M Night Shyamalan

After Earth (2013) – KBT, Will Smith, en jätteörn och några griskultingar

USA 2013, regi: M Night Shyamalan, manus: Will Smith, Gary Whitta, M Night Shyamalan, producenter bl a Jada Pinkett Smith och Caleeb Pinkett.

Jaden Smith i After Earth

Jaden Smith i After Earth

Handlingen.

Det är förhållandet mellan en tuff far och en osäker son som står helt i centrum i denna allra mest ifrågasatta och hånade av de stora rymdfilmerna i år. Will Smith är generalen Cypher Raige som räddat mänskligheten från alienrasen S’krell, till synes genom att hålla sina känslor i schack och hugga med samurajsvärd i slow motion. Han tonårsson Kitai spelas av Smiths riktige son Jaden, och filmen lever på deras kemi. I ett missriktat försök till bonding tar generalen med sonen på ett militäruppdrag, som naturligtvis går åt skogen.  Deras rymdskepp kraschar på den förvildade Jorden. En ursa, ett rymdmonster som kan känna människors skräck, rymmer från vraket, och generalen blir så svårt skadad att han är helt inkapaciterad. Det är upp till Kitai att rädda dem båda. Pappa Cypher håller många och långa brandtal om metoder till självhjälp och mindfulness, så man undrar om Kitai är hans son eller hans terapipatient. Med hjälp av en hel massa av denna amatör-KBT tar sig pojken till slut samman.  Men kan han bemästra sin fruktan tillräckligt för att undkomma rymdmonstret?

Det vore inte en äkta Shyamalan-film om det inte förekom en hel del corny detaljer, som en snäll, dataanimerad jätteörn som hjälper Kitai som tack för att denne räddat fågelns ungar från en stor, dataanimerad tiger. What’s up med snälla jätteörnar och M Night? Vi minns ju alla (med fruktansvärd avsmak) slutet på The Lady in the water, eller hur? En annan märklig egenhet är att man hittat på en egen framtidsaccent som alla skådisar försöker så gott de kan med, lite som hittepåspråket i A Clockwork Orange.

Pretentionerna?

Jag tror nog att Will Smith (som skrivit originalstoryn) och M Night verkligen försöker säga något om att växa med uppgiften och hur svårt det är med förhållandet mellan en far och hans son. I varje fall är de flesta scener nedtyngda av Viktiga Budskap och varje rörelse skådespelarna gör blir till en pregnant pose. Viktigheten understryks genom närbilder på Jaden Smiths ansikte medan Will Smith predikar saker som ”Danger is real, fear is a choice” över kommunikationsradion.

Konceptskiss till skeppet som kraschar i After Earth. Naturformerna är tydliga

Konceptskiss till skeppet som kraschar i After Earth. Naturformerna är tydliga

Världsbygge och rymdskepp!

Bakgrundsstoryn till filmen är omfattande, och det finns förmodligen mycket mer skrivet än det som kom med i den färdiga filmen. Människan har lämnat den ödelagda Jorden bakom sig och startat på ny kula i en futuristsk värld där rymdfart är vardag och planeten Nova Prime är centrum för den nya civilisationen. Då filmen utspelas har det gått 1000 år sedan arkskeppen lämnade vår planet. General Raige är chef för militärstyrkan The Rangers, som vi förstår är allt som står mellan människorna och deras fiender S’krell. Så vitt vi kan se är samhället någon form av militärdiktatur, och det verkar som en ganska stel och trist miljö för en pojke som Kitai att växa upp i. Det är också lite av berättelsens poäng.

Arkitekturen, vapnen och rymdskeppen i After Earths framtida värld är mycket inspirerade av djurriket. Det rymdskepp som kraschar på Jorden har formen av en rocka. Allt är smäckert och rundat och insidan av skeppet liknar ett vitnat skelett. Den bur som ursamonstret sitter fast i har en asymmetrisk och organisk form, som ett uppförstorat frö från någon växt. Det asymmetriska återkommer även i Kitais avancerade skyddsdräkt/kroppsstrumpa, som både mäter hans puls och blodtryck, byter färg då han blir rädd och har små vingar som fälls ut om han kastar sig ut från ett stup.

Design och specialeffekter;

Animerad tiger

Animerad tiger

Jag är ganska förtjust i hur rymdskepp och övrig människoteknologi ser ut i filmen, men det är mer ett bevis på att man anlitat skickliga konceptkonstnärer än att design och berättelse kommer ihop och bildar en harmonisk helhet. Det finns också en del ologiska designval, som verkar mest ha tillkommit för att det ska se lite coolt ut. Kitais dräkt som ändrar färg är ett exempel, ett annat är den discoinspirerade nödsignalen med blinkande neonljus.

Allvarligare för helhetsintrycket är att filmen förlitar sig på tok för mycket på datoranimerade djur. Det är apor, grisar, fågelungar, en örn, tigrar, och så ursamonstret. De känns tydligt konstgjorda, speciellt i rörelserna. Filmfotografen Peter Suschitzky har i efterhand gått ut och beklagat att man bara hade råd att göra lågupplösta effekter, och då man ser filmen i HD-kvalitet är det en märkbar kvalitetsskillnad mellan det fotograferade och det animerade. Men eftersom inte heller grunddesignen riktigt håller måttet skulle förmodligen effekten på slutresultatet av högupplösta animationer ha varit marginell.

Will och Jaden i After Earth

Will och Jaden i After Earth

Luckor i manus,

Inte riktigt den pinsamma soppa vi var rädda för, men nog är det gott om märkliga hål i den här historien. Här är ett urval  – varning för spoilers:

  1. Ursamonstret kan känna mänsklig rädsla, och därför har Will och Jaden en metod som kallas för ghosting, där de förtränger alla känslor och blir osynliga för ursan. Det måste rimligen betyda att den är både döv, blind och saknar luktsinne, vilket får mig att undra hur den alls tar sig fram? Den springer, hoppar och klättrar nämligen som en bergsget, men den kan alltså inte se Kitai som står rakt framför den så länge han inte är rädd för den. Men den kan se allt annat i omgivningen, eller? Ett sådant monster skulle vara så handikappat av sin brist på intryck att det skulle bli helt paralyserat.
  2. ”Allt på Jorden har utvecklats för att döda människor” säger Will Smith med sin mässande röst och det får vän av ordning att undra hur djurlivet hunnit med det på tusen år från idag. Varför finns det jätteörnar och jätteapor på Jorden om tusen år, när det tar hundratusentals år för nya arter att utvecklas? Och med tanke på att varken örnarna, aporna, grisarna eller några av de andra djuren egentligen attackerar Kitai, så verkar det där med blodtörsten inte heller stämma så väl. Det enda riktigt farliga djuret är tigern, och den är med i ett par minuter på mitten av filmen. Där har vi också ett av After Earths större problem: det händer inte särskilt mycket farligt.
  3. Dödskalla zoner! Kitai får stränga order om att ta sig till ”hotspots” i skogen varje natt, eftersom resten av Jorden kyls ned väldigt snabbt och blir dödligt farlig att vistas i. Och det går snabbt, mässar Will Smith. Men Kitai rör sig genom frodiga redwood- och ormbunkeskogar, som inte visar minsta tecken på frostskador. Och djuren verkar inte ta någon som helst notis om att det blir dödskallt på natten. Precis som med de Farliga Djuren, så målas kylan upp som ett hot som sedan aldrig realiseras.

Domen:

After Earth vilar på en sund grund. Bakgrundshistorien är möjligen generisk, men ändå genomarbetad. Människor med talang har formgivit en hyfsat trovärdig värld och hyfsade skådisar populerar den. Fotot och designen kommer stundtals samman och bildar en poetisk helhet. Vi har två huvudpersoner med äkta personkemi som har en konflikt mellan sig och dessutom ett gemensamt uppdrag (att ta sig från Jorden). Genom att lösa sina konflikter och klara av uppdraget utvecklas huvudpersonerna.

