USA 2001, regi: Iain Softley, producent: Robert F Colesberry, manus: Gene Brewer/Charles Leavitt
Kevin Spacey i K-Pax
Handlingen.
Psykologen Mark Powell (Jeff Bridges) på Psychiatric Institute of Manhattan får sitt livs knepigaste fall i Prot, en solglasögonprydd man (Kevin Spacey) som påstår sig vara en utomjording från planeten K-Pax. Prots karisma och till synes upphöjda lugn fascinerar omgivningen: de övriga galningarna på mentalsjukhuset ser honom som en messiasgestalt, och såväl hundar som barn hamnar under hans förtrollning. Dr Powell bestämmer sig för att försöka hjälpa Prot att minnas att han egentligen är människa, och inser att det kan vara mycket bråttom att göra det. Allt pekar på att Prot bär på en mörk hemlighet, som han skapat sig en alternativ personlighet för att glömma. Dr Powell fruktar att när Prot talar om att resa tillbaka till K-Pax, menar han egentligen att han ska ta livet av sig.
Pretentionerna?
En tvetydig berättelse om tillit och empati, att våga engagera sig i någon annan och om att våga ta emot den hjälp som erbjuds. Prot blir en katalysator för sin omgivnings behov av framtidshopp, men han har också ett behov av hjälp från andra. ”Du måste leva med dina misstag, och du har bara en chans, så se till att ta vara på den” är filmens sensmoral.
Galningarna på mentalsjukhuset ser Prot som messias
Världsbygge, design och specialeffekter;
Det finns inga rymdskepp här – Prot har ju färdats på en ljusstråle från K-Pax med sina raybans som enda accessoar. Snyggt foto av John Mathieson, med många fina dialogscener som utnyttjar kraftfältet mellan den slitne men envise Jeff Bridges och den enigmatiske Kevin Spacey. Dessa båda karaktärsskådisars ansikten är filmens naturliga fokus, och det som stannar kvar på näthinnan efteråt.
Jeff Bridges och Kevin Spacey
Mest minnesvärda scen*
Avskedet mellan Prot och doktorn vibrerar av outtalade frågor. Vi i publiken och doktorn vet vid det här laget mycket om den tragiska person som Prot kanske egentligen är, och känner djup sympati. Men någon del av oss önskar att hans historia om K-Pax vore sann, och faktum är att det mesta han säger är tänkvärt även om storyn med planeten skulle vara påhittad. Men nu är det dags för Prot att resa hem, och det kan vara doktorns sista chans att konfrontera honom med sanningen. Men doktorn vill inte beröva Prot dennes värdighet, och lägger fram sitt erbjudande om hjälp med stor respekt.
Domen:
En ovanlig och sympatisk film om medmänsklighet. Det står aldrig 100% klart om K-Pax bara är ett drama om en traumatiserad patient, eller faktiskt en science fictionfilm. (Jag väljer att tro på K-Pax.) Det ligger i betraktarens öga, och i det outsagda och i subtexten ligger en stor del av filmens kvalitet. Men det finns mer än så att tycka om, som hur trasiga och knasiga människor skildras med värme och integritet. Och skådespelarensemblen, med Bridges och Spacey i spetsen, är storartad. K-Pax är en feelgoodfilm som lyckas vara det utan att någonsin bli sentimental.
Rymdfilm 