topplistor

Topp 10 filmer om superkrafter utan tights av lycra

Never Let Me Go

Never Let Me Go

Med tanke på att amerikanska seriejättarna Marvel och DC producerar så framgångsrika filmer just nu, och dussintals fler filmer är på gång, är det lätt att förledas att alla älskar en superhjälte i lycratights, maskeradmask och en tjusig cape. Men det är förstås inte karnevalskostymerna som egentligen lockar oss. Det är tanken på superkrafter vi gillar. Vilken unge har inte drömt om att kunna flyga, manipulera fasta föremål med enbart tankekraft, eller skjuta dödliga kraftstrålar med sin i verkligheten veka händer? Det är bara det att Marvels och DC:s hjältar är de mest kända, och det är därför vi gång på gång får se reboots av Fantastiska Fyran eller Spindelmannen. Men det görs ofta filmer om kids med superkrafter som inte passar in i den klassiska, maskerade hjältemallen. Här har Rymdfilm samlat en topplista med tio riktigt bra filmer som är 100% lycrafria, men där ungdomar (eller ibland vuxna) plötsligt inser att de själva har något inte alla andra har. Olycksbådande, mystiska eller underbara krafter. Och någon annan är nästan alltid fast inställd på att dra nytta av detta faktum.

Sense8

Sense8

10 Sense8 (Netflix 2015)

En mycket skruvad fantasy/science fictionserie av The Wachowskis som just publicerats i sin första säsong på Netflix och som återkommer med minst en säsong till. Åtta ungdomar på helt olika platser i världen kopplas en dag samman telepatiskt till en känslomässig helhet. De har ingen aning om vilka de andra är, men kan plötsligt besöka varandra i tanken och hjälpa de andra då faror hotar. Och det är ingen brist på faror: gangsters, svekfull familj, homfobiska lobotomidoktorer, terroristgrupper, knarklangare och en hemlig organisation specialiserad på att söka upp och döda ”senseates”. Serien är färgstark, komplicerad, kaotisk och full av homoerotik. Nåt för dig?

Femte elementet

Femte elementet

9 Femte Elementet (1997)

Luc Bessons rymdepos med Milla Jovovich som Leelo, en supervarelse som är lika kraftfull som oskuldsfull. Hon har tillkommit för att rädda universum, och endast Corben Dallas (Bruce Willis) kan rädda henne. Men det finns många hinder på vägen: de brutala mangalores, den ondskefulla affärsmannen Zorg (Gary Oldman i toppform) och sist men inte minst: den spritt språngande galne videobloggaren Ruby Rhod (Chris Tucker i legendarisk form. Legendarisk!). En visuell fest med rymdskepp av bl a Moebius, och en väldigt hysterisk form av humor.

Looper

Looper

8 Looper (2013)

Ett dystopiskt och våldsamt framtidsdrama om smågangstern Joe (Jospeh Gordon-Levitt) som lever på att mörda folk för pengar. Bisarrt nog skickas hans äldre jag tillbaka från framtiden, och den yngre och den äldre Joe blir varandras fiender. Joe senior är nämligen ute efter att döda en liten pojke som bor ensam med sin mamma. Pojken har starka telepatiska krafter, vilket både kan vara en tillgång och ett hot.  Regi Rian Johnson, som ska regissera minst en kommande Star Wars.

7 The Matrix (1999)

Andra punkten på listan från The Wachowskis, som ju slog igenom med dunder och brak med denna cyberthriller. Neo är en messiasgestalt, komplett med profeter och orakel som förutspått hans ankomst som ska frälsa människorna. Då Neo inser sin egen potential, får han makt över såväl tid som rum. Inget kan stoppa honom. Eller?

6 Never Let Me Go (2010)

En brittisk dystopisk pärla till film, baserad på romanen av Kazuo Ishiguro och med manus av Alex Garland. Tre ungdomar växer upp på en till synes flott internatskola, men kommer sakta men säkert till insikt om att de är kontrollerade och inte skulle kunna ge sig av om de ville. Det är nämligen något speciellt med deras kroppar, och hemligheten är lika chockerande som hjärtskärande. Med Keira Knightley, Andrew Garfield (Spider-Man) och Carey Mulligan.

Push

Push

5 Push (2009)

Även här är det en grupp ungdomar, som ser sig själva som outsiders och freaks, som står i centrum. De är på flykt och lever i isolering, och döljer sina superkrafter för omvärlden. Men både en hemlig myndighet och en mordisk gangsterorganisation är dem på spåren. Till slut bestämmer de sig för att slå tillbaka. Med Dakota Fanning (Taken), Chris Evans (Captain America, Snowpiercer) m fl.

Chronicle

4 Chronicle (2012)

Känd som filmen som gav regissören Josh Trank jobbet att reboota Fantastic Four. Vad skulle du göra om du helt oväntat fick superkrafter? Dra på dig tights och rädda gamla tanter? Nej, var ärlig. Om du fick superkrafter skulle du förmodligen reagera som de tre tonåringarna Andrew, Matt och Steve. Du skulle med barnslig förtjusning spela spratt med dina hatobjekt från skolan, slå dina fiender och lära dig att flyga så farligt som möjligt. Och om du var som Andrew, med trasig bakgrund, mindervärdeskomplex och en predisposition för storhetsvansinne – ja då skulle det förmodligen gå käpprätt åt helvete.

Akira

Akira

3 Akira (1988)

Regi: Katsuhiro Otomo. En japansk futuristisk klassiker, ett av de allra främsta exemplen på cyberpunk som överhuvudtaget filmats. Utspelas i 2018 års dystopiska Tokyo, där den med psykiska krafter försedda tonåriga bikern Tetsuo Shima kämpar mot mörka krafter för att få den synske Arika fri från fångenskap. Poetiskt, våldsamt och mörkt. Oerhört inflytelserik för all sci-fi som kommer efter den, inklusive The Matrix.

Carrie 1976

Carrie 1976

2 Carrie (1978)

Brian de Palmas klassiskt grisblodiga filmatisering av Stephen Kings lika klassiska moralskräckis om den unga, hårt tuktade och mobbade tjejen Carrie (Sissy Spacek) som på sin egen skolbal knuffas över gränsen av sina sadistiska skolkamrater. Carrie är dock ingen vanlig flicka, och tar i filmens oförglömliga klimax en gruvlig hämnd.