Men ändå fungerar inte filmen. Den kommer inte ens i närheten av att fungera. Dess största black om foten är dess gravallvar, som ofta blir parodiskt. Will Smiths charm går förlorad då han spelar generalen med stenansikte och robotröst. Jaden Smith är ständigt i närbilld, men förmår inte bära upp ett sådant ansvar utan grimaserar och snörvlar på det mest enerverande sätt. Och trots att M Night Shyamalan så uppenbart har ambitioner av att vara en regissör med något att säga, så verkar han inte ha en susning av hur kan ska få den här berättelsen att bli annat än en massa poserande i vackra naturmiljöer till Smiths överspända berättarröst som tjatar om att man inte får tappa sugen. M Night står ju också för manuset, baserat på Will Smiths originalhistoria, så han får faktiskt skylla sig själv då storyn efter en lovande start tappar styrfart och nerv tills dess att man sitter och väntar otåligt på den slutstrid med ursamonstret som man fattar ska komma. På vägen dit händer det allt för lite, och slutet hastas igenom allt för fort. När Kitai  till sist står och håller upp nödsignalen som en mobiltelefon med dålig mottagning, så är det för länge sedan för sent för After Earth att skicka efter hjälp.

Se istället-

Varför inte Tom Cruises Oblivion från i våras, eller Signs av M Night Shyamalan själv, på den tiden han inte bara gjorde dåliga filmer?

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Premiärdatum på bio för Star Trek, Pacific Rim, Elysium, The Host och fjorton andra filmer

Uppdaterad juli 2013.

Vi befinner oss i en gyllene tid för science fiction och fantasy på film. Även om inte allt som släpps är bra, förstås, så är det numera nördarna som sitter i registolen och filmerna görs för fansens skull. Vi har redan skrivit om vilka rymdäventyr vi har att vänta på bio i Massor av kommande rymdfilmer. Nu har SF också börjat spika datum för de svenska biopremiärerna. Jag har valt ut arton filmer. De flesta är tvättäkta rymdfilmer, men jag tog också med några filmer som helt enkelt är bra sci-fi, fantasy eller skräck. Vi ses på bio!

Oz The Great And Powerful

Oz The Great And Powerful

februari

  • 22/2  Cloud Atlas – SCIENCE FICTION episk tretimmarsberättelse om många olika tidsepoker, av The Washowskis (Matrix)

mars

  • 15/3 Oz The Great and Powerful – FANTASY Trollkarlen från Oz i nyversion av regissören Sam Raimi (Spiderman, Evil Dead). Med James Franco.
  • 27/3 GI Joe 2 – SCIENCE FICTION med Channing Tatum, Bruce Willis, The Rock.
  • 27/3 The Host – RYMDFILM om utomjordiska bodysnatchers och tjejen som kämpar emot. Av Stephanie Meyer

april

  • 12/4 Olbivion – RYMDFILM Tom Cruise och Morgan Freeman i postapolayptiskt mysterium som åtminstone ser läckert ut
  • 19/4 Warm Bodies – SKRÄCK Om den nya tidens zombie som vill bli mänsklig och skaffa flickvän
  • 26/4 Iron man 3 – SCIENCE FICTION Med Robert Downey Jr som återvänder i sin paradroll
Star Trek Into Darkness

Star Trek Into Darkness

maj

  • 10/5 Evil Dead – SKRÄCK Remake av Sam Raimis klassiker, verkar helt OK trots farhågorna man kunde ha
  • 10/5 (nytt datum) Star Trek Into Darkness – RYMDFILM Äntligen, äntligen, äntligen kommer JJ Abrams’ uppföljare, med Benedict Cumberbatch.

juni

  • 7/6 After Earth – RYMDFILM Med Jayden och Will Smith, regi M Night Shyamalan. Hjälp.
  • 26/6 Man of Steel – RYMDFILM Stålmannen är tillbaka, regi Zack Snyder och producent Christopher Nolan.
Pacific Rim

Pacific Rim

juli

  • 17/7 Pacific Rim – SCIENCE FICTION/RYMDFILM Guillermo del Toro släpper lös Lovecraftiska jättemonster som slåss mot jätterobotar.
  • 26/7 The Wolverine – SCIENCE FICTION Hugh Jackman sjunger förhoppningsvis inte i den här.

augusti

  • 9/8 Elysium – RYMDFILM Neil Blomkamps action med Jodie Foster och Matt Damon.

september

  • 20/9 Riddick – RYMDFILM Action med Vin Diesel som sent omsider är uppföljare till Pitch Black
Elysium

Elysium

oktober

  • 8/10 Gravity – RYMDFILM Om astronauter som råkar ut för en olycka, med George Clooney. Regi: Alfonso Cuarón (Children of men)
    30/10 Thor The Dark World – RYMDFILM Mer Asgård i rymden

november

  • 8/11 Ender’s Game – RYMDFILM Om rymdkrigsskolan för talangfulla ungdomar
  • 20/11 Hunger Games 2 – SCIENCE FICTION Ungdomar som slåss på liv och död

december

  • 13/12 Hobbit 2 – FANTASY Hoppas vi får se draken Smaug den här gången.

oklart om/när de kommer på svensk bio.

  • Europa Report – RYMDFILM alienskräckis i den realistiska skolan med bl a Michael Nyqvist

Massor av kommande rymdfilmer 2013

Saoirse Ronan i The Host

Det har varit ett fint science fiction-år, men det mesta kom på våren och sommaren. (Prometheus, Iron Sky, Battleship, The Avengers m fl) Nu är det en lugnare filmhöst, där den enda nya rymdfilmen är en fejkad sådan: Argo av och med Ben Affleck. Det är en politisk thriller om hur CIA fritar gisslan i Iran genom att låtsas spela in en sci-fi-film. Based on a true story. På bio november 2012.

2013 blir ett ännu mer hektiskt år än innevarande för oss sci-fi- och rymdfilmsälskare. Här nedan listar jag några av de största filmnyheterna med rymdtema inför vintern och våren:

Här är alla premiärdatum på bio

Star Trek Into Darkness

Star Trek Into Darkness

Star Trek Into Darkness ger oss äntligen uppföljaren till 2009 års reboot. Regi: JJ Abrams. Jay, jay, JJ! Maj 2013.

Postern visar skurken (Benedict Cumberbatch) framför ett raserat framtida London (med den gurkformade skyskrapan Swiss Re, pariserhjulet London Eye samt St Pauls) Trailer.

Cloud Atlas  av The Wachowskis (som gjorde The Matrix) och med bl a Tom Hanks och Halle Berry. Utspelas under många generationer, handlar om reinkarnation, visar två framtidsscener, och är c:a tre timmar lång. Pust! Trailer. Biopremiär 1 mars 2013.

The Host – Stephanie ”Twilight” Meyers story om aliens som tar över folks kroppar. Saoirse Ronan (Hanna) har huvurollen. Regi Andrew Niccol (The Truman Show, Gattaca) Trailer.

Elysium med Matt Damon är den nya filmen från Neill Blomkamp, som gjorde District 9. Handlar om hur rika människor i framtiden tar sin tillflykt till en rymdstation. Jodie Foster spelar Presidenten.

Matt Damon i Elysium

After Earth med Will Smith, i regi av M Night Shyamalan. Utspelas i en avlägsen framtid, i rymden. Kan bli hur som helst. På bio 7 juni. Trailer.

Man of Steel – Superman-reboot av Zack Snyder (Watchmen) med Henry Cavill som Clark Kent. Trailer. Biopremiär juni 2013.

Dark Skies är ett drama om alien abduction från samma team som gjorde Paranormal activity. Trailer. Februari 2013.

Gravity av regissören Alfonso Cuarón – hans första långfilm sedan den moderna klassikern Children of Men 2006. I den nya filmen får vi se hur ett gäng astronauter hanterar att deras rymdfärja havererar och driver bort i rymden. Med George Clooney, m fl. 2013.

Ender’s Game är en länge efterlängtad filmatisering av Orson Scott Cards böcker, med bl a Harrison Ford. Utspelas i en postapokalyptisk framtid, då aliens invaderat och en pojke föds med närmast övermänsklig intelligens. Oktober 2013.

Pacific Rim

Pacific Rim är Guillermo del Toros film om jätterobotar. Behöver du veta mer? Sommaren 2013.

Oblivion med Tom Cruise och Morgan Freeman. Tom är en framtidssoldat som slåss mot aliens på en ödeplanet som förmodligen är Jorden.Trailer. Augusti 2013.

The Europa Report om astronauter som letar efter liv på Jupiters måne Europa – med Michael Nyqvist! Trailer. Viralsajt. 2013.

Premiärdatum på bio 2013

Signs (2002) – Things that go bump in the M Night

Familjen har faktiskt riktiga foliehattar på sig.

Handlingen.

Mel Gibson spelar Graham, en präst som tappat tron efter att hans fru dött en våldsam död. Han hankar sig deprimerad fram i tillvaron tillsammans med sina två barn och yngre bror (Joaquin Phoenix).  Mystiska mönster dyker upp i majsåkrarna vid deras hus och det är någon eller något som hotar dem i nattens mörker. Då TV:n börjar spotta ur sig rapporter från hela världen om möten med mystiska ljus på himlen, börjar de inse att mänskligheten står inför något mycket främmande och skrämmande. Kan Graham ta sig samman och rädda sin lilla familj?

Rymdskeppen!

Vi får bara se dem via nyheterna på TV, och bara som ljus på avstånd. Det ökar mystiken.

Pretentionerna?

Astronomiska, som alltid då M Night Shyamalan är i farten. Grahams förlorade tro på Gud och Ödet står i centrum. Kan det vara så att allt hänger samman och att det inte finns några tillfälligheter?

Specialeffekter och look;

Shyamalan håller igen på effekterna och satsar på den seriösa dramafilmens realism. Det tror jag är klokt, eftersom det mänskliga står i centrum, och hotet från rymdvarelserna som sig bör är mer diffust under större delen av filmen. Snyggt foto av Tak Fujimoto (Sjätte sinnet, Philadelphia, När lammen tystnar)

Luckor i manus,

Well, man kanske inte ska analysera huvudpersonernas handlande för mycket, eftersom då allt som de (främst Graham) tar sig för framstår som absurt. Exempelvis det faktum att Graham varje gång när hotet är som störst håller små filosofiska monologer.  Twisten med hur man besegrar inkräktarna känns som en deux ex machina, ungefär som om slutet inte intresserade MNS särskilt mycket.

Ute i åkern döljer sig ett hot

Mest minnesvärda scen*

Det dröjer två tredjedelar in i filmen innan en av Inkräktarna syns i bild, på en flimrig gammal tjock-TV som visar en skakig handkamerafilm från Mexico. Det ögonblicket, som den gode M Night alltså har sparat så länge han kan, får faktiskt håren att resa sig i nacken på mig, varje gång. Fram till den scenen skulle alltsammans ha kunnat vara en produkt av fantasin, en sorts gruppsykos orsakad av mammans död. Det är ett väl avvägt användande av Det  Explicit Fantastiska, som hedrar regissören.

Domen:

Man måste nog vara lite generös som tittare för att uppskatta den här. Om du låter dig svepas med av ögonblicket och tittar med hjärtat istället för hjärnan, så bjuder Signs trots allt på en skaplig spökhistoria med en alienkrydda. Förvänta dig inga chockeffekter, utan snarare en långsamt uppbyggd kuslig stämning av förtäckt hot. Till skillnad från i vissa av regissörens andra filmer (se nedan) så krånglas berättelsen inte till för mycket, och upplösningen är emotionellt tillfredsställande.

Om du känner dig dumdristig – kolla på några andra filmer av samme regissör:

The Lady In The Water – en av de märkligaste kalkonfilmer jag har sett, med M Night Shyamalan själv i en av huvudrollerna. På slutet blir det helt vansinnigt, med en massa magiska apor, en sjöjungfru och en gudomlig örn.

The Happening – börjar med en bra och creepy stämning, men ebbar ut i ingenting, med en massa folk som springer och är rädda för vindens sus.

Men The Village tycker jag är helt OK !

Manus och regi: M Night Shyamalan
Producenter: Sam Mercer (Sjätte sinnet och andra MNS-filmer) och Frank Marshall (Indiana Jones, Tillbaka till framtiden)

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter