filmfestival

Mer läsning och videor för dig som var på Gävle Sci-fis filmfestival 2015

WANDERERS_the_great_red_spot_02

Fortfarande pågår Gävle Sci-fi:s filmfestival 2015, och igår var jag där och stod och orerade i drygt en timme om min personliga resa in i rymdfilmens värld. Tack för att jag fick komma, och ursäkta till alla vars middagsrast blev femton minuter kortade då jag drog över tiden. Men får man feeling så får man. Jag visade en mängd länkar och bilder och nämnde en massa filmer som kan varit svårt att uppfatta. Jag har skrivit om det mesta här på bloggen, så här kommer länkar till en hel rad inlägg som handlar om precis det jag pratade om på scen. Plus några videor.

Först kortfilmen Wanderers av Erik Wernquist, som jag skrivit om flera gånger och även intervjuat filmskaparen: Intervju med filmskaparen, Du som älskade Wanderers kommer att älska New Horizons

Bonus: Animerade rymdskepp med design hämtade från boken Rymdfarkoster 2000-2100 AD

Filmer jag nämnde eller spelade upp videor från:

Texter om genren science fiction och rymdfilmer

Bilder jag visade:

Örnnebulosan med The Pillars of Creation SRO-M16-L-SII-Ha-OIII-PS3-with-Stars-Fixed-finial-for-Website-USE-

Örnnebulosan med The Pillars of Creation SRO-M16-L-SII-Ha-OIII-PS3-with-Stars. Foto: NASA

Boken Spacecraft 2000-2100 (finns på svenska som Rymdfarkoster 2000-2100)

Boken Spacecraft 2000-2100 (finns på svenska som Rymdfarkoster 2000-2100) – film med rymdskeppen

Från boken

Från boken ”De stora rymdkrigen 2000-2100”

Från boken

Från boken ”De stora rymdkrigen 2000-2100”

Illustration av Chris Foss

Illustration av Chris Foss

Boken

Boken ”De stora rymdkrigen 2000-2100”

Illustration av Chris Foss till Jodorowsky's Dune

Illustration av Chris Foss till Jodorowsky’s Dune

Oxygene av Jean-Michel Jarre

Oxygene av Jean-Michel Jarre (jag spelade upp Oxygene 4)

Skiss för Guardians of the Galaxy

Skiss för Guardians of the Galaxy

Mars i vår fantasi: ER Burroughs A Princess of Mars, den första närbilden på Mars 1963, och en robotselfie från NASAs Marsrover

Mars i vår fantasi: ER Burroughs A Princess of Mars, den första närbilden på Mars 1963, och en robotselfie från NASAs Marsrover

The USCSS Nostromo - originalmodellen från Alien,

Landaren från rymdskeppet USCSS Nostromo – originalmodellen från Alienfilmen

Alphaville (1965) – Tech noir par excellence

Frankrike 1965, manus och regi: Jean-Luc Godard, producent: André Michelin

Alphaville

Alphaville

Nu räknar jag ned dagarna tills jag får åka till Gävle och njuta av en rad tech noir-filmer på årets Science fiction filmfestival.  På fredag den 23 oktober 2015 startar festivalen på kvällen, och på lördag är det filmvisning hela dagen – inklusive ett litet föredrag av mig (kl 14:45 lördag den 24 oktober). Festivalen fortsätter på söndag den 25 oktober och info om alla filmer samt hur du köper biljetter hittar du på Gävle Sci-fi:s hemsida.

Här på bloggen kommer jag att med början idag att recensera några av filmerna från festivalen. Jag passar också på att inleda ett nytt tema för bloggen: science fictionfilmer som utspelas på Jorden, och vars huvudtema är framtidsvisionen eller samhällskritiken. Genom att bredda bloggen lite från ”bara” rymden, så kan jag fortsätta att plocka guldkorn från filmhistorien samtidigt som jag bevakar rymdfilmsgenren allteftersom den utvecklas. Hoppas ni vill hänga med Rymdfilm även framöver. Vi börjar med tech noir-filmernas tech noir-film: Jean-Luc Godards Alphaville från 1965, som visas kl 13.00 på söndagen.

Handlingen.

Det totalitära samhället Alphaville styrs rationellt av superdatorn Alpha 60, som skapats av vetenskapsmän på jakt efter det perfekta samhället. Invånarna har det materiellt mycket gott ställt, och såväl sjukdomar som brott är utrotade. Haken är att människorna tvingas ge upp alla sina individuella behov och känslor. Personliga uttryck, inklusive kärleken själv, är belagda med dödsstraff. Alla lever i ett ständigt pågående nu, utan vare sig historia eller framtid. Allt medan Alpha 60 planerar att utplåna mänskligheten som den hittills sett ut,  genom ett avelsprogram som tar fram en ny sorts muterad supermänniska. Såväl den västliga kapitalismen som kommunismen ser Alpha 60 som mindre farthinder på sin väg mot universellt herravälde.

Till Alphaville kommer den sjabbige och gammeldags macho  agenten Lemmy Caution, en amerikan (Eddie Constantine). Han reser under falskt namn, förklädd till journalist från Pravda-Figaro. Myndigheterna utser en kvinna, Natascha von Braun (Anna Karina), till att vara hans övervakare och guide. I mötet mellan de båda ställs hela samhällets jämnvikt på spel.

Alphaville

Alphaville

Pretentionerna?

I ett genidrag lånar Jean-Luc Goddard den totalitära dystopin från George Orwells 1984, adderar modern datorteknik och släpper ned en gammeldags, amerikansk actionhjälte mitt i alltsammans. På så vis kan han göra en tillgängligare (bitvis till och med rolig) och mer filmisk berättelse av de nattsvarta framtidsvisionerna av hur vi frivilligt går in i ett tillstånd av total tankekontroll i utbyte mot säkerhet. Kort och gott adderar han lite action och jädrar anamma, utan att tappa alltför mycket av skärpan. Datorn Alpha 60 är torr och puritanistisk, medan Caution är känslostyrd och mansgrisig – de perfekta motpolerna.

Alphaville

Alphaville

Världsbygge och produktionsdesign!

Alphaville är känd som science fictionfilmen helt utan specialeffekter. Godard låter 1960-talets Paris, med dess modernistiska byggnader i betong och glas, bli framtidsstaden Alphaville. Han förlägger det mesta av handlingen till natten, vilket tillför precis den grad av mystik som behövs för att illusionen ska fungera. Filmat på svartvit film med skakig handkamera som följer huvudpersonerna runt i de labyrintiska korridorerna där solens upp- och nedgång markeras genom att lysrören tänds och släcks på vissa tider. Alphaville har stått emot tidens tand väl, inte minst eftersom idén om ett allorstädes närvarande datorsystem är så på pricken hur samhällsutvecklingen faktiskt kom att bli. Alpha 60 kommunicerar med röstkommandon, och det är dess skrovliga stämma som hörs överallt: som roomservice på hotellet, som förhörsledare på kontoret för medborgarkontroll. Som domaren som uttalar dödsdomen. Orden är centrala i filmen: som det yttersta tecknet på de totalitära anspråken ger myndigheterna ut nya ordlistor med jämna mellanrum, där gamla begrepp som förknippas med individualitet är strukna. Datorn har förbjudit poesi, men Godard låter den tala med ord från den argentinske poeten Borges.

På ett tvetydigt vis är Alphaville en rymdfilm i ordets snävare bemärkelse. Samhället beskrivs som en egen ”galax” och Cautions resa till staden sägs ha skett genom interstellär rymd, vars tomhet och storlek skrämde till och med den ärrade agenten. Andra länder och jordiska städer omnämns som om de ligger i en annan galax, men kallas också för ”The Outlands”. Allt detta kan man förstås tolka som om Caution verkligen har rest i ett rymdskepp från Jorden till planeten Alphaville. Men han kör i en Ford in och ut ur stan, och vi ser aldrig någon rymdhamn. Troligen ska talet om andra galaxer tolkas symboliskt. Alpha 60 förändrar ju språket för sina egna syftens skull. Vad kan bättre markera avståndet till omvärlden, än att benämna den som belägen på en annan planet?

Domen:

Detta är en science fictionklassiker som är aktuell än idag och som förtjänar att inte glömmas bort. Den har inspirerat många som kommit efter, som China Mievilles briljanta roman The City and the City eller för den delen Matrixfilmerna. Kanske också HAL 9000 i 2001 har lånat drag av Alpha 60? Men trots att den är högaktuell i dagens övervakningssamhälle pratas det inte så mycket om Alphaville idag, åtminstone inte i populärkultursammanhang. Jag tror att många förväntar sig att den ska vara svårtillgänglig eftersom den är på franska och svartvit. Men Alphaville är en underhållande och tillgänglig film som dagens sci-fipublik mycket väl kan ta till sig. Och samtidigt en konstfilm som refererar till litteratur- och filmhistorien på hundra underfundiga små sätt. Om du besöker Gävle science fiction filmfestival eller får chansen att se Alphaville på annat sätt, tycker jag att du ska ta chansen.

