

Tet

4. Tet i Oblivion (2013)

Listans elegantaste geometriska form, bländande i sin perfektion på samma sätt som The Borg brukade vara perfekta i Star trek. Hänger som en ersättare till den förstörda Månen, men med en mer olycksbådande inverkan på jordelivet.

Milano

Milano

3. Milano i Guardians of the Galaxy (2014)

Inredd med träpaneler och penntroll, och med en härligt respektlös besättning av mördare, tjuvar och vettvillingar. Instant classic.

Narada

Narada

2. Narada i rebootade Star Trek (2009)

De första tio minuterna av JJ Abrams första Trekfilm hör till de mest spännande i rymdfilmshistorien, och höjdpunkten är då det romulanska skeppet Narada bryter fram genom en tidsspricka som ett inferno av vassa spikar. Det är storslaget vackert, och det är en syn som bara science fiction kan ge oss.

USS Prometheus

USS Prometheus

1. Prometheus i Prometheus (2012)

Helt enkelt det bäst designade rymdskeppet, invändigt och utvändigt, typ nånsin. Det är vackert när det flyger, coolt när det står still, och det kommer med sin egen mordgalne robot förinstallerad.

USS Prometheus

USS Prometheus

20 bodyhorror-rymdfilmer som inte är Alien

Forskarna hamnar i kloakerna i Species

Species

I genren bodyhorror är Alien bäst, ingen protest. Den och dess efterföljare Aliens, Alien 3, Alien Resurrection och Prometheus regerar också genren rymdthrillers. Den som följer bloggen vet att jag är en Ridley Scott-fanboy av stora mått, och att bloggen kom till som en yta för mig att skriva om min upphetsning inför Prometheus. Just för att jag redan varit så Alienfokuserad, så kan det vara kul att titta lite närmare på genren som den ser ut bortom Ellen Ripley och xenomorpherna.

Body horror är en skräckgenre som hör till kulturens verkliga klassiker. Den fokuserar på kroppens fysiska degenerering, förvandling eller förmonstrigande. Från början har vi mytologiska varelser som varulven, vampyren och zombien. Senare kom den galne vetenskapsmannen in i bilden och gav oss Frankenstein, Dr Jekyll och Mr Hyde, Flugan och The Island of Dr Moreau. Och då människan började fantisera om att åka ut i rymden fick vi den specifika genre som dagens topplista handlar om: den kosmiska kroppsskräcken. Ofta lånar science fictiongenren element från skräcklitteraturen, för att understryka faran i rymden och det alldeles främmande med utomjordingar. Därför hittar vi exempel på bodyhorror i rymdfilmer som i stort inte alls är några skräckfilmer. Här har vi tjugo sådana filmer som Rymdfilm har recenserat, och som inte har det minsta med Alien-universum att göra. Klicka på filmtiteln för att läsa mer. Vi börjar med den sämsta och går mot de bättre.

Bl a Liev Schreiber i Last days on Mars

Bl a Liev Schreiber i Last days on Mars

20 THE LAST DAYS ON MARS (2013) – ASTRONAUTER SOM INTE KÄNNER IGEN EN ZOMBIE

Hade astronauterna i den här filmen sett på rymdfilm, hade de förstås vetat att man aldrig, aldrig, aldrig får släppa ombord en astronautkollega som påträffas livlös och infekterad av en främmande organism.

19 SCREAMERS (1995) – PETER WELLER SLÅSS MOT MORDISKA ROBOTAR

Dystopisk framtid där ett ont företag koloniserar – och ödelägger – planeter i jakt på värdefull mineral och endast en råbarkad hjälte kan avslöja komplotten. Peter Weller slåss mot mordiska robotar som inte bara sågar folk itu utan dessutom kan förklä sig till människor.