Hanna

Hanna

1 Hanna (2011)

En av mina absoluta favoritfilmer och en blandning av science fiction, fantasy, roadmovie, komedi och surrealistisk saga. Temat är frigörelse. Regi: Joe Wright (Atonement mm). Den unga flickan Hanna (Saoirse Ronan) är född supersoldat, genetiskt framtagen för att vara intelligentare, starkare och listigare än varje tänkbar fiende. Hennes pappa lever med henne i skogen, för att skydda henne från sin tidigare arbetsgivare CIA, som också är ansvariga för Hannas supergener. Då CIA till slut finner dem och dödar pappan, vidtar en sällsam jakt och maktkamp mellan superflicka och mördare. Hanna flyr genom Marocko och får lift genom Europa med en excentrisk brittisk familj mot Berlin. Såväl CIA-chefen (Cate Blanchett) som ett gäng fåfänga skinnskallar, är henne hack i häl. En film som är ömsom kärleksfull, ömsom brutal, med en subversiv glimt i ögat och ett starkt feministiskt och antiauktoritärt budskap. Musik av Chemical Brothers.

Hanna

Hanna

Annonser

Den oändliga osannolikheten – 10 största klichéerna från space opera

JUPITER ASCENDING

JUPITER ASCENDING

Jag recenserade syskonen Wachowskis rymdopera Jupiter Ascending häromdagen, och en läsare undrade frustrerat hur jag kunde gilla filmen. Dess story är ju inte logisk för fem öre. Den psykologiska trovärdigheten är noll. Och manus vimlar av krystade situationer som helt uppenbart bara tillkommit för att det tjänar dramatiken. Allt detta hade han rätt i, men jag väljer att bortse från det då jag bedömer Jupiter Ascending. Den hör nämligen till en genre, space opera, som har helt egna dramatiska regler att förhålla sig till. En riktig rymdopera behöver vare sig vara logisk eller rationell, utan har mer gemensamt med en klassisk saga än med hård science fiction. Alla klassiska berättelseelement måste finnas med, om de så ska tvingas in med skohorn, vaselin och god vilja. Huvudpersonerna är arketyper snarare än verkliga karaktärer, och de har så gott som alltid en quest att uppfylla, gärna med det onda mot det goda. Köper man inte det, kan man inte titta på rymdopera. Om det sedan blir en bra rymdopera beror på med vilken finess som de givna elementen kombineras, hur spännande äventyret är och hur hisnande specialeffekter filmskaparna lyckas klämma in.

Här har jag samlat de största och vanligaste klichéerna från genren space opera:

Slutstriden i Serenity

Slutstriden i Serenity

1. Kill switch / slutstriden

Klichén: Fienden kan ha tusentals droider, hundratusentals kloner och miljoner rymdskepp i en armada som sträcker halvvägs till Saturnus, med eldkraft att förinta hela stjärnsystem. Men hela styrkan blir helt utslagen, bara du du kopplar ur centraldatorn. Dra i spaken, spräng ett litet elskåp i en bunker eller slå ut moderskeppet. Vips så trillar tusentals robotar inom en radie av flera ljusår omkull exakt samtidigt. Och det finns inget motmedel: när du väl tryckt på knappen kan fienden inte få tillbaka kontrollen på något vis. Hela kriget avgörs dessutom i en slutstrid som inte sällan har formen av ett klassisk fältslag med de båda sidorna på varsin sida.

Exempel: Elysium: De idealistiska människosmugglarna programmerar om centraldatorn och gör alla papperslösa till medborgare i ett trollslag. Jedins återkomst: Rebellerna spränger kraftfältsgeneratorn på Endor. Det mörka hotet: Anakin spränger rymdstationen ovanför Naboo. Guardians of the galaxy: Så fort Ronan dör, kollapsar hela hans flotta. Edge of tomorrow: De spränger Omega-alien under Louvren, och resten av invasionsflottan neutraliseras. Oblivion. World Invasion Battle Los Angeles. Battleship. The Avengers, Independence Day, Pacific rim, The darkest hourStjärnornas Krig och Jedins återkomst – attacken på Dödsstjärnan. Star Wars I, II och III – så gott som alla strider är klassiska fältslag. Caine och Stinger mot en armé av robotar i Jupiter Ascending. Slutstriderna i Ender’s Game, The last starfighter, Serenity, Deep Space Nine, Iron Sky och ett otal andra filmer.

Varför? Sagor behöver ett ordentligt slut: en storstilad upplösning och resetknapp som löser alla konflikter i ett trollslag. Ett bra sätt att gå från klimax till filmslutet på tre minuter.

Ming i Flash Gordon, tillsammans med sin dotter

Ming i Flash Gordon, tillsammans med sin dotter

2. Schack matt

Klichén: Det enda sättet att lösa konflikten är att slå ut motståndarens kung, som i ett schackparti. Eller som slutbossen i ett datorspel. Besläktad med föregående kliché, men eftersom ondskan här personifieras av en enskild Mörkrets herre blir fortsatta stridigheter efter kungens död otänkbara.

Exemplen är oräkneliga: Stargate, Krull, Chronicles of Riddick, Star Trek Nemesis, Jedins återkomst, Starcrash, Flash Gordon, Masters of the universe, Femte elementet, Green Lantern, Guardians of the galaxy, The Black Hole

Varför? Varje saga behöver sin superskurk.

Galna kostymer på Vulcan

Galna kostymer på Vulcan

3. Rymdilluminati har alla svaren

Klichén: Universums mysterier och allmän new age-visdom vårdas av en orden av äldre mystiker i långa kaftaner med vida ärmar. De står på rad i bergig miljö, genomför ceremonier och tar självvåldigt viktiga beslut om galaxens framtid. Ibland är de ett högsta råd som hör till en civilisation. De har typ makt över liv och död och har ofta lustig hatt.

Exempel: Vulcans råd av vise i Star Trek III, Star Trek IV och Star Trek. Jediriddarna i Stjärnornas krig, Det mörka hotet och övriga Star Warsfilmer. Guardians of the universe i Green Lantern. Bene Gesserit-orden i Dune. Elementals i Chronicles of Riddick. Kryptons högsta råd i Man of steel och Superman. Bajorerna i Deep space nine.

Varför? Egentligen en rätt underlig tanke, att mystiker skulle ha någon plats i en högteknologisk civilisation. Förmodligen har den här klichén tillkommit för att förstärka sago- och äventyrselementet i rymdoperan. Ge den lite fantasystuk.

Yoda

Yoda

4. Dr Livingstone, I presume? Oändligt osannolika sammanträffanden

Klichén: Rymden är visserligen oändligt stor, men man träffar ändå alltid på en gammal bekant. Alla på en planet känner varandra. Då ditt rymdskepp landar på en för dig okänd planet, lyckas du alltid sätta ned rymdskeppet på gångavstånd från den okända plats där den du letar efter gömmer sig.

Exempel: Yoda i Jedins återkomst. Treasure Planet. Thor the dark world, där asarna landar på alvernas bakgård. Man of steel, där terraformeraren landar precis bakom det hus där Clark Kents redaktion ligger. Hela Star Trek Insurrection och Star Trek Generations. Interstellar, där de oavbrutet landar exakt på rätt ställe, och på slutet till och med flyttar sig flera ljusår med hjälp av de högre varelsernas mystiska bibliotek. Prometheus, där Noomi och de andra lyckas pricka in exakt det rymdskepp som var på väg till Jorden. Oblivion, där Jack är stationerad precis vid Manhattan. Lucy, som rör sig genom tiden men också mellan ett antal mycket sceniska vykortsvyer.

Varför? En planet = en stad. Ingen orkar hitta på mer bakgrundshistoria, och ingen filmskapare har råd att bygga mer. En realistisk rymdberättelse hade antagligen slutat med att ingen träffade på någon annan, någonsin. Hade varit rätt trist.

5. Inget annat skepp är i närheten

Klichén: Du är en kapten av många i en stor rymdskeppsflotta. Men då skiten träffar fläkten är det bara ditt skepp som funkar. Alla andra är på reparation, eller i andra änden av kvadranten, eller hinner bara inte fram förrän sekunden efter det att du klarat av ditt uppdrag. Om man inte visste bättre, skulle man tro att de föredrar att överlåta grovgörat på dig. Om det inte är så att du medvetet smitit undan från de andra, förstås.

Exempel: Praktiskt taget hela Star Trek The Next Generation använde detta trick för att skapa spänning i det gamla beprövade upplägget rymdskeppsduell. Alltid var det någon jonstorm som hindrade resten av Starfleet från att dyka upp. Trek på bio är inte bättre. I Star Trek III stjäl Kirk skeppet för att rädda Spock, i Star Trek IV har de en ensam klingonsk Bird of Prey som de åker tillbaka i tiden med, och i Star Trek Generations är Enterprise bara ute på en träningstur. I Star Trek Into Darkness smyger Enterprise iväg på ett hemligt uppdrag och hamnar helt ensamt i klingonskt luftrum.

Varför? En paradox med kliché 4, som tillkommit för att öka spänningen.

Enterprise D är extra uppiffat till den här filmen

Enterprise D

6. De har uppfunnit överljuskommunikation, men inte internet

Klichén: Rymdskepp susar genom galaxen och tillryggalägger många ljusår på några timmar. Genom subspace-kommunikation kan man prata i realtid med hemmabasen, också den flera ljusår borta. Men all data i din databank måste hämtas lokalt, inte via ett nätverk. Det rymdskeppet hade med sig då de lämnade hamn, är det de vet någonting om så länge uppdraget varar. Ofta finns informationen dessutom samlad på ett enskilt lagringsmedium, som en futuristisk usb-sticka som måste bäras omkring manuellt och endast kan skicka data inom radie av ett par meter. I den mån kommunikation med hemmabasen kan ske, används främst audio, som gammaldags radio. I vissa fall även video, som då blir brusig vid dålig mottagning som bilden på den gamla svartvita TV-apparat med inbyggd antenn som du brukade ha i sommarstugan. Det finns inga massmedier och därmed ingen nyhetsförmedling. Heller ingen övervakning, exempelvis av viktiga personer och rymdskepp. Om ditt rymdskepp träffar på ett annat där ute i nebulosan, så måste ditt skepps instrument identifiera det genom indicier, snarare än genom en sökning mot en gemensam databas där all rymdskeppsaktivitet loggas.

Exempel: Interstellar, där Cooper kan sno ett rymdskepp, utan att någon vet vart det tar vägen. Plus att alla viktig data finns samlad i TARS och CASE, som är semihumanoida robotar som måste gå omkring på två ben för att flytta information. Alla droider Star Wars, som besitter stora mängder data men inte har något närverk sinsemellan.

Varför? Filmskapare kan inget om datorer eller internet. Vissa författare har dock lyckats skildra nätet: Douglas Adams i Liftarens guide. Och Peter F Hamilton.

Bishop i Aliens

Bishop i Aliens

7. Dumma skepp och smarta humanoider

Klichén: Det vimlar av humanoida robotar i rymden, och många av dem är högintelligenta artificiella intelligenser (AI). Inte minst brukar de människolika androiderna ha självmedvetande, och ibland även dunkla drifter och stora egon. Men de största och mest avancerade maskinerna, rymdskeppen, har så gott som aldrig någon AI eller personlighet. Tänk på Star Trek The Next Generation, där skeppets android Data har officersgrad och definitivt ett jag som är ett subjekt i förhållande till andra. Men skeppet USS Enterprise har inget jag, och är helt klart en maskin av klassiskt snitt, som opereras av en besättning och är ett objekt i förhållande till deras subjekt. Data kan styra skeppet, men det gör han genom att använda sin androidkropps fingrar på tangentbordet. Att rymdskepp är dumma maskiner, en sorts mer avancerade fartyg, är regel i de flesta space operas.

Exempel: Jag kommer inte på ett enda självmedvetet skepp eller för den delen hus med en AI värld namnet, vare sig i Star Trek eller Star Wars. Moyra i Farscape är visserligen självmedveten, men är en levande varelse snarare än en maskin. Ikaros i Sunshine talar med egen röst, men tycks inte betrakta sig själv som ett subjekt. Och HAL 9000 i 2001 har visserligen självmedvetenhet, men är tydligt skild från rymdskeppet Discovery, som han är monterad i (och som funkar oberoende av honom). Samma med Auto, den smarta autopiloten på det “dumma” skeppet Axiom i Wall-E. Däremot vimlar det av smarta humanoider som är en del av besättningen: Data (Star Trek The Next Generation), The Doctor (Star Trek Voyager), David (Prometheus), Bishop (Aliens), R2D2 (Stjärnornas krig), Wall-E, Vincent (The Black Hole), TARS och CASE i Interstellar och alla cyloner i Battlestar Galactica.

Varför? Skulle förmodligen bli komplext att skildra ett rymdskepp med personlighet, då det inte har något ansikte eller kropsspråk.

8. Kejsaren är alltid en vit, heterosexuell man, till synes av arten homo sapiens

Klichén: Finns det en interplanetär kung eller pangalaktisk kejsare, alternativt Ondskans härskare, så är det en vit humanoid av manligt kön. Trots mångfalden av arter i den kända rymden, och förmodligen även mångfalden av kön och läggningar, så är tuppen i hönsgården alltid likadan. Vad är oddsen för det, om man tänker efter?

Exempel: Kejsaren i Star Wars, kejsaren i Starcrash, kejsaren i Flash Gordon, kungen i Ice Pirates, prins Balem i Jupiter Ascending, Paul i Dune, Lord Marshal i Chronicles of Riddick, kungen i John Carter. Skeletor?

Varför? Dålig fantasi hos manusförfattarna.

Princess Ardala i Buck Rogers

Princess Ardala i Buck Rogers

9. Rymddrottningar går alltid klädda i underkläder

Klichén: Make no mistake, jag älskar rymddrottningar – dessa glamourösa dragqueenliknande varelser med uppfluffat hår, genomskinliga negligéer och glittriga behåer. Men det verkar så kallt att springa omkring i bikini på rymdskeppen, och troligen inte särskilt bra för drottningens pondus i förhållande till sina undersåtar. Att space opera är så klichéfyllt just vad gäller könsrollerna, kan jag tycka är en av de tristare aspekterna.

Exempel: Alla kvinnor i Flash Gordon, Star Wars, Buck Rogers, Jupiter Ascending (Jupiter är klädd normalt i början och slutet, men går igenom en rymddrottningperiod i mitten av filmen), Battle Beyond The Stars, Galaxina, Barbarella, Starcrash m fl.

Varför? För mycket fantasi hos manusförfattarna.

10. Pirater, pirater, pirater

Klichén: Det vanligaste yrket i rymden är smugglare och pirat, tätt följd av cowboy. Hur småtjuvar och hobbykriminella kan göra tillräckligt stora vinster för att finansiera interstellär rymdfart framgår inte av historien. Inte heller varför den som har råd att flyga i överljushastighet envisas med att hänga med sluskar och lönnmördare på skumma hamnbarer.

Exempel: Han Solo i Stjärnornas krig. Starlord i Guardians of the galaxy. Besättningen på Serenity i Firefly och Serenity. Ice pirates. Treasue planet. Titan AE. Battle beyond the stars. Space truckers. Liftarens guide till galaxen. Pitch Black. Spaceballs. Jupiter Ascending. Buckaroo Banzai.

Varför? Det finns så många bra gamla äventyrsberättelser om havet att planka rakt av.

THE ICE PIRATES, (stående fr v-t-h): Ron Perlman, Robert Urich, Michael D. Roberts, (front): Anjelica Huston, 1984, (c)MGM

THE ICE PIRATES, (stående fr v-t-h): Ron Perlman, Robert Urich, Michael D. Roberts, (front): Anjelica Huston, 1984, (c)MGM

 

20 bodyhorror-rymdfilmer som inte är Alien

Forskarna hamnar i kloakerna i Species

Species

I genren bodyhorror är Alien bäst, ingen protest. Den och dess efterföljare Aliens, Alien 3, Alien Resurrection och Prometheus regerar också genren rymdthrillers. Den som följer bloggen vet att jag är en Ridley Scott-fanboy av stora mått, och att bloggen kom till som en yta för mig att skriva om min upphetsning inför Prometheus. Just för att jag redan varit så Alienfokuserad, så kan det vara kul att titta lite närmare på genren som den ser ut bortom Ellen Ripley och xenomorpherna.

Body horror är en skräckgenre som hör till kulturens verkliga klassiker. Den fokuserar på kroppens fysiska degenerering, förvandling eller förmonstrigande. Från början har vi mytologiska varelser som varulven, vampyren och zombien. Senare kom den galne vetenskapsmannen in i bilden och gav oss Frankenstein, Dr Jekyll och Mr Hyde, Flugan och The Island of Dr Moreau. Och då människan började fantisera om att åka ut i rymden fick vi den specifika genre som dagens topplista handlar om: den kosmiska kroppsskräcken. Ofta lånar science fictiongenren element från skräcklitteraturen, för att understryka faran i rymden och det alldeles främmande med utomjordingar. Därför hittar vi exempel på bodyhorror i rymdfilmer som i stort inte alls är några skräckfilmer. Här har vi tjugo sådana filmer som Rymdfilm har recenserat, och som inte har det minsta med Alien-universum att göra. Klicka på filmtiteln för att läsa mer. Vi börjar med den sämsta och går mot de bättre.

Bl a Liev Schreiber i Last days on Mars

Bl a Liev Schreiber i Last days on Mars

20 THE LAST DAYS ON MARS (2013) – ASTRONAUTER SOM INTE KÄNNER IGEN EN ZOMBIE

Hade astronauterna i den här filmen sett på rymdfilm, hade de förstås vetat att man aldrig, aldrig, aldrig får släppa ombord en astronautkollega som påträffas livlös och infekterad av en främmande organism.

19 SCREAMERS (1995) – PETER WELLER SLÅSS MOT MORDISKA ROBOTAR

Dystopisk framtid där ett ont företag koloniserar – och ödelägger – planeter i jakt på värdefull mineral och endast en råbarkad hjälte kan avslöja komplotten. Peter Weller slåss mot mordiska robotar som inte bara sågar folk itu utan dessutom kan förklä sig till människor.

18 SUPERNOVA (2000) – SNYGGA ASTRONAUTER RÅKAR ILLA UT

Nu möter vi utomjordiskt liv som ställer till det för ett räddningsuppdrag – igen. SjukhusskeppetNightingale får en nödsignal från en gruvstation 3000 ljusår bort och hoppar dit med ett ”dimensionshopp” som dödar kaptenen (Robert Forster) på det mest gruvliga deformerande vis. Resten av filmen är mer av en thriller än en ren skräckfilm.

17 DOOM (2005) – THE ROCK OCH KARL URBAN STIRRAR PÅ VARANDRA

En styrka med kaxiga och konstant svärande marinsoldater skickas till Mars för att undsätta forskare som råkat ut för en mystisk massaker. I truppen ingår Reaper (Karl Urban), son till grundarna av forskningsstationen, och den argsint stirrande Sarge (The Rock). Väl på plats på Mars går kaxigheten dock snabbt över, eftersom forskarna har förvandlats till monster som dödar soldaterna, en efter en.

Benjamin Bratt i The Andromeda Strain

Benjamin Bratt i The Andromeda Strain

16 THE ANDROMEDA STRAIN (2008) (MINISERIE) – CSI MÖTER ARKIV X

En satellit kraschar i Utah och sprider en dödlig smitta i en liten stad. Alla utom en alkis och ett spädbarn dör inom några sekunder. Organismen, som döps till Andromeda, sprider sig med kuslig målmedvetenhet genom den amerikanska landsbygden.

15 XTRO (1983) – BISARR ENGELSK MONSTERFILM

En genuint bisarr brittisk rysare från tidigt 80-tal som lånar friskt från det föregående decenniets många skräckfilm och blandar in element från E.T och Alien. Mixat med välartikulerade engelska b-skådisar med frissigt hår. Mycket tentakler, kroppsförvandlingar, hallucinationer och allmänt rymdmonsteräckel.

14 ANDROID (1982) – DRÖMMANDE OCH MORDISK HIPSTERROBOT

Jag blev lite kär i den här knasläskiga filmen från 1982, som lånar skamlöst från Blade Runner,Frankenstein och Alien. Max 404 (Don Keith Opper) är en uttråkad android som bor på en rymdstation tillsammans med sin skapare, den galne vetenskapsmannen Doktor Daniel (Klaus Kinski). I den här filmen är ingen person och ingen kropp vad den synes vara.

Argh, min hand blir ett monster! (Leviathan)

Argh, min hand blir ett monster! (Leviathan)

13 LEVIATHAN (1989)- NOSTROMO UNDER VATTNET

Alien under vattnet. En liten besättning av gruvarbetare försöker undsätta ett annat skepp, men blir infekterade av en främmande organism. Det dröjer inte länge förrän ett litet monster visar sig, och flyr in i skuggorna. Där växer det i raketfart, och börjar döda besättningsmedlemmarna, en efter en.

12 DREAMCATCHER (2003) – AKTA DIG FÖR MR GRAY

En av Stephen Kings berättelser om ett gammalt kompisgäng som slåss mot utomjordiska krafter. Inte en av hans bästa, men det finns några riktigt smaskiga skräckscener. Ute i skogen träffar två av vännerna på en förvirrad man, som de räddar undan snön och tar in till stugan. Han visar sig dock vara infekterad av en utomjordisk mask som tar sig ut den naturliga vägen genom toaletten, och samtidigt dödar sin värd. Sen ger den sig på våra huvudpersoner.

11 THE FACULTY (1998) – KÄMPA FÖR DIN INDIVIDUALISM!

Ett gäng high schoolelever på kant med tillvaron är de enda som märker att skolan håller på att tas över av bodysnatchers från rymden. Som alla riktiga geeks har de tillräckligt koll på gamla science fictionskräckisar för att känna igen en rymdinvasion när de ser den.

10 PANDORUM (2009) – BLODIG RYMDTHRILLER

Ett arkskepp, Elysium, fraktar de sista 60 000 människorna mot en oviss framtid på en ny planet. Jorden har gått under. Korpral Bower vaknar på detta skepp från sin hypersömn. Han lider av minnesförlust men förstår snart att något gått fruktansvärt snett på skeppet: det är mörklagt, hemsökt av våld och barbari. Här är det degenerering som är bodyhorrortemat.

EVENT HORIZON (1997) – THE SHINING I RYMDEN

Skrämmande hallucinationer börjar plåga en rymdskeppsbesättning, och då en av dem dras in i den transdimensionella hyperdriften  i maskinrummet förstår de – alltför sent! – att Event Horizon öppnat en port till en väldigt främmande och farlig plats. Med Sam Neil.

LIFEFORCE (1985) – FLIPPADE RYMDVAMPYRER ÖVER LONDON

En kultfilm om brittiska astronauter som råkar få första kontakten med utomjordiska varelser. Men istället för filosofiska funderingar om livets uppkomst bjuder regissören Tobe Hooper (Poltergeist,Motorsågsmassakern) på en kavalkad av nakna bröst, sprutande blod, övervåld, homoerotiska övertoner och en fullfjädrad zombieapokalyps på Londons gator. Om 2001 står bland klassikerna i videobutiken så återfinns Lifeforce på hyllan för guilty pleasures. Du måste se den.

MOON (2009) – ASTRONAUT PÅ GRÄNSEN TILL NERVSAMMANBROTT

En filosofisk och djupt tragisk modern klassiker, och en av de bästa rymdfilmerna efter milennieskiftet. Utan att spoila, kan jag säga att den har starka drag av bodyhorror, då Sams kropp sviker honom allt mer.

SUNSHINE (2007) – DRÖMMAR OM ATT STÖRTA MOT SOLENS YTA

Danny Boyles enda rymdfilm är en episk undergångsthriller, med metafysiska övertoner och en klar tendens hos sina huvudpersoner att bli skvatt galna då de skådar rakt in i den slocknande solens strålar. Ombord på ett av de två Ikarosskeppen lever i hemlighet en förvriden varelse, som borde vara död av sina strålskador.

SPECIES (1995) – TENTAKELSEX I HOLLYWOOD

I en sorts mash-up mellan Alien, Contact, V och en mjukporrfilm får forskarna på SETI-institutet svar på signalen som skickats ut som hälsning i världsrymden. Det är en instruktion till att skapa en hybrid av ett mänskligt embryo och utomjordiskt DNA.

THE BLOB (1958 OCH 1988) – SMALLTOWN USA VS KOSMISK JÄTTEAMÖBA

Efter ett meteoritnedslag hotas alla i en amerikansk småstad av en amöbaliknande, slemmig rymdvarelse som attackerar människor och löser upp deras kroppar på det mest gruvliga vis.

Under the skin

Under the skin

UNDER THE SKIN (2013) – SKOTSK SOCIALREALISTISK ALIEN FILM NOIR

Är det en kvinnlig seriemördare (namnlös, spelad av Scarlett Johansson) som går lös i Glasgow, och siktar in sig på ensamma män? Eller är hon en del av en utomjordisk invasion som lockar männen till en övergiven byggnad och där skördar deras kött som mat till övriga aliens?

DISTRICT 9 (2009) – UNIVERSELL RASISM OCH FÖRVANDLING

Det går inte så bra för den djupt osympatiske Wikus van de Merwe, invånare i Johannesburg. Han blir smittad av en åkomma som får honom att spy och tappa tänderna. En främmande svart svulst växer ut på armen, och han sätts i karantän och behandlas som ett djur av sina kolleger. Wikus fru tar avstånd från honom och hans chef (tillika svärfar) beordrar hans avrättning. Han håller på att förvandlas till en rymdvarelse.

The Thing

The Thing

THE THING (1982) – SPLATTER OCH SKÄGG

En verkligt ruggig klassiker. Ett gäng långhåriga, griniga och smått luggslitna män som bemannar USA:s forskningsstation på Sydpolen hittar något i snön. En obduktion visar att det är liket av en människa, stadd i fruktansvärd förvandling till något annat. Snart börjar alla förvandlas.

Topplistan: 20 bästa filmerna om tidsresor

Årets hittills bästa rymdfilm är, kanske lite oväntat, Tom Cruises actionspäckade tidsresa i Edge of Tomorrow. Rymdfilms recension av Edge of Tomorrow. Det är en geekig, rolig, våldsam och småromantisk framtidsvision där huvudrollsinnehavaren fastnar i en tidsloop som gör att han tvingas utkämpa samma fältslag om och om igen. Liksom alla de bästa tidsresefilmerna används tematiken med att resa i tiden för att skapa en mental utmaning för oss som tittar. En smart ihopsatt tidsresehistoria kittlar vårt intellekt genom att skapa paradoxala situationer, och den kan fördjupa dramat genom att kunna frigöra sig från det vanliga linjära berättandet. Rymdfilmsbloggen gillar många genres, och har ju tidigare gjort utflykter till Robotfilm och Kosmisk skräckfilm. Som en hyllning till Edge of Tomorrow sammanställer jag därför idag (eller är det imorgon) en topplista med de tjugo bästa filmerna om tidsresor.

Days of future past

Days of future past

20. X-men days of future past (2014)

Filmen: Det har gått några år sedan händelserna vid Grisbukten, då mutanter nästan startade, men i sista stund förhindrade, ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet. Nu är det 70-talet, och Professor X lever som drogberoende enstöring tillsammans med sin gamle vän Hank. Magneto sitter i fängelse för mordet på president Kennedy. Plötsligt dyker en man som kallar sig Wolverine upp, som påstår att hela mänsklighetens framtid hänger på att professorn och Magneto börjar samarbeta igen.

Tidstwisten: I framtiden har robotarna The Sentinels ödelagt Jorden i sin strävan efter att förinta alla mutanter. Bara några åldrade mutantledare finns kvar, och deras sista hopp är att skicka Wolverine tillbaka i tiden. Om han lyckas med sitt uppdrag kommer den dystopiska tidslinjen att förintas, och allt kommer att bli OK igen. För Wolverine står många näras och käras liv på spel, för han har ju förlorat i stort sett alla han älskar.

19. Time Bandits (1981)

Filmen: En av Terry Gilliams mest utflippade filmer, om ett gäng dvärgar som bryter sig in på det ena stället efter det andra för att stjäla historiska skatter. Med sig på resan råkar de få den elvaårige pojken Kevin. Med bl a John Cleese, Ian Holm, Sean Connery, Michael Palin och David Warner.

Tidstwisten: Dvärgarna har stulit en magisk tidskarta av en gudalik varelse som kallas The Supreme Being. Kartan ska egentligen användas för att rätta till fel i rymdtidväven, men banditerna missbrukar dess makt för att hamna i olika tidsåldrar, så de kan lägga vantarna på guld och ädelstenar från varje tänkbar epok. Deras piratliv retar The Supreme Being till vansinne – och de är ständigt på vippen att bli fångade.

18. The Terminator (1984)

Filmen: James Camerons genombrott och Arnolds också. En Terminator-robot (Schwarzenegger) är utsänd för att mörda en kvinna (Linda Hamilton), och en ensam man, Kyle, (Michael Biehn) gör allt han kan för att stoppa roboten.

Tidstwisten: I framtiden har den artificiella intelligensen Skynet tagit över världen och håller på att utrota människorna. John Connor är den enda motståndsledaren som kan samla människorna till motkamp. Så maskinerna skapar en mördarrobot, Terminator, och skickar den tillbaka i tiden för att mörda Connors mamma, innan hon hinner föda sin viktiga son. Kyle kommer också från framtiden, och vi förmodar att han kommer att bli Johns pappa.

17. Peggy Sue Got Married (1986)

Peggy Sue Got Married

Peggy Sue Got Married

Filmen: Francis Ford Coppola regisserar och den fantastiska Kathleen Turner spelar huvudrollen som Peggy Sue, tjejen som fick allt i high school – det perfekta livet med sin ungdomskärlek (Nicholas Cage). Men på 25-årsjubileumet för high school krackelerar allting, och hennes äktenskap tar slut samtidigt som Peggy Sue börjar ifrågasätta sina egna livsval.

Tidstwisten: Genom en tidsresa flyttas Peggy Sue tillbaka till början 60-talet och får en andra chans att leva igenom sina ungdomsår. Men hur ska hon förvalta chansen? Somliga har kallat den för en kvinnlig Tillbaka till framtiden, men jag tycker att den står på egna ben.

16. Army Of Darkness (1992)

Filmen: Om Time Bandits besjälades av ett milt vansinne, är Sam Raimis tredje Evil Dead-film spritt språngande skogstokig. Ash (Bruce Campbell) från Evil Dead I och II fortsätter här att slåss mot ondskans demoner.

Tidstwisten: Ash förflyttas tillbaka till 1300-talet, där han leder motståndet mot mörkrets arméer och sin egen onde tvilling. Som slutkläm hamnar han i en postapokalyptisk framtid.

15. Minority Report (1999)

Filmen: Steven Spielbergs grandiosa sci-fi-thriller med Tom Cruise och Max von Sydow. Cruise spelar poliskapten Anderton som leder en elitstyrka i framtidens Washington DC, men vars karriär och liv raseras då han anklagas för ett mord. Baserat på Philip K Dicks berättelse.

Tidstwisten: Anderton jobbar med ”pre-crime” – en avdelning inom rättsväsendet som griper brottslingar redan innan de hunnit begå sina brott. En grupp med siare ligger i en freakpool med elektroder kopplade till hjärnan och ser framtidssyner av brotten. Om alla tre precogs ser samma sak, så räknar lagen med att brottet är så gott som begånget. Men då Anderton anklagas för just ett sådant framtida brott, börjar han förstå att det kanske går att manipulera systemet. Är det någon som försöker sätta dit honom?

14. Star Trek Voyager: Year of hell (1997, säsong 4)

Year of hell

Year of hell

TV-programmet: Ett dubbelavsnitt från Voyagers fjärde säsong, och ett av de bästa. USS Voyager och dess kapten Janeway hamnar i ett utsatt läge då de träffar på en hänsynslös rymdskeppskapten, Annorax. Denne har ett massförstörelsevapen av episka proportioner: genom dess stråle ändras historiens gång i hela stjärnsystem. Annorax började sin bana som vetenskapsman, men har för länge sedan tappat kontakten med verkligheten.

Tidstwisten: Den allt mer desperate Annorax försöker återställa en tidslinje där hans egen familj överlever en händelse som han själv orsakade. Genom att exakt beräkna hur vapnet ska riktas, tror sig Annorax kunna åstadkomma en total återrullning av alla händelser sedan den ödesdigra dagen. Men ingen varelse har absolut kontroll över historiens gång, och för varje attack blir konsekvenserna allt större. Inte minst för Voyager, vars besättning snart börjar decimeras. Janeway inser att hoppet att överleva minskar för varje dag.

13. Superman (1978)

Filmen: Fortfarande kanske den bästa superhjältefilmen, i cinemascopeformat och med till och med idag imponerande specialeffekter. Med Marlon Brando och Christopher Reeve. Vi följer den unge Clarks väg mot att bli Superman för hela USA.

Tidstwisten: Med klara messianska övertoner ställs Clark inför ett svårt val då Lois Lane hotas. Ska han vrida tillbaka tiden för att rädda henne och därmed gå emot sin egen pappas förmod mot att ändra historiens gång? Kul detalj: När tiden går bakåt, så spelas filmen bakåt, så att alla stenar trillar upp för backarna och vattenfallens droppar åter uppåt.

12. Galaxy Quest (1999)

Filmen: Det bästa rymdparodi som gjorts, och dessutom med en hel del spänning, många blinkningar till fansen, minnesvärd dialog och absurda utomjordingar. Mer Sigourney Weaver och Tim Allen och Alan Rickman.

Tidstwisten: Rymdskeppet USS Protector har det topphemliga vapnet Omega 13, vars enda funktion är att ställa tillbaka tiden tretton sekunder.

11. Star Trek (2009)

Filmen: En vansinnigt snygg och hyfsat underhållande reboot i regi av JJ Abrams och med en ny och yngre besättning på USS Enterprise. Gav hela rymdoperagenren en vitamininjektion och Abrams den skjuts i karriären som senare säkrade honom jobbet som regissör för Star Wars.

Tidstwisten: En reva i rymtiden öppnas och igenom kommer först ett litet vulcanskt skepp med en åldrad Spock ombord. Därefter kommer det romulanska skeppet Narada, på jakt efter Spock. De kommer från framtiden, där planeten Romulus har exploderat, och nu vill de ställa Spock till svars.

About time

About time

10. About time (2013)

Filmen: En romantisk förvecklingskomedi av Richard Curtis, om Tim som tillsammans med sin pappa och övriga familjen försöker få rätsida på allas trassliga  kärleksliv. Genom att resa i tiden. Med Domhnall Gleeson (som ska vara med i nya Star Wars) och Bill Nighy.

Tidstwisten: Tim och hans pappa delar en hemlig gåva: de kan resa tillbaka i tiden till händelser de redan har varit med om. På så vis kan de i det lilla påverka sitt eget och sina närmastes liv. Exempelvis kan Tim ge sig själv ett obegränsat antal chanser att bli ihop med Mary. Men han får också akta sig, för att inte oavsiktligt påverka så att hans systers barn förblir ofött. Framför allt ett fint samspel mellan pappan (Nighy) och Tim.

9. Back to the future (1985)

Filmen: Marty McFly träffar på den excentriske Doc Brown, sätter sig i hans DeLorean, och resten är så att säga historia.

Tidstwisten: Inte nog med att Marty råkar fastna i 1955 års upplaga av den lilla småstad där han bor. Hans föräldrar verkar inte alls falla för varandra, då hans mamma är mer intresserad av honom än av Martys pappa. Marty måste rädda hela familjens framtid, innan han råkar förändra historiens gång till det oigenkännliga.

Donnie Darko

Donnie Darko

8. Donnie Darko (2001)

Filmen: Ett fantasy/sci-fi/tonårsdrama om den deprimerade och trulige Donnie (Jake Gyllenhaal) som får mycket skrämmande visioner av undergång och död. Men han kämpar på i sitt suburbialiv bland oförstående familj och skolkamrater.

Tidstwisten: Donnie blir förvarnad om att världen ska gå under om 28 dagar, och vi får ledtrådar och villospår om vad det kan röra sig om. Kommer Donnie att ge sig ut på en high school-skjutning? Mörda sin flickvän? Slutet är betydligt mer överraskande än så, och det mesta i filmen visar sig ha utspelats i en sorts tidsloop. Exakt vad det är som pågår kan det ta några genomtittningar innan vi som tittar förstår – är Donnie en våldsverkare eller en hjälte?

7. Star Trek IV: The Voyage Home (1986)

Filmen: Jorden hotas av en rymdsond som sänder ut mystiska signaler mot oceanerna. Besättningen på Enterprise förstår att det är valsång. Men alla valar är ju utrotade, så ingen kommer någonsin att kunna svara!

Tidstwisten: Det finns ingen annan logisk lösning på problemet än att åka tillbaka i tiden till 1986 års San Francisco, där det ju fanns gott om knölvalar. Om det låter fånigt så stämmer det, men så är det också den roligaste och trevligaste av alla tolv Star Trek-filmerna.

Primer

Primer

6. Primer (2004)

Filmen: Rekommenderas! Ett par kompisar som utvecklar mjukvara på fritiden uppfinner av en slump en låda som går att använda för att resa tillbaka i tiden med. Vi får följa deras närmaste dagar i detalj, och förbluffas över hur snart allt kan gå åt helvete.

Tidstwisten: Känd som den allra mest realistiska tidsresefilmen som gjorts, men också en av de klurigaste. Killarna använder sin låda för att tjäna lite extra på aktiemarknaden, men lockas snart att använda maskinen för att skaffa sig mer makt. Problemet är att varje tidsresa skapar en kopia av den som reser, så snart finns det flera upplagor av killarna som konkurrerar med varandra. Måste ses om flera gånger.

Looper

Looper

5. Looper (2012)

Filmen: Ett dystopiskt och våldsamt framtidsdrama om smågangstern Joe (Jospeh Gordon-Levitt) som lever på att mörda folk för pengar. Då en äldre man (Bruce Willis) utses till hans nästa offer, måste han dock omvärdera hela sin existens. Och då han kommer i kontakt med en mamma och hennes son, börjar resan till någon sorts försoning med livet. Regi Rian Johnson, som ska regissera minst en kommande Star Wars.

Tidstwisten: Joe får sina offer från framtiden, där en nästan mytiskt ondskefull gangsterkung kallad Rainmaker härskar. Då Joe konfronteras med sitt sista offer, börjar berättelsetrådarna knytas ihop till en episk väv. Joes egen framtid ligger klar framför honom: han kommer att leva ett liv av våld och tomhet. Vi kan se att Joe har en enda chans till upprättelse, men vi ser också att han inte kommer att ta den. En bitvis poserande, bitvis djupt gripande film.

4. Twelve monkeys (1997)

Terry Gilliams andra film på listan, och onekligen hans mästerverk jämte Brazil. En av mina favoritfilmer någonsin. Inspirerad av den franska kortfilmen La Jetée från 1962. Med Bruce Willis, Brad Pitt, Madeleine Stowe och Christopher Plummer. Cole (Willis) dyker förvirrad upp i Baltimore 1990 och säger sig komma från framtiden och vara utsänd för att rädda Jorden från ett dödligt virus. Dr Railly (Madeleine Stowe) dras mot sin vilja in i hans fantasi. Det gör även den unge Jeffery (Brad Pitt) som sitter på samma mentalsjukhus som Cole. Vad som är sanning och vad som är lögn blir till slut omöjligt att säga. Fångar den preapokalyptiska känslan från tiden innan millennieskiftet perfekt.

Tidstwisten: Vi förstår snart att Cole talar sanning, och får även följa med till hans dystopiska underjordiska framtidsvärld, där allt vad mänsklig värdighet vill heta har skalats bort efter katastrofen. Cole är en straffånge, och de som skickar honom tillbaka i tiden gång på gång är hans fångvaktare. Han är desperat, och de är hänsynslösa. Men mot ödet är det lönlöst att kämpa, och vi förstår att det dödliga viruset kommer att spridas oavsett vilka planer som smids. Att se historien rullas upp obönhörligt är ett sant nöje.

3. Edge of Tomorrow (2014)

Tom Cruise och Emily Blunt i Edge of Tomorrow

Tom Cruise och Emily Blunt i Edge of Tomorrow

Filmen: Historien om den fege officeren Cage (Tom Cruise) som degraderas till menig och tvingas återuppfinna sig själv för att rädda sig och andra, i kampen mot utomjordiska och övermäktiga fiender. Regi Doug Liman.

Tidstwisten: Cage drabbas av en underlig åkomma som får honom att leva om samma dag, igen och igen. Han vaknar upp alldeles innan ett fältslag, och dagen slutar med att han omkommer. Men tillsammans med en kvinnlig supersoldat finner han en väg att bryta loopen. Rekommenderas!

2. Source Code (2011)

Filmen: En riktigt tight och intensiv tidsthiller av David Bowies son Duncan Jones, som ju också regisserat rymdfilmen Moon. Med Jake Gyllenhaal som agenten som vaknar upp på ett tåg och bara har några minuter på sig att förhindra ett terrordåd. Hans uppdragsgivare har inga skrupler, och själv har han inte valt detta uppdrag.

Tidstwisten: Agenten Stevens rör sig fram och tillbaka i tiden genom samma händelse, och han har mycket få möjligheter att påverka händelseförloppet. Men hur är det egentligen möjligt att hamna i en sådan vansinnig situation? Och vilka är det egentligen som drar i trådarna? Stevens hinner ifrågasätta såväl sina uppdragsgivare som sina egna sinnen innan han lyckas komma gåtans lösning på spåren. Rekommenderas!

Source Code © 2010 Vendome Pictures

Source Code

1. Groundhog Day (1993)

Filmen: Journalisten Phil Connors (Bill Murray i sitt livs roll) är ett riktigt praktsvin som fastnar i en tidsloop på den tid och plats han allra minst vill vara: utsänd för att bevaka ”begivenheten” då murmeldjuret Phil vaknar i en liten småstad på den amerikanska landsbygden. Connors måste leva samma dag om och om igen, bland uppspelta småstadsbor, marscherande orkestrar och sitt eget självförakt.

Tidstwisten: Då Connors möter Rita (Andie MacDowell) och långsamt, dag för dag, kommer ut ur sitt skal och börjar läka och bli en helare människa. Utan konkurrens den bästa tidsresefilmen någonsin, och en av de bästa komedierna från de senaste trettio åren. Rekommenderas!

Groundhog Day

Groundhog Day