Månad: november 2013

Alla 12 Star Trek-filmer visas på TV

USS Enterprise NCC 1701 i Abrams' version är byggd som en hotrod och mycket större än föregångarna

USS Enterprise NCC 1701 i Abrams’ version

UPPDATERING: Det visades bara tio filmer av tolv. TV6 berättar inte varför de hoppade över de två nyaste

Med start på fredag 29 november kommer svenska kanalen TV6 att visa alla Star Trek-biofilmer. Sändningstiden är 21.00 fredagar med repris lördag eftermiddag. Självklart har Rymdfilm recenserat alla de tolv filmer, som producerats från 1979 till 2013. Det är inbördes mycket olika berättelser, som omfattar allt från filosofilektioner till hämnddrama och ren action. Här kan du läsa om handlingen i de tolv filmerna – klicka på titeln för att läsa hela recensionerna. Vilka som är bäst? Nr 2, 4, 6, 8 och 11.

Star Trek The motion picture (1979)

Sänds fredag 29 november kl 21.00. Den första rebooten, och en ganska seg historia. Ett enormt färgat moln förintar ett antal Klingonskepp och sätter hotfullt kurs mot Jorden. Det enda skeppet i närheten är USS Enterprise med kapten Kirk (Shatner), mr Spock (Nimoy) och alla de andra från 60-talets TV-serie. Men inne i det mystiska molnet väntar något mycket märkligare än de tror…

Kapten Kirk har en dålig dag, fast i mitten av en död planet, i Star Trek II: The Wrath of Khan

Kapten Kirk har en dålig dag, fast i mitten av en död planet, i Star Trek II: The Wrath of Khan

Star Trek II – The wrath of Khan (1982)

Rekommenderas! Sänds fredag 6 december kl 21.00. Regi: Nicholas Meyer. Jim Kirk (William Shatner) har det verkligen tufft i den här filmen, av många ansedd som den bästa Star Trek. Hans vuxne son hatar honom, jobbet som amiral tråkar ut honom och i födelsedagspresent får han av sin bäste vän Dr McCoy (DeForest Kelley) ett par läsglasögon, passande för en åldrande man. Mitt i denna medelålderskris rymmer Khan, en av Kirks gamla fiender, från den ödeplanet där han varit inspärrad i tjugo år. I en härligt rysansvärd scen stoppar Khan med sadistisk njutning in parasitiska maskar i örat på två Starfleet-officerare för att kunna kontrollera deras tankar. Han är den campaste och ondaste rymdskurken i den här delen av galaxen, och som lök på laxen lyckas Khan också stjäla ”Genesis-maskinen”. I fel händer kan den användas som en bomb för att förinta allt liv på en planet.

Star Trek III – The search for Spock (1983)

Sänds fredag 13 december kl 21.00. De första 40 minuterna är oerhört njutbara, men sedan tappar den lite i tempo. Kirk har en chans att återuppväcka Spock om bara hans kropp och doktorn kan sammanföras i ett mystiskt tempel på Vulcan. Problemet är bara att kroppen ligger på den förbjudna planeten Genesis, där en Klingonkapten (spelad med den rätta galna intensiteten av Christopher Lloyd) hotar Federationens forskarteam, där Kirks son ingår. Till råga på allt beslutar sig Stjärnflottan för att skrota den 20 år gamla USS Enterprise och pensionera besättningen. Ska Kirk kunna rädda Spocks kropp och sin son från klingonerna, innan Genesis förintas?

Klingonskeppet och valfångaren i Star Trek IV

Klingonskeppet och valfångaren i Star Trek IV

Star Trek IV – The voyage home (1986)

Rekommenderas! Sänds fredag 20 december kl 21.00. En kul komedi, och en av de mest framgångsrika Trekfilmerna på bio. Kirk och de andra har åtal att vänta efter att ha stulit och förstört Enterprise. Men de får snart annat att tänka på då en okänd rymdsond orsakar kraftiga naturfenomen som hotar att förstöra Jorden. Från omloppsbana skickar sonden radiosignaler i form av märkliga vrål. Kvickt listar våra vänner ut att signalerna i själva verket är valsång och väntar på svar från knölvalar som är utdöda på Jorden. Det  verkar inte bättre än att sonden kommer att dra oss alla i fördärvet. Den logiska lösningen på en sån knipa är – självklart – att åka tillbaka i tiden till 1986 (året då filmen gick upp på bio) och driva omkring på gatorna i San Francisco för att få tag på knölvalar som kan tas med tillbaka till framtiden så att valsonden kan få svar och sluta orsaka Jordens undergång. Klart som korvspad, eller hur?

Star Trek V – The final frontier (1989)

Sänds fredag 27 december kl 21.00. Den sämsta Trekfilmen. Efter framgången med den underhållande The Voyage Home håller hela Trekserien på att kapsejsa då William Shatner utnyttjar en klausul i kontraktet och får såväl skriva storyn, sätta sig i registolen och stå framför kameran. Spocks halvbror Sybok kidnappar tre ambassadörer för att lura till sig ett rymdskepp, så att han kan åka och besöka Gud som har tror bor i galaxens mitt. Som av en slump så råkar det vara den nybyggda Enterprise med Spock ombord som kommer till ambassadörernas hjälp. Tillsammans reser de för att träffa Gud.

Christopher Plummer som general Chang i Star Trek VI

Christopher Plummer som general Chang i Star Trek VI

Star Trek VI – The undiscovered country (1991)

Rekommenderas! Den sista filmen med originalbesättningen blev också en av de bästa. Regissör är åter Nicholas Meyer, som också gjorde tvåan. Det kan bli fred mellan Klingon och Federationen. Gamla uvar som kapten Kirk (William Shatner) muttrar för sig själva, förbisprungna av historien. Men då Klingons kansler Gorkon (David Warner) blir lönnmördad under ett diplomatiskt uppdrag sätts allt på spel: den klingonske höken general Chang (Christopher Plummer) anklagar Kirk för mordet och sänder honom och McCoy till dödsläger. Starka krigiska krafter på båda sidor gör allt för att hindra att rymdens eget ”kalla krig” får ett lyckligt slut.

Star Trek VII – Generations (1994)

Ökänd för att den behandlar gamle Kirk så illa i hans sista framträdande. Det här är den sjunde Star Trek-filmen och den första med besättningen från 1980-talets tv-serie The Next Generation. Soran (Malcolm McDowell) är en vetenskapsman som är villig att döda en hel planet, bara för att få komma tillbaka till the nexus, den falska lycksalighetens dimension, som man når genom ett energiband som rör sig genom rymden.

Borgdrottningen är det bästa tillskottet till Star Trekuniversum på tio år - First Contact

Borgdrottningen är det bästa tillskottet till Star Trekuniversum på tio år – First Contact

Star Trek VIII – First contact (1996)

Rekommenderas! Mänsklighetens framtid på spel. Överljusfartens uppfinnare är en bitter alkis, som eventuellt aldrig kommer att lyfta från marken. Tredje världskriget är precis slut, och Cochrane håller helt enkelt på att ge upp tillsammans med resten av befolkningen. The Borg under ledning av den delikat ondskefulla Borg Queen (Alice Krige), kommer dundrande bakåt i tiden för att döda honom, innan han hinner förändra historien. Det är bara Picard (Patrick Stewart) och besättningen på Enterprise E som kan ställa allt till rätta.

Star Trek IX – Insurrection (1998)

En ganska seg historia. Data (Brent Spiner) råkar avslöja en konspiration mellan en skrupelfri amiral och de krigiska Son’a, vars groteska ledare Adhar spelas av F Murray Abraham. I hemlighet vill denna oheliga allians exploatera en paradisplanet vars ringar innehåller ett ämne som fungerar som Ungdomens källa.

Star Trek X – Nemesis (2002)

Den sista filmen med The Next Generation, och en så medioker actionfilm att hela Star Trek höll på att gå omkull. Det skulle dröja sju år innan JJ Abrams till slut lyckades reboota serien. En ung man, Shinzon, (Tom Hardy, känd från The Dark Knight Rises och Inception)  tar makten över det romulanska imperiet med hjälp av de djävulslika remanerna, slavar till Romulus som till sist reser sig mot sina herrar. Den nye kungen röjer hänsynslöst alla opponenter ur vägen och ställer sedan in siktet på Federationen och USS Enterprise.

STOP! HAMMERTIME!. Det var bar så här långt som TV6 faktiskt visade. De två sista filmerna kom aldrig, och kanalen ville inte svara på frågor varför.

Narada från Star Trek (2009) hoppade tillbaka i tiden

Narada från Star Trek (2009) hoppade tillbaka i tiden

Star Trek (2009)

Rekommenderas! Regi: JJ Abrams, som räddade Trek och startade om alltsammans på nytt. ödet för de unga Kirk (Chris Pine) och Spock (Zachary Quinto) samman på Starfleet Academy i San Francisco, och här möter de också för första gången sina blivande kamrater som de ska tjänstgöra tillsammans med på den alldeles nybyggda USS Enterprise. De unga kadetterna sätts på sitt första prov då det mystiska rymdskeppet som dödade Kirks pappa dyker upp och hotar Spocks hemplanet Vulcan. Men personmotsättningarna kommer i vägen för samarbetet. Kan det vara så, i detta parallella universum, att Kirk och Spock faktiskt inte kan bli vänner?

Star Trek Into Darkness (2013)

Mörka moln tornar upp sig i den andra filmen i den nya tidslinje som inleddes med Star Trek (2009). Federationen utsätts för en dödlig attack från en av sina egna officerare, John Harrison (Benedict Cumberbatch). Vad som sedan rullar igång är en välsnickrad historia, lika delar konspirationsthriller, action och moraldrama. Och vi får se klingoner! Regi: JJ Abrams.

Annonser

Screamers (1995) – Peter Weller slåss mot mordiska robotar

USA 1995, regi: Christian Duguay, producent: Franco Batista, manus: Dan O’Bannon baserat på Philip K Dick

Peter Weller spelar överste Hendrickson

Peter Weller spelar överste Hendrickson

Handlingen.

I Screamers kan en science fictionnörd pricka av många punkter på sin lista: baserad på en novell av Philip K Dick (författaren till Blade Runner och Total Recall) och med manus av Aliens författare Dan O’Bannon – check! Peter ”RoboCop” Weller i huvudrollen – check! Dystopisk framtid där ett ont företag koloniserar – och ödelägger – planeter i jakt på värdefull mineral och endast en råbarkad hjälte kan avslöja komplotten – check! Fasanfullt mordiska robotar som inte bara sågar folk itu utan dessutom kan förklä sig till människor – check! Det är många välkända ingredienser från  rymdfilmshistorien, lite omstuvade, uppstekta och serverade som en ny anrättning.

Pretentionerna?

I grunden en klassisk actionfilm, inspirerad av vilda västern och med Dicks svartsynta sociala patos som extra prettodimension.

Screamers kan anta många olika former

Screamers kan anta många olika former

Världsbygget och rymdskeppen!

Ett hyggligt försök till komplett världsbygge: planeten Sirius 6B är visserligen mest ödemark, men en härligt kargt gestaltad ödemark med precis rätt kyla i luften och lagom patinerade ruinstäder. Vi kommer in efter katatrofen, men huvudpersonen Hendrickson och hans mannar vet inte om det. I början av filmen tror de fortfarande att de är frontlinjen i kriget mot NEB (New Economic Bloc) – men eftersom det är en Dickhistoria är förstås hela deras världsbild en bluff. I själva verket har de lämnats åt sitt öde på Sirius 6B, och deras fiender har massakrerats av den sentienta robotrasen Screamers. Hendricksons och hans menige soldat Ace (Andrew Lauer) färdas genom det postapokalyptiska landskapet och inser gradvis sanningen, tillsammans med publiken. Screamers är en brokig skara tänkande maskiner som förekommer i många former. De färdas vanligen under jord, och ger ifrån sig ett genomträngande skri från de sågklingor som de använder för att attackera människor med. Därav namnet ”screamers”. Men Hendrickson upptäcker att det kommit nya modeller, som ser ut som människor och nästlar sig in överallt. Dessa replikantkusiner skriker också då de attackerar – ett kulturellt särdrag i screamerssamhället, kanske? Den mest minnesvärda screamern har formen av en robotråtta, och är faktiskt ganska kuslig.

Vi får bara se ett rymdskepp på nära håll i filmen, och det är en liten flygplansliknande maskin som väntar nere i NEB-högkvarterets källare och kan bli en utväg från den Screamersinfekterade världen. Men ska Hendrickson lyckas ta sig förbi monstren?

Screamers sågar av både det ena och det andra

Screamers sågar av både det ena och det andra

Design och specialeffekter;

Återigen: ett hyggligt försök att skapa en trovärdig strålökenvärld där våldet härskar. Det är mest praktiska specialeffekter, som avsågade armar och robotmagar som beskjuts och visar sig vara fulla av kugghjul och sladdar. Råttscreamern jag nämnde ovan ser helt OK ut, men som mycket annat i filmen är den just ”OK” men inte mer. Screamers innehåller få wow-ögonblick, visuellt.

Luckor i manus,

Man förstår inte riktigt Alliansens (Hendricksons sida) förhållande till Screamers. Det är deras robotar, men de verkar snabbt ha löpt amok och blivit ett hot mot alla. Varför har man inte gjort något åt det? Hur kan det effektivaste motmedlet mot dem vara att skjuta med gevär på jorden ungefär där man tror att de är? Vad driver dessa Screamers att anta människoskepnad? Vi får aldrig veta om det är medvetet mystik eller bara slarvigt skrivet manus.

Screamers

Screamers

Domen:

Somliga noveller har fantastiska långfilmer i sig, i händerna på rätt manusförfattare och regissör. Blade Runner är exemplet framför andra. Men Screamers baseras inte på någon av Philip K Dicks mer minnesvärda alster, och Christian Duguay är ingen Ridley Scott. Filmen kan inte (och vill förmodligen inte heller) matcha Blade Runners grandeur. Den Dick-film den mest liknar är Verhoevens Total Recall, som i sin tur var rolig, fartfylld och grotesk. Här står sig Screamers också slätt. Men den har den utmärkte Weller i huvudrollen, ett par åtminstone lätt disturbing scener med läskiga replikanter, visuellt håller den ihop och storyn tuffar på fint nästan hela vägen fram till det alltför banala slutet.  Långt ifrån den bästa Dickfilmatiseringen, men heller inte helt hopplös.

Se även+

Blade Runner, Total Recall, Soldier (en annan Dick-klon)

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Payload , Expo, 299,792 km/s och andra korta rymdfilmer

Payload av Stuart Willis (Australien 2012)

Payload av Stuart Willis (Australien 2012)

Letar man lite på nätet går det att hitta en mängd korta rymdfilmer, oftast av oberoende filmskapare med mer kreativitet och passion än pengar. Ofta ser de rätt skarpa ut, eftersom avancerad redigerings- och animationsutrustning numera är något som vilken filmstudent som helst har tillgång till. Vi snackar höga produktionsvärden till noll budget. Det är inte sällan manus som är den svaga punkten hos dessa indierymdfilmare. Looken är där, och grundidén. Men att utveckla en story är också ett hantverk, precis som konceptdesign eller visuella effekter är det. Med rätt producent och team skulle dessa unga filmskapare kunna åstadkomma storverk. På sidan Short of the week finns listan med Best Sci-fi Short Films, som fylls på regelbundet och där man också kan läsa några rader om varje film och filmskapare.

Där hittade jag bland andra den 13 minuter långa Expo av Joe Sill, publicerad i maj 2013. Det är en fin liten stämningsbild från rymden, om en astronautkvinna som har sin dotter med på Månen och hamnar i dödsfara. Det är inte så mycket en novellfilm som en poetisk liten meditation med rymdtema.

*

Betydligt mer ambitiös till omfattning och story är den australiensiska Payload (2012) som klockar in på 18 minuter och skildrar en fattig familj som lever i en dystopisk framtid där en rymdhiss är enda utvägen från misären. Regi av Stuart Willis. Payload är en förhållandevis väl utvecklad historia, och Willis lyckas få in mycket världsbyggande på den korta speltiden. Filmen hade premiär vid Palm Springs kortfilmsfestival 2011, och Willis har planer på att försöka göra en långfilm av idén.

*

Det finns många fler filmer på listan hos Short of the week. En kul retropärla är 299,792 km/s, en sorts pseudo-Star Trek som kom till efter en Kickstarterkampanj i början av året. De fick in nästan 40 000 dollar. Filmen är är en hyllning till forna dagars sci-fi på TV och är så retro att den inte innehåller några datoranimerade effekter alls, utan allt är uppbyggt analogt. Med maffiga neonfärger.

Grattis Doctor Who, 50 år, från Rymdfilm och Google

Day of the Doctor, BBC

Day of the Doctor, BBC

Ikväll lördag 23 november firar den mycket brittiska sci-fi-serien Doctor Who 50 år i tv-rutan, med The Day of the Doctor, en stor specialsändning med skådespelare från flera av de elva inkarnationerna av doktorn. Ja, alltså det är ju betydligt fler skådisar som spelat honom på femtio år, men själva figuren Doctor Who har återfötts elva gånger. Det är en ganska komplicerad tidsresehistoria som löst binder samman alla de olika serierna, och för en oinvigd kan det vara knöligt att begripa sig på. Doktorn hör till en utomjordisk och kraftfull ras kallad The Time Lords, och är numera en av de sista av sin sort. Han har många alierade, bland annat mänskliga kompanjoner som lever vi vår nutid på Jorden men som regelbundet får åka ut i universum i doktorns eget unika rymdskepp, The Tardis. Det är den där telefonkiosken som vi förknippar så intimt med serien. Doktorn har också fiender, varav robotrasen Daleks kanske är de mest berömda. ”Exterminate” säger de innan de förintar sina motståndare.

De gamla versionerna av Who från 1970- och 80-talen har idag (men det är förstås min personliga åsikt) mest ett kultvärde. Som drama tycker jag de är otittbara. En av Rymdfilms läsare, Classe, tycker däremot att 70-talsdoktorn spelad av Tom Baker, lätt igenkännbar på sin hatt och halsduk, la ribban väldigt högt för kommande doktorer. Och så har vi förstås fine Sylvester McCoy som spelade rollen i slutet av 80-talet. Vilken är din favoritdoktor?

Fiveish Doctors

Fiveish Doctors

Tre gamla doktorer gör i helgen dessutom sitt eget kupp-program om hur de försöker komma med i 50-årsjubileet. Men ingen svarar på deras många telefonsamtal. Bäst att ta ödet i egna händer! Den här lilla charmiga pärlan släpptes idag och  överraskade alla. Du får inte missa The Five(ish) Doctors Reboot med Peter Davison, Colin Baker och Sylvester McCoy som sig själva. Och bifigurer som Ian McKellen, Peter Jackson och John Barrowman

Om du vill hitta en ingång till serien idag är det utan tvekan de moderna avsnitten från 2005 och framåt som du ska koncentrera dig på. Det var då producenten Russell T Davies återupplivade serien efter många år i träda och helt moderniserade den. Först med Christopher Eccleston och sedan David Tennant i huvudrollen. En ny storhetsperiod inleddes, och den pågår i allra högsta grad fortfarande. Det var även Davies som skapade spinoff-serien Torchwood 2005, en serie som jag personligen haft mycket lättare att ta till mig än själva Who.

Matt Smith är den elfte doktorn

Matt Smith är den elfte doktorn

Numera är det Steven Moffat som är showrunner och Matt Smith som spelar doktorn, och serien lockar alltjämt en bredare och yngre publik än den brukade göra innan 2005.  I jubileumsprogrammet, skrivet av Steven Moffat och regisserat av Nick Hurran, spelas doktorn i tre versioner av Matt Smith, David Tennant och John Hurt.

Några som är riktiga Who-fans är Google, som hela helgen hyllar den berömde doktorn med en egen, unik ”doodle”. Doodlar är specialprogrammerade versioner av Googles logga som läggs upp på jubileumsdagar som handlar om nördiga ämnen som vetenskap och science fiction. De mer extravaganta doodlarna har interaktivtet, och ibland hela spel inbyggda. Guardian berättar att Doctor Whos  ”whodle” är den största och mest komplexa Google som någonsin gjort. Här hittar du Doctor Whos doodle. Det är bara att klicka på playknappen så sätter en massa minispel igång.

Rymdfilm säger också grattis till Doctor Who!

Googles hyllning till Doctor Who

Googles hyllning till Doctor Who

Manborg (2011) – nördig 16-bitars rymdvampyrextravaganza

Kanada 2011, manus, regi och producenter: Steven Kostanski och Jeremy Gillespie

Matthew Kennedy är Manborg

Matthew Kennedy är Manborg

Handlingen.

En total indiefilm vars totalbudget låg på c:a 1000 kanadensiska dollar. Rymdnazistvampyrerna attackerar Jorden och Greve Draculon (Adam Brooks) blir alltings härskare. Men en soldat (Matthew Kennedy) som vågat stå emot Draculon räddas till livet efter att ha blivit skjuten och får återuppstå som den smått förvirrade Manborg. Till hälften man. Till hälften cyborg. Han tillfångatas snart av Draculons närmaste man, The Baron (Jeremy Gillespie), och spärras in i Mega-Death-City. Där tvingas Manborg utkämpa strider mot monster på en arena och blir kompis med de andra gladiatorerna: kampsportsexperten #1 Man (Ludwig Lee) och syskonen Mina (Meredith Sweeney) och Justice (Conor Sweeney). Ska Manborg bli mindre förvirrad och inse vilken oerhörd eldkraft han besitter? Ska Mina lyckas stå emot baronens amorösa inviter? Och kommer Justice att acceptera förbudet mot discodans?

Pretentionerna?

Ren och skär underhållning, och ett hobbyprojekt byggt på kärlek till gamla TV-spel från 16-bitarseran och till science fiction- och skräckgenrerna.

Justice, Mina, #1 Man

Justice, Mina, #1 Man

Världsbygget och designen,

Baronen

Baronen

Jag har aldrig sett något liknande. Det är som en liveactionversion av något gammal Streetfighterspel, men med en charmigt retrofuturistisk 80-talsestetik som aldrig skulle ha förekommit i ett riktigt spel från tiden. Allt ser avslappnat lo-fi ut, med tecknade miljöer, lågupplösta handanimationer och stop-motion-monster som man inte riktigt kan avgöra om de bara ser ut att vara gjorda av modellera eller om någon gjort dem i datorn så att de ska se ut som om de var hämtade från den läskigaste Pingufilm du aldrig sett.  Hela filmen har en härligt handgjord känsla, som om någon suttit och handritat en massa miljöer och sen klippt ihop dem i ett gammaldags bildcollage. Mycket charmigt som omväxling till den sterila och något könlösa look som moderna rymdfilmer (billiga som dyra) lider av.

Mest minnesvärda scen*

Då den skrämmande och bisarra Baronen vankar av och an och försöker uppbåda mod att uppvakta Mina (som han bara känner som Fånge Nr 7) men inte vill att hans tyranniske härskare ska se att han struttar omkring med en blombukett.

Domen:

Jag har sett så många hemgjorda indieproduktioner vid det här laget att jag vet  hur svårt det är att skapa en hyfsat underhållande b-film, även om den mest ska tilltala en genreintresserad festivalpublik. Jag har sett ett antal indierymdkomedier där filmens hela attraktionskraft hängs upp på splattervåld, sex eller rent och skärt äckel. Men det dröjer inte många minuter in i Manborg för att man ska inse att detta är något annorlunda. Här finns en geekig glimt i ögat som saknas i många andra projek. Humorn är inte så förtvivlat grabbig utan mer nördig och till och med lite snäll. Filmens bärande idé (en liveversion av ett tv-spel) genomförs konsekvent och med visuell flair.  Dessutom är det rappt klippt och utan några transportsträckor då filmen bara är drygt en timme lång. För dig som gillar gamla tv-spel och uppskattar DIY-projekt är Manborg gefundenes fressen.

DIY-rymdfilm

DIY-rymdfilm

Se också+

Android från 1982, om en något förvirrad men ändå mordisk robot på en rymdstation.

Följ Rymdfilm på Facebook och på Twitter

Rymdfilmerna vi ser fram emot 2014

OBS! Detta inlägg är från november 2013 och inaktuellt. Här finns ett nytt inlägg: Kommande rymdfilmer för 2014/2015/2016

Snart börjar det bli dags att sammanfatta filmåret som gått, och som jag tidigare konstaterat är vi inne i en science fictionboom av sällan skådat mått. Bara i år har vi fått originalhistorier som Gravity, Oblivion, After Earth, Elysium, Europa Report, Pacific Rim och Ender’s Game. Och uppföljare som Star Trek Into Darkness och Man of steel. Det är bråda dagar för en rymdfilmsbloggare.

När vi blickar in i framtiden ser vi att rymdvinden fortsätter att blåsa, och vi vet redan nu att den kommer att nå orkanstyrka om två år, 2015, då Star Wars återkommer till vita duken tillsammans med mängder av uppföljarfilmer. Men även nästa år är fullt av rymdfilmer, och glädjande nog ser trenden ut att hålla i sig med helt nya berättelser som inte är uppföljare eller reboots. Rentav – vågar jag säga det- ser 2014 att bli ett lite mer seriöst rymdfilmsår än 2013. Kors i taket!

Här är ett urval av filmer som kommer på bio eller on demand under 2014:

Interstellar av Christopher Nolan

Interstellar av Christopher Nolan

Christopher Nolans Interstellar

Det är inte någon vild gissning att det här kommer att bli nästa års mest omtalade sci-fi-film. Alla stjärnor står liksom i rätt position då mannen som skapade Inception, Memento, reboot-Batman och The Prestige ger sig ut i rymden för första gången.  Storyn bygger på verkliga vetenskapsteorier av den berömde fysikern Kip Thorne, om hur man skulle kunna färdas mellan stjärnorna med hjälp av maskhål i rymdtiden. Interstellar utspelas i ett dystopiskt framtidsscenario där mänskligheten tappat hoppet, men en liten grupp forskare genom maskhålet tror sig finna en utväg som kan ge oss en framtid. Manus av Jonathan Nolan och musik av Hans Zimmer. Filmfotograf är Hoyt van Hoytema, från Schweiz, eftersom Larry Pfister som brukar jobba med Nolan är upptagen med att göra sin egen rymdfilm Transcendence. van Hoytema är ju välkänd i Sverige för fotot till Låt den rätte komma in, Doktor Glas, Lasermannen, Tinker tailor soldier spy, Call Girl och Pistvakt. Matthew McConaughey och Anne Hathaway spelar huvudrollerna, med hjälp från Matt Damon, Casey Affleck, den store Michael Caine och John Lithgow. November 2014. Prepare to get your mind blown!  Trailer för Interstellar

Jupiter Ascending

Jupiter Ascending

Jupiter Ascending

Framskjuten till 2015. The Washowskis är i farten igen, denna gång med en space opera med Channing Tatum som interplanetär krigare och Mila Kunis som den fattiga toalettstäderskan som utmanar Drottningen av Universum om tronen. Sean Bean spelar en ”Han Solo-karaktär” – vad nu det är. Kan bli precis hur knasigt och pinsamt som helst, men jag är ändå lite charmad på förhand. Tyckte mot alla odds ganska bra om Cloud Atlas Trailer Jupiter Ascending

Tomorrowland

Framskjuten till 2015. En smått mystisk film där allt vi vet om storyn är att den har  har med Disneys 1950-talsattraktion Tomorrowland att göra. Och vi vet att regissören Brad Bird (Iron Giant) har det här som sitt hjärteprojekt, vilket tillsammans med Disneytemat bådar för retrofuturism av högsta kvalitet. Manus och producent är Damon Lindelof och George Clooney och Hugh Laurie spelar huvudrollerna.

Guardians of the galaxy

Guardians of the galaxy

Guardians of the galaxy

En ny storfilm från Marvel som är den första i deras nya ”kosmiska fas”. Det innebär att filmens tema är galaktiskt snarare än jordbundet och att större delen av handlingen utspelas  i rymden. Denna gång är det inte Avengers utan en något udda superhjältegrupp där en talande tvättbjörn och ett träd ingår. Med bland andra Zoe Saldana och Chris Pratt.

Young Ones

Young Ones

Young Ones 

Detta drama med bl a Nicholas Hoult (A single man, Jack the giant slayer),  Elle Fanning och Michael Shannon är eventuellt bara postapokalyptiskt och kan sakna rymdkoppling. Men det handlar om en pojke och hans robot, och jag får mycket starka Star Wars-vibbar av postern. Så det kändes naturligt att inkludera den på listan över filmer att hålla ögonen på.

Transcendence

Debutfilm från Wally Pfister, som annars gjort sig ett namn som filmfotografen bakom Christopher Nolans storfilmer. Men nu regisserar han sin egen storfilm, vilket krockade med Nolans inspelning av Interstellar (se ovan). Transcendene har ett posthumant tema om hur människor laddar upp sina medvetanden till ett nätverk och uppnår ”transcendens”. Men vad händer då datorer skapar ett överlägset medvetande, och vilka kan tänkas försöka dra nytta av det? Projektet har lockat idel storstjärnor med Johnny Depp, Rebecca Hall, Morgan Freeman, Cillian Murphy och Kate Mara i spetsen. Kommer med all säkerhet att vara en av årets snyggaste sci-fi-filmer.

Emily Blunt och Tom Cruise i Edge of tomorrow

Emily Blunt och Tom Cruise i Edge of tomorrow stirrar stint

Edge of Tomorrow

Tom Cruise och Emily Blunt är två framtida supersoldater i denna brittisk/amerikanska filmversion av ett japanskt seriealbum (”All you need is kill”). Aliens kallade ”mimics” är i krig med människorna, och vi får se hur Cruises rollfigur fastnar i en tidsloop a la Groundhog day. Med tiden lär han sig utnyttja att han upplever samma sak gång på gång, för att organisera en avgörande attack på utomjordingarna. Regi: Doug Liman. Recension

Bl a Liev Schreiber i Last days on Mars

Bl a Liev Schreiber i Last days on Mars

Last days on Mars

En thriller i Aliens anda med Liev Schreiber som astronaut. Vi följer en till synes dödsdömd expedition till Mars där en besättningsman får med sig något in från det okända. Vi vet ju hur det brukar sluta? Med body horror galore!

Denna film har haft premiär utomlands, men oklart med distribution i Sverige. Recension

Monsters Dark Continent

Monsters Dark Continent – soldat stirrar stint

Monsters Dark continent

En av senare års mest uppmärksammade och inflytelserika rymdfilmer var 2010 års Monsters av Gareth Edwards, ett lågmält och poetiskt indiedrama om livet på gränsen till en utomjordisk invasion. Filmens regissör säkrade ett toppuppdrag i Hollywood (att reboota Godzilla, vilket också sker under 2014) men nu är även en fortsättning på Monsters på G, i regi av Tom Green. Förvänta er mer mystik och dunkla hot, i något mer lyxig förpackning än första gången. Kan bli riktigt intressant. Trailer Monsters Dark Continent

Scarlett Johansson i Under the skin stirrar stint

Scarlett Johansson i Under the skin stirrar stint

Under the skin

Den här filmen fick mycket uppmärksamhet på filmfestivalerna i somras, där den delade kritikerna i ett för- och ett emotläger. Det är helt klart en monsterfilm med konstambitioner, vilket får mig att gilla den på förhand. Men vissa anser att den inte håller hela vägen. Scarlett Johansson spelar en alien som samlar in mat till sina gelikar genom att resa genom Skottland och ragga upp karlar som hon dödar. Recension

Absolutely Anything

Absolutely Anything

Monty Pythons Absolutely Anything

Den första Monty Pythonfilmen på många, många år, ja faktiskt den första med de flesta av gänget samlade sedan Meaning of life: Terry Jones, John Cleese, Michael Palin och Terry Gilliam. Saknas gör Eric Idle (som inte ville vara med) och Graham Chapman (som är död).  Dessutom med Benedict Cumberbatch och Robin Williams. Enligt uppgift är filmen en sci-fi-fars om en lärares äventyr då utomjordingar förlänar honom magiska krafter, som tillåter honom att göra absolutely anything. Regi Terry Jones.

Transformers 4

Av Michael Bay. Fler leksaksrobotar som slåss, denna gång har de i alla fall gett den irriterande unga killen sparken och har Mark Wahlberg i huvudrollen. Recension

Space Station 76

En komedi av Jack Plotnick med Patrick Wilson och Liv Tyler. En alternativ framtidsberättelse om livet på en rymdstation som är som hämtad från en värld där framtiden ser ut som 1970-talets rymdserier som Månbas Alpha och Battlestar Galactica. Recension

51 degrees

Brittisk indiefilm om en kille som lyckas förutse att världen kommer att gå under på grund av ett asteroidnedslag, inom tre veckor. Men det finns en hemlig rymdstation som rymmer 2000 personer, och vår huvudperson får en biljett dit i utbyte mot att han dokumenterar de sista dagarna på Jorden. En film som varit under produktion i flera år, men som möjligen har släppts online i väntan på distribution. All produktionsinfo finns i alla fall på 51degreesfilm.com

Home

En animerad buddyfilm om utomjordingar, från Dreamworks Animation. Hösten 2014.

After the world ended

En ”post-post-apcalypse” sci-fi-story om bland andra en astronaut som kraschar i vildmarken, om en ung kvinna som är vilse i ett urbant ödelandskap, och om en straffånge som ska bli den första människan på Mars. Regi: Tony Sebastian Ukpo. Releasedatum våren 2014.

Dessutom science fiction från 2014 som inte har med rymden att göra:

RoboCop Reboot med Joel Kinnaman

Godzilla Reboot av Gareth Edwards (regissören till Monsters)

Birdman Superhjältefilm med Michael Keaton

Dawn of the planet of the apes Uppföljaren till den utmärkta Rise of the planet of the apes.

X-men Days of future past Bryan Singer kommer tillbaka och förenar båda generationers skådespelare från tidigare filmer.

Svenska vinterlandskap med robotar och rymdskepp i Simon Stålenhags målningar

"Bränslepump och Lokskepp, Björkfjärden." av Simon Stålenhag

”Bränslepump och Lokskepp, Björkfjärden.” av Simon Stålenhag

Genom en kollega upptäckte jag den fina simonstalenhag.se där konstnären lägger upp sina magiska och humoristiska målningar med science fictiontema. Det är svensk landsbygd, granskog och övergivna industrilandskap med en postapokalyptisk känsla. Rymdskepp svävar över snögloppet, dinosaurier cirklar kring Hemglassbilen och småpojkar styr jätterobotar mot polisbilen som stannat avvaktande en bit bort på fältet. Allt har en känsla av nostalgi och en kantig 80-talsestetik som slår an fler än en sträng hos mig. Rymdskeppen ser ut ungefär som om det var SAAB, Volvo eller Volkswagen som formgett dem på 1980-talet.

"Fjärrhandske" av Simon Stålenhag

”Fjärrhandske” av Simon Stålenhag

På webbsidan http://www.simonstalenhag.se  kan man se massor av målningar, men också beställa prints, kort och posters med motiven, till en inte alls orimlig peng. Stålenhag själv är, förutom konstnär, konceptdesigner och spelutvecklare. Hans verk har visats i bland andra Wired och på io9.

"Gaussfraktarna" av Simon Stålenhag

”Gaussfraktarna” av Simon Stålenhag