Star Wars

The Last Jedi trailer 1 analyseras bit för bit

The Last Jedi trailer 1

I samband med Star Wars 40-årsjubileum i går släpptes den första trailern för nästa film i sagan, The Last Jedi, som kommer på bio i december. Inom någon timme hade länken spridits över hela internet, och nu finns det redan dussintals, om inte hundratals, artiklar som anlyserar varje sekund av trailern, bit för bit. Jag länkar till några bra analyser längre ned i inlägget. Men först själva trailern:

Det första som slår en är att trailern ger intryck av att regissören Rian Johnson (Looper m fl) slår an en mörk ton i The Last Jedi. Av matinébubblet i JJ Abrams’ The Force Awakens ser vi intet. De korta scener som flimrar förbi är mer allvar än äventyr, och det undertryks av långsam, nästan tvekande musik av John Williams, där filmsvitens välkända musikaliska teman liksom får kämpa sig upp till ytan för att ens komma igång. Om JJ Abrams film parafraserade den naiva och lättsamma tonen från A New Hope, verkar The Last Jedi lägga sig närmare Empire Strikes Back, eller kanske till och med Revenge of the Sith.

The Last Jedi trailer 1

Fokus för trailern är Luke Skywalker (Mark Hamill) och Rey (Daisy Ridley), som tycks vara i färd med att utveckla ett mästare/lärling-förhållande som liknar det som Yoda tidigare hade med Luke. Vi får se Rey träna med ljussabeln på den ö dit hon tog sig för att finna Luke i slutet av The Force Awakens. Medan Lukes röst allvarligt mässar att tiden har kommit för Jediorden att upphöra klipps närbilder in på vad som verkar vara ett Jeditempel med för Star Wars betydelsefulla och legendariska böcker. Vad menar Luke egentligen? Har han konverterat till Den mörka sidan, eller är det helt enkelt dags för jediriddarnas kunskaper att spridas utanför den krossade orden? Vi får också se vad som förmodas vara en flashback till förstörelsen av Lukes tidigare Jediskola, där eleverna mördas av den unge Ben Solo som senare tar sig namnet Kylo Ren (Adam Driver). I korta klipp får vi också glimta prinsessan Leia (Carrie Fisher), piloten Poe Dameron (Oscar Isaac) med dennes trogne robot BB8, samt en nedsövd Finn (John Boyega). Det hela avslutas med några riktigt maffiga rymdskeppsscener, inklusive en skravdron A-wings i attackformation.

Jag kan tycka att det blir smått absurt att dra för stora växlar på en tvåminuters trailer som så uppenbart bara kommit till för att bygga hajpen genom att bjuda på fler mysterier att analysera sönder i bloggar som den här. Det är som om de vanliga reglerna som säger att en trailer inte ska avslöja för mycket är satta ur spel, eftersom alla ändå hinner prata ihjäl mystiken långt innan biopremiären. Vi vet sedan tidigare att en bra trailer inte säger så särskilt mycket om kvaliteten eller ens tonen på den färdiga filmen (Lex Prometheus) så egentligen har vi ingen aning om vad för slags film som Rian Johnson håller på att klippa färdigt.

Men om vi ska utgå från det vi faktiskt får se, så verkar det rätt allvarstyngt, och oroväckande också inriktat på Star Wars egen patenterade pseudofilosofiska Jedimystiscism. Vi har sett förut att underhållningsvärdet har en tendens att gå ner i samma takt som dialogen om den mörka och ljusa sidan får ta mer plats. Det som gjorde Empire strikes back så bra var inte de långa diskussionerna om den mörka sidans lockelse, utan att de direkt var kopplade till Lukes uppfuckade förhållande till sin pappa. Klassisk karaktärsutveckling som vägde upp det kvasireligiösa, med andra ord. Låt oss hoppas att The Last Jedi uppnår samma balans mellan krafterna. Och ska jag vara fullständigt ärlig, så orsakar den här trailern inte alls samma ståpäls som när Han Solo och Chewbacca dök upp igen sommaren 2015.

Traileranalyser från andra filmsajter:

Annonser

Star Wars Rogue One (2016) – färgsprakande strider i moralisk gråzon

USA 2016, regi: Gareth Edwards, manus: Chris Weitz och Tony Gilroy, producent: Kathleen Kennedy

starwars-rogue-one

 

Handlingen.

Det är mitt under brinnande krig mellan Imperiet och rebellerna, en kort tid före händelserna i Stjärnornas krig. De blivande medlemmarna av gruppen Rogue One är alla tillfångatagna av den halvtokige rebellveteranen Saw Gerrera (Forest Whitaker) utanför den heliga staden Jedha. Att de snart kan bli rebellernas viktigaste vapen mot Darth Vader vet inte om än, eftersom de inte lärt känna varandra. Där i Gerreras fängelsehålor finns dottern till Dödsstjärnans konstruktör Jyn Erso (Felicity Jones), två gamla munkar som möjligen är fd Jediriddare på dekis (Donnie Yen och Jiang Wen), den stenhårde rebellkaptenen Cassian Andor, och Bodhi (Riz Ahmed), en avhoppad imperiepilot. Sedan går allt mycket snabbt: Dödsstjärnan dyker upp på himlen över Jedha och beskjuter staden. Jyn får ett meddelande från sin pappa med information om att Dödsstjärnan går att förstöra med ett enda skott på rätt ställe. Och i det kaos som uppstår då chockvågen från Jedhas förstörelse ödelägger också rebellbasen tar sig de nyfunna bekanta sig tillsammans ombord på ett rymdskepp som roboten K-2SO flyger in till deras räddning i sista sekunden. Nu är den blivande Rogue One-gruppen på väg mot rebellernas högkvarter. Men kommer någon att tro på Jyn, då hennes uppgifter kommer från en man som är ökänd som Imperiets främste vapenbyggare?

k-2so i Star Wars Rogue One

k-2so i Star Wars Rogue One

Pretentionerna?

Uppdraget: Don’t f**k it up. Det viktigaste för det Disneyägda Lucasfilm under Kathleen Kennedy är att visa att de kan skapa engagerande och underhållande filmer som inte bygger direkt på medverkan av originaluppsättningen av skådespelare. Att Star Wars på vita duken inte står och faller med Harrison Ford, Carrie Fisher och Luke Hamill. Den badwill som genererades av de tre mellanfilmerna på 90- och 00-talen förskräcker än. Man kan därför säga att minst lika mycket står på spel denna gång, som för ett år sedan då The Force Awakens skulle bevisa att det alls gick att blåsa nytt liv i George Lucas fyrtio år gamla filmkoncept.

Rymdskepp och världsbygge!

Eftersom filmen fortfarande går på bio finns det inte så mycket högupplöst fotomaterial på nätet än, så ni får tro mig på mitt ord då jag säger att Rogue One är en riktig fullträff vad gäller världsbygge och rymdskepp. De har tagit det som var bra med The Force Awakens och gjort det ännu bättre: fyllt det med mer myllrande liv, fler rostiga robotar och mer visuellt imponerande scenerier. Det är en festival för ögat att se rebellflottan attackera rymdskölden ovanför Scarif, Darth Vaders svarta torn på Mustafar och rikedomen av olika utomjordingar i gränderna i den heliga staden Jedha. Det är detaljerat, nördigt och mycket omsorgsfullt gestaltat. Högsta betyg till världsbygget i Rogue One.

Moroff, en figur i Rogue One

Moroff, en figur i Rogue One

Produktionsdesign;

Det har skrivits en hel del om hur filmskaparna med digital teknik lyckats återskapa skådespelare som de såg ut 1977. Peter Cushing som spelar Tarkin dog redan 1994 men spelar en ganska stor roll i Rogue One. Och vi får även på ett lite hjärtknipande sätt en glimt av prinsessan Leia, årgång 1977. Tekniken fungerar förvånansvärt bra, men fungerar troligen inte tillräckligt bra för att kunna användas för mer än enstaka scener. Den digitala Tarkin är dessutom en ganska endimensionellt ond karaktär, vilket så klart underlättar digitaliseringen.

Luckor i manus,

Vän av ordning påpekar att om Imperiet visste att Dödsstjärnan hade en svaghet som byggts in av en förrädare redan innan den första Dödsstjärnan förstördes, varför byggde de i så fall in exakt samma svaghet en gång till?

stormtrooper-rogue-one

Domen:

Vissa har kallat Rogue One för en mellanfilm, och visst är det så. Vi får ingen ny Rey eller Kylo Ren att verkligen engagera oss i. Men jag måste ändå utbrista i ett lätt flämtande WOW efter att ha sett Rogue One på IMAX. Det filmen saknar i karaktärsbygge tar den igen med hög fart och färgsprakande underhållningsvärde, glimten i ögat och storslagna stridsscener. Rogue One är en renodlad rymdkrigsfilm, med en gammaldags sagas onsannolika hjältemod och hjältedåd. Och ändå lyckas regissören Gareth Edwards med något som Star Wars ibland lidit av ett underskott på: att skildra huvudpersoner som lever i en moralisk gråzon bortom det absolut goda eller onda. Det är riktigt uppfriskande.

Fler filmer som den här+

Allt om Star Wars på Rymdfilm

RIP Leia – Carrie Fisher har avlidit

Idag tisdag den 27 december har science fictionfans och filmälskare en sorgens dag då vi nås av budet att Carrie Fisher, Prinsessan Leia från Star Wars, har avlidit i sviterna av en hjärtattack. Fisher återupprepade sin paradroll på vita duken så sent som förra året, då originalskådespelarna från 1970-talet återförenades i The Force Awakens. Rollfiguren Leia överlevde den filmen, och därför kommer vi att få se Leia en sista gång i Star Wars Episod VIII som har premiär 2018.

Princess Leia

Princess Leia

Carrie Fisher föddes in i Hollywood, som dotter till sångaren Eddie Fisher och skådespelaren Debbie Reynolds. Hennes privatliv har ofta varit stormigt, präglat av perioder av missbruk och psykisk ohälsa. Dessa personliga problem har hon varit öppen med i självbiografier och intervjuer. Efter det enorma genombrottet som Leia gick inte karriären spiktakt för Fisher, men hon har inte desto mindre framträtt i många välkända filmer och TV-serier.  Inte sällan i cameoroller. Hon har också hela tiden haft en stark relation till Star Wars’ fans – och hängivna fans gillar ju underdogs mer än något annat. Då vi återsåg prinsessan Leia i The Force Awakens kunde vi se att livet tagit ut sin rätt på Carrie Fisher. Men hon var fortfarande Leia. Hon blev 60 år gammal.

Blå rymdsmurfar är fortfarande populärare än Han Solo och Chewbacca

Star wars the force awakens

Star wars the force awakens

Idag summerades biointäkterna för vinterns och vårens megahype , Star Wars The Force Awakens, i samband med att den slutade gå på bio i USA. Det är den här summan som kallas ”box office” på amerikanskt filmspråk – inte att förväxlas med med en films totala intäkter över tid, där även on demand-visningar och blu-rayförsäljning också räknas. Men trots att många filmer tjänar massor på on demandmarknaden, så är det fortfarande en extra prestige i att slå rekord i biosalongerna. Inte minst som biobranschen numera lever på de riktigt stora blockbusterfilmerna efter att ha tappat dramagenren till TV-serierna. Film är fortfarande bäst på bio, åtminstone för oss statistiknördar.

Därför kan jag tänka mig att JJ Abrams ändå känner ett litet sting av besvikelse när det står klart att hans kärleksfullt återuppväckta Han Solo och Chewbacca förlorade sin heroiska kamp mot ett gäng animerade, blå kolonialistiska rymdsmurfar. Ja, för även om The Force Awakens kammade drygt 2 miljarder dollar på den internationella biomarknaden, så står den sig slätt mot James Camerons sju år gamla Avatar som med sitt oslagbara 2,788 miljarder dollar är och förblir tidernas mest inkomstbringande film. Och inte nog med det: stackars JJ blir slagen dubbelt upp av Cameron, då Titanic ligger kvar på andraplatsen med 2,188 miljarder dollar.

Så Abrams och Lucasfilm gråter nog hela vägen till banken.

Och det kan ju vara värt att notera att det var den internationella publiken som framför allt tog Avatar till sitt hjärta, medan The Force Awakens lyckades slå alla nationella rekord inom USA: där gick den om Avatar och den är dessutom den mest inkomstbringande Star Warsfilmen genom alla tider. Jag tänker att amerikaner kanske är lite mer nostalgiska till Star Wars än exempelvis kineser, indier eller ryssar. Han Solo är ju den ultimate cowboyen. Och man ska aldrig underskatta kraften i då James Cameron börjar gå helt OCD över ett projekt, försvinner i tio år och kommer tillbaka med en eventfilm som inte liknar något man sett tidigare. Jag gillar JJ Abrams varsamma restauration av min barndoms Star Wars. Men visuellt är den helt enkelt inte riktigt lika mindblowing som den självlysande djungeln, första natten på Pandora. Det kan också vara lätt att glömma att Avatar kom till i en tid (2009) då den var den första riktigt maffiga sci-fi-filmen på tio år. Numera är vi så bortskämda med gigantiska rymdepos att det krävs lite mer för att få oss att häpna.

Om denna inflation i budget, story och effekter leder till bättre rymdfilm är högst diskutabelt. Jag önskar mig lite mindre, men mer substantiella filmer. Som Ex Machina. Okej, inte riktigt så små. Men Gravity, typ. Eller Moon. Det är också viktigt att det finns ett varmt hjärta mitt i det kalla kosmos. Och där måste jag ändå ge JJ Abrams och hans vänner på Lucasfilm lite cred. I sina många fina stunder talar The Force Awakens till just hjärtat. Och den tillåter sig att andas och ta det lugnt någon gång i bland. Det finns hopp. Ett nytt, eller gammalt, vem bryr sig längre?

Nästa Star Wars (Rogue One) kommer 16 december och befinner sig enligt uppgifter på gränsen till nervsammanbrott (eller Disneys chefer gör det).

Nästa Avatar kommer, om James Cameron fortfarande vill, december 2018. 

Källa: Collider, Wikipedia

 

 

Rymdhipsterns klagan under Star Wars uppesittarkväll

chewie

Ingen medveten varelse, mänsklig eller droid, kan ha missat att ikväll är uppesittarkvällen inför premiären av JJ Abrams uppföljare till Star Wars. Den lökiga titeln The Force Awakens förlät vi kollektivt i samma stund som en vitnad Harrison Ford rosslade ”Chewie, we’re home”. Och nu, med bara timmar kvar tills John Williams välkända fanfar spelar upp på vita duken, har hela befolkningen blivit Star Warsgalen på det mest dumdristiga vis.

Spoilerfri recension av The Force Awakens

Vi håller hårt om vårt sargade inre barn och intalar oss själva att Jar Jar och Anakin var undantagen som bekräftade regeln att Star Warsfilmer generellt är Bra underhållning. Bra i betydelsen att en vuxen man eller kvinna på fullt allvar har någon behållning av dem. Vi borde veta bättre. Sök i ditt inre, och försök minnas hur du kände på kvällen den 18 maj 1999, dagen innan The Phantom Menace (bra titel, förresten) hade premiär. Kom ihåg  dina hårt uppskruvade förväntningar innan premiären. Upphetsningen på väg till bion. Dra dig till minnes ståpälsen över hela din kropp då texten STAR WARS började svepa över bioduken. Och framför allt minns hur lite av din själ dog första gången Jar Jar Binks öppnade munnen. Jag kommer ihåg hur dum jag kände mig. Var det det här jag väntat på i sexton år?

Jag menar inte att vara neggig på något vis. Visserligen gillade jag ju rymdfilm då ingen annan gjorde det än/igen. Åtminstone flera år innan du kom på att det här med rymdskepp ju är rätt sköj ändå. När jag startade min blogg var rymdfilm stendött kommersiellt och kulturellt. Det var bara jag som höll fanan högt. Snabbspola fram fyra år och nu har till och med Studio Ett i P1 en intervju med en blippande R2D2. Plötsligt har hela världen blivit galen i lasersvärd. Men jag är inte bitter. Att likt en rymdens sura hipster hävda ensamrätt på just mitt nördintresse som jag upptäckte först, vore mig helt främmande.

Jag är helt enkelt bara orolig för ditt inre barns potentiella besvikelse. För vår kollektiva mentala hälsa. Kan vi hantera ett bakslag av samma magnitud som prequeltrilogin? Kom ihåg att det bara är tio år sedan vi slapp se mer av Hayden Christensens skådespeleri. Har vi verkligen hunnit bearbeta  det tillräckligt för att vara starka nog om JJ inte levererar imorgon? Och är vi riktigt ärliga med oss själva angående kvaliteten på de första tre filmerna? Ja, Rymdimperiet slår tillbaka är troligen världshistoriens bästa äventyrsfilm, men vi glömmer (eller låtsas glömma) att Jedins återkomst är som ett enda långt avsnitt av Mupparna, fast utan Miss Piggy. Tänker man så, har det inte gjorts en hyfsad Star Wars sedan 1980. Då var jag åtta år gammal, och för liten för att gå på bio.

Jag säger inte att jag misstror det nya produktionsteamet eller JJ Abrams. Tvärtom så tyder mycket på att de är på väg att lyckas att återingjuta magi och underverk i den fantasivärld vi alla växt upp med och vid något tillfälle längtat efter att få komma tillbaka till. Vi vet att JJ har förmågan att varsamt förnya en kär gammal sci-fi-serie (Star Trek) och att Disney kan göra magiska rymdfilmer (Guardians of the galaxy, Wall-E). Vi vet att George Lucas har pensionerat sig, och att vi kommer till slut kommer att få se Mark Hamill, Carrie Fisher och Harrison Ford återförenade på vita duken. I have a good feeling about this, för att travestera en berömd filmreplik.

Men ändå: Jar Jar. Barn-Anakin. Vuxen-Anakin. Datoranimerade Yoda. Ewokerna. Den där antisemitiska stereotypen till slavägare i The Phantom Menace. Alla muppar i Yabbas palats. Padmés öde. Hayden Christensens ”arga blick”. Darth Maul. Hela Attack of the clones. Så många övertramp, som vi är så snabba att förlåta i vår stora längtan efter att bara för en liten stund få känna den där totala förundran inför en värld så mycket större, färgsprakande och mystisk än vår egen. Den längtan är något ganska fint, och kanske också något ömtåligt.

Så om du går på bio imorgon, och blir besviken, låt det för evigt vara noterat i krönikorna att det inte var jag som trissade upp dina förväntningar. Det är tisdagen den 15 december anno 2015, och imorgon har nya Star Wars premiär. Detta är min brasklapp: kom inte och säg att jag inte varnade dig. Och jag kommer att sitta där bredvid dig i salongen, med ståpäls.

Spoilerfri recension av The Force Awakens

Ny trailer och officiell poster för Star Wars the Force awakens

Poster Star Wars The Force Awakens

Poster Star Wars The Force Awakens

Här är den nya trailern OCH officiella bioaffischen för den film en värld av rymdfilmsnördar går och väntar på: nya Star Wars. Och där kom den till slut: Nya Dödsstjärnan, som det ryktats om så länge. Men exakt hur den fungerar eller vilken roll den kommer att spela i filmen, ja, det säger inte postern något om.

På affischen ser vi Kylo Ren, Captain Phasma, Poe Dameron, Rey, Finn, BB-8 och Maz Kanataand, tillsammans med veteranerna Han Solo, Prinsessan Leia, Chewbacca, R2-D2 och C-3PO. (Tack till io9 för sammanställningen)

Första postern för Star Wars The Force Awakens!

Direkt från mässan D23 presenteras den ena Star Wars-nyheten efter den andra: det ska byggas en nöjespark i anslutning till Disneyworld med Star Wars-tema. Vi får se första bilden från Gareth Edwards kommande Rogue One som ska ha premiär i december 2016 (se längre ned i blogginlägget). Och framför allt har de nu släppt allra första affischen/postern för The Force Awakens som ju har premiär om bara några månader. Lugna dig, mitt bultande hjärta.

Poster för Star Wars The Force Awakens

Poster för Star Wars The Force Awakens

The Force Awakens är alltså JJ Abrams film som inleder hela den nya eran av Star Wars, och som man kan se är en grånad Harrison Ford med på postern. Den maskerade Darth Vaderliknande karaktären längst till höger är troligen Adam Driver.

Angående Rogue One så skriver io9 att följande skådisar nu är bekräftade för filmen: Felicity Jones, Diego Luna, Ben Mendelsohn, Donnie Yen, Jiang Wen, Forest Whitaker, Mads Mikkelsen, Alan Tudyk och Riz Ahmed. Bilden som släppts ser ut så här:

Star Wars Rogue One

Star Wars Rogue One