jason london

USA 2011, regi: Jason Connery, producent: Courtney Solomon, manus: Kenny Yakkel

Rachel Miner vs alien

Handlingen.

I denna Syfy-pärla får ett gäng kända journalister med stora egon (bl a John Shea och Vanessa Branch) göra ett reportage inifrån den berömda militärbasen Area 51. Militären under ledning av Översten (Bruce Botleitner) vill helt enkelt få lite fin PR och samtidigt passa på att en gång för alla avliva myten om att amerikanska myndigheter förvarar resterna efter kraschade utomjordiska rymdskepp i Area 51. Det är bara ett problem: de nedersta våningarna av basen formligen kryllar av inlåsta aliens. Och samma kväll som journalisterna kommer, bestämmer sig de mest mordiska av dessa bestar att bryta sig ut och söka friheten. Area 51 förvandlas snart till ett skräckens hus och det är upp till några tappra soldater (bl a Rachel Miner och Jason London) att skjuta sig ut.

Pretentionerna?

Glimten i ögat finns med och de många genreklichéerna används med gott humör.

Världsbygget och rymdskeppen!

Area 51 är ett veritabelt zoo för rymdmonster. Somliga är mest märkliga humanoider, medan andra är stora köttätande monster som en kulsprutepistol knappast biter på.

Area 51

Design och specialeffekter;

Så där murrigt och halvmediokert som bara en tv-film från Syfy-kanalen kan vara. Militärbasen är ett antal gråa korridorer och anonyma rum. Som en lagerlokal eller fabrik. Monstren är dock av hyfsad tv-produktionsklass, och även om de är tydligt datoranimerade och därför inte så skrämmande så är det i alla fall någon med fantasi och en smula monsterfeeling som formgivit dem.

Luckor i manus,

Varför lämnas Sgt Hannah ensam att försvara marknivån medan alla andra soldater irrar omkring nere i militärbasens källare?

AREA 51 — Syfy Original Movie — Pictured: (l-r) John Shea, Bruce Boxleitner — Photo by: Syfy

Domen:

Inte alls så skräckinjagande usel som en del av sina kanalkolleger eller The Asylums mockbusters. Area 51 har i alla fall ett glatt humör och en del fantasifulla monster. Att sedan storyn är en enda lång kopia av hundra andra filmer och att varje rollfigur bara är en kliché, är säkert något man kan förlåta om man är på rätt humör. En bagatell som kan lämpa sig för att käka lite popcorn till en seg söndagkväll.

Se istället-

Independence Day som också utspelas på Area 51.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Jason London och Missy Crider i Alien Cargo

Handlingen.

Chris (Jason London) och Theta (Missy Crider) jobbar tillsammans på ett rymdskepp som fraktar last genom solsystemet. De har en liten romans och livet är ganska bra. Men då skeppet väcker dem från hypersömnen får de en chock. Föregående skift har blivit galna och dödat varandra, och nu är det nästan inget bränsle kvar. Om de inte lyckas bli räddade inom några timmar kommer de och resten av kollegerna att dö rymdens kalla död. Men för att komplicera saken så befinner sig en okroppslig alien ombord, som kan manipulera människors tankar. Elände!

Rymdskeppet!

I grund och botten är det Nostromo från Alien, om Nostromo köpts på Ullared. Billig, alltså. Vi får i och för sig se några snygga kameraåkningar över miniatyrmodellen, men det finns inget med Solar System Shipping Vessel No 17 som gör den unik eller intressant på något vis. Allra minst namnet.

Pretentionerna?

Nej.

Specialeffekter och look;

Åh, vad det syns att det här är en TV-film från Scifi-kanalen från 1999. Större delen av filmen visar Chris och Theta som sitter och pratar över en rymdradio med ett annat skepp. Pratande huvuden med lite blinkande ljus i bakgrunden.

Luckor i manus,

Varför väcker datorn dem först när det är några timmar kvar tills alla ombord dör? Varför måste de köra skeppet in i solen om de redan konstaterat att kyla dödar rymdvarelsen? Varför är alla så spydiga mot varandra (inklusive skeppsdatorn)?

Mest minnesvärda scen*

Sluttexterna.

Domen:

Enda anledningen till att jag recenserar den här filmen på Rymdfilm, är för att varna dig som råkar ramla över den i någon videobutik. I min digital-TV:s playtjänst ligger den bland andra science fictionfilmer och ser inbjudande ut, och det är lätt att tro att det är en ”riktig” långfilm man missade när den gick på bio. Men varning: Alien Cargo är den tristaste sortens TV-film, utan några som helst aspirationer på att göra något unikt, kittlande eller fantasifullt. Våra huvudpersoner vet redan från början att de förmodligen är stekta, men inte ens deras snart förestående död lyckas höja den dramatiska pulsen. Alien Cargo är inte ens en rolig B-film med kalkonvibbar, utan bara ett segt sömnpiller. Så här dålig är tyvärr kanalen Syfy ofta, men trots det så gav de oss ett par år efter den här filmen den moderna klassikern Battlestar Galactica. Även en blind höna, ni vet.

Se istället-

Alien för originalet bland svettiga rymdthrillers. Eller testa den lite mer okända Pandorum (2009) för en besläktad story om en besättning som vaknar upp vid fel tidpunkt, fast den har tusen gånger mer nerv och spänning än Alien Cargo. Eller kanske den schweiziska Cargo (2009), som har ett liknande tema om en mystisk last och en ensam besättningskvinna som vakar i rymdens kyla.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter