bortrövande

Night Skies (2007) – hotad av aliens i Arizona

USA 2007, regi: Roy Knyrim, producent: Mike Greene m fl, manus: Steve B Harris

Night Skies

Night Skies

Handlingen.

Utgångspunkten för filmen är onekligen fantasieggande. 1997 inträffade den största UFO-iakttagelsen i amerikansk historia, ljusfenomen som skådades av tusentals människor över hela Arizona. Och här är filmen som påstår sig vara baserad på berättelser från människor som var med den natten – och som genomgått djup hypnos för att få tillgång till de skrämmande minnen som ligger förträngda. Äntligen får vi veta vad som egentligen hände, eller..? Vi får följa ett gäng med kompisar som reser genom Arizona i en minibuss. De mystiska ljusfenomenen tycks förfölja dem, och rätt var det är kraschar de för att undvika att köra på man vars bil gått sönder. I kraschen skadas en av dem svårt. Inte nog med att de är de fast i vildmarken, utan mobiltäckning, med en kompis döende – de har också fått en potentiell psykopat på halsen i den mystiske liftaren. Nu börjar också mystiska skepnader smyga omkring i mörkret och hota dem. Med sina grå, hårlösa huvuden och stora, sneda ögon känner vi igen dem som klassiska filmaliens. Och det är ju sällan sådana typer har några goda avsikter…

Night skies

Night skies

Pretentionerna?

Jorå, här är det någon som har försökt att tänka till lite och kombinera sin abductionskräckis med en massa karaktärsutvecklande genom dialog. Kort sagt: det pratas, intrigeras och grälas 80% tiden, medan de resterande 20% används för att skrajset lysa med ficklampor mot mörka hörn varifrån arga aliens hoppar fram och säger bu!

Rymdskepp och världsbygge!

Filmmakarna bygger vidare på The Arizona Lights så som de fångades på bild 1997, och skapar ett klassiskt tefat/UFO av dem. Insidan av skeppet är täckt av slime och organiskt material, väldigt likt en annan men lite mer seriös abductionskräckfilm, Fire in the sky, från 1993. Varför ska utomjordingar vilja att deras rymdskepp ska se ut som slaktarbodar? Vem skulle vilja jobba under sådana förhållanden?

Själva utomjordingarna själva är standardmall 1A för utomjordingar av typen ”grey”.

Produktionsdesign;

Som ett genomsnittligt avsnitt av någon TV-film på Syfy. Mest mörker, buskage och en van.

Domen:

NIght skies

NIght skies

Någonstans fanns det nog goda intentioner. Åtminstone får rollfigurerna ägna en stund åt att fördjupa sina bakgrundshistorier, och det byggs upp en hyfsad dynamik mellan minivanens passagerare. Den första stunden byggs en spänning upp, lite som i reality-TV-serien Scare Tactics där en dold kamera filmar hur en ovetande person luras att tro att han och hans kompisar stöter på utomjordingar. Det är något lite creepy med att vara fast på landsbygden i en trasig van, och så börjar det låta mystiskt utanför.. Men det som räcker till ett tio minuters avsnitt av Dolda kameran räcker inte för en hel långfilm, och när väl utomjordingarna visar sig och historien borde tätna och öka – så faller spänningen i sär. Som idé var det kul, men Night Skies är inte en tillnärmelsevis tillräckligt bra skräckfilm för att behålla intresset hela vägen.

Fler filmer som den här+

Kolla Fire in the sky (1993) eller Närkontakt av tredje graden (1977) eller Signs (2002)

Dark Skies (2013) – familj på gränsen till nervsammanbrott

USA 2013, manus och regi: Scott Stewart

Keri Russell bär Dark Skies på sina tyngda axlar

Keri Russell bär Dark Skies på sina smala axlar

Handlingen.

En familj med två barn (i en modern version av den förort som ET och Poltergeist utspelas i) har en tuff period. Pappa är arbetslös och mamma  (utmärkt gestaltad av Keri Russell) utarbetad. Storebror umgås mest med traktens ungdomsligister och håller sig undan. Lillebror pratar om den osynlige och otäcke Sandman som ska stjäla hans ögon. Och mystiska saker händer nattetid i familjens annars så välordnade hem. Foton försvinner, alarmet utlöses utan att någon inkräktare hittas, familjemedlemmar får minnesluckor och oförklarliga skador på kroppen. Sakta faller familjelivet samman, och de fyra medlemmarna får var och en på sitt vis ett nervöst sammanbrott. Sociala myndigheter kopplas in. Gradvis blir de kuriösa händelserna mer skrämmande och våldsamma, och mamman börjar inse att det förmodligen är aliens som hotar dem. Är det barnen besökarna vill åt?

Pretentionerna?

Lite som en mindre pretto version av Signs eller mer våldsam (och självklart sämre) version av Närkontakt av tredje graden.

Specialeffekter och look;

En hyllning till Suburbia, med alla de välkända elementen. Vi känner igen husen, familjen, grannarna, träden och till och med utomjordingarna. Habilt skildrat men inte särskilt nydananade.

Josh Hamilton är pappan som försvarar sin familj

Josh Hamilton är pappan som försvarar sin familj

Luckor i manus,

Alienexperten ger dubbla budskap. Å ena sidan kommer det inte att hjälpa att ta in på motell eller att flytta till en annan stad, för utomjordingar kan som bekant alltid hitta dig ändå. Men samtidigt rekommenderar han att familjen ska göra det så svårt som möjligt för utomjordingarna att ta dem, så kommer de att tröttna. Vad gör familjen? De stannar kvar i sitt vanliga hus och sover i sin vanliga säng. Vid närmare eftertanke är det ungefär samma sak som händer i samtliga sådana här filmer. Familjen stannar alltid kvar i sitt hemsökta hus, till varje pris.

Kadan Rockett spelar lillebror

Kadan Rockett spelar lillebror

Domen:

Filmskaparen Scott Stewart hemfaller åt den moderna övernaturliga thrillerns alla klichéer: videoövervakningsbilder,  familjemedlemmar som smyger ned i vardagsrummet på natten och blir skrämda av något bisarrt, barn som ser osynliga ”kompisar”, fåglar som flyger in i fönstren och mamman som springer och skriker och låser dörrar efter sig. Dark Skies är alltså en mycket ordinär skräckis av standardtyp 1A, och samtidigt mindre skrämmande än moderna förebilder som Paranormal Activity. Men till skillnad från den filmens amatörskådisar har Scott Stewart engagerat en fin liten ensemble som lyckas skänka psykologisk trovärdighet åt Dark Skies. Både föräldrarna (Keri Russell,  Josh Hamilton) och äldste sonen (Dakota Goyo) är faktiskt sevärda, och manuset ger dem ett visst utrymme att låta sina rollfigurer utvecklas och konfrontera varandra. Framför allt genom Keri Russells närvaro lyfter Dark Skies från banal klichéfest till en åtminstone bitvis hyfsad film om hur snabbt en familjs inre relationer kan brytas ned av extraordinära omständigheter i form av ett yttre hot. Men utomjordingarna är inte riktigt så skrämmande för oss i publiken som för familjen. Förvänta dig inga sömnlösa nätter, om du inte är lättskrämd.

Se även+

The Fourth Kind, Närkontakt av tredje graden, Super 8, E.T, Signs

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter