Jon Spaiths

Passengers (2016) – vacker reklambroschyr för rymdturism och tandblekning

USA 2016, regi: Morten Tyldum, manus: Jon Spaiths, producenter. Neal H Moritz, Stephen Hamel m fl. Innehåller inga större spoilers.

Rymdskeppet Avalon är filmens egentliga stjärna

Rymdskeppet Avalon är filmens egentliga stjärna

Typisk scen…

När Aurora (Jennifer Lawrence) känner sig fången ombord på rymdskeppet/lyxhotellet Avalon tar hon en löparrunda i de mysigt upplysta korridorerna och avslutar med ett dopp i skeppets inifinitypool med panoramautsikt över galaxen utanför fönstret. Stackars, stackars Aurora. Men skeppet har mått lite dåligt på sistone, och just idag lägger centrifugen som håller skeppet snurrande av. Det innebär som alla vet att tyngdlöshet inträffar, och Aurora upptäcker snart hur bisarrt och farligt att simma i en swimmingpool vars vatten plötsligt flyter uppåt som en bubbla.

Jennifer Lawrence och Chris Pratt

Jennifer Lawrence och Chris Pratt

Handlingen.

Jim (Chris Pratt) har inte ett särskilt bra år, som började med att han oförhappandes fann sig ensam vaken ombord på en jättelik rymdlyxkryssare, Avalon. Dess marchfart är halva ljushastigheten men den är fortfarande är 80 år från sitt mål. De övriga 5000 passagerarna ligger nedsövda för den 120 år långa resan till koloniplaneten Homestead II. Deras framtid hänger på att deras sömnkammare inte går sönder, som Jims gjorde. Jims förtvivlade nödrop till Jorden kommer troligen att få ett svar, men på grund av avståndet sker det inte under de närmaste fem decennierna. Så efter ett år har Jim redan upplevt allt som skeppet Avalon har att erbjuda i form av förströelser, underhållning och kulinariska läckerheter. Hans enda sällskap under senaste året har varit den maniskt glasputsande och plattitydspottande bartendern/roboten Arthur (Michael Sheen). Inte underligt att han hamnat i en djup existentiell kris.

Men nu har allt förändrats, då ytterligare en passagerare vaknat. Aurora heter hon, och hon är en ung kvinna lika vacker som hon är smart och rolig. Jim borde vara överlycklig över sällskapet. Men snarare verkar han än mer plågad, av skuldkänslor och ånger. Vad är det för hemlighet han undanhåller Aurora?

Och hur stora är egentligen chanserna att rymdskeppet håller för en 120 år lång resa då det ena livsuppehållande systemet efter det andra börjar lägga av?

Pretentionerna?

Det är lite svårt att avkoda en så udda film, som liksom vacklar mellan actionfilm, romantisk komedi och Lasse Hallström. Vi vet att manusförfattaren Jon Spaiths hade manuset i byrålådan i många år innan till slut den seriöse norske dramaregissören Morten Tydlum (The Imitation Game) tog sig an projektet med ambitionen att göra Den Stora Kärlekshistorien. Och Tydlum – bless his heart – är en pretentiös regissör. Så här säger han om Passengers:

For me, it’s a story about what’s important to live a full life. What are the things we need as humans? It’s not afraid to entertain but at the same time it asks big questions about what does it mean to really feel happy. Every generation has its love story. I feel like this is it. I had to do it.

Om han lyckades med sina föresatser? Scrolla ned till avsnittet Domen för att få min åsikt.

Rymdskeppet Avalon

Rymdskeppet Avalon

Rymdskepp och världsbygge!

Jag gillar verkligen Chris Pratt och att han förvandlats från kul men lite småfet guy next door på TV till fullt utvecklad Hollywoodhunk. Och Jennifer Lawrence är ju bara fabulös. Att få se dessa vackra och begåvade människor le bländvita leenden,  bråka och älska med galaxens allra ljusstarkaste stjärnor som bakgrund är därför en rätt trevlig upplevelse. Men den verkliga stjärnan i Passengers är för mig trots allt rymdskeppet Avalon. På insidan ser hon ut som vilken lyxig men själlös femstjärnig resort som helst, bemannad helt av robotar. Men på utsidan är Avalon makalöst vacker: en tusen meter lång spiralarmad bläckfisk med en riktigt mäktig raketmotor i aktern, och med en sköldgenerator i form av en flammande låga längst fram. Spiralarmarna roterar kring den centrala axel där hissar rör sig upp och ned och skapar på så vis artificiell gravitation för sina passagerare. Den populärvetenskapliga sajten Space.com beskriver Avalon som hyggligt vetenskapligt trovärdig, men frågar sig om ett så stort skepp skulle kunna klara av en så lång resa. Hon är i alla fall en mäktig syn då hon stävar fram genom ett asteroidbälte.

Anledningen till storleken är alltså att Avalon är alltså både ett kolonialistskepp och ett femstjärnigt hotell. Hon ägs och drivs av en firma som terraformerar främmande planeter och säljer enkelbiljetter till människor som vill starta om. I resan ingår 120 års nedfrysning i hiberneringskammare som ligger rad efter rad som likkistor och väntar på att resan ska ta slut. Fyra månader innan ankomst ska Avalon väcka upp besättningen och passagerarna, som får leva i lyx och överflöd den sista tiden under inflygningen mot planeten Homestead II. Om detta är en särskilt trovärdig framtida lösning vet jag inte, men det öppnar upp för en hel del kul scener i filmen där våra båda älskare kan spela basket, äta middag med fransktalande robotar, ha dance-off med japanska hologram och gå på rymdpromenad och sväva fritt utanför Avalons skrov. Om jag någonsin får bli rymdturist, vill jag bli det på Avalon. Men jag skulle akta mig för att somna i en hiberneringskammare – för trots att skeppet är designat för att vara ofelbart, så vet vi ända sedan Titanics dagar att skeppsbyggare som tror sig vara ofelbara brukar få ett bryskt uppvaknande.

Produktionsdesign;

En genomgående snygg film där exteriörerna får en och en halv stjärna mer än de hotellika interiörerna. Pluspoäng för Martin Sheens robotaktighet, eller så är det bara så han är som skådespelare.

Luckor i manus,

Jag har mycket att invända, men sparar detaljerna till ett tillfälle där jag inte riskerar att spoila filmen. Men jag kan säga att det finns många tillfällen där jag förvånas över att Jon Spaiths tar så lätta och trötta utvägar för att få sin story att utvecklas. Inte minst Jims färdigheter som mekaniker, som tycks öka eller minska beroende på vad som passar storyn bäst för ögonblicket. Vissa dörrar kan han köra manuell förbikoppling på med hjälp av en gammal dymomaskin och silvertejp, medan andra förblir stängda. Han har 80 år på sig att fixa ett sätt att försätta sig själv och Aurora i hibernering, men bestämmer sig nästan direkt för att det är omöjligt – då skulle ju filmen vara slut. Och varför är könsrollerna så ofattbart traditionella? Det blir lite för mycket klichéer till slut, och det skadar en film som är originell på så många andra vis.

Domen:

Lyckades Morten Tydlum att göra sin generations Love Story? Svaret är nej. Det är oklart om det ens är fråga om en kärlekshistoria, eller om Aurora snarare lider av en rymdvariant av Stockholmssyndromet. Lawrence och Pratt gör verkligen sitt yttersta för att gjuta liv i sina karaktärer, och de har en fin kemi mellan sig. Men det hjälps inte när de vardagsfilosofiska carpe diem-replikerna börjar staplas på varandra och när hela storyn går ut på att romantisk, traditionell, heterosexuell kärlek är så mycket värt att kvinnor helt frivilligt vill ge upp sin frihet och möjlighet att leva ett eget liv. Det är svårt att se sensmoralen i Passengers som någonting annat. Så som kärlekshistoria är den medioker. Som reklamfilm för rymdturism, däremot, är den rätt bra. För oss som gillar smeksamma kameraåkningar över rymdskeppsskrov räcker det ganska långt.

Annonser

The Darkest Hour (2011) – osynligt hot i Moskva

– Se upp, grabbar och tjejer, det kommer en osynlig rymdvarelse gåendes!

Handlingen.

Ett gäng amerikanska ungdomar i Moskva (bl a Emile Hirsch) och en svensk (Joel Kinnaman)  hamnar mitt i en rymdinvasion med osynliga, elektriska aliens. De tvingas fly för sitt liv.

Rymdskeppet!

Det är säkert jättefint, men eftersom alla aliens är osynliga i den här filmen så har jag lite svårt att beskriva det.

