Bruce Willis

G.I Joe Retalliation (2013) – ingen hjärna men hjärtat på rätta stället

USA 2013, regi: Jon M Chu, producent: Lorenzo di Bonaventura och Brian Goldner

Byung-hun Lee spelar Storm Shadow, den enda lite intressanta karaktären

Byung-hun Lee spelar Storm Shadow, den enda lite intressanta karaktären: en ond Cobramedlem som kanske inte behöver vara ond ändå. Men ska han byta sida?

Handlingen.

Varning för mindre spoilers i hela den här recensionen!

Den hemliga organisationen Cobra hotar världens huvudstäder med sina satelliter. De har redan installerat en kopia av den amerikanske presidenten i Vita huset och är redo för världsherravälde.  Den lilla elitstyrkan som kallas G.I Joes är de enda som kan stoppa Cobra, men de är ledarlösa efter att en attack dödat Duke (spelad av Channing Tatum – jag tycker riktigt synd om tjejerna längst bak i biosalongen som bara var där för hans skull och bara fick se honom i tio minuter innan någon släppte en bomb i huvudet på hans rollfigur). Channings kamrater, under ledning av Dwayne Johnson och Bruce Willis, måste fly för sina liv. Men det vore inte en film om Hasbroleksaker om de inte snabbt som ögat lyckades samla sig till motattack.

Zeussatelliterna hotar Jorden

Zeussatelliterna hotar Jorden

Rymdskeppen!

De sex satelliterna som Cobra skickat upp kallas för ”Zeus” och är infernaliska vapen. Varje satellit har en stor stav av metallen volfram som kan släppas ned mot ett mål med stor precision. Enligt filmens ganska skakiga vetenskap klarar en volframstav inträdet i atmosfären på grund av sin höga smälttemperatur. Kan det verkligen stämma, undrar vän av ordning? När en stav slår ned i London blir det i alla fall en sjujäkla smäll.

Det här händer med London då en wolframstav slår ned.

Det här händer med London då en volframstav slår ned.

Pretentionerna?

Nej då, inte alls.

Specialeffekter och look;

Inte tillnärmelsevis lika visuellt imponerande som Transformers eller Transformers Revenge of the Fallen, eller ens som sin föregångare G.I Joe The rise of Cobra. Men visst finns det guldkorn även här: Cobras små explosiva robotflugor är fina. Och de får till en mäktig stridsscen på en bergssida i Himalaya som åtminstone stundtals ger rysningar av välbehag även hos en något blasé biobesökare som jag.

Snake Eyes slåss mot ninjas

Snake Eyes slåss mot ninjas

Domen:

Det är inte mycket rymdfilm över den här, egentligen. Men den är ändå intressant att ta upp som kontrast mot filmen jag sågade igår, Transformers The revenge of the Fallen. De har nämligen mycket gemensamt: de är filmversioner av plastleksaker från Hasbro, de har pojkar som målgrupp, består övervägande av grabbig action och har en ganska hjärndöd inställning till underhållning. Men de skiljer sig samtidigt mycket åt. Transformers är öppet sexistisk och förtäckt rasistisk. G.I Joe aktar sig för att objektifiera sina kvinnliga huvudrollsinnehavare för mycket, och ger tjejerna samma uniformer som killarna och minst lika många slagsmålsscener. G.I Joe håller sig helt enkelt ovanför midjan, både på sina huvudrollsinnehavare och sin publik. Den är mycket mindre aggressiv i tonen än Transformers, och har glimten i ögat även i de mest våldsamma ögonblicken. Och även om ninjor och tibetanska kampsportkloster förstås är exotiserande, så är det åtminstone coolt exotiserande, och inte förnedrande som Transformers’ blackfacebröder.

Dwayne Johnson, känd som The Rock, har huvudrollen i G.I Joe 2

Dwayne Johnson, känd som The Rock, har huvudrollen i G.I Joe 2

Även om jag personligen hade en kul stund på bion så kan jag inte  rekommendera G.I Joe Retalliation som en Bra Rymdfilm. Till och med som actionfilm är den ganska dum. Storyn saknar trovärdighet till den milda grad att det inte ens är lönt att lista luckor i manus. Men samtidigt är den rappt klippt och har fina stridsscener. Den saknar helt hjärna, men har på något vis hjärtat på rätta stället. Den är precis lagom lång. Det är uppenbart att varken regissör eller skådespelare tar den här historien på alltför stort allvar. Många riktigt dumma scener verkar ha kommit med mest på kul – som när den ondskefulle presidentkopian sätter sig och spelar Angry Birds mitt under brinnande kärnvapenkrig.  Eller för den delen hela den falske presidentens plan som går ut på att lura alla världens ledare att avfyra sina kärnvapen mot varandra – faktiskt en av de overkligaste ”dramatiska höjdpunkter” jag har sett. Men ändå: gillar du kampsport och/eller muskulösa män med stora kanoner, och om du inte vill att din action nödvändigtvis ska vara allvarlig, så kan G.I Joe Retalliation trots allt vara något för dig.

