Kommande science fiction- och rymdfilmer 2017 och 2018

Uppdaterat söndag 22 januari 2017, i och med att förra årets filmer flyttats till en egen lista: Alla rymdfilmer från 2016. Tidigare årslistor: 2015, 2014.Totalt finns över åttio filmer på listan varav de flesta inte har släppts än! Filmer och TV-serier som jag vet har gått på bio eller finns tillgängliga via streaming markeras med ordet SLÄPPT. Ju längre fram i tiden, desto större risk för att tidplanen förskjuts eller att filmen inte alls blir av. Och självklart är det bara de allra dyraste filmerna som vi vet om flera år i förväg. Indiefilmer kommer ofta genom festivaler under året, och jag fyller på med denna sorts filmer vartefter jag får kännedom om dem.

2016: Alla rymdfilmer från 2016 (ny, separat lista)

Första bilden från Star Trek Discovery som kommer 2017

2017 – Star Trek på TV igen, Alien och Blade Runner på bio igen och Gaimans American Gods som TV-serie

• A Cure For Wellness. DRAMA/THILLER. Gore Verbinskis mycket emotsedda thriller om ett ondskefullt mirakel-spa i alperna som inte släpper sina gäster i första taget. Biopremiär 17 februari 2017.
• Alien: Covenant (tidigare: Prometheus 2) – RYMDFILM. En av de mest omskrivna rymdfilmerna som genomgått nästan lika många metamorfoser som xenomorphen. Det är i grund och botten uppföljaren till Prometheus, och vi vet att Ridley Scott ska regissera. Och den här gången är xenommorphen med. Biopremiär 19 maj 2017.
• Alien Sleeper Cell – RYMDFILM. Det här är en fristående thriller utan koppling till xemomorpher. Regisserad av James McTeigue (V för Vendetta). Handlar om utomjordingar som gömmer sig bland vanliga människor i form av ”sleeper cells” som terrorister.
• American Gods – TV-SERIE. Oerhört höga förväntningar på denna storskaliga filmatisering av Neil Gaimans klassiska roman. Bryan Fuller och Michael Green har skapat TV-serien. Med Ricky Whittle, Emily Browning, Ian McShane m fl. Amerikansk tv-premiär april 2017.
• Blade Runner 2049 – RYMDFILM/ROBOTFILM Arrivals regissör Denis Villeneuve står för regin, medan Ridley Scott producerar. Och Harrison Ford får sällskap av Ryan Gosling. Biopremiär 6 oktober 2017.
• Colossal MONSTERFILM. Ett kaijumonster förstör Seoul, och Anne Hathaway är den enda som kan stoppa det. Amerikansk premiär våren 2017.
• Geostorm – RYMDFILM. För att förhindra att en satellit ställer till vädret, måste en man ge sig upp i rymden.
• Ghost in the shell – SCIENCE FICTION. En nyfilmatisering med bl a Scarlett Johansson av den klassiska mangafilmen. Anklagelser om whitewashing har viss substans.
• God Particle – RYMDFILM. En besättning måste överge sin rymdstation efter det att partikelacceleratorn i CERN har fått Jorden att försvinna. Troligen en del av Cloverfielduniversum.
• Guardians of the Galaxy 2 RYMDFILM – uppföljaren på Marvels succé har premiär i maj 2017
• Hidden Figures. DRAMA. Om de svarta, kvinnliga matematiker som jobbade på NASA med att räkna ut de första rymdfärdernas bana. Men som historien ”glömt”.
• Iron Danger – FANTASY. En finsk filmatisering av Kalevala.
• Iron Sky 2 – RYMDFILM. Uppföljare till det roliga och framgångsrika finska indierymdeposet om nazister på månen. Frågan är om skämtet känns lika fräscht så här några år senare? Skjuts på framtiden hela tiden (från 2016)
• Justice league (Lagens väktare) SCIENCE FICTION november 2017. Superman, Batman, Green Lantern, Wonder woman och de andra.
• Life RYMDTHRILLER Jake Gyllenhaal, Rebecca Fergusson och Ryan Reynolds spelar astronauter på den internationella rymdstationen som upptäcker liv på Mars. Det verkar inte vara ett särskilt vänligt möte. Biopremiär 24 mars 2017.
• Logan (Wolverine IV) SUPERHJÄLTAR. Hugh Jackman och Patrick Stewart återkommer bl a i sina paradroller från X-men, denna gång i en dystopisk framtidsskildring. Biopremiär 1 mars 2017.
• Predator RYMDFILM. Denna något misshandlade serie filmer ska få en reboot/uppföljare, i regi av Shane Black. Vi är försiktigt positiva. Vi älskar den första Predator.
• Power Rangers – SCIENCE FICTION. Många som var barn på 90-talet är förmodligen nostalgiska kring den här superhjältegruppen av highschoolungdomar.
• Resident Evil The Final Chapter APOKALYPS. Paul WS Anderson lovar att detta är sista kapitlet i hans odöda serie actionfilmer med Milla Jovovich i huvudrollen. Biopremiär 3 februari 2017.
• Rupture – SCIENCE FICTION. Sci-fithriller med Noomi Rapace och Peter Stormare, om en kvinna som lider av en genetisk anomali som hotar omgivningen. Åtminstone är det vad den hemliga organisation som kidnappar henne påstår.
• Star Trek: Discovery – RYMDFILM/TV-serie. Äntligen är Star Trek tillbaka som tv-serie. Brian Fuller är showrunner. Premiär i maj 2017.
• Star Wars episod VIII  RYMDFILM december 2017
• The Dark Tower – APOKALYPS. Filmatisering av Stephen Kings romanserie med fantasy- och postapokalyptiska förtecken. Med Idris Elba. Regi: danske Nikolaj Arcel.
• The Six Billion Dollar Man – ROBOTFILM. Remake av den klassiska tv-serien med Mark Wahlberg som soldaten som förvandlas till en cyborg.
• The Space Between Us – RYMDFILM. Romantik och mystik blandas då den första människan som växt upp på Mars (Asa Butterfield från Enders Game) skaffar sig en brevvän/nätromans med en tjej från Jorden (Britt Robertson från Tomorrowland), och samtidigt kommer en konspiration på spåren. Biopremiär 17 februari 2017.

• Three Body Problem (part 1) – RYMDFILM. En kinesisk filmatisering av den populära kinesiska romanen med samma namn av Liu Cixin. Handlingen utspelas såväl på den ogästvänliga planeten Trisolaris som i det postrevolutionära Kina. Oklart med distribution utanför Kina.

• Thor Ragnarök RYMDFILM – Marvels tredje film om vikingaguden har premiär i juli 2017.
• Transformers The Last Knight – ROBOTFILM/RYMDFILM. Michael Bay återvänder till robotvärlden än en gång.
• Valerian & The city of a thousand planet (Linda och Valentin) – RYMDFILM Luc Besson filmatiserar serieklassikern. Biopremiär 4 augusti 2017.
• War of the Planet of the Apes – APOR. Den tredje filmen om Caesar.
• Wonder Woman SCIENCE FICTION juli 2017. DC:s amazonhjältinna får sin helt egna film, efter att ha dykt upp i Batman vs Superman första gången.

Megan Fox som Wonder Woman

2018 – Ready Player One, Avengers och Avatar.

• Avatar 2 – RYMDFILM. James Cameron tar alltid tid på sig att få till sina filmer, men med början 2018 kommer tre uppföljare till 2009 års Avatar. Manus Rick Jaffa och Amanda Silver. De två följande filmernas premiärdatum är oklara fn, och denna film har också blivit framflyttad flera gånger.
• Ant-Man and the Wasp – SUPERHJÄLTAR. Marvelfilm.
• Avengers Infinity War  – RYMDFILM. Nästa fas av Marvels flaggskepp tar oss ut i rymden på ett intergalaktiskt krig om The Infinity Stones. Huvudskurk är kosmiske härskaren Thanos.
• Black Panther – SUPERHJÄLTAR. Marvels afrikanske superhjälte i sin första egna film.
• Chaos Walking – SCIENCE FICTION. Doug Limans (Edge of Tomorrow) postapokalyptiska film.
• Han Solo: A Star Wars Story. Vi får följa den unge Solos liv.
• Koyakatsi – SCIENCE FICTION. Regi: Ayoub Qanir. En doktor och en soldat upptäcker ett robothot mot mänskligheten.
• Pacific Rim Maelstrom – ROBOTFILM. Uppföljare till Guillermo del Toros maffiga robot vs monsterfilm. Kaiju rule!
• Ready Player One – SCIENCE FICTION. Efterlängtad filmatisering av Ernest Clines roman om tonåringen Wade Watts som spelar ett fabulöst datorspel där hela världar kommer till liv. Flyttad från 2016 och 2017 till 2018.
• Station 21 – RYMDFILM. På Månen, år 2094.
• The Flash – SUPERHJÄLTAR. DC:s klassiske röda snabbfotade hjälte.
• Uprising – RYMDFILM. Ingen mindre än Bryan Singer filmatiserar Robert A Heinleins The Moon is a harsh mistress, om ett uppror på månkolonin.
• Violent Starr – RYMDFILM. Rymdpirater! Gudalikt rymdmonster! Regi: Oliver Tietgen.

Topplistan: 20 bästa filmerna om tidsresor

Årets hittills bästa rymdfilm är, kanske lite oväntat, Tom Cruises actionspäckade tidsresa i Edge of Tomorrow. Rymdfilms recension av Edge of Tomorrow. Det är en geekig, rolig, våldsam och småromantisk framtidsvision där huvudrollsinnehavaren fastnar i en tidsloop som gör att han tvingas utkämpa samma fältslag om och om igen. Liksom alla de bästa tidsresefilmerna används tematiken med att resa i tiden för att skapa en mental utmaning för oss som tittar. En smart ihopsatt tidsresehistoria kittlar vårt intellekt genom att skapa paradoxala situationer, och den kan fördjupa dramat genom att kunna frigöra sig från det vanliga linjära berättandet. Rymdfilmsbloggen gillar många genres, och har ju tidigare gjort utflykter till Robotfilm och Kosmisk skräckfilm. Som en hyllning till Edge of Tomorrow sammanställer jag därför idag (eller är det imorgon) en topplista med de tjugo bästa filmerna om tidsresor.

Days of future past

20. X-men days of future past (2014)

Filmen: Det har gått några år sedan händelserna vid Grisbukten, då mutanter nästan startade, men i sista stund förhindrade, ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet. Nu är det 70-talet, och Professor X lever som drogberoende enstöring tillsammans med sin gamle vän Hank. Magneto sitter i fängelse för mordet på president Kennedy. Plötsligt dyker en man som kallar sig Wolverine upp, som påstår att hela mänsklighetens framtid hänger på att professorn och Magneto börjar samarbeta igen.

Tidstwisten: I framtiden har robotarna The Sentinels ödelagt Jorden i sin strävan efter att förinta alla mutanter. Bara några åldrade mutantledare finns kvar, och deras sista hopp är att skicka Wolverine tillbaka i tiden. Om han lyckas med sitt uppdrag kommer den dystopiska tidslinjen att förintas, och allt kommer att bli OK igen. För Wolverine står många näras och käras liv på spel, för han har ju förlorat i stort sett alla han älskar.

19. Time Bandits (1981)

Filmen: En av Terry Gilliams mest utflippade filmer, om ett gäng dvärgar som bryter sig in på det ena stället efter det andra för att stjäla historiska skatter. Med sig på resan råkar de få den elvaårige pojken Kevin. Med bl a John Cleese, Ian Holm, Sean Connery, Michael Palin och David Warner.

Tidstwisten: Dvärgarna har stulit en magisk tidskarta av en gudalik varelse som kallas The Supreme Being. Kartan ska egentligen användas för att rätta till fel i rymdtidväven, men banditerna missbrukar dess makt för att hamna i olika tidsåldrar, så de kan lägga vantarna på guld och ädelstenar från varje tänkbar epok. Deras piratliv retar The Supreme Being till vansinne – och de är ständigt på vippen att bli fångade.

18. The Terminator (1984)

Filmen: James Camerons genombrott och Arnolds också. En Terminator-robot (Schwarzenegger) är utsänd för att mörda en kvinna (Linda Hamilton), och en ensam man, Kyle, (Michael Biehn) gör allt han kan för att stoppa roboten.

Tidstwisten: I framtiden har den artificiella intelligensen Skynet tagit över världen och håller på att utrota människorna. John Connor är den enda motståndsledaren som kan samla människorna till motkamp. Så maskinerna skapar en mördarrobot, Terminator, och skickar den tillbaka i tiden för att mörda Connors mamma, innan hon hinner föda sin viktiga son. Kyle kommer också från framtiden, och vi förmodar att han kommer att bli Johns pappa.

17. Peggy Sue Got Married (1986)

Peggy Sue Got Married

Filmen: Francis Ford Coppola regisserar och den fantastiska Kathleen Turner spelar huvudrollen som Peggy Sue, tjejen som fick allt i high school – det perfekta livet med sin ungdomskärlek (Nicholas Cage). Men på 25-årsjubileumet för high school krackelerar allting, och hennes äktenskap tar slut samtidigt som Peggy Sue börjar ifrågasätta sina egna livsval.

Tidstwisten: Genom en tidsresa flyttas Peggy Sue tillbaka till början 60-talet och får en andra chans att leva igenom sina ungdomsår. Men hur ska hon förvalta chansen? Somliga har kallat den för en kvinnlig Tillbaka till framtiden, men jag tycker att den står på egna ben.

16. Army Of Darkness (1992)

Filmen: Om Time Bandits besjälades av ett milt vansinne, är Sam Raimis tredje Evil Dead-film spritt språngande skogstokig. Ash (Bruce Campbell) från Evil Dead I och II fortsätter här att slåss mot ondskans demoner.

Tidstwisten: Ash förflyttas tillbaka till 1300-talet, där han leder motståndet mot mörkrets arméer och sin egen onde tvilling. Som slutkläm hamnar han i en postapokalyptisk framtid.

15. Minority Report (1999)

Filmen: Steven Spielbergs grandiosa sci-fi-thriller med Tom Cruise och Max von Sydow. Cruise spelar poliskapten Anderton som leder en elitstyrka i framtidens Washington DC, men vars karriär och liv raseras då han anklagas för ett mord. Baserat på Philip K Dicks berättelse.

Tidstwisten: Anderton jobbar med ”pre-crime” – en avdelning inom rättsväsendet som griper brottslingar redan innan de hunnit begå sina brott. En grupp med siare ligger i en freakpool med elektroder kopplade till hjärnan och ser framtidssyner av brotten. Om alla tre precogs ser samma sak, så räknar lagen med att brottet är så gott som begånget. Men då Anderton anklagas för just ett sådant framtida brott, börjar han förstå att det kanske går att manipulera systemet. Är det någon som försöker sätta dit honom?

14. Star Trek Voyager: Year of hell (1997, säsong 4)

Year of hell

TV-programmet: Ett dubbelavsnitt från Voyagers fjärde säsong, och ett av de bästa. USS Voyager och dess kapten Janeway hamnar i ett utsatt läge då de träffar på en hänsynslös rymdskeppskapten, Annorax. Denne har ett massförstörelsevapen av episka proportioner: genom dess stråle ändras historiens gång i hela stjärnsystem. Annorax började sin bana som vetenskapsman, men har för länge sedan tappat kontakten med verkligheten.

Tidstwisten: Den allt mer desperate Annorax försöker återställa en tidslinje där hans egen familj överlever en händelse som han själv orsakade. Genom att exakt beräkna hur vapnet ska riktas, tror sig Annorax kunna åstadkomma en total återrullning av alla händelser sedan den ödesdigra dagen. Men ingen varelse har absolut kontroll över historiens gång, och för varje attack blir konsekvenserna allt större. Inte minst för Voyager, vars besättning snart börjar decimeras. Janeway inser att hoppet att överleva minskar för varje dag.

13. Superman (1978)

Filmen: Fortfarande kanske den bästa superhjältefilmen, i cinemascopeformat och med till och med idag imponerande specialeffekter. Med Marlon Brando och Christopher Reeve. Vi följer den unge Clarks väg mot att bli Superman för hela USA.

Tidstwisten: Med klara messianska övertoner ställs Clark inför ett svårt val då Lois Lane hotas. Ska han vrida tillbaka tiden för att rädda henne och därmed gå emot sin egen pappas förmod mot att ändra historiens gång? Kul detalj: När tiden går bakåt, så spelas filmen bakåt, så att alla stenar trillar upp för backarna och vattenfallens droppar åter uppåt.

12. Galaxy Quest (1999)

Filmen: Det bästa rymdparodi som gjorts, och dessutom med en hel del spänning, många blinkningar till fansen, minnesvärd dialog och absurda utomjordingar. Mer Sigourney Weaver och Tim Allen och Alan Rickman.

Tidstwisten: Rymdskeppet USS Protector har det topphemliga vapnet Omega 13, vars enda funktion är att ställa tillbaka tiden tretton sekunder.

11. Star Trek (2009)

Filmen: En vansinnigt snygg och hyfsat underhållande reboot i regi av JJ Abrams och med en ny och yngre besättning på USS Enterprise. Gav hela rymdoperagenren en vitamininjektion och Abrams den skjuts i karriären som senare säkrade honom jobbet som regissör för Star Wars.

Tidstwisten: En reva i rymtiden öppnas och igenom kommer först ett litet vulcanskt skepp med en åldrad Spock ombord. Därefter kommer det romulanska skeppet Narada, på jakt efter Spock. De kommer från framtiden, där planeten Romulus har exploderat, och nu vill de ställa Spock till svars.

About time

10. About time (2013)

Filmen: En romantisk förvecklingskomedi av Richard Curtis, om Tim som tillsammans med sin pappa och övriga familjen försöker få rätsida på allas trassliga  kärleksliv. Genom att resa i tiden. Med Domhnall Gleeson (som ska vara med i nya Star Wars) och Bill Nighy.

Tidstwisten: Tim och hans pappa delar en hemlig gåva: de kan resa tillbaka i tiden till händelser de redan har varit med om. På så vis kan de i det lilla påverka sitt eget och sina närmastes liv. Exempelvis kan Tim ge sig själv ett obegränsat antal chanser att bli ihop med Mary. Men han får också akta sig, för att inte oavsiktligt påverka så att hans systers barn förblir ofött. Framför allt ett fint samspel mellan pappan (Nighy) och Tim.

9. Back to the future (1985)

Filmen: Marty McFly träffar på den excentriske Doc Brown, sätter sig i hans DeLorean, och resten är så att säga historia.

Tidstwisten: Inte nog med att Marty råkar fastna i 1955 års upplaga av den lilla småstad där han bor. Hans föräldrar verkar inte alls falla för varandra, då hans mamma är mer intresserad av honom än av Martys pappa. Marty måste rädda hela familjens framtid, innan han råkar förändra historiens gång till det oigenkännliga.

Donnie Darko

8. Donnie Darko (2001)

Filmen: Ett fantasy/sci-fi/tonårsdrama om den deprimerade och trulige Donnie (Jake Gyllenhaal) som får mycket skrämmande visioner av undergång och död. Men han kämpar på i sitt suburbialiv bland oförstående familj och skolkamrater.

Tidstwisten: Donnie blir förvarnad om att världen ska gå under om 28 dagar, och vi får ledtrådar och villospår om vad det kan röra sig om. Kommer Donnie att ge sig ut på en high school-skjutning? Mörda sin flickvän? Slutet är betydligt mer överraskande än så, och det mesta i filmen visar sig ha utspelats i en sorts tidsloop. Exakt vad det är som pågår kan det ta några genomtittningar innan vi som tittar förstår – är Donnie en våldsverkare eller en hjälte?

7. Star Trek IV: The Voyage Home (1986)

Filmen: Jorden hotas av en rymdsond som sänder ut mystiska signaler mot oceanerna. Besättningen på Enterprise förstår att det är valsång. Men alla valar är ju utrotade, så ingen kommer någonsin att kunna svara!

Tidstwisten: Det finns ingen annan logisk lösning på problemet än att åka tillbaka i tiden till 1986 års San Francisco, där det ju fanns gott om knölvalar. Om det låter fånigt så stämmer det, men så är det också den roligaste och trevligaste av alla tolv Star Trek-filmerna.

Primer

6. Primer (2004)

Filmen: Rekommenderas! Ett par kompisar som utvecklar mjukvara på fritiden uppfinner av en slump en låda som går att använda för att resa tillbaka i tiden med. Vi får följa deras närmaste dagar i detalj, och förbluffas över hur snart allt kan gå åt helvete.

Tidstwisten: Känd som den allra mest realistiska tidsresefilmen som gjorts, men också en av de klurigaste. Killarna använder sin låda för att tjäna lite extra på aktiemarknaden, men lockas snart att använda maskinen för att skaffa sig mer makt. Problemet är att varje tidsresa skapar en kopia av den som reser, så snart finns det flera upplagor av killarna som konkurrerar med varandra. Måste ses om flera gånger.

Looper

5. Looper (2012)

Filmen: Ett dystopiskt och våldsamt framtidsdrama om smågangstern Joe (Jospeh Gordon-Levitt) som lever på att mörda folk för pengar. Då en äldre man (Bruce Willis) utses till hans nästa offer, måste han dock omvärdera hela sin existens. Och då han kommer i kontakt med en mamma och hennes son, börjar resan till någon sorts försoning med livet. Regi Rian Johnson, som ska regissera minst en kommande Star Wars.

Tidstwisten: Joe får sina offer från framtiden, där en nästan mytiskt ondskefull gangsterkung kallad Rainmaker härskar. Då Joe konfronteras med sitt sista offer, börjar berättelsetrådarna knytas ihop till en episk väv. Joes egen framtid ligger klar framför honom: han kommer att leva ett liv av våld och tomhet. Vi kan se att Joe har en enda chans till upprättelse, men vi ser också att han inte kommer att ta den. En bitvis poserande, bitvis djupt gripande film.

4. Twelve monkeys (1997)

Terry Gilliams andra film på listan, och onekligen hans mästerverk jämte Brazil. En av mina favoritfilmer någonsin. Inspirerad av den franska kortfilmen La Jetée från 1962. Med Bruce Willis, Brad Pitt, Madeleine Stowe och Christopher Plummer. Cole (Willis) dyker förvirrad upp i Baltimore 1990 och säger sig komma från framtiden och vara utsänd för att rädda Jorden från ett dödligt virus. Dr Railly (Madeleine Stowe) dras mot sin vilja in i hans fantasi. Det gör även den unge Jeffery (Brad Pitt) som sitter på samma mentalsjukhus som Cole. Vad som är sanning och vad som är lögn blir till slut omöjligt att säga. Fångar den preapokalyptiska känslan från tiden innan millennieskiftet perfekt.

Tidstwisten: Vi förstår snart att Cole talar sanning, och får även följa med till hans dystopiska underjordiska framtidsvärld, där allt vad mänsklig värdighet vill heta har skalats bort efter katastrofen. Cole är en straffånge, och de som skickar honom tillbaka i tiden gång på gång är hans fångvaktare. Han är desperat, och de är hänsynslösa. Men mot ödet är det lönlöst att kämpa, och vi förstår att det dödliga viruset kommer att spridas oavsett vilka planer som smids. Att se historien rullas upp obönhörligt är ett sant nöje.

3. Edge of Tomorrow (2014)

Tom Cruise och Emily Blunt i Edge of Tomorrow

Filmen: Historien om den fege officeren Cage (Tom Cruise) som degraderas till menig och tvingas återuppfinna sig själv för att rädda sig och andra, i kampen mot utomjordiska och övermäktiga fiender. Regi Doug Liman.

Tidstwisten: Cage drabbas av en underlig åkomma som får honom att leva om samma dag, igen och igen. Han vaknar upp alldeles innan ett fältslag, och dagen slutar med att han omkommer. Men tillsammans med en kvinnlig supersoldat finner han en väg att bryta loopen. Rekommenderas!

2. Source Code (2011)

Filmen: En riktigt tight och intensiv tidsthiller av David Bowies son Duncan Jones, som ju också regisserat rymdfilmen Moon. Med Jake Gyllenhaal som agenten som vaknar upp på ett tåg och bara har några minuter på sig att förhindra ett terrordåd. Hans uppdragsgivare har inga skrupler, och själv har han inte valt detta uppdrag.

Tidstwisten: Agenten Stevens rör sig fram och tillbaka i tiden genom samma händelse, och han har mycket få möjligheter att påverka händelseförloppet. Men hur är det egentligen möjligt att hamna i en sådan vansinnig situation? Och vilka är det egentligen som drar i trådarna? Stevens hinner ifrågasätta såväl sina uppdragsgivare som sina egna sinnen innan han lyckas komma gåtans lösning på spåren. Rekommenderas!

Source Code

1. Groundhog Day (1993)

Filmen: Journalisten Phil Connors (Bill Murray i sitt livs roll) är ett riktigt praktsvin som fastnar i en tidsloop på den tid och plats han allra minst vill vara: utsänd för att bevaka ”begivenheten” då murmeldjuret Phil vaknar i en liten småstad på den amerikanska landsbygden. Connors måste leva samma dag om och om igen, bland uppspelta småstadsbor, marscherande orkestrar och sitt eget självförakt.

Tidstwisten: Då Connors möter Rita (Andie MacDowell) och långsamt, dag för dag, kommer ut ur sitt skal och börjar läka och bli en helare människa. Utan konkurrens den bästa tidsresefilmen någonsin, och en av de bästa komedierna från de senaste trettio åren. Rekommenderas!

Groundhog Day

Night Skies (2007) – hotad av aliens i Arizona

USA 2007, regi: Roy Knyrim, producent: Mike Greene m fl, manus: Steve B Harris

Night Skies

Handlingen.

Utgångspunkten för filmen är onekligen fantasieggande. 1997 inträffade den största UFO-iakttagelsen i amerikansk historia, ljusfenomen som skådades av tusentals människor över hela Arizona. Och här är filmen som påstår sig vara baserad på berättelser från människor som var med den natten – och som genomgått djup hypnos för att få tillgång till de skrämmande minnen som ligger förträngda. Äntligen får vi veta vad som egentligen hände, eller..? Vi får följa ett gäng med kompisar som reser genom Arizona i en minibuss. De mystiska ljusfenomenen tycks förfölja dem, och rätt var det är kraschar de för att undvika att köra på man vars bil gått sönder. I kraschen skadas en av dem svårt. Inte nog med att de är de fast i vildmarken, utan mobiltäckning, med en kompis döende – de har också fått en potentiell psykopat på halsen i den mystiske liftaren. Nu börjar också mystiska skepnader smyga omkring i mörkret och hota dem. Med sina grå, hårlösa huvuden och stora, sneda ögon känner vi igen dem som klassiska filmaliens. Och det är ju sällan sådana typer har några goda avsikter…

Night skies

Pretentionerna?

Jorå, här är det någon som har försökt att tänka till lite och kombinera sin abductionskräckis med en massa karaktärsutvecklande genom dialog. Kort sagt: det pratas, intrigeras och grälas 80% tiden, medan de resterande 20% används för att skrajset lysa med ficklampor mot mörka hörn varifrån arga aliens hoppar fram och säger bu!

Rymdskepp och världsbygge!

Filmmakarna bygger vidare på The Arizona Lights så som de fångades på bild 1997, och skapar ett klassiskt tefat/UFO av dem. Insidan av skeppet är täckt av slime och organiskt material, väldigt likt en annan men lite mer seriös abductionskräckfilm, Fire in the sky, från 1993. Varför ska utomjordingar vilja att deras rymdskepp ska se ut som slaktarbodar? Vem skulle vilja jobba under sådana förhållanden?

Själva utomjordingarna själva är standardmall 1A för utomjordingar av typen ”grey”.

Produktionsdesign;

Som ett genomsnittligt avsnitt av någon TV-film på Syfy. Mest mörker, buskage och en van.

Domen:

NIght skies

Någonstans fanns det nog goda intentioner. Åtminstone får rollfigurerna ägna en stund åt att fördjupa sina bakgrundshistorier, och det byggs upp en hyfsad dynamik mellan minivanens passagerare. Den första stunden byggs en spänning upp, lite som i reality-TV-serien Scare Tactics där en dold kamera filmar hur en ovetande person luras att tro att han och hans kompisar stöter på utomjordingar. Det är något lite creepy med att vara fast på landsbygden i en trasig van, och så börjar det låta mystiskt utanför.. Men det som räcker till ett tio minuters avsnitt av Dolda kameran räcker inte för en hel långfilm, och när väl utomjordingarna visar sig och historien borde tätna och öka – så faller spänningen i sär. Som idé var det kul, men Night Skies är inte en tillnärmelsevis tillräckligt bra skräckfilm för att behålla intresset hela vägen.

Fler filmer som den här+

Kolla Fire in the sky (1993) eller Närkontakt av tredje graden (1977) eller Signs (2002)

Edge of tomorrow (2014) – underhållande och intelligent rymdaction

USA 2014, regi: Doug Liman manus: Christopher McQuarrie baserat på serien All you need is kill av Hiroshi Sakurazaka, producent: Erwin Stoff

Tom Cruise Edge of tomorrow

Handlingen.

