Finland/Tyskland/USA 2012. Regi: Timo Vuorensola
Iron Sky är rena steampunkjulafton
Handlingen.
I den här läckert formgivna finsk-tysk-australiensiska komedi avslöjas att de sista nazisterna inte alls gav upp 1945. Nej, under ledning av sin nye führer Kortzfleisch (Udo Kier) flydde de i sina flygande tefat till månens mörka sida där de skapade en hemlig bas formad som en enorm svastika, och förberedde sitt domedagsvapen Götterdämmerung. Deras tekniska utvecklingen stannade där, i en steampunkversion av det sena 1940-talet. Många år senare, då en amerikansk president misstänkt lik Sarah Palin vill få en skjuts i sin återvalskampanj, skickar USA upp en månexpedition med en svart astronaut (Christopher Kirby). Nazisterna tillfångatar honom och experimenterar för att göra honom vit och hjärntvätta honom till nazist. De konfiskerar dessutom hans smartphone, vars avancerade processor blir den sista saknade pusselbiten för att få deras domedagvapen att flyga. Översten Klaus Adler (Götz Otto), som vill ta över makten från Kortzfleisch, bestämmer att det har blivit dags för Tredje riket att återvända till Jorden. Och Sarah Palin blir överlycklig, för en krigstidspresident blir alltid återvald!
Amerikanarnas skepp George W Bush i Iron Sky
Rymdskeppen!
Rena steampunkjulafton! Svärmar av blytunga tefat med kulsprutor på taket. Armador av rymdgående luftskepp som bombar New York. Allt underbart renderat mot en gnistrande klar stjärnhimmel där Jorden och Solen går upp samtidigt över månens kritvita slätter. Det moderna världssamfundets flotta av civila skepp (som de i hemlighet bestyckat) är också ganska rolig i sin enorma blandning. I spetsen flyger förstås den amerikanska George W Bush. Det enda land som inte beväpnat sitt civila rymdprogram är lilla Finland, en blinkning till ursprungslandet för Iron Sky.
Nazisterna kidnappar den svarte astronauten och gör honom vit
Specialeffekter och look;
Regissören/producenten Tero Kaukomaa pitchade det färdiga konceptet Iron sky med en hemmagjord teasertrailer på Cannesfestivalen 2006 och sökte finansiärer för att få göra en hel långfilm. När 7,5 miljoner euro sedan trillade in använde han dem på ett helt gloriöst sätt. Iron Sky är nämligen vansinnigt snygg i all sin galenskap, och överträffar vida andra, i sig snygga, europeiska produktioner från senare år (t ex den schweiziska Cargo som jag skrev om nyligen). Iron Sky i långfilmsversionen följer Kaukomaas originalidé: överdriven parodi på nazistestetiken kombinerad med element från det tidiga nittonhundratalets snaskigaste science fiction och med ett dramatiskt bildspråk som lånat från såväl opera som TV-spelsvärlden. Yummy!
Luckor i manus,
Hur kunde nazisterna ta sig till månen och bygga upp en bas där, utan atomkraft eller datorer?
Flygande tefat i Iron Sky
Domen:
En parodi på science fiction om nazister från månen hade förstås lätt kunnat bli en Scary Movie i rymden – en snygg men urblåst Spaceballs för 10-talet. Men våra finska vänner lyckas faktiskt bättre än så, och även om många poänger i denna fars är lite billiga så finns det tillräckligt mycket substans för att det ska bli underhållande på riktigt. Förutom de snygga scenerierna så är de många blinkningarna till publiken skojigast: presidentens assistent som tar av sig glasögonen som Hitler i ”Hitler reacts to…” Eller Udo Kier som führer på dekis, som börjar hosta varje gång någon säger ”Hitler”, som hästen som skriar då någon säger ”Blücher” i Det våras för Frankenstein. Storyn med den svarte astronauten James som blir vit lodis är också kul, och en kärleksfull hyllning till klassisk amerikansk filmkomedi. Visst, man måste nog vara en nörd för att riktigt uppskatta alla detaljer. Men å andra sidan: det är vi ju, eller hur?
Se även-
Galaxy Quest, för en bra parodi på Star Trek. Paul om sci-fi-nördar som träffar en riktig alien. Men in Black för högbudgettrams med Will Smith.
Rymdfilm 
10 kommentarer