mockbuster

Aliens vs Avatars (2011) – från teamet som inte var bra nog att få göra Alien Origin

USA 2011,  regi och klippning: Lewis Schoenbrunn, story: Keith Parker, Kenny White, Ted Chalmers, David S Sterling

Varning! Detta är en ”mockbuster” som inte har något alls med filmerna ”Alien” eller ”Avatar” att göra. Recenseras endast i avskräckande syfte.

Monstret i Aliens vs Avatars

Monstret i Aliens vs Avatars

Mockbuster-sommaren fortsätter.

Cheesus! I ädelmod tog jag tidigare i somras på mig den otacksamma uppgiften att titta på mockbusters, så att du ska slippa bli lurad i videobutiken. Jag började med den osannolikt usla Alien Origin från mockbusterbolaget The Asylum. Jag trodde faktiskt inte att det kunde bli  mycket sämre än så. Jag var naiv.

Tjejerna blir varma, och beslutar sig för att dricka lite vin ur glas de hade med sig i ryggsäcken

Tjejerna blir varma, och beslutar sig för att dricka lite vin ur glas de hade med sig i ryggsäcken

Handlingen.

Fem överåriga ungdomar (eller är de fyra? vem orkar räkna?) är ute och campar i skogen. Tjejerna blir varma och tar av sig behån och dricker rödvin från champagneglas. Killarna vill få till det med tjejerna, men en av dem är en douche och den andre är en nörd (!) Ett rymdmonster dyker upp och jagar tjejerna fram och tillbaka, men inte särskilt snabbt eftersom det är otillgänglig terräng och det är svårt att springa i monsterkostym. Monstret kan imitera utseendet på dem han dödar, så ibland ser han ut som en av ungdomarna. Uppe bland molnen sitter en blå rymdvarelse i ett flygande tefat och väntar på rätt tillfälle att låta sin robot Robotar attackera rymdmonstret på marken. Då hon tar sig ned på marken ser hon dock ut som en vanlig människa, förmodligen för att spara på makeupbudgeten. Robotar och monstret gör upp i en inte alls särskilt episk slutstrid.

"Avatarens" pixliga stol är ganska bisarr

”Avatarens” pixliga stol är ganska bisarr

Rymdskeppet!

Ett flygande tefat, med inspiration från 1950-talets sci-fi.  I det sitter en blåmålad kvinna på en stol som ser ut att vara gjord av pixlar.

Specialeffekter och look;

Robotar är en robot, inte robotar

Robotar är en robot, inte robotar

Uppenbarligen ett amatörjobb, av någon som kanske utgett sig för att vara bra på monstermaskering och kostym, men som helt saknar känsla för vad som är coolt, skrämmande eller ens kul. Vi som kollat på realityserien FaceOff (Syfy) vet ju att det går att göra mycket fina masker med små resurser, om man bara är en eldsjäl med lite konstnärlig känsla. Ingen sådan eldsjäl har tyvärr varit i närheten av detta projekt. Det enda med lite potentiall designmässigt är roboten Robotar, men den är knappt med i bild.

Vad är motsatsen till ett hedersomnämnande? Ett sådant går i alla fall till de konstiga datoranimerade blodeffekterna, som används då monstret biter eller klöser människorna. Då är det någon helt talanglös person som suttit och i efterhand animerat in något lilaskimrande som eventuellt ska se ut som blod och inälvor. Att datoranimeringarna är av så låg kvalitet är häpnadsväckande med tanke på att filmen är så sen som från 2011.

Strid mellan "alien" och "avatar"

Strid mellan ”alien” och ”avatar”

Domen:

Jag förstår inte att den här filmen fick distribution i Sverige. Varför finns den alls med i onlinevideobutiker och kostar pengar att titta på? Det är oförlåtligt att presentera denna smörja som om det ens var en kul b-film att käka popcorn till med polarna på fredagskvällen. Det är en s-film. S står för skit.

Det är inte lågbudgetkänslan som är problemet. Du som följt den här bloggen vet att jag gillar amatörfilmer och att jag ofta skriver om rymdfilmer gjorda av hobbyfilmare som har lite pengar men desto mer fantasi. Problemet med Aliens vs Avatars är heller inte att den är så cheesy. Ge mig en camp gammal monsterfilm, vilken dag som helst.

Nej, problemet är att Aliens vs Avatars tycks sakna all kärlek till genren, filmmediet, skådespelarna och publiken. Det är en film som hatar sin publik, inspelad med minimal arbetsinsats, utan all finess och till synes bara för att casha in några dollars på att science fictiongenren är het just nu. The Asylum skulle inte ha tagit i den med tång. Se den inte. Du vill inte uppmuntra den typen av verksamhet.

Se istället billiga indierymdfilmer av regissörer som åtminstone  älskar sci-fi:

R’ha, Love, Monsters, Hunter Prey

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Alien Origin (2012) – från teamet som inte var bra nog att få göra Sharknado

USA 2012, regi och manus: Mark Atkins, The Asylum

Alien Origin

Alien Origin

Brasklapp: Varför skriver jag ens om en film från The Asylum?

Årets sensation i sci-fi-världen är inte den pretentiösa Man of Steel eller den mystiska Oblivion. Istället är det trashiga tv-kanalen Syfy som tillsammans med c-filmsbolaget The Asylym har gett oss Sharknado, filmen där en tornado drar upp hajar från havet som regnar ned som dödliga men levande projektiler över Los Angeles. Jag är ingen vän av The Asylum, som gjort sig kända för att göra ”mockbusters”, dvs snarlika budgetkopior av kända storfilmer som går på bio. De släpper sina fejkade filmer direkt till streamingmarknaden ungefär samtidigt som den riktiga filmen kommer på bio. Därför är jag lite sur på Telia, som i sin onlinevideobutik lägger upp Asylumfilmerna utan varning, bredvid de vanliga. Omslagen liknar varandra till förvirring, och tar man fel har man betalat fullt pris för värsta sortens skräpkopia.  Det är trots allt stor skillnad på en blockbuster och en mockbuster. The Asylum har aldrig haft några ambitioner att göra bra film, bara att tjäna pengar. Men nu när Sharknado har blivit en global internetsensation kanske jag måste ge The Asylum en chans? Sharknado verkar ändå ha lite humor, och den är ju inte en direkt kopia av något annat. Därför kommer jag att kolla på en handfull Asylumfilmer i sommar och lägga upp recensionerna på Rymdfilm.

Handlingen. 

Först ut är en film som kom samtidigt som Prometheus, och har samma tema om arkeologer som hittar bevis för att utomjordingar skapat människorna. Åtminstone står det på omslaget till filmen. Vad vi faktiskt får se är handkameraskakigt  ”upphittat filmmaterial” som sägs visa filmer från en expedition i Belizes djungler som spårlöst försvann 2011. När Alien Origin släpptes försökte filmbolaget till och med påstå att det var äkta material. Det tar oss dock bara ett par sekunder för att inse att det inte är några riktiga soldater som snubblar omkring i buskarna och viskar till varandra. Den inbäddade ”äventyrsjournalisten” Julia som följer med dem (och vars kameraman alltså är den som filmar alltsammans) är självklart heller ingen trovärdig journalist. Meningen är att hon är där för att göra ett tv-reportage, men allt hon gör är att hon går omkring och håller en liten Nokiatelefon av den gamla sorten framför ansiktet, som om hon själv filmade. Att hon har ett kamerateam med sig verkar hon själv inte medveten om, för hon tittar aldrig in i kameran, säger inget om vad som händer, gör egentligen ingenting. Hon bara smyger omkring i bakgrunden och utstöter förvånade läten på lämpliga ställen.

Den trupp vi följer med är också märkligt handlingsfallen. En oproportioneligt stor del av filmens speltid ägnas åt att truppens ledare, Lt Thompson, smyger först, gör obegripliga tecken till sina soldater, som hasar efter med storögda blickar och småpratar med varandra. Att Lt Thompson fortsätter med teckenspråket genom hela filmen trots att alla andra pratar med normal röst är förstås stoiskt av honom. Men det gör också att det blir lätt surrealistiskt, som om man tittar på en stumfilm och en talfilm samtidigt.

Vid ett tillfälle kommer de fram till en gammal Mayapyramid, där arkeologerna sägs ha haft sitt läger mitt ute i djungeln. Men man ser tydligt att pyramiden omges av välklippta gräsmattor. Precis som alla andra turistattraktioner.

Det är faktiskt inte mycket som händer. Den knakar i buskarna, och soldaterna stannar förskräckta till och frågar ”Vad var det?!” De ser brutna grenar och krafsmärken på ett träd, och väser skräckslaget ”Vad har gjort det här?!”  Till slut är de så jumpy att de gör som Arnold i Predator och skjuter vilt mot djungeln. Sedan gör de samma sak igen. Och igen.

Enda intressanta sekvenserna är några filmer som vårt team av ickesoldater och ickejournalister hittar och tittar på, där bl a en båt blir tagen av ett UFO och några forskare hittar en aliendödskalle. Men det är alltså bara några minuters skakig film-i-filmen, på över 1,5 timmes speltid.

Rymdskeppet!

Nope, man får inte se något.

Pretentionerna?

Nej, inga.

Den mest spännande scenen från Alien Origin

Den mest spännande scenen från Alien Origin

Specialeffekter och look;

Det billigaste av det billiga. Ett antal personer i överskottsbolagets gamla militärkläder ramlar omkring i ett buskage. En gammal plastbåt. En skalle av papier maché och några arkivfilmer på djur. That’s it! Lägg till detta det skakiga fotot, usla belysningen som förmodligen ska vara en stämningshöjare, den ”dokumentära” klippningen, så har du en film som är så motbjudande i sin look att man är tvungen att duscha efter att man har sett den.

Luckor i manus,

Här snackar vi om bokstavliga luckor, eftersom jag är rätt säker på att stora delar av filmen helt saknar manus. Skådespelarna (om man kan kalla dem för det) har helt enkelt fått varsitt leksaksgevär och blivit tillsagda att smyga runt och se rädda ut. ”Titta, vad är det där?” är den vanligaste repliken, som upprepas i hundra olika varianter. Svaret är oftast ”Ingenting.”

Mest minnesvärda scen*

En ganska fin puma som dyker upp ett par sekunder på övervakningsbilderna.

Domen:

Jag visste det ju, någonstans inom mig. Fasen, vilket skräp det här är. Men det är också skräp helt utan humor eller tempo. Det är heldött. Efter att ha kollat på trailern till Sharknado hade jag verkligen förväntat mig något förlåtande drag i Alien Origin. Någon ostig rollfigur att reta sig på. Ett töntigt monster man inte blev rädd för. En massa blod. Men det finns ingenting. Om The Asylum har lyckats med Sharknado, måste det här vara teamet som inte riktigt platsade för att få vara med där.

Nu känner jag mig inte så peppad att titta på Aliens vs Avatars eller 2012 Supernova. Men jag har ju lovat er..

Se istället-

Någon av de andra filmerna på Rymdfilmer A-Ö. Det här var nämligen den klart sämsta hittills.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter