Pitch Black (2000) – biceps i motljus

Riddick (Vin Diesel) i Pitch Black

Handlingen.

I en öken på en planet som är ständigt upplyst av tre solar kraschlandar en dag ett transportskepp. Bland de överlevande finns piloten (Radha Mitchell), tonåringen Jack, en pappa och hans son, en prisjägare och så en mycket farlig fånge vid namn Riddick (Vin Diesel). Ingen litar på de andra, och de flesta är rätt osympatiska. I ruinerna efter en forskningsanläggning attackeras de av varelser som lever i mörkret och slår till mot den som ensam förirrar sig in i skuggan. Snart blir läget desperat, eftersom en total solförmörkelse är på gång och hela planetens yta är på väg att läggas i totalt mörker. Det blir förbrytaren Riddick som får ta kommandot för att rädda livet på de strandsatta.

Hunter-Gratzner

Rymdskeppet!

Skeppet Hunter-Gratzner kraschar precis i början av filmen. Den våldsamma landningen skildras i en spännande scen där skrovet slits sönder i bitar av rymdgrus och atmosfär. En av de mer adrenalinfyllda öppningsscenerna inom science fiction, som verkligen illustrerar bräckligheten i människans högmodiga projekt att ge sig ut bland stjärnorna. Wow, det där lät pretentiösare än avsett.

Specialeffekter och look;

Trots titeln utspelas inte Pitch Black enbart i mörkret, även om färgen svart är tongivande. Filmen ser visserligen lite billig ut, men har ett effektivt bildspråk med övervägande monokroma scener där allt är tonat i gult, eller blått, eller rött. Som så ofta inom skräckfilm är filmens monster betydligt mer skrämmande så länge de döljer sig i sitt mörker. Då vi väl kommit så långt in i historien att Riddick börjar bekämpa monstren så att de är synliga i bild, så har mycket av spänningen gått förlorad.

Luckor i manus,

Utan att avslöja för mycket av handlingen så är twisten med monstrens luktsinne som är inställt på människoblod lite småtöntig. Sedan kan jag också personligen ha svårt att förstå hur antihjälten Riddick kunde bli en sådan kultfigur efter Pitch Black, med tanke på vilken skitstövel han är i större delen av filmen. Men vem är jag att döma?

Domen:

Jag närmade mig Pitch Black med tvekan. Å ena sidan är det en kultfilm med hängivna fans, varav flera är personer i min bekantskapskrets som vanligtvis har god filmsmak. Å andra sidan har jag alltid haft svårt för Vin Diesel och visste att uppföljaren om Riddick (The Chronicles of Riddick) avskys av många. Men Pitch Black är varken ett mästerverk eller en kalkon. Regissören David Twohy bjuder snarare på en klart godkänd blandning av rymdskräck och action, som innehåller tillräckligt många originella element för att hålla mitt intresse uppe. Tyvärr prioriterar Twohy genomgående poserandet framför substansen. När man har sett Vin Diesels biceps spela i motljus för femtielfte gången infinner sig en viss känsla av övermättnad. Men kanske Diesels biceps är din grej? Då är detta genfundenes fressen.

Se även+

Aliens för slagsmål mot elaka monster
Mad Max för känslan av postapokalyps

Regi: David Twohy (som skrivit manus till bl a Warlock, Waterworld och Critters 2)
Producent: Tom Engelman
Foto: David Eggby (som bl a fotade Mad Max)

Annonser

9 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s