årslistor

Årets bästa science fiction-filmer 2016

Vilken tycker DU är 2016 års bästa film? Omröstning längst ner i inlägget..

Mary Elizabeth Winstead 10 Cloverfield Lane

Mary Elizabeth Winstead i 10 Cloverfield Lane som ligger högt på listan

2016 var året som tog ifrån oss Major Tom i januari och Prinsessan Leia i december. När vi ser tillbaka på science fiction-året 2016 inom film och TV kommer vi att minnas det för att den välskrivna berättelsen gjorde något av en comeback i en filmgenre som på sistone präglats av specialeffekter. Och för att många bra huvudroller spelades av kvinnor. Här är de tolv bästa filmerna och tv-serierna av fler än femtio sci-fi-filmer som hade premiär 2016, ett startfält med hård konkurrens. Trenden med visuellt imponerande rymdblockbusters á la Star Wars fortsatte visserligen, men fick sällskap av mer intellektuellt utmanande teman. Precis som det alltid varit inom sci-fi-litteraturen så blev det plötsligt på modet hos filmskapare att göra science fiction med något att säga. Tre av tolv platser på vår topplista upptas av TV-serier – en trend i tiden om något.

12. Independence Day 2

ACTION. Vi börjar alltså i botten av topplistan. I stort sett varenda sekund av filmens 2 timmar och 9 minuter är underhållande, rapp och rolig. Eftersom det inte är på allvar behöver inte vanligtvis enormt dramatiska händelser som en kontinents undergång eller förälders död grundas emotionellt, utan allt svischar förbi på vägen till nästa gag och/eller explosion. Vore det här en sexskildring skulle den skippa förspelet och gå direkt på en utdragen klimax. Fördelen är en film som helt saknar transportsträckor. Nackdelen är att max volym från första sekunden ger dålig dynamik. Vi får knappt någon uppbyggnad och därefter få andningspauser. Det säger en del om det furiösa tempot att den långsamma förstörelsen av Atlantkusterna hör till de lugnaste ögonblicken. Regi: Roland Emmerich.

11 Dr Strange (ännu ej recenserad i sin helhet på Rymdfilm)

SUPERHJÄLTAR/SPACE OPERA. Marvels universum har sina rötter i det psykedeliska 1960-talet, och många av deras klassiska berättelser utspelas ute i kosmos där gudalika varelser bekämpar varandra över dimensionsgränserna. Det moderna filmuniversum som Marvel byggt upp är nu också på väg ut i rymden, och i och med filmatiseringen av Dr Strange är en av nyckelfigurerna på plats. Benedict Cumberbatch är utmärkt som Strange, och han har stöd av ett gäng stabila skådespelare med lång erfarenhet av genrefilm: Mads Mikkelsen, Benedict Wong och Tilda Swinton. Visuellt ser det ungefär ut som Inception, om Christopher Nolan hade intagit psykedeliska svampar. Regi: Scott Derrickson.

10. Passengers

RYMDROMANTIK. En udda film: en kärlekshistoria i rymden, med småkusliga övergreppsassociationer. En carpe diem-kliché. Och samtidigt en av de snyggaste reklamfilmer för rymdturism som man kan föreställa sig. En högtidsstund för alla oss rymdskeppsfetischister. Regi: Morten Tyldum.

STAR TREK BEYOND

STAR TREK BEYOND

9. Star Trek Beyond

SPACE OPERA. Den tredje filmen efter nystarten, Beyond, är precis en sådan enkel story som skulle kunna vara hämtad från ett tv-avsnitt: på outforskat territorium tvingas besättningsmedlemmarna överkomma sina personliga motsättningar och samarbeta för att överleva, men får samtidigt akta sig för att svika Federationens grundläggande värderingar. På så sätt känns Beyond som den minst krystade Trekfilmen på många år. Även om det ibland skär sig mellan actioninslagen och det klassiska Trekfilosoferandet. Regi: Justin Lin.

8. Midnight Special

THRILLER. En mörk och stämningsfull roadmovie där desperata föräldrar flyr undan både fundamentalister och regeringens svartklädda agenter. Alla vill ha tillgång till lille Alton, pojken med de lysande ögonen och förmågan att få satelliter att störta ned över Jorden. Regi: Jeff Nichols.

