Alien vs Predator

Alien vs Predator 2 (2007) – Requiem för ett dream team

En predalien har stora framtänder

En predalien har stora framtänder, eller håller den i en nötknäppare?

Handlingen.

I en direkt fortsättning på Alien vs Predator så ser vi hur liket från den döde hjältepredatorn från förra filmen råkar ut för en chestburster ombord på rymdskeppet som precis lyft från Sydpolen. Det är en hybrid som föds, en ”predalien”.  Det tar inte lång stund förrän hela besättningen är slaktad och skeppet kraschar i skogen utanför en amerikansk småstad. Snart börjar människor försvinna, och en massa facehuggers börjar sprida sig i grannskapet. Vi följer en liten grupp människors kamp för överlevnad då monstren förökar sig. Dessutom anländer kavalleriet,  i form av ett skepp med en ensam predator, som försöker stoppa attacken.

Pretentionerna?

Nope.

Specialeffekter och look;

Ökänt mörk film. Bostavligen mörk alltså,  som i ”svart som i rena natta”. Det går knappt att se vad som försiggår i skuggorna. Till och med dagsljuset är murrigt. Av det lilla som faktiskt går att urskilja har vi sett det mesta förut. Det filmen saknar i originalitet försöker man uppväga med hinkar av blod.

Småstadsliv i AVP2

Småstadsliv i AVP2

Luckor i manus,

Det är inte mycket till story, och människorna är mest kanonmat. Men det som är det mest problematiska med AVPR är hur menlösa xenomorpherna framstår. En alien skulle ju vara Den perfekta varelsen – dödlig, intelligent och närmast oförstörbar. Men i AVPR kan en ensam predator plötsligt slåss mot flera hundra aliens samtidigt. Av våra favoritmonster från Alien, Aliens och Alien 3 återstår bara formen, berövat att sitt innehåll.

Mest minnesvärda scen*

Nope.

Domen:

Se inte den här filmen, om du missat den. Gör som alla andra: låtsas som om den inte finns. I jämförelse med den här filmen är Paul WS Andersons dumma Alien vs Predator (2004) ett odödligt mästerverk. Alien vs Predator Requiem är faktiskt skit, rakt igenom.

Det är synd, för egentligen är ju Alien mot Predator något av rymdmonstrens dream team. De två giganterna från varsitt universum, i verkligt episk kamp. Men trots att det funkade bra i serieform, så slarvades konceptet bort i Andersons händer.  Och dog då bröderna Strause tog över.

Vi var många som var oroliga för att den här filmen är så dålig att den skulle bli slutpunkten för såväl drömlaget som hela Alien-serien. Istället valde Fox att, då chocken lagt sig, reboota båda universum. Predators kom 2010 (ej recenserad än av Rymdfilm) och Alien fick sin reboot med Prometheus 2012.

Se istället-

Alien, Aliens, Alien 3, Alien 4, Predator

Regi: Bröderna Strause (Skyline)
Producenter: John Davis (Predator), David Giler & Walter Hill (de tidigare Alienfilmerna)

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Alien vs Predator (2004) – En sextondel så bra

Predator mot alien

Det här är film nr 50 som jag skrivit om på Rymdfilm. Yay!

Handlingen.

Numera räknas inte Alien vs Predator (eller AvP) till Alienseriens ”kanon” efter det att Ridley Scott helt avfärdat allt som hände i den då han själv gjorde Prometheus. Och vad Ridley säger är lag i dessa sammanhang. Men 2004 trodde vi att vi fått en äkta Alienuppföljare och bänkade oss med höga förväntningar för att se hur en expedition ledd av Charles Bishop Weyland (Lance Henriksen – som ju även spelade androiden i Aliens och Alien 3) reser till Antarktis och upptäcker en pyramid under isen. Där utspelas en kamp på liv och död mellan de utomjordiska raserna xenomorpher och predators. Guiden Alexa (Sanaa Lathan) hamnar mitt i striden och tvingas ingå en antialienallians med en predator för att överleva.

Rymdskeppet!

Predators landar i kapslar som borrar sig ned i isen. Det mesta av filmen är mycket riktigt också helt under isen.

Specialeffekter och look;

Ganska stämningsfullt med massor av blått ljus och mystiska gångar. Men samtidigt med en stark känsla av datorspel och utan några som helst nyskapande delar – vi får mer av vad vi redan sett i tidigare filmer. En aliendrottning dyker upp en stund och är ganska fab, men också henne har vi sett förut.

Manuset,

Det första man slås av då man ser om filmen 2012 är hur lik berättelsen är Ridley Scotts alldeles nya Prometheus. Det är till och med en Weyland som leder expeditionen. Förklaringen är att det mesta lånats från originalet – nämligen Alien från 1979. I manus till Scotts allra första monsterrulle finns nämligen pyramiden med offerkammaren med, och manuset beskriver en betydligt större och rikare värld än den som man till slut hade råd att filma. Både AvP och Prometheus bygger alltså på idéer som Scott, Dan O’Bannon och Ronald Shusett  fick redan på 1970-talet, och de två sistnämnda står även som upphovsmän till ”story” i AvP. Manuset till 2004 års film är dock skrivet av mannen som även regisserar: Resident Evils Paul WS Anderson.

Även om de båda filmerna på ytan har så mycket gemensamt har AvP inte mycket att komma med jämfört med Prometheus. Framför allt lyckas AvP inte tillföra något eget till mytologin, och personporträtten är helt endimensionella. Manus låter inte Sanaa Lathan bli något annat än ”tuff tjej”  och resten av karaktärerna är bara kanonmat. Det är också intressant att se hur olika approach Paul WS Anderson och Ridley Scott har till exposition – dvs då bakgrundsstoryn ska förklaras. Där Anderson låter sina karaktärer berätta allt övertydligt i klartext, så lämnar Scott de flesta frågor obesvarade.

Mest minnesvärda scen*

Det är något poetiskt med borrhålet ned i isen, där expeditionen tar sig ned til pyramiden.

Inte Noomi Rapace direkt

Domen:

Den sorgliga sanningen är att kvaliteten halverats med varje uppföljare till Alien. Om Camerons Aliens var hälften så bra som Alien, så var Alien 3 bara hälften så bra som Aliens. Och så vidare. Därmed är Paul WS Andersons försök bara en sextondel så bra som Alien. Det här var en stor besvikelse då den kom. All originalitet är som bortblåst, och ersatt av mer av samma klichéer. Det här skulle kunna vara vilken monsterrulle som helst.

Att AvP numera inte är kanon betyder att äkta Alienfans låtsas som om filmen inte finns, och man behöver inte ta hänsyn till något som händer i den. Så kan det gå.

Se istället-

Övriga i serien. Eller varför inte Andersons första Resident Evil-film, som var betydligt vassare?

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Skyline (2010) – fräsiga farkoster, vidriga människor

Skyline – slåss mot en green screen och skrik

Handlingen.

En rymdinvasion i Los Angeles fångar en grupp vänner i ett lägenhetshus, som de försöker fly från.

Rymdskeppet!

En uppsjö av fräsiga farkoster och robotliknande, tentakelförsedda, biomekaniska varelser. Tydliga influenser från Världarnas Krig och framför allt Matrix.

Budskapet?

Om du är ett nihilistiskt praktarsel så kan det fortfarande hända att du vill rädda din flickvän om hon blir med barn.

Specialeffekterna;

Modernt och hantverksmässigt designat och genomfört. Triviakunskap: Filmens regisserande bröder Greg och Colin Strauss (mer om dem nedan) jobbar framför allt som specialeffektmakare åt andra filmbolag. Då de släppte Skyline blev de stämda av Sony eftersom Sony tyckte att Skyline var alldeles för lik Sonys Battle: Los Angeles  i handling och look. Den hade nämligen Greg och Colin gjort specialeffekterna till samtidigt som ge gjorde sin egen film. Det blev förlikning. Man kan alltså säga att Skyline är en kopia av en b-film.

Luckor i manus,

Inte många, beroende på att det inte är mycket till handling.

Domen:

Hur kan jag beskriva det dåliga med Skyline utan att ödsla din och min tid? Den innehåller en massa usla skådisar som springer och viftar mot green screens och säger de mest klichéfyllda oneliners du kan tänka dig. Ingen av karaktärerna går att tycka om så mycket att man orkar bry sig det minsta om de överlever eller inte. Till slut hejar man på rymdvarelserna bara så att det ska kunna ta slut nån gång. Regissörerna är också skyldiga till den avskyvärda Alien vs Predator 2: Requiem.

Jag tror vi stoppar där.

Se istället-

Cloverfield för en katastroffilm i storstadsmiljö där man faktiskt blir engagerad i utkomsten

Independence Day för rymdinvasion.

Battle Los Angeles för att kolla filmen som det här är en kopia på.