stjärnornas krig

Stjärnornas krig – årets film som kommer bli större än Hajen! (Teknikens Under nr 3, 1978)

Mer Star Wars på Rymdfilm: Stjärnornas krig, Rymdimperiet slår tillbaka, Jedins återkomst

Det damp just ned ett par unika tidningssidor i brevlådan här på Rymdfilmsredaktionen. Det är nummer 3 från 1978 av tidningen Teknikens Under, ”aktuellt från rymd, land och hav.” Omslaget visar tecknade rymdskepp, signerade Sune Envall. Inne i tidningen finns ett reportage om en okänd amerikansk film. ”Rymdskeppen tumlar omkring varandra i närstrid, som flygplan från första världskriget. Exgeneralen Obi-Wan Kenobi kämpar mot ondskans representant Darth Vader, med lasersvärd. Och väldiga sandormar (?), med ryttare på ryggen, ringlar fram i ökenlandskap. Allt det här får man uppleva i den kommande storfilmen ”Stjärnornas krig”.

Stjärnornas Krig i Teknikens under, nr 3 1978

Stjärnornas Krig i Teknikens under, nr 3 1978

Tänk att Chewbaccas tal låter som en blandning mellan lejonets rytande och hästens gnäggande!
Det är Rymdfilmsläsaren Martin Nordesjö som hittat tidningen och scannat in den till bloggen. Han skriver:
”I somras loppisfyndade jag ett gäng Teknikens Under, ett magasin som jag minns att alla blivande nördar slogs om i skolbiblioteket på 70- och 80-talet. Man bläddrade i dem och häpnade över alla coola grejer som skulle komma i framtiden. Nu är det framtiden och vissa av grejerna är fortfarande science fiction medan andra är självklarheter eller till och med föråldrade. De fantastiska illustrationerna är gjorda av Sune Envall, brorsa till Saab-designern Björn Envall. Kolla bara omslaget!
Hur som helst, i nr 3 från 1978 finns det en artikel om ”Stjärnornas Krig, den nya USA-filmen som kommer bli en större succé än både Hajen och King-Kong!”. Artikeln är ett fantastiskt tidsdokument, och jag minns hur jag satt och dreglade över beskrivningar om robotar som löpte amok och schackspel med levande monster.
Och missa inte den fina bilden av Obi-Wan.”
Teknikens Under nr 3 1978

Teknikens Under nr 3 1978

Tack, Martin för tidsdokumentet!

Själv fascineras jag över underrubriken ”Aktuellt från rymd, land och hav” som ger läsaren en känsla av att leva i en tidsålder då bemannade rymdfärder snart skulle vara lika vanligt som passagerarflyg. Visst var framtiden åtminstone stundtals bättre förr?

Mer Star Wars på RymdfilmStjärnornas krigRymdimperiet slår tillbakaJedins återkomst, Det mörka hotet, Klonerna anfaller, Mörkrets hämnd

 

Dark Star (1974) – Spaced out odyssey

Poster för Dark Star visar den nedfryste kaptenen

Poster för Dark Star visar den nedfryste kaptenen

Handlingen.

Läsaren Mats var den som uppmärksammade mig på den här udda undergroundklassikern, ett studentarbete av inga mindre än John Carpenter (regissör av The Thing och Flykten från New York) och Dan O’Bannon (manusförfattare till bl a Alien, Heavy Metal, Lifeforce, Total Recall och Aliens vs Predators). Filmens tagline är ”Spaced out odyssey”, naturligtvis en blinkning till 2001, som man kan säga att Dark Star parodiserar.  Besättningen i Kubricks film var välklippta elitidrottmän och forskare. I Carpenters skrattspegelversion är de surfardudes med långa skägg och usel personlig hygien. Precis som i förebilden finns det excentriska AI:s ombord, bland annat en intelligent bomb som när den väl börjar filosofera över verklighetens beskaffenhet blir lika mordisk som någonsin HAL 9000 var. Livet ombord på Dark Star är en fars: uppdraget är att spränga planeter. Kaptenen dog i en olycka, men hålls nedfryst som odöd en trappa ned. Pinback inte bara erkänner att han egentligen är en helt annan kille, som råkade förväxlas med den äkte Pinback och smög ombord. Nu har han adopterat en alien som ser ut som en badboll med klor, som ständigt försöker ta livet av honom. Genom hela filmen brakar det ena tekniska systemet efter det andra samman, och Dark Star verkar gå ett mörkt öde till mötes. Vad gör man åt en bomb som vill spränga skeppet för att den tror att den själv är Gud?

Kontrollrummet på Dark Star

Kontrollrummet på Dark Star

DarkStar

DarkStar

Rymdskeppet!

Skeppet Dark Star är en smäcker skönhet vars linjer designades av konceptartisten Ron Cobb, som senare skulle gå vidare och designa rymdskepp för Stjärnornas KrigAlien, Aliens och The Abyss. Han designade Nostromo från Alien. Så denna lilla lågbudgetrulle Dark Star (60 000 dollar) fick design som ser ut som miljoner. Även på insidan finns det ganska fräcka interiörer, speciellt det knappförsedda kontrollrummet som ser fräscht ut än idag.

Pretentionerna?

Då Bomb no 20 vägrar avbryta sitt uppdrag och återvända till lastutrymmet, så går besättningsman Doolittle ut i rymddräkt och försöker övertala bomben med hjälp av Hegelsk fenomenologi. Ja, det är en studentfilm.

Rymdvarelsen är en badboll

Rymdvarelsen är en badboll

Specialeffekter och look;

Som sagt, älskar rymdskeppsdesignen. Trickfilmningen är av det mycket enkla slaget, och den ombordvarande rymdvarelsen är bokstavligen en badboll med fötter. Men det är en så skön vibe över alltsammans att man ändå köper att man är ombord på ett rymdskepp, liksom.

Luckor i manus,

Började som ett skolarbete, i kortfilmsformat. Men då någon galen filmbolagsboss trodde på filmen så spelade man in ytterligare material för att fylla ut till långfilmsformatet. Resultatet är rapsodiskt.

Mest minnesvärda scen*

Doolittle spelar på flaskorgel.

Ut på rymdpromenad för att tala bomben till rätta

Ut på rymdpromenad för att tala bomben till rätta

Domen:

Jag har ett speciellt ställe i mitt hjärta för indierymdfilmer, för de visar så tydligt att om man bara är kreativ, originell och har en bra idé så behöver man inte punga ut med hundratals miljoner dollar för att gestalta rymden. Dark Star måste vara paradexemplet, och är både kul, galen och på sin tid nyskapande. Stundtals känns den helt modern. Men det är en studentfilm från 1974, så förvänta dig inte några kameraåkningar eller ens en fullständig historia.

Det är också spännande att tänka på att tre för genren så betydelsefulla herrar (Carpenter, O’Bannon, Cobb) möttes här första gången, och faktiskt kom att samarbeta många gånger efteråt. För Dan O’Bannon blev Dark Star en karriärstartare som så småningom ledde till Alien tillsammans med Cobb. Dan var så irriterad på badbollen att han ville göra en alien som såg äkta ut..

Jag säger som Mats sa till mig: det hör till din allmänbildning att ha sett Dark Star, och du kommer att ha kul. Det är 1 timme och 20 minuters absurd rymdunderhållning.

Se även+

Moon för liknande ödslig och smått komisk stämning. 2001 för filmen som Dark Star kommenterar.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter