Jessica Alba

Fantastic Four Rise of the Silver Surfer (2007) – personlighetsbefriad surfare

USA 2007, regi: Tim Story, manus: Don Payne, Mark Frost, producenter: Avi Arad, Don Eichinger, Ralph Winter

Chris Evans är Human Torch, som stöter på Silver Surfer

Chris Evans är Human Torch, som stöter på Silver Surfer

Handlingen.

Reed Richards och Susan Storm försöker gifta sig, mitt bland alla paparazzi. De överväger att upplösa Fantastic Four och leva ett vanligt Svenssonliv. Men deras planer får läggas på is då en destruktiv kosmisk kraft närmar sig Jorden och skickar ut sin härold Silversurfaren som förtrupp. Först måste Surfaren fångas in, sedan måste Fantastic Four slåss mot Dr Doom för att ta tillbaka surfbrädan, och till sist måste den onda kosmiska kraften stoppas innan Jorden går under.

Rymdskeppet!

Silversurfarens surfbräda är ju ett slags rymdskepp, om än av den mer minimalistiska sorten. Brädan ger honom hans krafter, men fungerar också som hans transportmedel, och den kan röra sig med överljushastighet. Brädan hör  till en av superhjältevärldens mer fascinerande rekvisita, men man kan tyvärr inte säga att den kommer riktigt till sin rätt i den här filmen.

Pretentionerna?

Ett hot av bokstavligen kosmiska proportioner: planetätaren Galactus (som aldrig nämns vid namn eller tar fysisk form) och dennes halvgud till sändebud. Kunde ha blivit hur maffigt som helst.

Den onda kosmiska kraften som äter planeter

Den onda kosmiska kraften som äter planeter

Specialeffekter och look;

Fortsätter på den redan inslagna banan från Fantastic Four (2005), vilket innebär att allt ser  plastigt, välkammat och artificiellt ut. Speciellt Surfaren själv är uttryckslös. Den onda kosmiska kraften, som i serierna ju är en humanoid/gud som heter Galactus, manifesteras i filmen endast som ett rymdmoln av enorma proportioner. Det gör att vi får ett par fina scener där molnet sträcker sig mot Jorden, men samtidigt blir det ganska vagt och lamt med en planetätare som mest liknar en tropisk orkan i rymden. Filmen hade tjänat på att ha en inkarnerad Galactus.

Chris Evans och Michael Chiklis

Chris Evans och Michael Chiklis byter krafter med varandra

Domen:

Faktiskt ännu lamare än den första filmen, mycket för att undergångstemat med den kosmiska demonen som äter hela planeter skär sig  mot den pladdriga och lättsamma såpoperadialog som utspelas mellan hjältarna i Fantastic Four. Hotet från rymden förblir  vagt ända fram till sista tjugo minuterna av filmen. Då kommer äntligen det kosmiska molnet fram, Fantastic Four måste slåss mot Doctor Doom, Susans liv är i fara och Silversurfaren måste välja sida. Men allt detta händer under knappa 15 minuter alldeles mot slutet, och upptakten dit är alltför händelsefattig. Det globala hotet, Susans eventuella död, superhjältegruppens upplösning – allt slarvas bort. Silversurfaren själv, som ju ska ”rise” enligt titeln, förblir helt personlighetsbefriad genom hela filmen. Regissören Tim Story lyckas inte för ett ögonblick klargöra varför Fantastic Four skulle vara relevanta för en modern publik. En av 00-talets  minst angelägna superhjältefilmer, och den känns lång trots att den klockar in på bara drygt 1 timme 30 minuter.

Se istället-

The Avengers (2012)  har allt som Fantastic Four saknar. Vi hoppas på rebooten av FF som enligt uppgift ska synkas med övriga Marvelfilmer och kommer 2015.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Fantastic Four (2005) – fyra flamsiga faller

Detta är filmen från 2005. Klicka här för rebooten Fantastic Four från 2015.

Fantastic Four

Fantastic Four

Handlingen.

Vi får se hur de fyra vännerna Reed (Ioan Gruffudd), Susan (Jessica Alba), Johnny (Chris Evans) och Ben (Michael Chiklis) tar klivet från att vara ett smått excentriskt kompisgäng till att bli superhjältar. Under ett experiment i rymden utsätts de för kosmisk strålning och får superkrafter. Men det får också den hänsynslöse Victor von Doom, Reeds gamla kompis och Susans ragg. Medan den nygrundade Fantastiska Fyran upptäcker sina egna krafter blir Victor skvatt galen och beslutar sig för världsherravälde.

Michael Chiklis som The Thing

Michael Chiklis som The Thing

Rymdskeppet!

Den tecknade serien Fantastiska Fyran har alltid haft en stark koppling till rymden, inte minst för att många av Marvels superskurkar kommer därifrån. Men gruppens ursprungshistoria är ju också rymdrelaterad och ges stort utrymme i denna första film. Victor von Doom har alltså en egen rymdstation, av någon anledning som aldrig riktigt förklaras. Den är stor som en Finlandsfärja, och tyvärr ungefär lika fantasieggande gestaltad som en sådan. Denna station är det enda stället där Reed kan studera en kosmisk storm som nalkas, så det är därför de fyra blivande hjältarna är ombord. De scener som leder upp till att Ben Grimm badas i strålning och förvandlas till The Thing är kanske inte så spektakulära, men de hör i alla fall till filmens mest spännande ögonblick.

Specialeffekter och look;

Inget att bli upphetsad över. Generisk superhjältefilm, mall 1A. The Thing ser ut att vara gjord av plast, Reeds gummiarmar är plågsamt dataanimerade och The Human Torch brinner visserligen med en snygg orange färg men är i övrigt också underväldigande. Det är som om varje designbeslut tagits av en uttråkad kommitté som bara vill ha det överstökat så fort som möjligt. Dr Doom ser mer löjeväckande än skrämmande ut.

Chris Evans är den som funkar bäst

Chris Evans är den som funkar bäst

Domen:

2005 kommer att gå till superhjältehistorien som året då Christopher Nolan revolutionerade  genren med Batman Begins och visade hur ett gammalt och slitet koncept kan omgestaltas på film –  i rätt händer. Det är märkligt att tänka sig att den fesljumma Fantastic Four kom samma år, för den känns som en mycket äldre och otidsenligare film. Den har många problem: skådespelarna är genomgående fel för sina roller (med undantag för Chris Evans) och den flamsiga dialog de får att kämpa med gör förstås inte jobbet lättare. Kanske ville filmskaparna satsa på en barnvänlig och retro komedikänsla i tilltalet, men det är helt enkelt inte tillräckligt tonsäkert eller kul. Fantastic Four kastar sig ut i det okända, och trots sina krafter faller de handlöst utan att nå fram till den campiness de siktar på. Förmodligen 00-talets minst engagerande superhjältefilm.

Se istället-

Captain America, med Chris Evans. Samma utmaning (en camp gammal hjälte från en svunnen tid) men mycket bättre utfört.

Du kan också testa den rebootade versionen Fantastic Four från 2015.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter