USA 2008, regi och manus: Howard McCain, producent: Chris Roberts och John Schimmel
Moorwen heter det avskyvärda monster som följer med ett kraschande rymdskepp och sprider förödelse i Norge
Handlingen.
Berättelsen om Beowulf är uråldrig, en saga från folkvandringstidens Skandinavien där en ung främling blir hjälten som försvarar den åldrande vikingakungens gård mot ett ohyggligt vidunder som kommer om natten och stjäl såväl hästar som män. I Outlander får berättelsen en modern twist: tänk om monstret kom från en annan planet? Och tänk om den unge främlingen var en utomjordisk krigare som jagade monstret? Outlander flyttar handlingen från 500-talets Sverige till 700-talets Norge, och Beowulf är omdöpt till Kainan (spelad av Jim Caviezel). Hans rymdskepp kraschar i en fjord efter att ha attackerats av en Moorwen, ett drakliknande monster. Kainan kommer från en utomjordisk civilisation som hänsynslöst skövlade den planet där Moorwenvarelserna levde i fred. Detta monster har alltså en personlig grudge mot människosläktet, och det kommer inte att ge sig förrän det orsakat död och förödelse i alla byar i området. Kainan kämpar för att vinna kung Hrothgars (John Hurt) och de övriga vikingarnas förtroende, och övertyga dem om att de står under hot av en riktig drake. Men kommer de att kunna finna ett sätt att ta död på monstret, innan det dödar dem?
Kainan är en utomjordisk krigare som blir accepterad av vikingarna
Pretentionerna?
Science fiction som tussas ihop med en till synes inkompatibel genre är ju en gammal klassiker, som exempelvis i fesljumma Cowboys & Aliens från härom året. Men Outlander har dock snäppet mer substans än att bara vara Vikings vs Aliens. Den är större delen av tiden hyfsad vikingaaction, där de utomjordiska inslagen balanseras mot ramberättelsen från Beowulf.
Moorwen-planeten ödeläggs av människornas expansionslust
Världsbygget och rymdskeppen!
Farväl till fru och barn i Outlander
Kainans rymdcivilisation dyker upp i ett par flashbackscener, där vi bland annat får se hur dessa rymdmänniskor med våld koloniserar Moorwenplaneten och terraformar den för att passa mänskligt liv bättre. Det är en högteknologisk men inte särskilt elegant kultur, inte helt olik vad man skulle kunna tänka sig att vi jordbor skulle kunna bli i framtiden. Sinsemellan talar man på ett germanskt språk, inte olikt isländska eller holländska i uttalet. I scener med Kainans familj ser vi en modernistisk boendemiljö, och de rymdskepp som skymtar förbi är ganska kantiga och har en brutalistisk industrilook över sig. Kainans eget kraschade rymdskepp är verkligen kraschat, och till skillnad från i många andra rymdfilmer finns det ingen magisk knapp som återaktiverar skeppet och gör dess teknologi brukbar igen. Kainan lyckas rädda en nödsignal och några metallföremål som går att smida om till vapen, det är allt. På så vis undgår manusförfattarna att förlita sig på den deux ex machina som alienteknologi riskerar att bli. Kainans enda chans att överleva är att samarbeta med vikingarna.
Jack Huston och John Hurt som nuvarande och kommande vikingakung
Design och specialeffekter;
Filmen kostade runt 40 miljoner dollar att göra, och det är väl använda pengar: det mesta har förmodligen lagts på monstret och på rymdscenerna jag nämnde nyss. Teamet som gjort produktionsdesign och art direction har bland annat jobbat med Saw-filmerna och nya Mortal Instruments. Moorwenmonstret och dess småttingar visas först upp i sin fulla prakt i slutet av filmen, och har tydliga drag från både xenomorphdrottningen i Aliens, Rancor i Jedins Återkomst och klassiska drakar. Det är lagom stortandat, om än lite anonymt.
Tydligaste influensen till Outlanders look är dock Peter Jacksons version av Rohan i The Lord of the Rings. Vikingar = eorlingar, i allt från frisyrer och vapen till husens utformning och till och med den musik som ackompanjerar. Det är en väl gestaltad fantasyversion av vikingavärlden som känns välbekant och inte så pinsam som vissa vikingaskildringar kan bli.
Wulfric (JACK HUSTON) och Kainan (JIM CAVIEZEL) i OUTLANDER
Domen:
Outlander får klart godkänt som popcornunderhållning, och är både en bättre monsterfilm än Alien vs Predator (2004) och en bättre variant på Beowulftemat än den animerade Beowulf (2007). Jag kan visserligen förstå att den sjönk som en sten kommersiellt (enligt uppgift spelade den bara in 20% av sin budget). Den vill ju vara lite för många saker samtidigt: monsterfilm, vikingaäventyr och dytopisk framtidsskildring. Första halvan av filmen, innan monstret kommer fram, är bäst. Då är den i sina bästa stunder en sorts Predator (1987) i fjordmiljö. Men tyvärr lider Moorwen, trots sina stora tänder, lite av brist på personlighet, och det är ganska talande att vikingarna själva länge tror att det är en björn de jagar. Vilddjur som vilddjur. Det är synd, eftersom monstret Grendel i original-Beowulf i allra högsta grad har personlighet. Om bara monstret (och kanske manus också) varit liiite intelligentare hade Outlander lyft från det ordinära till det minnesvärda.
Men då jag ser vilka filmer som regissören och producenterna varit inblandade i annars (Saw II och III, Underworld Rise of the Lycans, Wing Commander) så förstår jag att Outlander förmodligen kunde ha blivit mycket sämre än den faktiskt blev.
Se även+
Predator med Arnold Schwarzenegger för liknande (men bättre) smygande mot en okänd fiende. The Relic för ett liknande monster. Och självklart Avatar, eftersom detta naturligtvis är Pocahontas en gång till. Fast kanske är det Pocahontas som är Beowulf. Eller hur var det nu..?
Rymdfilm 