Se även+

Varför inte Predator med Arnold, om du blir sugen på ännu mer muskler och stora kanoner.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Armageddon (1998) – testosteron sätter fysikens lagar ur spel

Mänsklighetens enda hopp

Handlingen.

Meteoriter hotar Jorden. Chrysler Building ryker redan efter tio minuter och Paris en stund senare. Olika länders befolkningar sätter sig framför kända turistattraktioner (som Taj Mahal) och väntar på att amerikanerna ska rädda världen innan en jätteasteroid (”the size of Texas”) utplånar allt liv.  NASA skickar upp två rymdfärjor med oljeborraren Harry (Bruce Willis) och hans dysfunktionella team av knäppgökar (bl a en ung Ben Affleck, Billy Bob Thornton, Steve Buscemi och Michael Clarke Duncan). De måste borra ett hål i asteroiden och spränga den, annars dör mänskligheten ut.

Rymdskepp och specialeffekter,

Två något upphottade rymdfärjor och den gamla go’a ryska rymdstationen MIR, som bemannas av en galen Peter Stormare. I övrigt är det mycket explosioner, och en underlig asteroid (se Manus nedan)

Pretentionerna?

För att handla om så stora frågor som civilisationens undergång så får vi se förvånansvärt lite av hur folk reagerar på nyheten om sin stundande död.  Bruce Willis biter bara ihop lite till. Regissören Michael Bay är helt enkelt bättre på explosioner än psykologi. De katastroffilmer som tyske Roland Emmerich brukar berika världen med (Day after Tomorrow, 2012) är allesammans under av gripande dramatik jämfört med Armageddon.

Chrysler Building går åt pipsvängen

Luckor i manus, 

Först undrar vän av ordning över omdömet hos NASA. Om fjorton kan världen gå under. NASAs enda plan är att i tolv av dessa dagar utbilda ett gäng tjocka, alkoholiserade och halvknasiga oljearbetare (som är ovänner med varandra) att åka upp på sitt livs första viktiga uppdrag och BORRA sönder fanskapet?  Om utbildningen tar tolv dagar, finns det ju ingen tid att utbilda en annan grupp om den första misslyckas.

Sen måste vi prata om själva den hotande himlakroppen. Alla fysikens lagar verkar vara försatta ur spel på den. Kan det vara allt testosteron som gubbarna i rymddräkter avger? Vad är det exempelvis för rökmoln som den färdas i genom rymdens vacuum? Då rymdfärjorna flyger i samma hastighet som asteroiden slungas mindre asteroider mot färjorna som projektiler. Ytan på asteroiden är bergig med djupa sprickor som öppnar sig ständigt djupare- men trots att de får akta sig så de inte trillar ned i sprickorna, så börjar Bruce Willis och de andra borra på det enda stället där det är rent urberg. Det är tydligen viktigt att de kommer exakt 240 meter ned.  Varför inte bara kasta ned bomben i en av sprickorna, eller åtminstone börja borrandet där? Asteroiden verkar vidare ha en atmosfär, och väder. Det är väldigt dimmigt, och det verkar som om ljudet från maskinerna och borren sprids som ljudvågor gör i luft. Gravitationen är helt normal då gubbarna går omkring, men ändå lyckas Ben Affleck och de andra flyga en lång bit med sin bil och håller på att flyga iväg i rymden av bara farten. Våra hjältar kan springa omkring hur länge som helst utan att luften tar slut. Alla dessa små knasigheter gör sammantaget att det är oerhört svårt att köpa att vi skulle befinna oss på en asteroid. Därmed tappar man hela idén med en rymdfilm, att skildra den yttersta gränsen för den mänskliga tillvaron.

Domen:

Vad den här filmen saknar av själ, mening och humor tar den igen på volym och testosteron. (På sätt och vis är den raka motsatsen till Deep Impact, som kom samma år och som har samma komettema.) Den illustrerar varför Michael Bay är en jobbig regissör och varför det är bra att Jerry Bruckheimers glansdagar är över. Jag måste ändå säga att jag mindes Armageddon som en helt okej film, men då jag lite aningslöst frågade på Facebook vilken av undergångsfilmerna Armageddon och Independence Day som mina vänner föredrar, steg ett ramaskri upp över sociala medier. Hur kunde jag ens jämföra kalkonen Armageddon med den alldeles underbara ID4. Nu när jag sett om dem båda, böjer jag mitt huvud i skam. Armageddon är verkligen inte nån klassiker. Man luras av att den har Willis, Thornton och Buscemi, men de kan inte rädda den här ytliga soppan.

Och är det inte lustigt, så säg, att den enda kvinnan (Liv Tyler) i början av filmen säger att hon är stark och kapabel att ta hand om sig själv, och sedan tillbringar resten av filmen gråtandes på en stol medan hennes pappa och pojkvän räddar världen?

Se istället-

Melancholia, av Lars von Trier, om du vill ha lite långsammare tempo om en komet som ska döda allt liv. Deep Impact från samma år, men med mer substans.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Femte elementet (1997) – Ruby Rhod FTW

Moebius designade detta skepp i Femte elementet

Handlingen.

Jorden står i centrum för en interstellär kamp mellan gott och ont i denna galna rymdopera av Luc Besson. Korben Dallas (Bruce Willis i toppform) är en hårt prövad taxichaffis i 2300-talets New York. En dag landar den till synes oskyldiga Leelo (Milla Jovovich) i hans taxi. Därefter är inget sig likt. Leelo visar sig vara en Överlägsen varelse, utsänd av de goda mondoshawans för att stoppa ett ondskans eldklot som hotar Jorden. Tillsammans med en förvirrad mondoshawanpräst (Ian Holm i toppform) letar de efter fyra heliga stenar som ska hjälpa Leelo att utföra sitt uppdrag. Men det finns många hinder på vägen: de brutala mangalores, den ondskefulla affärsmannen Zorg (Gary Oldman i toppform) och sist men inte minst: den spritt språngande galne videobloggaren Ruby Rhod (Chris Tucker i legendarisk form. Legendarisk!).

Zorg i Femte elementet

Rymdskeppen, specialeffekter och look

Femte elementet

Håren reser sig på armarna då jag tänker på att två av de allra mest inflytelserika franska serietecknarna designade rymdskepp och varelser för Femte elementet. Först har vi Jean-Claude Mézières, som är för svenskar känd som skaparen av  rymdserien Linda och Valentin och en av Luc Bessons stora idoler. Hans stil är lätt igenkännbar som en stor influens genom hela filmen, och de flygande taxibilarna  är hämtade direkt från ett Linda och Valentin-album. Och sen har vi självaste Moebius, som är en av filmens officiella designers och bland annat formgav mondashawanskeppet som vi ser landa alldeles i början. Det är fullkomligt magnifik science fictiondesign och de korta scener där det är med är helt magiska. Värda att nämna är också de brutala slagskepp som Jorden skickar mot eldklotet, och det svävande lyxhotellet. Tyvärr är det någon utan Moebius gudomliga begåvning som formgivit de ganska mediokra rymdskeppsinteriörerna. Dessa liknar mest överblivna kulisser från Star Trek och lever inte alls upp till övrig scenografis konstnärliga kvalitet.

Konstnärligheten är desto större på kostym- och hårsidan. Jean Paul Gaultier skapade över 900 kostymer till Femte elementet, som utan konkurrens är den mest modefierca scifirullen i filmhistorien. Det enda minuset är Milla Jovovics fruktansvärda orange hår, men det får man kanske skylla på 90-talet. Guldstjärnan går till Chris Tuckers helt hysteriska Ruby. Liknar han inte Makode Linde lite grann?

Bruce Willis och Milla Jovovic i Femte Elementet

Pretentionerna?

Ett anspråksfullt anslag finns ju där, någonstans i historien om livskraftens kamp mot döden. Men då Luc Besson inte verkar kunna bestämma sig för om han vill göra en fars eller spännande rymdopera, så försvinner all eventuell seriositet bland skriken och explosionerna.

Luckor i manus,

Ganska många. Framför allt saknas det en riktig handling. Vi får redan i första minuten veta att den Överlägsna varelsen bör ta sig till Egypten med fyra stenar, för att rädda världen. Sedan passerar en lång rad karaktärer i revy genom en serie helt osannolika sammanträffanden så att denna premiss kan bli verklighet. Våra hjältar irrar mest omkring, och få saker de tar sig för har någon egentlig påverkan för att de ska uppnå sitt mål. Uppdraget utför de (pliktskyldigt) under filmens sista minuter. På samma luddiga vis är skurkarnas bara vagt inskrivna i berättelsen, i perfierin. Det onda och opersonliga eldklotet gör ju ingenting alls, utom att som ett väderfenomen närma sig Jorden. Och hur cool Gary Oldman än är som Zorg, så lyckas Besson aldrig riktigt sälja in honom som ett reellt hot, och Zorg försvinner ur berättelsen på ett högst snöpligt vis.

Mest minnesvärda scen*

Då Ruby Rhod gör entré, speedad som en hackspett. Obeskrivligt kul! Se klippet ovan.

Domen:

Åh, nej, det här som kunde ha blivit en superklassiker! Visuellt är det förstås en riktig fest, och det är riktiga topprestationer från Bruce Willis, Chris Tucker och Gary Oldman. Men vad gäller berättelsen är det helt enkelt för mycket som pågår samtidigt och alldeles för tunn historia. Milla Jovovic spelar över så till den milda grad att det är oerhört svårt att köpa henne som Överlägsen varelse. Dramat drunknar i fånerierna.

Därmed inte sagt att Femte elementet inte går att njuta av. Det är gott om vass satir, roliga bifigurer (den galna rånaren med hatten), spektakulära kläder och kul dialog. Rymdvarelserna är top notch. Det räcker fortfarande för en fredagkväll framför TVn.

Se även+

Blade Runner för icke komediversionen av framtiden, som Besson ”lånat” väldigt mycket ifrån. Robocop för svartare satir

Mondoshawan

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Utdrag från manus

Loc/Ruby Rhods (Chris Tuckers) första repliker från filmen:

	In walks LOC RHOD amidst a tornado of music and security guards.  He is
young, good-looking, eccentric, charming as an elf or sly as a fox.  A
bundle of energy.  He is the 24th century's most popular DJ.

						LOC RHOD
					(speedy, in rhythm)
				Korben Dallas! Here he is The most hated
				man in the universe. The one and only winner
				of the Gemini Croquette contest! Ladies, start
				melting 'cause the boy's hot! Hot! Hot! The boy
				is perfect..
					(he feels his muscles)
				...The right size, right build, right hair.  Right on!
				Say something-to those 50 billion pair of ears out
				there D-man!

	An ASSISTANT hands a totally lost Korben a mike.

						KORBEN
					(hesitant)
				...Hi.

						LOC RHOD
				Does it get any better or what!

	Loc Rhod grabs Korben's arm and leads him down the hallway, as fast as
the music.

						LOC RHOD
				...Quiver ladies, he's gonna set the world on
				fire right here from 5 to 7! You'll know
				everything there is to know about the D-man.
				His dreams, his desires, his most intimate of
				intimates.  And from what I'm looking at
				intimate is the stud muffin's middle name.
				So tell me my main man... you nervous in the
				service?

						KORBEN
				Uh... not really.

	Loc Rhod lets go of Korben's arm and grabs the Stewardess.

						LOC RHOD
				Freeze those knees, my chickadees, 'cause
				Korben is on the case with a major face...

	Loc Rhod rubs up against the stewardess.
						LOC RHOD
				...Start drooling, ladies! My man here is a
				sharp-tongued Sire who's gonna stroke your
				every desire.

	They come to an intersection.  The airline company has prepared drinks
for them.  Loc Rhod pushes on, grabs a glass of champagne, scribbles his
autograph.

						LOC RHOD
				Yesterday's unknown will be tomorrow's Prince
				of Fhloston Paradise, the hotel of a thousand and
				one follies, home of luxury and beauty.  A magic
				fountain flowing with non-stop wine, women and
				Bootchie Koochie Koo...

	He tosses away his champagne glass.

						LOC RHOD
				Beware out there puppy dogs my man is on
				the prowl. Owwww!

	Howling, Loc Rhod grabs another stewardess by the arm.

						LOC RHOD
				...And start licking your stamps little girls,
				this guy's gonna have you writing home to
				Momma! Tomorrow from 5 to 7, I'll be your
				voice, your tongue and I'll be hot on the tail
				of the sexiest man of the year... D-man...
				Your man... My man.

	The stewardess shivers.  A BEEP is heard.

						VOCODER (O.S.)
				End of transmission.

	The MUSIC suddenly stops.  Several assistants come and compliment Loc
Rhod who sighs, lights up a cigarette, and drops his pretense.

						LOC RHOD
				Korben sweetheart do me a favor I know this
				is probably the biggest thing that ever happened
				to you in your inconsequential life. But I've got
				a show to do here and it's got to pop. So tomorrow,
				when we're on air, give me a hand... Try to make
				believe you have more than a one word vocabulary.
				OK pal?