Trailer för dokumentären ‘Worlds of Ursula K Le Guin’ med tio års unika intervjuer med den stora sci-fi-författaren

Ursula-K-Le-GuinI vintras gick en av alla tiders största science fiction- och fantasyförfattare, amerikanen Ursula K Le Guin, ur tiden. Hon råkar också vara min och många andras mest betydelsefulla författare på ett personligt plan. I trailern till en ny dokumentär om Le Guins författarskap får vi en av förklaringarna: hon är en av få som kan ge dig något underbart att läsa när du är tio år gammal, och fortfarande vara med dig när du är 45. Hon är en mästerlig världsbyggare som gång på gång utforskar teman om sociologi och samhällsbyggen, psykologi, filosofi, personlig mognad, könsroller, anarkism, taoism, miljömedvetenhet. Le Guin säger själv att hon ser det som science fictions ansvar att försöka bryta ned existerande murar för vårt tänkande, och sedan genast fortsätta och bryta ned muren som ligger bortom den, och bortom den..

Nu har filmaren Arwen Curry släppt trailern för sin långfilmsdokumentär Worlds of Ursula K Le Guin, som innehåller nästan tio års intervjuer med den åldrande författaren. I filmen ser vi också nutida författare och kulturpersonligheter som berättar vad Le Guin betytt för dem, inklusive The Handmaid’s Tales Margaret Atwood, David Mitchell, Neil Gaiman, Samuel R. Delany, Michael Chabon, Vonda N. McIntyre, Adrienne Maree Brown, China Miéville, Annalee Newitz, och Theodora Goss.

Från 2009 fram till sin död 2018 berättade Le Guin om hur hon fick slå sig fram som kvinnlig författare i en mansdominerad sci-fi-genre, men långsamt vann allt större självförtroende, respekt och med åren även kärlek från en bred publik. Hon berättar också om de världar hon frammanat med sin penna.

Ursula Le Guin är för svenska läsare kanske mest känd för sin fantasyserie A Wizard of Earthsea (Trollkarlen från Övärlden) som många generationer unga läsare transformerats av. Men hon skrev under fem decennier mycket science fiction för vuxna, inklusive klassiker som The Left Hand of Darkness (Mörkrets vänstra hand), The Dispossessed och The Lathe of Heaven. Även Earthsea går med behållning att läsa första gången som vuxen. Hon blev 88 år gammal.

 

Annonser

Rymdfilms bästa filmtopplistor

Alla älskar topplistor – hur många filmer känner du igen?

Här på Rymdfilm recenserar vi filmer på en nästan absurt detaljerad nivå (Rymdfilmer A-Ö) – utom när vi sammanfattar massa filmer helt kort i olika topplistor. I dem skriver vi dessutom om all sorts sci-fi: om robotar, tidsresor, bodyhorror och transdimensionella megamonster. Här har vi samlat bloggens bästa topplistor i den stora listan av listor!

Genrelistor

  1. Topplistan: 20 bästa filmerna om tidsresor

  2. De 34 bästa rymdskeppen från nya filmer och tv-serier

  3. Topp 50 mordiska filmrobotar del 1

  4. Topp 50 mordiska filmrobotar del 2

  5. Topp 25 snälla filmrobotar

  6. 8 mentalt störda robotar och AI från science fiction

  7. 10 största klichéerna från Space Opera – Den oändliga osannolikheten

  8. 10 sätt som Guardians of the Galaxy återupplivar Space Opera

  9. 15 bra/dåliga Star Wars-kopior att roa sig med i väntan på The Force Awakens

  10. 21 sci-fi-filmer där gränsen mellan verklighet och konspiration suddas ut

  11. 20 bodyhorror-rymdfilmer som inte är Alien

  12. 15 blodiga och bisarra rymdskräckisar till Halloween

  13. 10 skrämmande filmer där väggarna mellan dimensionerna rasar

  14. 11 filmtips inför apokalypsen (som skulle äga rum 21/12 2012)

  15. 8 humoristiska filmer om invasion från rymden

  16. De 6 bästa science fiction-filmerna med barn i huvudrollen, och den sämsta

  17. Topp 5 beagles i rymden

  18. 13 reboots inom science fiction som vi gärna skulle se

  19. De 15 märkligaste ögonblicken från Star Treks filmhistoria

  20. Topp 10 filmer om superkrafter utan tights av lycra

Årsbästalistor

Topplistor om enskilda filmer och TV-serier

  1. 12 anledningar till att Battlestar Galactica (2003-2009) är den bästa rymdserien i TV-historien

  2. De bästa episoderna från Star Trek Voyager (1995-2001)

  3. De 5 största problemen med Star Wars Episod I Det mörka hotet

  4. 9 misstag som Prometheus besättning gör

  5. De 12 största gåtorna i Prometheus – och svaren! 

  6. 9 punkter som Star Trek bör förändra efter JJ Abrams (från 2013)

 

Rymdfilms bästa texter om science fiction som genre

V, 80-talsversionen

Förutom filmrecensioner har Rymdfilm skrivit mycket om genren science fiction i allmänhet och rymdfilmsgenren i synnerhet: spekulationer och djupdykningar kring varför vi älskar rymdskepp och aliens. Här samlar vi de bästa texterna.

Därför behöver vi berättelser om rymden

Den yttersta gränsen, den främmande, monstret och den inre rymden.

Förflytta, övertyga, förändra (eller Så dålig är egentligen Elysium)

Vi ställer högre krav på sci-fi än på andra genrer. Rymdfilm förklarar varför.

Jakten på The Overview Effect

Med ens drabbar oss universums  skönhet med full kraft.

Kolonialisten, demonen, övervakaren, föräldern och kaos – 5 olika filmvisioner av utomjordingar

Vi är kluvna inför tanken att vi förmodligen inte är ensamma i universum.

Science fictions nya guldålder i en tid av teknologi och undergång

Framtidsspaning från 2013

Så blir framtiden de kommande 400 åren enligt science fiction

En tidslinje från idag till en avlägsen framtid genom de filmer som skildrar dessa år.

Independence Day och den ironiska sci-fi-generationen

En hyllning till 90-talets mest inflytelserika rymdfilm

Jodorowsky’s Dune – Mind blown! Inspirerade Star Wars, Alien, Robocop, Total Recall och hundra andra filmer

Den viktigaste rymdfilm som aldrig gjordes, som skulle ha förändrat mänsklighetens historia för evigt

Rymdhipsterns klagan under Star Wars uppesittarkväll (2015)

Visserligen gillade jag ju rymdfilm då ingen annan gjorde det än/igen. Åtminstone flera år innan du kom på att det här med rymdskepp ju är rätt sköj ändå.

Mer läsning och videor för dig som var på Gävle Science Fiction-festival 2015

Allt extramaterial från Rymdfilms föreläsning i Gävle.

Marvels problem med S.H.I.E.L.D och hur Captain America löste det åt dem

När Snowden fick oss att tycka att en världsomspännande konspiration inte längre kändes lika fräscht

Därför blev vi förälskade i Philae

Kärleksförklaring till små, gulliga robotar och vad de kan göra för vår relation till vetenskapen

Minnesord över hjältar som gått bort

Till minne av Mr Spock (Leonard Nimoys död)

RIP Leia – Carrie Fisher har avlidit

Vi minns John Hurt, den raggige kunden av dystopisk sci-fi

That’s more like it! Trailer för Star Trek Discovery från Comic Con 2017

Star Trek DiscoveryComic Con 2017 gör ingen besviken, med nya trailers för bland andra Justice League, Thor och Westworld. Dessutom kom det en extendedversion av en helt ny trailer för Star Trek Discovery som har premiär på bland annat CBS’ strömmande kanal AllAccess i höst. Det är betydligt mer detaljerad bild av vad TV-serien kommer att bjuda på, än vad vi hittills har fått se. TV-serien har inte haft en särskilt lätt produktionsperiod, med byte av showrunner, flera förseningar och en allmän misstro hos allmänheten att Paramount och CBS ska lyckas hålla balansen på den slaka lina som är utsträckt mellan hardcorefansens många krav och en bredare TV-publiks behov av att kunna ta till sig Star Trek på ett modernt vis. Frågan alla ställer sig är hur mycket klassisk Trek kommer vi att få, och hur mycket är egentligen lagom? Vi är många som gillar Trek för de filosofiska diskussionerna men frågan är om vi endast vill ha det?

Den nya trailern balanserar åtminstone hyfsat på denna lina, och bjuder på både drama, action och en del existentiella fungeringar.  Klingonerna etableras som seriens huvudantagonister, och vi ser också några klassiska vulcaner. Lite backstory antyds för ett par karaktärer, utan att vi egentligen får veta särskilt mycket. Lyssnar man noga så får man också lite av en överraskning: det verkar som om Spock har en fostersyster, men mer än så får vi inte veta nu. Och för första gången får vi också se scener där specialeffekterna är på plats, och det ser rätt maffigt ut för att vara en tv-serie. På det hela taget får jag en rätt bra känsla av dessa fem minuter. Vad tycker du? 24 september får vi veta om känslan stämmer.

Rapace syr fast Fassbenders huvud i prolog som binder ihop Prometheus med Alien Covenant

alien-covenant-the-crossing-prologue-1

Om bara ett par veckor har Ridley Scotts nya Alienfilm Alien Covenant premiär på bio, och långsamt men säkert har en hajp byggts upp i takt med att vi förstått att vi kommer att få se en ny version av xenomorphmonstret och att den verkar rejält blodig. Men en sak har gnagt åtminstone några av oss: vad tusan hände egentligen med Shaw (Noomi Rapace) och David (Michael Fassbender) som överlevde slutet på 2012 års Prometheus? När vi såg dem senast var David endast ett avhugget talande huvud (a la Mimer) och Shaw hade detta huvud i en ryggsäck och hade precis kapat ett ringformat Spacejockeyskepp för att söka efter hemvärlden för The Engineers, mänsklighetens skapare. Jag vet att Prometheus hade sina sidor men det var något i dessa avslutande ögonblick av filmen som gav mig ståpäls:

Final report of the vessel Prometheus. The ship and her entire crew are gone. If you’re receiving this transmission, make no attempt to come to its point of origin. There is only death here now, and I’m leaving it behind. It is New Year’s Day, the year of our Lord, 2094. My name is Elizabeth Shaw, the last survivor of the Prometheus. And I am still searching.

Efter det förväntade vi oss att få se fortsättningen, men Prometheus 2 har morphat fler gånger än en alien genom hela dess livscykel, och det vi ska få på bio den 17 maj är inte alls Shaw och huvudet på nya äventyr, utan en helt ny besättning på rymdskeppet Covenant som träffar på ett helt nytt monster. Eller det är vad vi har trott fram tills nu.

För i natt släpptes en två minuters prolog till Alien Covenant, som visar precis vad som händer efter att Shaw och David lämnar. David får en kropp igen, och lär sig vad barmhärtighet är. De kommer fram till någonstans. Ja, se själva. Även om det inte är closure är det något märkligt tillfredställande, så kort det nu än är, att se att någonting från Prometheus fick överleva trots allt. Och möjligen betyder det att vi inte sett det sista av Noomi Rapace än.

Alien Covenant drabbar biosalongerna 17 maj 2017

The Last Jedi trailer 1 analyseras bit för bit

The Last Jedi trailer 1

I samband med Star Wars 40-årsjubileum i går släpptes den första trailern för nästa film i sagan, The Last Jedi, som kommer på bio i december. Inom någon timme hade länken spridits över hela internet, och nu finns det redan dussintals, om inte hundratals, artiklar som anlyserar varje sekund av trailern, bit för bit. Jag länkar till några bra analyser längre ned i inlägget. Men först själva trailern:

Det första som slår en är att trailern ger intryck av att regissören Rian Johnson (Looper m fl) slår an en mörk ton i The Last Jedi. Av matinébubblet i JJ Abrams’ The Force Awakens ser vi intet. De korta scener som flimrar förbi är mer allvar än äventyr, och det undertryks av långsam, nästan tvekande musik av John Williams, där filmsvitens välkända musikaliska teman liksom får kämpa sig upp till ytan för att ens komma igång. Om JJ Abrams film parafraserade den naiva och lättsamma tonen från A New Hope, verkar The Last Jedi lägga sig närmare Empire Strikes Back, eller kanske till och med Revenge of the Sith.

The Last Jedi trailer 1

Fokus för trailern är Luke Skywalker (Mark Hamill) och Rey (Daisy Ridley), som tycks vara i färd med att utveckla ett mästare/lärling-förhållande som liknar det som Yoda tidigare hade med Luke. Vi får se Rey träna med ljussabeln på den ö dit hon tog sig för att finna Luke i slutet av The Force Awakens. Medan Lukes röst allvarligt mässar att tiden har kommit för Jediorden att upphöra klipps närbilder in på vad som verkar vara ett Jeditempel med för Star Wars betydelsefulla och legendariska böcker. Vad menar Luke egentligen? Har han konverterat till Den mörka sidan, eller är det helt enkelt dags för jediriddarnas kunskaper att spridas utanför den krossade orden? Vi får också se vad som förmodas vara en flashback till förstörelsen av Lukes tidigare Jediskola, där eleverna mördas av den unge Ben Solo som senare tar sig namnet Kylo Ren (Adam Driver). I korta klipp får vi också glimta prinsessan Leia (Carrie Fisher), piloten Poe Dameron (Oscar Isaac) med dennes trogne robot BB8, samt en nedsövd Finn (John Boyega). Det hela avslutas med några riktigt maffiga rymdskeppsscener, inklusive en skravdron A-wings i attackformation.

Jag kan tycka att det blir smått absurt att dra för stora växlar på en tvåminuters trailer som så uppenbart bara kommit till för att bygga hajpen genom att bjuda på fler mysterier att analysera sönder i bloggar som den här. Det är som om de vanliga reglerna som säger att en trailer inte ska avslöja för mycket är satta ur spel, eftersom alla ändå hinner prata ihjäl mystiken långt innan biopremiären. Vi vet sedan tidigare att en bra trailer inte säger så särskilt mycket om kvaliteten eller ens tonen på den färdiga filmen (Lex Prometheus) så egentligen har vi ingen aning om vad för slags film som Rian Johnson håller på att klippa färdigt.

Men om vi ska utgå från det vi faktiskt får se, så verkar det rätt allvarstyngt, och oroväckande också inriktat på Star Wars egen patenterade pseudofilosofiska Jedimystiscism. Vi har sett förut att underhållningsvärdet har en tendens att gå ner i samma takt som dialogen om den mörka och ljusa sidan får ta mer plats. Det som gjorde Empire strikes back så bra var inte de långa diskussionerna om den mörka sidans lockelse, utan att de direkt var kopplade till Lukes uppfuckade förhållande till sin pappa. Klassisk karaktärsutveckling som vägde upp det kvasireligiösa, med andra ord. Låt oss hoppas att The Last Jedi uppnår samma balans mellan krafterna. Och ska jag vara fullständigt ärlig, så orsakar den här trailern inte alls samma ståpäls som när Han Solo och Chewbacca dök upp igen sommaren 2015.

Traileranalyser från andra filmsajter:

Vi minns John Hurt, den raggige kungen av dystopisk sci-fi

John Hurt i Snowpiercer

John Hurt i Snowpiercer

Efter en tids sjukdom, kort efter att ha uppnått 77 års ålder, har den legendariske brittiske skådespelaren Sir John Hurt gått bort. Han hörde till den lilla elit av seriösa teater- och filmskådespelare som kunde ta vilken biroll som helst och fylla den med själ och hjärta. Ofta stal han varje scen han var med i. Hurts utstrålning var obestridlig, men den kom med åren att beslöjas och kännas som en låga som brann på stort avstånd, som en fyr i tät dimma. Hurts rollfigurer fick därför ofta en air av livserfarenhet på gränsen till livsleda. Men alltid med den där lågan glimmande, djupt inne i ögonen.

Rymdfilmsfans kommer förstås alltid att minnas Hurt som Kane i Alien (1979), den olycksalige astronauten som böjer sig fram över ett ägg på en expedition och därefter  drabbas av galaxens svåraste magkatarr inför ögonen på sina chockade kamrater. Hurt som Kane har inte särskilt många repliker, men framstår först som filmens huvudperson då han befinner sig i fokus nästan hela tiden. Ända fram till sin alltför tidiga död.

John Hurt i Alien

John Hurt i Alien

Jag vet inte hur Hurt såg på denna sin mest ikoniska roll, eller om han någonsin kände sig besviken att den prisbelönta rollen som John Merrick i Elefantmannen (1980) inte fick samma kultstatus. Men det finns två indicier som får mig att tro att han ändå gillade att förknippas med Alien. För det första att han upprepade sin roll 1987 i Mel Brooks Spaceballs (1987), där han hinner uttala de bevingade orden ”Oh no, not again” innan en chestburster trycker sig ut genom bröstkorgen på honom. Det tyder på självdistans och humor.

För det andra, så har John Hurt fortsatt att söka sig till dystopier, framtidsskildringar, fantasy och sci-fi hela sitt yrkesverksamma liv. Med åren blev han något av genrefilmens raggiga, okrönte konung. Om man såg att John Hurt hade en roll, visste man rentav att filmen inte kunde vara genomusel, då han hade god smak. Och som en hyllning till denne raggige, lågmälde men sympatiske figur, samlar vi här några av våra favoritroller bortom Alien och Elefantmannen spelade av John Hurt. Må han vila i frid.

SCIENCE FICTION, DYSTOPIER OCH FANTASY

  • Snowpiercer (2014) – en geekig diamant till film, av Bong Joon-ho. Utspelas ombord på ett framrusande tåg där resterna av mänskligheten kämpar om resurserna. John Hurt spelar den underklassens ärrade gamla ledare. En originell och bisarr saga, och en av 2014s bästa filmer.
  • Doctor Who (2013) – spelade framgångsrikt The War Doctor till seriens femtioårsjubileum.
  • Only Lovers Left Alive (2013) – Den perfekta rollen för den gamle Hurt: Sir Christopher Marlowe, vampyr, och mentor för det rockiga vampyrkärleksparet Tilda Swinton och Tom Hiddleston. Regi Jim Jarmusch.
  • V for Vendetta (2006) – Storbritanniens diktator High Chancellor Adam Sutler är en mycket obehaglig figur i John Hurts tolkning.
  • Hellboy (2004) och Hellboy II (2008) av Guillermo Del Toro. Hurt spelar Trevor, som räddar filmens huvudperson och uppfostrar honom som sin egen son.
  • Harry Potter – spelar trollspömakaren Mr Ollivander i flera av filmerna.
  • Gjorde rösten till Hassel i Den långa flykten (1978) och Aragorn i Ralph Bakshis tecknade Sagan om Ringen (1978). Och var rösten till The Horned King i Disneys filmatisering av Lloyd Alexanders fantasyepos The Black Cauldron (1985)
  • 1984 (1984) Hurt hade huvudrollen som Winston Smith i adaptionen av George Orwells klassiker.
  • Melancholia (2011) – Lars von Triers kosmiska depressionsdrama har Hurt i en biroll som familjeöverhuvud.
  • Outlander (2008) – rymdmonstervikingadramat  som är som Predator möter Beowulf, och som borde ha en lite mer framskjuten plats bland kultfilmer, inte minst för Hurts kung Hrothgar.
  • Contact (1997) – Jodie Foster har huvudrollen i denna film om mötet med utomjordisk intelligens. John Hurt spelar den excentriske miljardär som finansierar expeditionen.
  • Jim Hensons The Storyteller (1988) sändes i SVT som ”Sagor för stora barn” och visade folksagor återberättade av John Hurts figur The Storyteller. Med skådisar och Hensondockor.

ÖVRIGA FILMER

  • Midnight Express (1978) – den klassiska fängelsedramafilmen om en  student som hamnar i fängelse i Turkiet. Regi: Oliver Stone.
  • Tinker Tailor Soldier Spy (2011) – John Hurt är chefen för MI6.
  • Rob Roy (1995) – äventyrsfilm med Liam Neeson.
  • Even Cowgirls Get The Blues (1993) av Gus Van Sant.
  • The Osterman Weekend (1983) – thriller med manus av Robert Ludlum, där Hurt spelar med Rutger Hauer m fl.
  • Hurt har porträtterat Quentin Crisp på film och TV vid två tillfällen. 1975 i tv-filmen The Naked Civil Servant. Och 2009 i An Englishman in New York.
John Hurt i Only Lovers Left Alive

John Hurt i Only Lovers Left Alive