Fler filmer som den här+

En annan, nyare film om ett samhälle på väg att bli totalitärt är 1997 års Gattaca, som också visas på filmfestivalens sista dag 25/10.

Ta chansen att se Ex Machina i Gävle den 19 augusti
Chefen och den anställde i Ex Machina

Chefen och den anställde i Ex Machina

Om du är i närheten av Gävle kan du se filmen Ex Machina, vars bristande svenska distribution blev en av vårens snöpligheter för oss robotfilmälskare. I sista stund sköts biopremiären upp för att sedan helt utebli, som Rymdfilm skrivit om tidigare. SF angav skälet att de inte ansåg att filmen höll kvalitetsmåttet för en biodistribution, trots att filmen nästan unisont hyllats av kritiker i alla länder. Jag skrev själv i min recension att Alex Garland med stor precision och målmedvetenhet ökar spänningen, grad för grad, medan sanningen om roboten Ava obarmhärtigt avslöjas.

Onsdag den 19 augusti kan du själv bilda dig en uppfattning och passa på att se filmen tillsammans med andra. Då ordnar Gävle Science Fiction en offentlig visning på Silvanum i Gävle. Starttid är 19.30. Det panelsamtal om filmen som tidigare annonserats ställs däremot in – det är alltså endast filmvisning. Gävle Science Fiction är även arrangörer av sci-fi-filmfestivalen i oktober, där jag kommer att föreläsa.

Läs Rymdfilms recension av Ex Machina.

Stockholms filmfestival visar klassiska rymdfilmer under bar himmel
2001

2001

Under perioden 12-16 augusti 2015 bjuder Stockholm International Filmfestival in till sommarbio i Rålambshovsparken i Stockholm. Det är alltså fri filmvisning i en av Stockholms vackraste parker under bar himmel i den ljumma augustinatten. Som om inte det var nog är det i sommar bara en massa fantastiska rymdfilmer som visas. Vi får se allt från Stanley Kubricks episka evolutionsdrama 2001 (1968) och Ridley Scotts chestbusters i Alien (1979), över Luc Bessons färgsprakande Femte elementet (1997) och Spielbergs trasiga familjerelationer i E.T (1982). Veckan avslutas med en modern klassiker: Lars von Triers undergångsporr Melancholia (2011).

Rymdfilm fick tag på filmfestivalteamet via Facebook:

–  Vi valde tema rymden eftersom vi vet att det är något som fascinerar många. Det finns många häftiga rymdfilmer som gör sig fint under bar himmel! Dessutom tycker vi att vi ser ett ökat intresse för rymden just nu, säger Stockholms filmfestival

Filmtajm är kl 21.00 på kvällarna, men filmfestivalvolontärerna är på plats i parken ungefär från kl 18.00. Det kommer troligen att bli proppfullt vid fint väder, så kom i tid!

Här är visningsschemat – klicka på länkarna för att läsa Rymdfilms recension av varje film.
Onsdag 12 aug: 2001: Ett rymdäventyr av Stanley Kubrick
Torsdag 13 aug: Alien av Ridley Scott
Fredag 14 aug: Femte elementet av Luc Besson
Lördag 15 aug: E.T. The Extra Terrestrial av Steven Spielberg
Söndag 16 aug: Melancholia av Lars von Trier

Femte elementet

Femte elementet

Nu släpps biljetterna till science fiction-filmfestivalen i Gävle
Welt am draht

Welt am draht

Alla älskare av science fiction på film gör klokt i att hänga med mig och flockas i Gävle 23-25 oktober 2015 då föreningen Gävle Science Fiction håller sin andra årliga filmfestival på Silvanum. Biljetterna släpps 1 augusti via festivalhemsidan eller på någon av föreningens filmvisningar under sensommaren. Antalet platser är begränsat, så missa inte chansen att vara först till kvarn. Festivalen startades mest som en kul idé av sci-fi-föreningen, men blev så uppskattad att den nu alltså återkommer.

