Orson Scott Card

Ender’s Game (2013) – våldsförhärligande tonårsäventyr

USA 2013, manus och regi: Gavin Hood, producent: Roberto Orci, Alex Kurtzman, baserat på romanen av Orson Scott Card

ASA BUTTERFIELD och HARRISON FORD

ASA BUTTERFIELD och HARRISON FORD i Ender’s Game

Handlingen.

Genom sin blotta existens är detta en kontroversiell film, men mer om det senare. Jag vill beskriva Ender’s Game som en film om ungdomar för ungdomar. Handlingen kretsar kring tonårige Ender Wiggin (Asa Butterfield), som växer upp i en framtid där Jorden utsatts för förödande attacker från den utomjordiska civilisationen som går under namnet Formics. Som en följd av kriget har samhället militariserats, och alla barn som föds bedöms utifrån sina utsikter att göra karriär i rymdflottan. Ender lever för chansen att få komma till rymdstationen Battle School, en krigsakademi för blivande befälhavare. Ender är en mager, utsatt kille som får stryk av sin sadistiske storebror men har förmågan att ge igen med blodigt övervåld mot mobbarna i skolan. Och överste Graff (Harrison Ford) ser hans beslutsamhet, och bestämmer sig för att Ender är en blivande stjärnkadett. Men livet ombord på rymdstationen är nästan omänskligt tufft, och översten har inga skrupler inför att helt bryta ned sina unga adepter för att se vilka som är överlevare. Översten vet nämligen att Formics är på väg att attackera igen, och militärledningen letar desperat efter att en stark, ung ledartyp att skicka mot hotet. Långsamt men säkert växer Ender med uppgiften. Han måste inte bara komma underfund med hur han ska kunna skapa lojalitet och laganda hos sina kamrater, utan även hur han kan leda rymdflottan i en framgångsrik motattack mot fiendens övermäktiga armada.

Pretentionerna?

En klassisk utvecklingsberättelse, där övergången från barn till vuxen medför många svåra val. De flesta karaktärer är moraliskt tvetydiga, och inte minst vuxenvärlden framställs som manipulativ och cynisk.

Formics moderskepp

Formics moderskepp

Världsbygget och rymdskeppen!

Vi märker fördelen av att ha en litterär förlaga till en science fictionfilm – Enders värld är en genomarbetad dystopisk framtidsvision som är rik på detaljer. Det är ett världsbygge som hänger ihop, och ger gott om antydningar om ett myllrande liv bortom kamerans omedelbara blickfång. Det är ett dystert och kallt samhälle som Ender har oturen att bo i, och det hänger ett allvar över varje huvudpersons karaktär. Den nordamerikanska småstadsmiljö där filmen har sin början har Kalla krigets kalla hand kring hjärtat. Allt barnen drömmer om är att få åka med i raketen, bort från Jorden och ut i rymden för att få lära sig att skjuta rymdvarelser. De få ljusglimtarna i storyn hittar vi i kamratskapen mellan kadetterna, som efter inledande konflikter lär sig att samarbeta som ett team.

Battle School i Ender's Game

Battle School i Ender’s Game

Filmens centrala skådeplats är rymdstationen Battle School, där barnen drillas i tyngdlösheten i den med panoramafönster försedda sfäriska träningssalen Battle Room. Här lär sig Ender att leda sina kamrater i räder mot motståndarlagen. I klassrummet ser de arkivfilmer från det stora slaget då Formics moderskepp och dess svärmar av jagare ödelade Jorden, många år tidigare. Stunden som spelas upp gång på gång är då allas hjälte, piloten Mazer Rackham (Ben Kingsley), lyckades få in en träff som slog ut fiendens moderskepp. Ska Ender lyckas upprepa Rackhams bedrift?

Design och specialeffekter;

Med producenter som Roberto Orci och Alex Kurtzman (Star Trek, Star Trek Into Darkness) och eldsjälen Gavin Hood som både manusförfattare och regissör, hade det varit konstigt om Ender’s Game hade sett något annat än supertjusig ut. Det gör den också, med utsökt foto, bra kostymer och tydlig rymdskeppsdesign där människornas industriella militärlook kontrasteras mot Formics’ mer organiska, insektslika rymdskepp. Med beröm godkänt på den visuella sidan, men lite för långsamt klippt.

Ender's Game

Ender’s Game

Mest minnesvärda scen*

Bland science fictionelementen i filmen är ungdomarnas introduktion till tyngdlösheten i Battle Room svårslagen. Originellt för att vara en Hollywoodfilm och enligt läsare av romanförlagan ganska nära bokens version. Men det som tyvärr fastnar mest på min näthinna är då Ender misshandlar en rival i duschen, så att denne nästan dör. Lite för brutalt för en ungdomsfilm, om ni frågar mig.

Asa Butterfield som Ender

Asa Butterfield som Ender

Domen:

Ett klassiskt pojkboksäventyr som lever mer på sin glittrande, högteknologiska yta mer än på sin förmenta djupsinnighet. Teman som att bli vuxen och att lära sig tolerans är förstås eviga, men allvaret förblir kvar på en sur tonårings grubbelnivå snarare än de existentiella höjder som den storslagna rymdfonden kräver. Enders stora etiska dilemma stjäls ifrån honom, och kvar av det svåra moraliska valet blir en smått apart twist på slutet.

Jag känner mig ständigt ambivalent inför den här filmen på grund av att Orson Scott Card, författare till böckerna om Ender, tillika filmens medproducent, är ett sådant praktarsel. Stundtals har jag svårt att veta om jag tolkar filmens våldsförhärligande hjältesaga som ett utslag av kryptofascism för att jag letar efter bevis på Orson Scott Cards motbjudande livsåskådning i verkliga livet. Hur ska man tolka alla huvudpersoners cynism? Förmodligen är jag överkänslig.  Jag antar att Ender’s Game egentligen är en hyfsad äventyrsfilm för unga. Men fler än jag har tvekat inför filmen, som floppade hårt ekonomiskt. Någon uppföljare lär det inte bli. Alltid något.

Se istället-

Hungerspelen är också en dystopisk framtidsvision med mycket våld, men med ett varmare hjärta.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Se trailern för kontroversiella Ender’s Game med Harrison Ford

Enders Game av Gavin Hood

Enders Game av Gavin Hood

Ender’s game har svensk biopremiär 8 november 2013

Det är mycket rymdfilm det här året, och nu duggar alla trailers tätt. En film som ännu inte fått supermycket uppmärksamhet i Sverige är den sedan länge emotsedda filmatiseringen av Orson Scott Cards Hugovinnande roman Ender’s Game från 1985. I den tränas barn och ungdomar till supersoldater för att försvara mänskligheten mot en fruktad utomjordisk invasion. Filmen har premiär i höst och är ett prestigeprojekt för regissören och manusförfattaren, sydafrikanske Gavin Hood. I huvudrollen ser vi den unge Asa Butterfield och ärrade veteranerna Harrison Ford och Ben Kingsley skänker lite tyngd åt rollistan. Producenter är Roberto Orci och Alex Kurtzman, kända från det rebootade Star Trek-universum.

Medproducent är dessutom författaren Orson Scott Card själv, vilket gör att filmen automatiskt blir lite kontroversiell (se nedan). Men vad man än tycker om Orson Scott Card som person, går det inte att förneka att filmen verkar se sensationellt bra ut.

Vad är då problemet med Orson Scott Card? Han har varit verksam sedan mitten av 70-talet och har skrivit ett stort antal böcker, och vunnit många priser. Mest känd är serien böcker om Ender Wiggin, men även fantasyromanerna om Alvin Maker har t ex översatts till svenska. Det som gör OSC så impopulär som person är att han också gjort sig känd som en extrem republikan som gärna kampanjar för sina politiska och religiösa övertygelser. Detta leder numera till kraftiga protester av meningsmotståndare. Exempelvis har hans deltagande som manusförfattare till DC:s Supermanserie ifrågasatts kraftigt, och därför skjutits på framtiden.

Den svenska kulturjournalisten Tomas Hemstad är en av dem som kritiserat Orson Scott Card på sociala medier, senast i samband med Supermanbråket. Jag kontaktade Tomas för att ta reda på vad det är med OSC som retar så många.

Varför är Orson Scott Card så kontroversiell som person?

– Orson Scott Card är en konservativ republikan, och det kan han ju få vara även om det är dåligt omdöme. Problemet med honom som person är att han är sitter i styrelsen för The National Organisation for Marriage som kämpar mot homosexuellas rättigheter. Hans uttalanden mot homosexuella är vidriga och militanta. Han rekommenderar ganska öppet uppror mot regeringen om homosexuella får möjligheten att gifta sig i USA.

Kan och bör man blanda ihop det OSC skriver med hans personliga värderingar?

– Jag tycker det står en fritt som läsare att tolka det han skriver. Jag skulle inte avråda någon som vill läsa Scott Card från att göra det men däremot skulle jag avråda frän att köpa hans produkter; hans böcker, biljetter till hans filmer, Superman med hans manus, etc. Jag tycker att vi alla har en plikt att ta del av kontroversiell kultur. Jag själv gillar kontroversiell musik, från Burzum till Buju Banton men jag försöker att undvika att betala för deras produkter efter som jag inte vill stödja deras politik. Med Scott Card känns det ännu viktigare efter som han är så aktiv politiskt. Så: ladda ner, sno, låna på bibliotek, streama och låna av kompisar. Men undvik att ge honom deg.

Vad anser du, Rymdfilmsläsare? Är Ender’s Game en kontroversiell film för att Orson Scott Card är kontroversiell? Personligen tvekar jag, eftersom jag fått lära mig att man inte ska blanda ihop konstnären med konstverket. Men det är svårt att bortse från vissa saker.