William Cage (Tom Cruise) har gång på gång en riktigt usel dag i denna smarta mashup av Aliens, Måndag hela veckan och 12 monkeys. Cage är en riktig fegis, anställd som PR-officer i amerikanska armén men helt utan ryggrad eller kämparglöd. Kvällen innan en stor offensiv mot en övermäktig utomjordisk fiende lyckas han reta upp en brittisk general så till den grad, att han degraderas till menig i en avdelning för de ovilliga och inkompetenta. Han släpps ned utanför en barack där han omedelbart tas i tukt och förmaning av den pompöse drill sergeant Farell (spelad av Bill Paxton). De missanpassade soldaterna skickas som kanonmat till fronten i Frankrike. De utrustas med supercoola exoskelett, men det hjälper knappast Cage, då han är en riktigt usel soldat. Fienderna, rymdbläckfiskarna The Mimics, är dessutom överlägsna på slagfältet, och det dröjer inte många sekunder innan Cage dödas av en ruskig alfa-alien.. och vaknar upp 24 timmar tidigare, på marken utanför baracken på militärbasen. Om och om igen upplever han samma dag med samma slut: ond bråd död för honom och alla hans kamrater. Han minns vad som hänt från dag till dag, men för alla andra verkar det vara första gången de är med om anfallet mot Frankrike. Allt eftersom dagarna går, lyckas Cage överleva lite längre, och hans tidsresor ger honom kunskap om vad som ska hända – en sorts superkraft. Men det är först då han träffar på en av arméns kändisar, supersoldaten Vrataski (Emily Blunt) som Cage kommer mysteriets lösning på spåren. Han har fått en mycket speciell gåva, och hur han utnyttjar den kan leda till triumf eller undergång för människoalliansen.

Tom Cruise och Emily Blunt i Edge of Tomorrow

Pretentionerna?

Om du hade chansen att leva om en dag, hur skulle du då utnyttja den? Är fri vilja och handlingsutrymme bara en illusion skapad av en hånfull högre makt, eller kan den som ger sig fanken på det faktiskt ändra något i grunden? Fans av tidsresefilmer känner förstås igen paradoxen med mannen som lever samma dag om igen, och träffar samma kvinna för första gången varje dag. Med tiden blir han kär, men för henne är han en främling. Välbekanta teman, som omsorgsfullt förnyas och sätts ihop till en story som känns ny och fräsch.

Rymdskepp och världsbygge!

Ett apokalyptiskt Jorden i en mycket nära framtid där allt står och väger mellan att livet fortgår som vanligt eller att mimics kommer svärmande och dödar allt i sin väg. Det mesta ser ganska samtida ut, med mode, bilar och kommunikationsteknologi på dagens nivå. Men kapprustningen mot utomjordingarna har fått militärindustrin att ta fram stridsdräkter i form av exoskelett. De ser grymma ut, men den som försöker använda en dräkt utan att ha fått rätt utbildning går som en anka och skjuter som en kratta, med tragikomiska resultat. Militärledningen har för länge sedan slutat bry sig om något annat än att slutligen besegra mimics i ett sista anfall, och till det behövs så många soldater i stridsdräkter som möjligt. De släpps ned i svärmar över stränderna i Normandie, men därifrån får de klara sig själva. De flesta tar sig bara några meter innan de slits i stycken.

The Mimics finns i tre sorter, alla med vagt bläckfiskliknande former, med armar som slår ut som pisksnärtar. Alfa-mimicen har telepatiska krafter och står i förbindelse med en mycket större Omegavarelse, som är gömd och styr alla Mimics på Jorden genom ett kollektivt medvetande. Den som dödar Omegan, dödar utomjordingarnas sambandscentral.

Produktionsdesign och effekter;

Det är stridsdräkter mot aliens – kulsprutor mot klor. Vår trupp med olämpiga soldater ser mest ut som stora, klumpiga skalbaggar där de tultar omrking i sina exoskelett – men klumpigheten blir en del av charmen och hjälper oss att identifiera oss med dessa bifigurer som annars skulle ha passerat obemärkta förbi i en stereotypt macho miljö. När Cage efter en 400-500 försök till slut är en fullärd dödsmaskin, får vi ett antal riktigt actionfyllda stridscener i brutal överväxel, där han och Vrataski rygg mot rygg kämpar sig allt närmare Omegamonstret för att förinta det en gång för alla.

Monstren är lagom alien för att bli motbjudande, mycket snabba och spindellika i sitt rörelsemönster. Speciellt deras vagt mänskliga anletsdrag på helt omänskliga tentakelkroppar bidrar till att de ser obehagliga ut . Det är också en snygg svärmeffekt då många Mimics närmar sig gemom luften, inte helt olikt the sentinels i Matrix.

Luckor i manus, (SPOILERS!)

Förmodligen luckor som hängt med sedan originalserietidningens manus: men varför startar Omega om tiden endast då en Alpha blir dödad? Varför just 24 timmar tidigare? På slutet, varför hoppar Cage tillbaka 24 timmar till en tidpunkt där han ännu inte har träffat Omega?

Slut på spoilers.

Bill Paxton

Domen:

Om du har nån sorts kärlek till bra science fiction bör Edge of Tomorrow vara en av dina mest självklara biofilmer att se i sommar. Själv kände jag skepsis då jag såg den första, ganska generiskt våldsamma trailern, som inte alls lyckades förmedla filmens charm. Jag var heller inte överentusiastisk inför ytterligare en Cruisefilm med honom som övermänniska. Men Edge of Tomorrow visar sig vara en intelligent film, vars karaktärer inte alls bara är stridsmaskiner, utan snarare yngre kusiner till figurer från någon film av James Cameron. Den lever på ett finurligt och tight tidsresemanus där regissören Doug Liman hela tiden driver handlingen framåt genom tidslooparna till något nytt. Den har vidare en utmärkt dialog med många oneliners som fräses fram av de många bifigurerna med Bill Paxton som deras konung. Inte minst får vi en berättelse där vi i publiken lär känna huvudpersonerna Cage och Vrataski , börjar känna med dem och hoppas de kan utföra sitt uppdrag. Och vi blir engagerade i deras hopplösa kärlekshistoria. Edge of tomorrow blandar action med intelligens, och ett myller av kul detaljer med genrereferenser man kan nörda in på.

Sammantaget är Edge of Tomorrow Tom Cruises klart bästa film sedan Minority Report, och en av de mest underhållande actionfilmerna på länge. Finns det någon rättvisa i filmbranschen tjänar den här filmen in en stor hög med pengar. Vi behöver fler rymdfilmer som talar såväl till hjärtat som till hjärnan, och till vår inre filmnörd.

Emily Blunt som Rita Vrataski-in-Edge-of-Tomorrow

Fler filmer som den här+

Varför inte Tom Cruises Oblivion från förra året, som mottogs ganska väl men som saknar substans under sin snygga yta.

Syndromeda (2013) – svensk kort rymdfilm på SVT Play

Syndromeda

Vi fick ett tips till Rymdfilms facebooksida av Ronny, som tipsar om en film som knockade honom ur skorna: den svenska kortfilmaren Patrik Eklunds rymdfilm Syndromeda. Det går nu att kolla på filmen på SVT Play.

Det är en surrealistisk, obehaglig och absurd berättelse om Leif (Jacob Nordensson) som vaknar naken och blodig på en landsväg, utan minne av vad som hänt. Ingen tror honom när han berättar att han blivit bortförd av rymdvarelser. Han får träffa en oförstående terapeut, och söker sig till en stödgrupp för bortrövade. Det är ingen komedi direkt, utan Leif får mer än sin beskärda del av skador, övergrepp, bilolyckor och mordförsök under filmens korta speltid. Men det finns en glimt i ögat också, som i damen som på ett liiite för grafiskt vis berättar och visar om de experiment som rymdvarelserna utsatte henne för..

Alla talar svenska. Filmen visades på Sundancefestivalen 2013.

Se Syndromeda på SVT Play

 

Serenity (2005) – we aim to misbehave

USA 2005, regi, manus: Joss Whedon, producent: Barry Mendel.

River Tam (Summer Glau) får till slut blomma ut i Serenity, och blir dödligare än någon annan

Handlingen.

Mot överväldigande odds slåss besättningen på det lilla rymdskeppet Serenity för att själva överleva, rädda sina vänner – och till sist kanske också kunna göra något för att göra universum till en bättre plats för alla. Det senare är inte självklart, då kapten Mal och de andra länge levt på fel sida av lagen, och är mer vana vid att försöka klara sig själva än vid att kämpa för det godas sak. I den framtid där de lever har frihetskämparna redan förlorat kriget, och Mal har allt sedan dess kört den kalla, hårda stilen. Men till slut måste man ta ställning inför så mycket grymhet och ondska som Serenity ständigt ställs inför. Dels i form av Alliansen (motsvarande Rymdimperiet) och dess fundamentalistiska strävan efter renhet. Och dels då alla fredliga invånare i galaxen hotas av den mordiska rymdzombiesekten The Reavers, som attackerar den ena planeten efter den andra. Då Alliansen kommer efter River Tam, en i Serenitys lilla familj, bestämmer sig till sist Mal för att slå tillbaka. För River vet nämligen en hemlighet som kan få hela Alliansen att falla.

Pretentionerna?

Att ge closure till de många fanatiska fans av TV-serien Firefly (2002) som inte tyckte att de många berättelsetrådarna från serien togs om hand då Fox la ned den. Så Joss Whedon skrev en fortsättning, som också står för sig själv och inte kräver någon förkunskap från dig som tittar. Vi får en smakfull och fräsch mix av karaktärsdrama, rymdwestern, zombiethriller, kampsport och pompösa monologer.

Serenity

Rymdskepp och världsbygge!

Rymdskeppet Serenity är inget mindre än 00-talets enda moderna rymdskeppsklassiker. Skeppstypen heter ”Firefly” efter den insektsliknande kroppen med ett ”huvud” som är cockpit och ”vingar” som är vridbara raketmotorer. Rymdskeppet Prometheus är en senare efterföljare i samma designtradition. Serenity har också ett kanontorn, och en massa fiffiga tricks i rockärmen för att smita undan från Alliansen och The Reavers. På insidan domineras skeppet av en stor lasthall, och på övre däck finns mässhallen, sjukstugan och de olika hytterna. Serenity fick vi lära känna under TV-serien Firefly, men i filmen som bär hennes namn får skeppet ännu mera kontur i storyn, och blir nästan som en egen rollfigur.

Det finns många andra rymdskepp i filmen också. Under finalen ställs två enorma rymdflottor – Alliansen mot Reavers – nos mot nos, och ett präktigt rymdslag bryter ut. I filmens inledning förföljs Serenity av ett Reaverskepp med mycket dålig avgasrening, i en spektakulär jaktscen.

Produktionsdesign;

Inte överväldigande häftigt, men kompetent och konsekvent genomfört. Storyn är i centrum, och Whedon satsade troligen av sina egna slantar för att få Serenity gjord, så det blev inga direkta effektöverdrifter. Jag tror filmen tjänar på det.

Serenitys besättning

Domen:

Inte någon kassasuccé men väl en konstnärlig revansch för Joss Whedon som fått se sitt hjärteprojekt bli nedlagt av tv-bolaget efter bara en säsong. Här bevisar han att storyn, karaktärerna och äventyren i hans version av en rymdwestern a la Star Wars faktiskt höll hela vägen. Serenity är ofta spännande, stundtals rolig, djupt anarkistisk men alltid varm. Den bjuder på många oväntade vändningar och dessutom mycket rymdscener. Det är lätt att förstå varför Firefly och Serenity har så många trogna fans: det är en välkonstruerad och djupt tillfredställande story om den vanliga människan som får nog av att bli trampad på och bestämmer sig för att slå tillbaka. Då River gör just det, slår hon tillbaka big time. Rekommenderas, även för dig som aldrig såg Firefly.