Millie Bobby Brown spelar Eleven i Stranger Things

Millie Bobby Brown spelar Eleven i Stranger Things

7. Stranger Things (TV-serie, säsong 1, Netflix)

RETRO SCI-FI/THRILLER. Livet för stans unga i småstaden Hawkins, Indiana är tufft den där ruggiga höstkvällen 1983 då 12-årige Will Byers försvinner i skogen på väg hem från en rollspelskväll. Så tufft att hans ensamstående mamma Joyce (Winona Ryder) och hans storebror inte ens märker att han är borta förrän vid frukosten dagen efter. Stranger Things är liten pärla till science fiction-serie som jag rekommenderar alla med intresse för genren att se med ett öppet hjärta. Äventyrsberättelsen i sig är tillräcklig för att det ständigt ska hända något spännande, samtidigt som storyn har många lager och mycket subtext att upptäcka för den som är intresserad av det. Invävt i handlingen får vi tankar kring normbrytande, manligt och kvinnligt och att gå emellan dessa, den romantiska kärlekens många problem, svek, ilska, hopp och förtvivlan, klass och klassförakt, svek och hämnd, ömsinthet och den sorts kärlek som övervinner alla hinder.

6. Deadpool

SUPERHJÄLTAR/KOMEDI. En svärande och sexskämtande Deadpool med 15-årsgräns var det som hela superhjältegenren behövde, utan att för den skull filmbolagsbossarna fattade det på förhand. Det är en bedrift av Ryan Reynolds och de andra att lyckas förnya genren och göra något oförutsägbart och underhållande av en i grunden konventionell bakgrundshistoria för en hjälte som bara de dedikerade fansen hört talas om. Det skulle inte vara möjligt utan ett bra manus, oklanderlig komisk timing, kreativ frihet för filmskaparna och oändligt massa hårt arbete under många år. Och i kraft av att den är så rolig och respektlös mot sin genre är Deadpool en av 2016 års klart bästa genrefilmer. Regi: Tim Miller.

THE EXPANSE -- Season:1 -- Pictured: (l-r) Dominique Tipper as Naomi Nagata, Wes Chatham as Amos, Steven Strait as Earther James Holden -- (Photo by: Jason Bell/Syfy)

THE EXPANSE — Säsong 1

5. The Expanse (TV-serie Syfy/Netflix)

SPACE OPERA. En episk space opera med inslag av kosmisk skräck och politisk thriller, baserad på Leviathan Wakes och Caliban’s War, de första böckerna i pseudonymen James S.A Coreys romansvit The Expanse. Med första säsongen av The Expanse lyckas äntligen Syfy med sin föresats att skapa den bästa TV-serien i rymden sedan storhetstiden för Battlestar Galactica. Det är nästan en fullträff, redan från start. Det ska bli spännande att se hur säsong två utvecklas.

Evan Rachel Wood som Dolores i Westworld

Evan Rachel Wood som Dolores i Westworld

4. Westworld (TV-serie, säsong 1 HBO)

ROBOTFILM/DRAMA. Jonathan Nolan har skapat ett existentiellt robotdrama, avsett att ta över efter Game of Thrones som HBO:s flaggskepp. Första säsongen är en bitvis ojämn men trots allt grandios TV-upplevelse som tillfredställer mig både som tv-serienörd och science fiction-fan.Det tar inte många minuter av tittande innan Westworld suger in mig i sin märkliga värld, och trots att vi får det förklarat att huvudpersonernas liv bara är fejk så känner jag ögonblickligen sympati med dem. Det går att titta på Westworld bara för spektaklets skull. Men Nolans manus bjuder också in till ett mer uppmärksamt tittande. Både vi som tittare och de spelare som besöker parken Westworld irrar oss allt djupare in labyrinten. Alla längtar vi efter att få vara på riktigt.

Rogue One: A Star Wars Story..Jyn Erso (Felicity Jones) ..Ph: Jonathan Olley..© 2016 Lucasfilm Ltd. All Rights Reserved.

Rogue One: A Star Wars Story: Jyn Erso (Felicity Jones)

3. Star Wars Rogue One

SPACE OPERA. På bronsplats i årets sci-fi-lista hittar vi vad som beskrivits som en ”mellanfilm” – i väntan på nästa kapitel av sagan om familjen Skywalker. Men Rogue One är trots det en film som verkligen satsar allt den har för att underhålla, och det den saknar i karaktärsbygge tar den igen med hög fart och färgsprakande underhållningsvärde, glimten i ögat och storslagna stridsscener. Rogue One är en renodlad rymdkrigsfilm, med en gammaldags sagas osannolika hjältemod och hjältedåd. Och ändå lyckas regissören Gareth Edwards med något som Star Wars ibland lidit av ett underskott på: att skildra huvudpersoner som lever i en moralisk gråzon bortom det absolut goda eller onda. Det är riktigt uppfriskande. Regi: Gareth Edwards.

2. 10 Cloverfield Lane

POSTAPOKALYPS/PSYKOLOGISK THRILLER. Den näst bästa science fictionfilmen 2016 är ett klaustrofobiskt kammarspel där hotet om världens undergång hela tiden pressar sig på de tre huvudpersonerna.John Goodman är superb som historiens dubbelbottnade bad guy. I en tid då TV och film svämmats över av förutsägbara katastrofskildringar och trött postapokalyps lyckas debutregissören Dan Trachtenberg att göra 10 Cloverfield Lane till något alldeles eget. En originell, smart, obehaglig och stundtals faktiskt också rolig sci-fi-thriller som stannar kvar hos tittaren länge. Regi: Dan Trachtenberg.

Amy Adams i Arrival

Amy Adams i Arrival

1. Arrival

DRAMA. 2016 års absolut bästa science fictionfilm är också den allvarligaste och mest ambitiösa filmen på listan. Men det blir aldrig tråkigt, utan det finns en poesi i allvaret. Första kontakten med utomjordingar får det politiska världsläget att urarta, och med ett hotande världskrig faller ansvaret för att förhindra undergången på lingvisten Louises axlar. Endast hon vågar blotta sig tillräckligt för att kunna kommunicera med rymdvarelserna. Arrival står stadigt på egna ben som filmkonstverk och kommer med stor sannolikhet att i framtiden betraktas som vår generations stora film om närkontakt med utomjordingar. Inte som ett derivat av föregångarna, utan som deras like. Regi: Denis Villeneuve, som även kommer att regissera Blade Runner 2 inom kort.

Fler årslistor på Rymdfilm

Annonser

Årets bästa science fiction-filmer 2013

Det är inte bara för att jag är besatt av rymdfilm som jag tycker att det har varit ett bra år för science fiction på film och TV. 2013 har nämligen varit ett år då ingen av de rymdfilmer som var blockbusters med hög budget floppade, och det har varit ett år då flera av de bästa nya science fiction-filmerna baseras på originalmanus snarare än var uppföljare. På listan har en TV-serie (Defiance) smugit sig in, och en robotfilm utan några som helst rymdkopplingar (Robot & Frank). Mesta skådisar är Simon Pegg  (Star Trek Into Darkness och The World’s End) och Sharlito Copley (Europa Report och Elysium).

Fler filmer: Rymdfilmer A-Ö, Kommande filmer 2014-2017

Without further ado, årets bästa science fictionfilmer.

11. Dark Skies

E.T möter Paranormal activity i den här på det hela taget ganska ordinära skräckfilmen, som lyfts av sin fina lilla ensemble med skådisar som Keri Russell,  Josh Hamilton och Dakota Goyo. Familjen hotas av osynliga varelser, vars påverkan i deras liv går från det kuriösa till det livsfarliga. Dark Skies recension

10. Europa Report

Expeditionens forskare vet inte hur de ska handskas med det som möter dem på Europa

Expeditionens forskare vet inte hur de ska handskas med det som möter dem på Europa

Något så ovanligt som en riktig science fiction-film, alltså spekulativ vetenskapsfiktion i ordets ursprungliga betydelse. Sex astronauter färdas till Jupiters måne Europa för att söka efter liv. Den internationella besättningen spelas av bland andra svenske Michael Nyqvist och sydafrikanske Sharlto Copley, som vi känner igen från Distict 9. Expeditionen anländer till Europa enligt plan, och som vetenskapligt experiment går allt först som smort . Men miljön i Europas oceaner är fientlig, och snart börjar det ske oväntade olyckor. Innan någon hunnit fatta vad som gick snett är alla astronauters liv i fara, och det blir en kamp mot klockan om de ska lyckas ta sig levande från Europa. Europa Report recension