Jag själv, Henrik Tornberg, är också på plats, då jag fått äran att vara årets föreläsare på festivalen. Jag kommer att prata om min livslånga fascination för rymdfilm under rubriken ”Till yttersta gränsen”. Mer om föredraget lite längre ned i inlägget.

Temat för årets festival är tech noir, en subgenre som tittar närmare på mötet mellan människa och maskin, och där mötet sällan leder till något bra för någon av parterna. Ofta utspelas dessa filmer i totalitära samhällen som står på gränsen till sin egen undergång. I den franska klassikern Alphaville (1965) har ett totalitärt och teknokratiskt samhälle utvecklats på en främmande planet, där alla personliga uttryck och själva kärleken är förbjudna.  Som arrangörerna själva säger: det lär inte bli någon skrattfest under årets festival. Men å andra sidan får du som kommer till festivalen se några av de senaste decenniernas tyngsta sci-fi-filmer, från en horisont bortom blockbusterkulturen. Här är alla filmer som visas:

  • Dark City (1998) (Director’s Cut)
  • Abre los ojos (1997)
  • Welt am Draht (1973)
  • Cubic / Equilibrium (2002)
  • La cité des enfants perdus (1995)
  • Everything & Everything & Everything (2014)
  • Interview with a timetraveler (2014)
  • Time Travel Lover (2014)
  • Flesh Computer (2014)
  • Hello World (2013)
  • Alphaville (1965)
  • Gattaca (1997)
  • Similo (2014)

Stefan Gemzell är en av arrangörerna. Han tipsar om en film av Fassbinder som visas under festivalen.

– Den 3,5 timmar långa Welt am Draht (World on a Wire) från 1973 är en av mina personliga favoriter. Welt am Draht är en sällan visad Science-Fiction film av Rainer Werner Fassbinder. Det är en adaption av Daniel F. Galouyes bok Simulacron-3, där behandlas tankegången, Finns verkligheten, eller är allt bara en simulation? Bland andra filmer som även är mer eller mindre inspirerade av Simulacron-3 kan nämnas Matrix (1999) och The Thirtheenth Floor (1999).

Bröderna är rivaler från späda år, i Gattaca

Bröderna är rivaler från späda år, i Gattaca

Welt am Draht producerades direkt för tysk TV, efter första visningen av filmen 1973 lades den i malpåse och såg inte dagens ljus förrän kring 2010 då en restaurering av filmen genomfördes, berättar Stefan vidare. Bland Fassbinders mer kända filmer finns Berlin Alexanderplatz (1980), Lilli Marleen (1981) och Maria Brauns äktenskap (1979). Men vilken är då Stefan Gemzells egen personliga favorit bland filmerna?

De förlorade barnens stad

De förlorade barnens stad

– Skall jag plocka ut något guldkorn så ligger La cité des enfants perdus mig mycket varmt om hjärtat, mycket beroende på att filmen lyckas med konststycket att vara en mycket lyckad mix mellan Sci-Fi, Fantasy, Nycirkus, Steampunk och Konstfilm i en härlig röra.

Du hittar mer information om alla filmer på festivalhemsidan.

Från festivalprogrammet hämtar jag avslutningsvis beskrivningen av det föredrag som jag själv ska hålla på Gefle Science Fiction Filmfestival:

Rymdfilms föredrag på festivalen: Till yttersta gränsen – En livslång fascination för rymdfilm.

Från Alien till Zathura: vi lever i en kultur som producerar mängder av berättelser om rymden, från krypande skräck till äventyrsberättelser för barn.

Vad är det som fascinerar oss så med rymden som skådeplats, trots att 99% av oss troligen aldrig kommer att sätta vår fot där? Ger kanske rymden oss människor något som vi behöver på ett djupare plan?

Henrik Tornberg är journalist och webbdesigner på Sveriges Radio, och bloggar på sin fritid om science fictionfilm på https://rymdfilm.wordpress.com

Hans livslånga fascination för rymdberättelser började i barndomen under 1970-talet då bemannad rymdfart fortfarande var framtiden och biopubliken köade för sci-fi.

I sitt föredrag berättar han, med hjälp av många exempel från de senaste dryga fyrtio årens rymdfilmshistoria, om hur genren utvecklats genom decennierna till de senaste årens explosion av rymdfilmer. Men också hur science fiction inspirerat forskare och entreprenörer att åter satsa på utforskande av rymden.

Alphaville

Alphaville