18 SUPERNOVA (2000) – SNYGGA ASTRONAUTER RÅKAR ILLA UT

Nu möter vi utomjordiskt liv som ställer till det för ett räddningsuppdrag – igen. SjukhusskeppetNightingale får en nödsignal från en gruvstation 3000 ljusår bort och hoppar dit med ett ”dimensionshopp” som dödar kaptenen (Robert Forster) på det mest gruvliga deformerande vis. Resten av filmen är mer av en thriller än en ren skräckfilm.

17 DOOM (2005) – THE ROCK OCH KARL URBAN STIRRAR PÅ VARANDRA

En styrka med kaxiga och konstant svärande marinsoldater skickas till Mars för att undsätta forskare som råkat ut för en mystisk massaker. I truppen ingår Reaper (Karl Urban), son till grundarna av forskningsstationen, och den argsint stirrande Sarge (The Rock). Väl på plats på Mars går kaxigheten dock snabbt över, eftersom forskarna har förvandlats till monster som dödar soldaterna, en efter en.

Benjamin Bratt i The Andromeda Strain

Benjamin Bratt i The Andromeda Strain

16 THE ANDROMEDA STRAIN (2008) (MINISERIE) – CSI MÖTER ARKIV X

En satellit kraschar i Utah och sprider en dödlig smitta i en liten stad. Alla utom en alkis och ett spädbarn dör inom några sekunder. Organismen, som döps till Andromeda, sprider sig med kuslig målmedvetenhet genom den amerikanska landsbygden.

15 XTRO (1983) – BISARR ENGELSK MONSTERFILM

En genuint bisarr brittisk rysare från tidigt 80-tal som lånar friskt från det föregående decenniets många skräckfilm och blandar in element från E.T och Alien. Mixat med välartikulerade engelska b-skådisar med frissigt hår. Mycket tentakler, kroppsförvandlingar, hallucinationer och allmänt rymdmonsteräckel.

14 ANDROID (1982) – DRÖMMANDE OCH MORDISK HIPSTERROBOT

Jag blev lite kär i den här knasläskiga filmen från 1982, som lånar skamlöst från Blade Runner,Frankenstein och Alien. Max 404 (Don Keith Opper) är en uttråkad android som bor på en rymdstation tillsammans med sin skapare, den galne vetenskapsmannen Doktor Daniel (Klaus Kinski). I den här filmen är ingen person och ingen kropp vad den synes vara.

Argh, min hand blir ett monster! (Leviathan)

Argh, min hand blir ett monster! (Leviathan)

13 LEVIATHAN (1989)- NOSTROMO UNDER VATTNET

Alien under vattnet. En liten besättning av gruvarbetare försöker undsätta ett annat skepp, men blir infekterade av en främmande organism. Det dröjer inte länge förrän ett litet monster visar sig, och flyr in i skuggorna. Där växer det i raketfart, och börjar döda besättningsmedlemmarna, en efter en.

12 DREAMCATCHER (2003) – AKTA DIG FÖR MR GRAY

En av Stephen Kings berättelser om ett gammalt kompisgäng som slåss mot utomjordiska krafter. Inte en av hans bästa, men det finns några riktigt smaskiga skräckscener. Ute i skogen träffar två av vännerna på en förvirrad man, som de räddar undan snön och tar in till stugan. Han visar sig dock vara infekterad av en utomjordisk mask som tar sig ut den naturliga vägen genom toaletten, och samtidigt dödar sin värd. Sen ger den sig på våra huvudpersoner.

11 THE FACULTY (1998) – KÄMPA FÖR DIN INDIVIDUALISM!

Ett gäng high schoolelever på kant med tillvaron är de enda som märker att skolan håller på att tas över av bodysnatchers från rymden. Som alla riktiga geeks har de tillräckligt koll på gamla science fictionskräckisar för att känna igen en rymdinvasion när de ser den.

10 PANDORUM (2009) – BLODIG RYMDTHRILLER

Ett arkskepp, Elysium, fraktar de sista 60 000 människorna mot en oviss framtid på en ny planet. Jorden har gått under. Korpral Bower vaknar på detta skepp från sin hypersömn. Han lider av minnesförlust men förstår snart att något gått fruktansvärt snett på skeppet: det är mörklagt, hemsökt av våld och barbari. Här är det degenerering som är bodyhorrortemat.