Specialeffekter och look;

Åter igen: eftersom monstren inte syns, kan man inte riktigt uttala sig om deras look. Det enda vi får se är en del gula gnistor då rymdisarna är i närheten. Då de får tag på en människa, så löses den liksom upp i en massa små dataanimerade partiklar som ska likna aska. Man misstänker liksom att de valde den specialeffekten för att den är ganska lätt att få till. Hur den här filmen kan ha en budget på 30 miljoner dollar då den är så full av ingenting är för mig en gåta. När vi till slut får skymta rymdisarna blir det ett stort jaha.

Luckor i manus,

Genom en enorm tillfällighet (?) kommer våra huvudpersoner på att man blir osynlig för aliensarna om man befinner sig i en faradays bur (ett utrymme som är avskärmat från elektriska signaler). Men ändå kan våra hjältar använda radio och mobiltelefon då de befinner sig inne i buren. Buu, vad ogenomtänkt! Manuset  är även i övrigt slarvigt skrivet (av en av Prometheus‘ författare: Jon Spaiths), alternativt icke existerande. Det känns som om många scener är improviserade i efterhand av specialeffektavdelningen.

Mest minnesvärda scen*

Nej.

Domen:

Det finns något fint över ambitionen att göra thriller/skräckfilm där monstren inte syns. Det är ofta det inte sedda som skrämmer mest, och personligen tröttnade jag mycket snabbt på motbjudande chockfilmer som Saw, där varje blodsdroppe tvunget skulle zoomas in i minsta detalj. En bra skräckfilm lämnar lite till fantasin.

Men samtidigt tar man som filmskapare en stor risk om man håller sig med helt osynliga monster. I värsta fall trillar då filmen till sist över absurditetens gräns in i kalkonernas land.  M Night Shyalamans sega The Happening är det kanske värsta exemplet från senare år, där Marky Mark stapplar omkring och stirrar med stora ögon på trädgrenar som vajar i vinden. The Darkest Hour är inte riktigt lika corny, men den har ett fruktansvärt trivialt manus och är slarvigt regisserad, klippt och skådespelad.

Se istället-

Om du vill se en intelligent och spännande film om ungdomar på flykt i en storstad, se då istället den utmärkta Cloverfield.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

De 12 största gåtorna i Prometheus – och svaren!

Uppdaterad i oktober 2012 med svaren på gåtorna plus två nya gåtor – spoilers!

Omedelbart efter att den gick upp på bio blev Prometheus den mest omdebatterade filmen på länge, bland science fictionfans. Det är en polariserande film som både ger upphov till rått hån och oändligt långa teorier om den religiösa symboliken. Men både beundrare och belackare är åtminstone överens om att vi som publik har mängder med frågor som kvarstår efter att vi sett Ridley Scotts rymdepos. Om frågorna beror på ett slarvigt manus eller är ett medvetet berättarknep är en av de saker som debatteras mest. Är allt Damon Lindelofs fel? Sparar Ridley upplösningen till uppföljaren, som redan ryktas få namnet Paradise? Rymdfilm listar här de tio största gåtorna från Prometheus.

I oktober kom så ”facit” – blurayutgåvan av filmen innehåller nästan 40 minuter extra scener och dessutom kommentarsspår med Ridley Scott och de båda manusförfattarna Jon Spaiths och Damon Lindelof. Svaren på gåtorna nedan baserar jag på dessa källor.

Varning om du inte sett filmen än – här kommer det massor av spoilers.

1. Är Meredith Vickers (Charlize Theron) en robot?
Om så är fallet, vet hon själv om att hon är det?  Vi får veta i filmen att hon är dotter till Peter Weyland. Men denne presenterar också androiden David (Michael Fassbender) som sin ”son”. Och Charlize är utan tvekan mycket robotlik hela filmen igenom, och verkar dessutom besitta övermänsklig styrka.
SVARET:  Lindelof säger i kommentarsspåret att det endast är en tvetydighet, för att man som publik ska undra, men att hon är mänsklig. I de bortklippta scenerna ser vi dessutom hennes mer mänskliga sidor – bland annat reaktionen på att hon måste döda en besättningsman. Ridley, däremot, har i en intervju leende sagt: ja, hon är en robot. Så, vem vet?

2. Hur fungerar den svarta sörjan?
Vi har minst fyra olika reaktioner på Den svarta sörjan: I filmens början får vi se en varelse som i synopsis kallas The Sacrificial Engineer (offeringenjören!) som dricker ett glas av en svart sörja och sen löses upp och ger upphov till livet på Jorden (?) En liknande svart sörja hittas i kapslar av Prometheus besättning, och ges i liten mängd till doktor Holloway (Logan Marshall-Green) av androiden David. Holloway blir genast sjuk, men löses inte upp. När han senare har sex med Shaw (Noomi Rapace) blir hon genast turbogravid med en monsterbläckfisk. Sörjan läcker också på golvet och gör så att små maskar förvandlas till stora arga rymdkobror. Men när samma sörja hamnar i ansiktet på Fifield (Sean Harris) så varken löses han upp, blir sjuk eller på smällen. Istället blir han en väldigt sur zombie som kan andras den giftiga atmosfären.
SVARET: En teori är att det är två olika sorters sörjor: dels den i början, dels den som människorna och maskarna utsätts för, och som startar en våldsam genetisk reaktion som gör mottagaren monstruös. Andra teorier spekulerar i att Den svarta sörjan tar död på liv för att ge upphov till nytt, som ett gift och ett gödningsmedel i samma substans.

Är Meredith Vickers en robot?

3. Varför vill The Engineers döda mänskligheten – är det på grund av Jesus?
De skapade ju trots allt oss, och lämnade ledtrådar så vi skulle kunna hitta dem. Varför skicka ett skepp fullt med  Svart sörja för att döda oss alla? I en av webbens mest uppmärksammade teoretiska blogginlägg om filmen så spekuleras det i om det har med att vi dödade Jesus att göra. För Jesus var ju utsänd av The Engineers. Läs blogginlägget Prometheus Unbound: what the film is really about som trots sin knäpphet ändå är rätt övertygande. Men fullt så knäpp kanske inte den teorin ändå är, om man betänker att Scott själv säger att de tänkte i exakt de banorna då de skrev manus, men bestämde sig för att inte ta med det i den färdiga filmen. Intervju med Ridley Scott på movies.com
SVARET: Spaiths och Lindelof säger i kommentarsspåret att det enda som står uttalat i manus är det som Holloway säger i en bortklippt scen: vi var ett experiment, som The Enigneers inte var nöjda med. Utan större känslor beslutar de sig därför att börja om från början, och då står vi i vägen. Det stämmer också bra med scenen då Holloway och David pratar om varför människorna skapade androiderna. Svaret på den frågan är ”för att vi kunde”.

4. Kommer Elizabeth Shaw att åka till The Engineers hemplanet i uppföljaren Paradise?
Vi har ju inte fått bekräftat att det kommer en uppföljare än, men det antyds ju i ovanstående intervju att den skulle handla om Shaws möte med The Engineers. UPPDATERAT SEPTEMBER 2015: Uppföljaren heter Alien Paradise Lost. Han säger

I knew that’s kind of where we should go, because if we’ve opened up this door — which I hope we have because I certainly would like to do another one – I’d love to explore where the hell [Dr. Shaw] goes next and what does she do when she gets there, because if it is paradise, paradise can not be what you think it is. Paradise has a connotation of being extremely sinister and ominous.

SVARET: På bluraydokumentärerna säger Ridley att det är The Engineers planet som intresserar honom mest. Vi får också se en bortklippt scen där Shaw säger att hon vill åka till ”Paradise” Men ”Paradise” verkar vara ursprungsnamnet på själva Prometheusfilmen. Tydligen var det Damon Lindelof som kom på ”Prometheus” som titel, och då döptes också rymdskeppet om från ”Magellan”.

5. Vad säger David till den nyss uppvaknade rymdisen?
Den stora vita varelsen har sovit i 2000 år, och det första han gör efter att ha vaknat och lyssnat på ett par meningar från David, är att attackera människorna och försöka fullfölja sitt uppdrag. Vad var det egentligen David sa?
SVARET: I en bortklippt scen på blurayutgåvan ser vi att det egentligen är en dialog mellan David och The Engineer! David får alltså svar. Det David säger i den slutgiltiga filmen är ”Den här mannen (Weyland) har kommit hit för att han vill ha mera liv”. Så följer det bortklippta, där Weyland också presenterar sig som like med The Engineers – han anser att han liksom de är en gud. Då blir The Engineer sur – och hur det slutar vet vi redan. De klippte bort dialogen för att de var rädda att den minskade mystiken och majestätet på The Engineer. Det framgår också av kommentarerna att en tidigare version av manuset visade hur man hittade utomjordisk skrift på Jorden innan avfärden, och att det är förklaringen till att David kan tala engineerska.