9. Defiance (TV-serie)

Defiance utspelas i ett omsorgsfullt gestaltat världsbygge, rikt på bakgrundshistoria. Det är den framtida postapokalyptiska Jorden. Åtta olika alien-raser (kollektivt kända som The Votans) har kraschlandat i enorma arkrymdskepp på vår planet, på flykt undan undergången i sitt eget solsystem. Terraformerande maskiner har ödelagt den mänskliga civilisationen, och begravt våra gamla städer djupt under artificiellt producerad mark. Jordens djur har muterat och blivit till monster. Men de flesta aliens som kraschade här var ändå fredliga, egentligen bara på jakt efter ett nytt hem. Efter ett inledande krig lever nu människor sida vid sida med de åtta raserna i en värld som påminner mycket om Vilda Västern. Defiance recension

8. Man of steel

Låt oss slå fast: det här är ingen ny Dark Knight, eller ens Batman Begins. Det är en lättviktigare film. Jag känner mig trots allt lättad, då jag inte är något fan av regissören Zack Snyder (300Watchmen) och var rädd att nya Superman skulle bli endast yta utan substans. Men det verkar som om radarparet Nolan/Goyer (producent/manus) räddade Man of Steel och resultatet är en film som för det mesta lyckas balansera det operatiskt överdrivna med en mer mänsklig sida. Till det kommer att allt det utomjordiska är överraskande fantasifullt gestaltat. Henry Cavill gör en bra imitation av Christopher Reeve, och Amy Adams är utmärkt som den moderna Lois Lane. Man of steel recension

7. Star Trek Into Darkness

Star Trek Into Darkness

Star Trek Into Darkness

Det börjar i ljus ton med ett uppdrag på en primitiv planet, men vägen till framgång som tycks bred och rak, skyms plötsligt av rök och dunster. Innan Kirk har hunnit fatta vad som hänt har han brutit mot sina order, utsatt besättningen för fara, svikits av sin bäste vän och till synes förstört sin egen karriär. Solen går också i moln för den idealistiska Federationen, som utsätts för en dödlig attack från en av sina egna officerare. Det är en spännande, kul och vacker film, med större djup än den förra, som utvecklar berättelsen.  Med sin kärleksfulla renovering lämnar JJ Abrams Enterprise i ett gott läge för kommande äventyr. Star Trek Into Darkness recension

6. Elysium

Matt Damon (till höger) i Columbia Pictures' ELYSIUM.

Matt Damon (till höger) i Columbia Pictures’ ELYSIUM.

Socialrealistisk, våldsam framtidsvision som skildrar världen om drygt 140 år. Då har den nuvarande utvecklingen med ökande klyftor och en växande global underklass fortsatt i oförminskat tempo. Hela Jorden har förvandlats till ett township, en oändlig slum där alla invånare permanent räknas som papperslösa flyktingar i sitt eget land. De rika, vackra och friska har för länge sedan gett upp livet bland oss övriga och har tagit sin tillflykt till rymdstationen Elysium. Sydafrikanske regissören Neill Blomkamp målar med den breda penseln och tar i med sentimentaliteten från tårna i denna sin andra långfilm,  med Matt Damon i huvudrollen. Elysium blev något av en besvikelse, genom sitt svartvita moraliserande och överdrivet gräsliga skurkar. Att den ändå hamnar på sjätte plats på listan beror på detaljrikedomen i framtidsskildringen. Blomkamps vision vill vi se mer av. Elysium recension

5. Robot & Frank

Frank har ingen bra kontakt med sin självgoda dotter

Frank har ingen bra kontakt med sin dotter

En robotfilm smyger sig in bland årets bästa science fiction-filmer. Den åldrande Frank (Frank Langella) sitter i sitt lilla hus och blir allt mer dement, men hans stressade  barn inte lust att  finnas till hands för sin gamla griniga pappa. Så de ger honom en robot. Frank, som helst bara vill flörta med den snygga bibliotekarien nere i byn (Susan Sarandon) blir först rasande över förolämpningen. Men då han inser att den verkligen kan hjälpa honom med allt, får Frank en idé. Han är nämligen pensionerad inbrottstjuv. Med robotens hjälp är det dags för den sista stora stöten. En film som talar direkt till mitt hjärta. Robot & Frank recension

4. Oblivion

Tom Cruise i Oblivion

Tom Cruise i Oblivion

Med Tom Cruise, Morgan Freeman och Andrea Riseborough. En sorts best of science fiction, med teman som är välkända för rymdfilmskonnässören. Det mänskliga ställs mot det omänskliga. Hur mycket av din frihet skulle du ge upp för att få leva i en skön livslögn? Vad är du villig offra för kärleken? I vad består vår mänskliga arts egentliga värde, och hur lätt kan vi bli våra egna fiender?  Här har vi ekon från 2001The MatrixMoon och Terminator, men kanske framför allt 80- och 90-talens Star Trek. Om det är en hyllning till klassiker i genren eller en skamlös kopia ligger nog i betraktarens ögon. För mig växer Oblivion med varje gång man ser om den. Framför allt fascinerar den ambivalenta karaktären Vic (Andrea Riseborough). Oblivion recension

3.  The World’s End

Rosamund Pike har ett bra coola fightscener

Rosamund Pike har ett bra coola fightscener

Har tyranniska robotar tagit över världen, eller är det bara jag som håller på att bli gammal? Jag måste erkänna att jag inte såg den här filmen komma, förblindad som jag var av glittrande blockbusters med futuristiska trikåer. Men så kom Wright, Simon Pegg och Nick Frost tillsammans med sina engelska skådespelarkolleger och levererade en av 2013 års mest sevärda rymdfilmer.  The World’s End är mer än en kul fars. Den har en svärta som är tilltalande, och Simon Pegg gör sin maniske och desillusionerade manboy tonsäkert. Och beskrivningen av hur världen under 23 år har långsamt förändrats till det oigenkänneliga, i filmen för att robotarna omärkligt tar över, slår an både två och tre samtidssträngar. Aha, är det därför allt gått åt helsefyr? The World’s end recension

2. Pacific Rim

Charlie Hunnam har kommit långt från Queer as folk

Charlie Hunnam har kommit långt från Queer as folk

Genom en portal på havets botten kravlar sig enorma monster (kallade kaiju) och förstör städer längs Stillahavskusterna. Då är det bästa sättet att försvara den mänskliga civilisationen enorma robotar. Inte stridsflyg, kärnvapen eller ens kanoner. Inte flottan. Nej, svaret på monsterhotet heter Jaegers. Enorma robotar som slår monstren i skallen. Frågor på det? Actionscenerna är hundrafalt häftigare än det mesta i sci-fi-väg du sett tidigare och vissa scener är fullkomligt majestätiska. Fluffet mellan slagsmålen är visserligen just bara det, fluff. Men det är välgjort fluff.  Guillermo del Toro visar med Pacific Rim att han är en regissör på toppen av sin förmåga. Pacific Rim recension

1. Gravity

GRAVITY Sandra Bullock

GRAVITY Sandra Bullock

En olycka vid Hubbleteleskopet i omloppsbana kring Jorden försätter astronauterna Kowalski (George Clooney) och Stone (Sandra Bullock) i livsfara. Han är erfaren och trygg, hon en rookie med nerverna utanpå. Tillsammans slungas de bort från sitt rymdskepp. Syreförråden sjunker snabbt. Det blir en kamp mot klockan och för att övervinna den handlingsförlamande rädslan. Gravity visar vad rymdfilmsgenren egentligen förmår, med rätt manus och i rätt regissörs händer. Med risk för överord är Gravity en sant visionär sci-fi-film, den sort som bara kommer en gång vart tionde eller kanske tjugonde år. Curaón lyckas vara vetenskapligt korrekt utan att bli tråkig, och använder rymdens speciella, ogästvänliga och gravitationslösa miljö som sin storys viktigaste ingrediens. Sandra Bullocks isolering i detta intet blir både text och subtext i ett: hon är både metaforiskt och bokstavligt avskuren från omvärlden. Cuarón pekar här ut en riktning som genren kan ta, en ambitionsnivå som är inom räckhåll och en förnyelse som är nödvändig. Gravity recension

Kom inte med på listan: After Earth (för tråkig), Cloud Atlas (för spretig), Stranded (för dålig), The Host (för töntig), Ender’s Game, Riddick (för få nya idéer),  Agents of SHIELD (för förutsägbar), GI Joe (för grabbig), Her (en hyllad robotfilm jag ej sett), Under the skin (utomjordingfilm som jag ej sett)