Wall-E är en geekig robot som gillar att samla på popkultur
Handlingen.
Människorna har för länge sedan sjappat från Jorden och lämnat kvar oceaner av sopor och berg av skräp som tornar upp sig över de övergivna städerna. Ensam i New York med bara sin trogna kackerlacka som sällskap lever den lilla roboten Wall-E (Waste Allocation Load Lifter – Earth Class). Hans ljud görs av Ben Burtt. Plikttroget utför han den uppgift för vilken han designats: komprimerar sopor till kuber som staplas prydligt på varandra. Men Wall-E är också något av en nörd, som samlar på människomemorabilia i sitt lilla containerhus. Dit bär han skräp med intressanta färger och former och lägger till i sin kollektion av Rubikskuber, gaständare och nallebjörnar. Han ser på gamla videor med musikaler, Hello Dolly är favoriten, och lär sig dansstegen. Wall-E har ett stort, ensamt hjärta. Hans liv förändras i ett slag då ett rymdskepp landar i staden och sänder ut den ultramoderna vita undersökningsroboten Eve som är på spaning efter organiskt liv på jordytan. Hon är en ganska brutal typ, men Wall-E blir störtförälskad. Eves uppdrag tar slut då hon hittar den levande planta som Wall-E tagit hand om. För att få vara tillsammans med Eve följer Wall-E utan att tveka med henne i rymdskeppet då det återvänder till sin bas. Tillsammans kommer det udda paret att förändra historiens gång.
Axiom, mänsklighetens sista utpost
Rymdskeppet!
Eves hemmabas är det enorma skeppet Axiom, en helautomatiserad lyxkryssare där en armé av söta robotar sköter all markservice åt de mänskliga passagerarna som med tiden blivit så passiva och feta att de körs omkring på små vagnar för att slippa gå med sina egna ben. Axiom har en härligt bullig form och är inuti utformat som en semesterort, komplett med blå himmel och en jättepool i mitten. Skeppet har FTL-kapacitet, men används inte till mycket eftersom människorna ombord tappat det mesta av sin initiativförmåga under de 700 år de levt ombord. Axiom är tack vare sina fina linjer och orginella profil en av de mer minnesvärda rymdskeppsdesignerna på senare år: det ser pompöst men snabbt ut, och är omedelbart igenkännbart.
Eve och Wall-E dansar i rymden
Pretentionerna och manus?
I Wall-E möter vi många olika sorters behov som en robot eller människa kan ha. Behovet av att få vara nära någon man tycker om, och som tycker om tillbaka, och om längtan efter något man kanske aldrig haft. Behovet vi som är lite annorlunda har att få frigöra oss från systemets förtryck, något som gestaltas genom att Wall-E råkar befria en massa knasiga men godhjärtade robotar som spärrats in för antisocialt beteende. Och behovet av att inte ge upp och (bokstavligen) våga ställa sig upp på sina egna två ben.
Manus är skrivet med kärlek och är helt dialoglöst under många scener. Det skramlar och svirrar och grymtas lite, men inte så mycket snack. Det är befriande, för barnfilm kan ofta ha väldans massa snabb, gäll och tramsig dialog. I Wall-E får då och då tystnaden tala. Den dialog mellan de älskande robotarna som faktiskt finns är mest att de säger varandras namn: – Wall-E! – Eva! – Wall-E! – Eeeeva…
Autopiloten vill bestämma själv, över den först så sömnige kaptenen
Specialeffekter och look;
Scenerna nere bland skräpet på Jorden är en ohejdad fröjd att se. Wall-E som samlar smutsiga gamla prylar till tonerna av Hello Dolly, badande i snett kvällsljus, är magiskt att skåda. Wall-Es design är inspirerad från flera håll: R2D2 från Star Wars, robotarna i Silent Running (som filmen delar miljöbudskap med!) och också allas vår ET. Han kan med kroppsspråk uttrycka så gott som alla känslor på ett mycket roligt sätt, utan att säga mer än ett par ord i hela filmen. Han är toppdesign och toppanimation och själ, allt i ett. Alla rymdscener och speciellt skeppet Axiom är också väldigt trevliga.
Jag är inte lika förtjust i människorna i filmen. De både ser ut och beter sig som likadana jättebebisar, utan individuell personlighet.
Wall-E sticker handen i Saturnus ringar
Apple-referenser,
Pixar är som alla vet Steve Jobs skapelse, och Jobs var vid den här tiden även största aktieägare till Disney. Apple stod 2008 kanske i zenit. Wall-E är i allra högsta grad en film som tilltalar tekniknördar i alla åldrar och det är gott om Appleferenser:
- Wall-E har MacOS som operativsystem. Då han startar upp låter han ”Blaaamm”precis som vilken Mac som helst.
- Eve ser ut som en modern Appleprodukt från den tiden, blank och vit
- Wall-E använder en iPod för att lyssna på musik
- Då de åker upp i rymden passerar de en rosa nebulosa som förekommer på många Macars bakgrundsbild
Mest minnesvärda scen*
Eve och Wall-E dansar i rymden, han med en brandsläckare som jetmotor. Poesi!
Kackerlackan väntar troget på sin husse
Domen:
Applåder till regissören Andrew Stanton (Hitta Nemo, John Carter of Mars) som ger oss så mycket kärlek och magiska ögonblick i Wall-E. Första 15 minuterna då det bara är roboten och hans kackerlacka hör till den animerade filmhistoriens absoluta höjdpunkter. Nästan allt med bara Wall-E och Eve är lika bra (den första halvtimmen), och deras rymddans gränsar till det sublima. Även de många galna, neurotiska och roliga robotarna ombord på Axiom kommer man ihåg efteråt på grund av deras energi, slaptstick och utmärkta formgivning. Detaljerna är en styrka för Wall-E. Helhetsintrycket dras tyvärr ned lite i filmens andra del då människorna kommer in i bilden. Hotet från den onda Autopiloten känns krystat, och det är svårt att känna någon sympati för de lallande, vaggande bäbismänniskorna. Men även om en del trådar i handlingen alltså är lite triviala, så uppvägs det med råge av charmen i Wall-E:s egna scener. Väger man samman det goda med det mer trista är Wall-E utan tvekan en av de finaste animerade långfilmerna från de senaste tjugofem åren.
Se även+
Zathura för en annan rymdfilm för barn. Upp för en annan Pixarfilm med själ och hjärta. Och Silent Running för robotar som lämnas kvar för att vaka över de sista plantorna då människorna givit upp.
Regi: Andrew Stanton
Producent: Jim Morris
Ljud-artist: Ben Burtt (gör Wall-Es röst, har tidigare gjort R2D2s röst och ET:s röst)
3. Mupparna
Rymdfilm 