6. Vem ligger i sarkofagen?
Inne i pyramiden kommer besättningen till en gravkammare, med en kristall ovanpå. Vem eller vad finns där?
SVARET: Detta har jag inte funnit något svar på ännu.

Väggmålning med Aliendrottning?

7. Varför är det en bild av en aliendrottning på väggen i pyramiden?
Teorin säger att de välkända xenomorpherna från Alien 1-4 inte finns än, när Prometheus utspelas. Vi får ju också se många varianter på monster, men ingen exakt som i de tidigare filmerna. Men kollar man noga på väggen i pyramiden – visst sjutton är det en Aliendrottning där? Några spekulerar i att bilden visar slutresultatet om man använder Den svarta sörjan. Eller är det i själva verket så att xenomorpherna redan finns? (Eventuellt är det bara en homage till originalfilmens konstnär http://io9.com/5917639/10-things-you-didnt-know-about-the-design-of-prometheus  )
SVARET: I en av dokumentärerna om filmen presenteras väggmålningen som en hyllning till Giger.

8. Varför låtsas ingen om bäbisen?
Shaw utför ett kejsarsnitt på sig själv, och ut kommer ett litet friskt monster. Hon vet om det. David vet det också. Men ingen verkar bry sig! Filmens mest bisarra detalj.
SVAR: I orginalmanus så sover Shaw i åtta timmar, och stapplar sedan ut. I den slutgiltiga filmen utför hon operationen och springer så omedelbart ut och deltager i fortsatt action. Det verkar som om Ridley Scott klippt bort mycket för att hålla uppe tempot. I en annan scen som filmades, klipptes bort och nu finns på blurayutgåvan så framgår det att Vickers känner till ”babyn” och även pratar om den som något monstruöst de har ombord. Hade vi fått se något sådant, hade kejsarsnittscenen förmodligen inte framstått som så apart.

9. Vad dödade alla Engineers utom en?
Vi får ju se flashbacks om hur de springer, och sen får vi också se en hög av deras döda kroppar. Är det chestbursters som dödade dem? Den svarta sörjan? Var det ett misstag eller inbördeskrig? Varför överlevde just den enda vi får träffa i filmen?
SVAR: Inga entydiga svar, men det verkar helt klart vara en smitta som kommit lös. I en bortklippt scen pratar kaptenen (Idris Elba) om ett uppdrag där han råkade släppa lös smitta i ett läger. Den parallellen är ganska tydlig med vad som först hände Engineers och sedan Prometheus besättning.

10. Varför vill biologen Milburn gosa med en orm?
Många är sura på att Milburn går och blir dödad bara för att han vill kittla den rymdkobra de stöter på.
SVAR: Den bortklippta scen som är mest olyckligt att den försvann från bioversionen, visar hur Milburn träffar på mycket mindre versioner av de maskar som senare blir hans död. Hans fascinerade reaktion över dessa ofarliga småmaskar förklarar lite av hans underliga beteende sedan. I den scenen framgår också att deras dräkter är ”alien proof” – dvs ska skydda dem mot bett och smitta. Han känner sig alltså säker. Vad de inte räknat med, är att ”kobran” har syra som blod och kan bränna igenom dräkten på det viset.

11. Varför är Guy Pearce med i gammelmanssmink?
Guy Pearce (bl a i aktuella Lockout) är en snygg man i 40-årsåldern. Men i Prometheus uppträder han endast i mask som 98-åring. Varför inte anställa en äldre skådespelare för den rollen?
SVARET: I kommentarsspåret får vi veta att en yngre Guy Pearce/Weyland var med i en lång scen, men att Ridley Scott valde att aldrig filma den scenen. Det var en virtual reality-miljö med en ung Weyland, som David besöker under rymdresan. Så kvar i filmen blev bara den ”gamle” Weyland.

12. Hur lång blir The director’s cut?
20 minuter längre? Men blir det en längre version av filmen, eller bara extramaterial på DVDn?  Och kommer vi att få svar på dessa tio frågor då? http://www.denofgeek.com/movies/prometheus/21646/ridley-scott-on-a-longer-prometheus-cut
SVARET: Det finns ännu ingen Director’s cut, men däremot 40 minuter extra, helt färdiga scener på blurayen, som klipptes bort av temposkäl. Med dem blir filmen nästan 3 timmar lång. Men man förstår varför de flesta av scenerna klipptes bort – de är helt enkelt inte särskilt vassa, de flesta av dem.

På det hela taget framstår filmen som mindre konstig, då man väl sett de bortklippta scenerna.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter