Linda & Valentin
Linda & Valentin
Filmen är Bessons nästa projekt och huvudrollerna kommer att spelas av Dane DeHaan (Chronicle, Amazing Spider-Man) och Cara Delevingne (Anna Karenina). Premiär 2017
Dane DeHaan spelar Valentin
Frankrike 2014, regi och manus: Luc Besson, producent: Virginie Silla, musik: Eric Serra, foto: Thierry Arbogast
Scarlett Johansson i Lucy
Handlingen.
En futuristisk färgexplosion bjuder franske regissören Luc Besson oss på i sin sci-fi-saga om den utnyttjade tjejen som får revansch på sina förövare – och dessutom får hon så mycket mer. Scarlett Johanssons sårade men tuffa Lucy luras in i en fälla av en svekfull vän i Taiwan, och tvingas av den motbjudande brutale gangstern mr Jang (Choi Min-sik) att smuggla knark i påsar som opereras in i magen. Men drogen är helt ny, och visar sig ha undergörande effekter i större doser. Då knarkpåsarna spricker och drogen läcker ut, öppnas bokstavligen en helt ny värld för Lucy. Hon blir snabbare, smartare och starkare för var minut som går – det är inget mindre än en superkraft hon fått. Mr Jangs lönnmördare är inte längre någon match för henne. Men allteftersom drogen påverkar hennes hjärna och hon blir tusenfalt smartare, inser Lucy att hennes kropp inte kommer att klara bieffekterna av drogen. Hon har inte mycket tid på sig att rädda all den nya kunskap hon fått i gåva, och hon beslutar sig för att söka upp forskaren Professor Norman (Morgan Freeman) i Paris. Men Mr Jang och hans gangsters är henne hack i häl.
Lucy (2014)
Pretentionerna?
En fantasi kring idén att vi människor bara använder vår hjärna till 10%. Om vi bara kunde nå 100% skulle vi inte bara bli oerhört intelligenta och kunna läsa tankar och manipulera fysiska objekt i omgivningen. Vi skulle kanske till och med uppnå ett posthumant, allvetande och nästintill gudomligt stadium, där vad som helst är möjligt. Lucy frågar vad vi väljer att göra med en sådan chans, om den av en slump skulle kastas i vår väg? Luc Besson har själv sagt att hans ambition var att göra en mix av Stanley Kubricks 2001 och sin egen gangsterklassiker Leon.
Rymdscener och världsbygge!
Det förekommer inga rymdskepp i filmen, som utspelas till största delen i nutid, men däremot reser vi ut i rymden och bjuds på ett färgsprakande panorama av solsystem och galaxer. För det är inget vanligt fulknark som Lucy fått i sig, utan det är Gudarnas egen molekyl, som ger henne kraften att färdas i rymden och tiden. Då Lucys hjärna väl nått 100% tar hon enkelt ett hopp tillbaka till mänsklighetens gryning, och träffar på sin egen urmoder, grottmänniskan som ju just brukar kallas för ”Lucy”. Vår Lucy är på väg tillbaka i tiden då de möts – och den uppenbara frågan är förstås hur grott-Lucy påverkas av mötet med en modern människa? Här ser vi en tydlig parallell till scenerna med aporna och rymdmonoliten i början av 2001. Det är inte uttalat i filmen, men åtminstone är det öppet för att den moderna Lucy genom sin tidsresa blir upphovet till den mänskliga kulturen. Sedan fortsätter Lucy baklängesresan genom tiden, hela vägen till tillbaka till Det ursprungliga ögonblicket: Big Bang.
Morgan Freeman och Scarlett Johansson i Lucy
Produktionsdesign;
En rätt bisarr blandning mellan smutsig gangsterrulle och glittrande science fiction, som trots allt hålls samman av sitt ständiga fokus på Scarlett Johansson. Här finns inga rymdskepp, robotar eller aliens – här finns bara den ständigt föränderliga Lucy, vars kropp tänjs, bubblar, sprakar och strålar av de mystiska krafter som drogen satt i rörelse. Hon leviterar, löses upp i kanterna, byter ögonfärg och kroppsform, som ett mänskligt kalejdoskop. Det är mycket fokus på hennes uppspärrade ögon, vars irisar förändras så att de liknar olika djurögon Det är genomgående kreativa specialeffekter av Nicholas Brooks på ILM, men med en något plastig känsla i detaljerna. Inte desto mindre lyckas produktionsteamet få till en unik, organisk produktionsdesign som skiljer Lucy från de mer kantigt maskulina amerikanska superhjältefilmerna med sina många maskiner.
Lucy
Domen:
Hur mycket jag än vill älska Lucy, så måste slutbetyget bli mixat eftersom filmen spretar åt så många olika håll. Luc Besson försöker trycka in element från alla sina tidigare filmer och det är minst fyra olika genrer som pågår samtidigt. Mycket är briljant: den första halvtimmen är gastkramande, rolig och oväntad. Jag faller från första sekunden pladask för Scarletts Lucy, och jag tappar trots alla knasiga förvecklingar aldrig engagemanget för henne och hennes dödsdömda kamp mot klockan och den mänskliga kroppens begränsningar. Jag uppskattar också de vansinnigt överspända utläggningarna av Morgan Freeman om den mänskliga hjärnans potential. Och jag gillar hyllningen till 2001 – vem vid sina sinnens fulla bruk kan värja sig mot en story som slutar med att huvudpersonen får träffa såväl grottmänniskor som dinosaurier och till och med upplever Big Bang i egen hög person..?
Men någonstans på vägen gapar Luc Besson efter för mycket och mister hela stycket. Då Lucy och alla gangsters landar i Paris och filmen förvandlas till en fransk snutrulle, ja då går luften tyvärr ur sufflén. De utdragna slutscenerna från något universitet där Lucy blir en dator, och tusen poliser skjuter på tusen taiwaneser, så blir det bara lite för mycket. Någon borde ha förmått Luc att klippa bort den parisiske, mestadels vettskrämde, kommissarien. Han förbleknar ändå helt i stjärnglansen från Scarlett Johansson, vars film Lucy i varje enskilt ögonblick är. Det är faktiskt mest hennes kraftfulla närvaro som gör Lucy sevärd.
Fler filmer som den här+
Ett inte helt olikt tema om en sinnesutvidgande drog hittar vi i thrillern Limitless, som kom för ett par år sedan. I den är det en loserkille som råkar få i sig ett intelligenspiller, och snart tvingas göra vad som helst för att få tag på mer.
Mer Scarlett Johansson på Rymdfilm: Under the skin, The Avengers, Captain America 2
Lucy påminner på många sätt också om The Matrix.
Och vill man ha mer av Luc Bessons mycket speciella humor kan man titta på hans klassiska Femte elementet, (1997) eller actionrymdfilmen Lockout (2012) som han producerat.
Moebius designade detta skepp i Femte elementet
Handlingen.
Jorden står i centrum för en interstellär kamp mellan gott och ont i denna galna rymdopera av Luc Besson. Korben Dallas (Bruce Willis i toppform) är en hårt prövad taxichaffis i 2300-talets New York. En dag landar den till synes oskyldiga Leelo (Milla Jovovich) i hans taxi. Därefter är inget sig likt. Leelo visar sig vara en Överlägsen varelse, utsänd av de goda mondoshawans för att stoppa ett ondskans eldklot som hotar Jorden. Tillsammans med en förvirrad mondoshawanpräst (Ian Holm i toppform) letar de efter fyra heliga stenar som ska hjälpa Leelo att utföra sitt uppdrag. Men det finns många hinder på vägen: de brutala mangalores, den ondskefulla affärsmannen Zorg (Gary Oldman i toppform) och sist men inte minst: den spritt språngande galne videobloggaren Ruby Rhod (Chris Tucker i legendarisk form. Legendarisk!).
Zorg i Femte elementet
Rymdskeppen, specialeffekter och look
Femte elementet
Håren reser sig på armarna då jag tänker på att två av de allra mest inflytelserika franska serietecknarna designade rymdskepp och varelser för Femte elementet. Först har vi Jean-Claude Mézières, som är för svenskar känd som skaparen av rymdserien Linda och Valentin och en av Luc Bessons stora idoler. Hans stil är lätt igenkännbar som en stor influens genom hela filmen, och de flygande taxibilarna är hämtade direkt från ett Linda och Valentin-album. Och sen har vi självaste Moebius, som är en av filmens officiella designers och bland annat formgav mondashawanskeppet som vi ser landa alldeles i början. Det är fullkomligt magnifik science fictiondesign och de korta scener där det är med är helt magiska. Värda att nämna är också de brutala slagskepp som Jorden skickar mot eldklotet, och det svävande lyxhotellet. Tyvärr är det någon utan Moebius gudomliga begåvning som formgivit de ganska mediokra rymdskeppsinteriörerna. Dessa liknar mest överblivna kulisser från Star Trek och lever inte alls upp till övrig scenografis konstnärliga kvalitet.
Konstnärligheten är desto större på kostym- och hårsidan. Jean Paul Gaultier skapade över 900 kostymer till Femte elementet, som utan konkurrens är den mest modefierca scifirullen i filmhistorien. Det enda minuset är Milla Jovovics fruktansvärda orange hår, men det får man kanske skylla på 90-talet. Guldstjärnan går till Chris Tuckers helt hysteriska Ruby. Liknar han inte Makode Linde lite grann?
Bruce Willis och Milla Jovovic i Femte Elementet
Pretentionerna?
Ett anspråksfullt anslag finns ju där, någonstans i historien om livskraftens kamp mot döden. Men då Luc Besson inte verkar kunna bestämma sig för om han vill göra en fars eller spännande rymdopera, så försvinner all eventuell seriositet bland skriken och explosionerna.
Luckor i manus,
Ganska många. Framför allt saknas det en riktig handling. Vi får redan i första minuten veta att den Överlägsna varelsen bör ta sig till Egypten med fyra stenar, för att rädda världen. Sedan passerar en lång rad karaktärer i revy genom en serie helt osannolika sammanträffanden så att denna premiss kan bli verklighet. Våra hjältar irrar mest omkring, och få saker de tar sig för har någon egentlig påverkan för att de ska uppnå sitt mål. Uppdraget utför de (pliktskyldigt) under filmens sista minuter. På samma luddiga vis är skurkarnas bara vagt inskrivna i berättelsen, i perfierin. Det onda och opersonliga eldklotet gör ju ingenting alls, utom att som ett väderfenomen närma sig Jorden. Och hur cool Gary Oldman än är som Zorg, så lyckas Besson aldrig riktigt sälja in honom som ett reellt hot, och Zorg försvinner ur berättelsen på ett högst snöpligt vis.
Mest minnesvärda scen*
Då Ruby Rhod gör entré, speedad som en hackspett. Obeskrivligt kul! Se klippet ovan.
Domen:
Åh, nej, det här som kunde ha blivit en superklassiker! Visuellt är det förstås en riktig fest, och det är riktiga topprestationer från Bruce Willis, Chris Tucker och Gary Oldman. Men vad gäller berättelsen är det helt enkelt för mycket som pågår samtidigt och alldeles för tunn historia. Milla Jovovic spelar över så till den milda grad att det är oerhört svårt att köpa henne som Överlägsen varelse. Dramat drunknar i fånerierna.
Därmed inte sagt att Femte elementet inte går att njuta av. Det är gott om vass satir, roliga bifigurer (den galna rånaren med hatten), spektakulära kläder och kul dialog. Rymdvarelserna är top notch. Det räcker fortfarande för en fredagkväll framför TVn.
Se även+
Blade Runner för icke komediversionen av framtiden, som Besson ”lånat” väldigt mycket ifrån. Robocop för svartare satir
Mondoshawan
Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter
Utdrag från manus
Loc/Ruby Rhods (Chris Tuckers) första repliker från filmen:
In walks LOC RHOD amidst a tornado of music and security guards. He is young, good-looking, eccentric, charming as an elf or sly as a fox. A bundle of energy. He is the 24th century's most popular DJ. LOC RHOD (speedy, in rhythm) Korben Dallas! Here he is The most hated man in the universe. The one and only winner of the Gemini Croquette contest! Ladies, start melting 'cause the boy's hot! Hot! Hot! The boy is perfect.. (he feels his muscles) ...The right size, right build, right hair. Right on! Say something-to those 50 billion pair of ears out there D-man! An ASSISTANT hands a totally lost Korben a mike. KORBEN (hesitant) ...Hi. LOC RHOD Does it get any better or what! Loc Rhod grabs Korben's arm and leads him down the hallway, as fast as the music. LOC RHOD ...Quiver ladies, he's gonna set the world on fire right here from 5 to 7! You'll know everything there is to know about the D-man. His dreams, his desires, his most intimate of intimates. And from what I'm looking at intimate is the stud muffin's middle name. So tell me my main man... you nervous in the service? KORBEN Uh... not really. Loc Rhod lets go of Korben's arm and grabs the Stewardess. LOC RHOD Freeze those knees, my chickadees, 'cause Korben is on the case with a major face... Loc Rhod rubs up against the stewardess. LOC RHOD ...Start drooling, ladies! My man here is a sharp-tongued Sire who's gonna stroke your every desire. They come to an intersection. The airline company has prepared drinks for them. Loc Rhod pushes on, grabs a glass of champagne, scribbles his autograph. LOC RHOD Yesterday's unknown will be tomorrow's Prince of Fhloston Paradise, the hotel of a thousand and one follies, home of luxury and beauty. A magic fountain flowing with non-stop wine, women and Bootchie Koochie Koo... He tosses away his champagne glass. LOC RHOD Beware out there puppy dogs my man is on the prowl. Owwww! Howling, Loc Rhod grabs another stewardess by the arm. LOC RHOD ...And start licking your stamps little girls, this guy's gonna have you writing home to Momma! Tomorrow from 5 to 7, I'll be your voice, your tongue and I'll be hot on the tail of the sexiest man of the year... D-man... Your man... My man. The stewardess shivers. A BEEP is heard. VOCODER (O.S.) End of transmission. The MUSIC suddenly stops. Several assistants come and compliment Loc Rhod who sighs, lights up a cigarette, and drops his pretense. LOC RHOD Korben sweetheart do me a favor I know this is probably the biggest thing that ever happened to you in your inconsequential life. But I've got a show to do here and it's got to pop. So tomorrow, when we're on air, give me a hand... Try to make believe you have more than a one word vocabulary. OK pal?
Guy Pearce och Maggie Grace i Lockout
Handlingen.
I framtiden förvaras världens farligaste fångar i ett högteknologiskt fängelse, MS One, som svävar i omloppsbana ovanför Jorden. Då den amerikanska presidentens dotter (Maggie Grace) besöker fängelset på ett humanitärt uppdrag gör fångarna uppror och tar henne och resten av besättningen till fånga. Det blir den cyniska och sarkastiska Snow (Guy Pearce) som skickas upp för att rädda henne. Men han är ett osäkert kort, en dissident som tagits till fånga av den elake CIA-agenten Langral (Peter Stormare). Kommer Snow att rädda presidentens dotter, eller sig själv?
MS One i Lockout
Rymdskeppet!
Fängelset MS One är en stor, oformlig metallklump i rymden, lika ful och brutalistisk som alla anstalter genom alla tider. Fast i rymden då, och med fryskammare istället för celler. Vi får också se de smäckra rymdfärjor som används för att frakta civila passagerare, och ett antal stridsplan som ger sig in i eldstrid med rymdstationen.
Specialeffekter och look;
Lockout är en fransk film (på engelska) och därför gjordes den på förhållandevis låga budget (20 miljoner dollar). Så saknas också de där riktigt hollywoodska production values och jag kan inte säga att det finns några riktiga money shots heller. Inte desto mindre ser det mesta hyfsat ut och vi bjuds på lite rymdstrid, några schakt som gubbar ramlar ned i och en hel massa mörka korridorer där folk springer omkring och skjuter. Looken är ganska lik Battlestar Galactica i dess nya version från 00-talet. Mer grit än glitz, så att säga. Vilken massa engelska ord jag kan, va?
Luckor i manus,
Berättelsen är starkt influerad (dvs en skamlös kopia) av John Carpenters båda Flykten från New York/LA. Det är bara att alla ge upp alla krav på logik och luta sig tillbaka och bli underhållen. Manuset är skrivet av gamle Luc Besson tillsammans med Stephen St. Leger och James Mather. De lyckas speciellt bra med dialogen, som håller precis den rätta låga nivån för att man ska låta bli att ta den fantasifulla historien på allvar och betrakta Lockout som den actionkomedi den faktiskt är. Guy Pearce levererar sina ironiska och cyniska repliker genom mungipan, och speciellt hans scener tillsammans med Peter Stormare är kul.
Joseph Gilgurn som Hydell
Domen:
Om Bruce Willis’ Die Hard fick ett oäkta kärleksbarn med Battlestar Galactica skulle det bli denna lilla skojiga actionfilm som inte talar särskilt mycket till din hjärna, utan trycker rakt på dina actionnerver. Förvänta dig inget mästerverk, utan bara 1 timme och 35 minuter av tuff action med glimten i ögat. Att storyn är så dum uppvägs mer än väl av skådespelarinsatserna från Guy Pearce (som gör en ganska bra imitation av Bruce Willis) och Maggie Grace. Brittiske Joseph Gilgurn får ett hederomnämnande för sitt helfnoskiga porträtt av den psykotiske fången Hydell, som startar hela upproret. Jag inbillar mig också att jag kan märka på filmen att den är fransk, inte amerikansk. Jag inbillar mig också att jag tycker att det är skönt.
Se även+
Battlestar Galactica (2003 och framåt)
Flykten från New York, med Kurt Russell som Snake Plissken
Rymdfilm 