EVENT HORIZON (1997) – THE SHINING I RYMDEN

Skrämmande hallucinationer börjar plåga en rymdskeppsbesättning, och då en av dem dras in i den transdimensionella hyperdriften  i maskinrummet förstår de – alltför sent! – att Event Horizon öppnat en port till en väldigt främmande och farlig plats. Med Sam Neil.

LIFEFORCE (1985) – FLIPPADE RYMDVAMPYRER ÖVER LONDON

En kultfilm om brittiska astronauter som råkar få första kontakten med utomjordiska varelser. Men istället för filosofiska funderingar om livets uppkomst bjuder regissören Tobe Hooper (Poltergeist,Motorsågsmassakern) på en kavalkad av nakna bröst, sprutande blod, övervåld, homoerotiska övertoner och en fullfjädrad zombieapokalyps på Londons gator. Om 2001 står bland klassikerna i videobutiken så återfinns Lifeforce på hyllan för guilty pleasures. Du måste se den.

MOON (2009) – ASTRONAUT PÅ GRÄNSEN TILL NERVSAMMANBROTT

En filosofisk och djupt tragisk modern klassiker, och en av de bästa rymdfilmerna efter milennieskiftet. Utan att spoila, kan jag säga att den har starka drag av bodyhorror, då Sams kropp sviker honom allt mer.

SUNSHINE (2007) – DRÖMMAR OM ATT STÖRTA MOT SOLENS YTA

Danny Boyles enda rymdfilm är en episk undergångsthriller, med metafysiska övertoner och en klar tendens hos sina huvudpersoner att bli skvatt galna då de skådar rakt in i den slocknande solens strålar. Ombord på ett av de två Ikarosskeppen lever i hemlighet en förvriden varelse, som borde vara död av sina strålskador.

SPECIES (1995) – TENTAKELSEX I HOLLYWOOD

I en sorts mash-up mellan Alien, Contact, V och en mjukporrfilm får forskarna på SETI-institutet svar på signalen som skickats ut som hälsning i världsrymden. Det är en instruktion till att skapa en hybrid av ett mänskligt embryo och utomjordiskt DNA.

THE BLOB (1958 OCH 1988) – SMALLTOWN USA VS KOSMISK JÄTTEAMÖBA

Efter ett meteoritnedslag hotas alla i en amerikansk småstad av en amöbaliknande, slemmig rymdvarelse som attackerar människor och löser upp deras kroppar på det mest gruvliga vis.

Under the skin

Under the skin

UNDER THE SKIN (2013) – SKOTSK SOCIALREALISTISK ALIEN FILM NOIR

Är det en kvinnlig seriemördare (namnlös, spelad av Scarlett Johansson) som går lös i Glasgow, och siktar in sig på ensamma män? Eller är hon en del av en utomjordisk invasion som lockar männen till en övergiven byggnad och där skördar deras kött som mat till övriga aliens?

DISTRICT 9 (2009) – UNIVERSELL RASISM OCH FÖRVANDLING

Det går inte så bra för den djupt osympatiske Wikus van de Merwe, invånare i Johannesburg. Han blir smittad av en åkomma som får honom att spy och tappa tänderna. En främmande svart svulst växer ut på armen, och han sätts i karantän och behandlas som ett djur av sina kolleger. Wikus fru tar avstånd från honom och hans chef (tillika svärfar) beordrar hans avrättning. Han håller på att förvandlas till en rymdvarelse.

The Thing

The Thing

THE THING (1982) – SPLATTER OCH SKÄGG

En verkligt ruggig klassiker. Ett gäng långhåriga, griniga och smått luggslitna män som bemannar USA:s forskningsstation på Sydpolen hittar något i snön. En obduktion visar att det är liket av en människa, stadd i fruktansvärd förvandling till något annat. Snart börjar alla förvandlas.