Star Wars: Josh Trank regisserar, nya kvinnliga skådisar, läckta bilder

Lupita Nyong’o är en av de nya skådisarna i Episod VII

Nu kommer det nyheter kring Star Wars nästan varje dag. Dels gäller det förstås Episod VII som just nu spelas in med JJ Abrams som regissör och har premiär i slutet av 2015. Men Disney/Lucasfilm håller också på att som bäst planera för alla de andra filmer som de ska göra i Star Wars-universum. Dels är det ju en ny trilogi filmer med episoderna VII, VIII och IX, som alltså är direkta fortsättningar på de klassiska filmerna från 70- och 80-talen. Dels ska det göras åtminstone tre fristående filmer som koncentrerar sig på enskilda karaktärer. Exempelvis har det pratats om en film om den unge Han Solo. Disney har utlovat minst en film per år och har enligt ryktet planer för de kommande tio åren. Här har vi några av nyheterna från senaste tiden:

Josh Trank

Josh Trank (Chronicle) och Gareth Edwards (Godzilla, Monsters) regisserar varsin fristående film

Det här är två unga regissörer (Trank är 30) som redan med sina första långfilmer satte stora avtryck inom science fictiongenren. Tranks tonårsdrama Chronicle blev en av 2012 års stora succéer och ledde omedelbart till att Trank fick jobbet att reboota Fantastic Four på vita duken. Den filmen har inte ens kommit ut än, förrän han alltså välkomnas in i Star Wars-familjen. Gareth Edwards är 39 år och har precis gjort supersuccé med rebootade Godzilla, en film han enligt uppgift också ska göra uppföljare till. Hans genombrott kom med indierymdfilmen Monsters som vi skrivit om vid flera tillfällen.

TMZ läckte bilden på grisen

Det blir färre datoranimeringar i Episod VII

Det hade varit helt bisarrt om inte Lucasfilm hade tagit till sig av kritiken mot de ostiga datoranimeringarna i episod I, II och III. Till och med George Lucas måste vid det här lagt ha förstått att Jar Jar var ett misstag. Men vi hörde ändå ljudet av tusentals fanboys som drog en lättnadens suck då det  på TMZ.com läckte ut en bild från inspelningen av Episod VII där ett jättelikt grismonster av skumgummi ligger utfläkt i en ökenstad. Alla rapporter är samstämmiga: dockor och ”praktiska” effekter (till skillnad från digitala) gör comeback på bred front i de nya filmerna. Vågar vi hoppas på muppversionen av Yoda också?

Två starka kvinnliga skådespelare läggs till listan över medverkande

För en tid sedan offentliggjordes skådespelarna i Episod VII och det första vi noterade var att det var så få kvinnor med. Carrie Fisher och den mycket okända Daisy Ridley. Men nu har Disney gått ut med två tillägg till rollistan, och det är inte vilka skådespelerskor som helst. Först har vi Oscarsvinnande Lupita Nyong’o som vi känner från 12 years a slave. Och sedan har vi ingen mindre än Brienne från Game of Thrones, eller Gwendoline Christie som hon egentligen heter. Det artar sig..

JJ förnekar att Millennium Falcon är med – men vänta lite nu…

JJ Abrams är en spjuver som gillar att missleda sin publik. Inför Star Trek Into Darkness vidhöll han med en dåres envishet att Benedict Cumberbatch inte spelade den skurk som han visst spelade. Och nu har han twitrrat ett irriterat meddelande om att folk borde sluta läcka bilder från inspelningen, och att det är helt barockt att påstå att rymdskeppet Millennium Falcon skulle vara med i den nya filmen. Detta med anledning av ett läckt foto som tycks visa en halvfärdig Falcton. Men vänta lite nu: vad är JJ:s lapp uppklistrad på? Är det inte rymdschackspelet som finns installerat på just Millennium Falcon? Fishy..

JJ Falcon

Leviathan (1989)- Nostromo under vattnet

USA 1989, regi: George Pan Cosmatos, producent: Aurelio De Laurentiis, manus: David Peoples och Jeb Stuart

Argh, min hand blir ett monster! (Leviathan)

Handlingen.

En liten besättning av gruvarbetare som jobbar för ett hänsynslöst storföretag håller på att packa ihop sitt skepp för att åka hem. Två av besättningsmännen råkar på ett annat skepp, som kraschat under mystiska omständigheter. Efter att de återkommit visar plötsligt en av dem symptom på att bli mycket sjuk, och skeppets läkare misstänker att han blivit infekterad av en främmande organism. Det dröjer inte länge förrän ett litet monster visar sig, och flyr in i skuggorna. Där växer det i raketfart, och börjar döda besättningsmedlemmarna, en efter en.

Ovanstående är en beskrivning av handlingen i Alien (1979) men det ”råkar” också vara handlingen i Leviathan, om du byter ut rymdskeppen mot ubåtar. Det finns till och med en chestburster-scen! Förutom sitt DNA från Alien är Leviathan en genetisk gatukorsning av The Thing (1982), Lifeforce (1985) och The Abyss (1989). Den är med andra ord ganska cheesy, men har en lång rad fina och/eller roliga 80-talsskådisar, med Peter Weller (RoboCop, Screamers, Into Darkness) som den rättrådige kaptenen, Richard Crenna (Rambo) som Doktorn och filmens varma hjärta, Daniel Stern (Ensam Hemma) som manschauvinisten som först råkar ut för monstret, och Ernie Hudson (Ghostbusters) som starke, snälle Jones.

Peter Weller i Leviathan

Pretentionerna?

Man får ta det med ett leende och acceptera att allt filmskaparna försökte uppnå, var att göra en hyfsad remake på Alien och The Thing. Som skamlös kopia är den förstås mycket sämre än originalen, men ändå ingen katastrof. De existentiella frågorna känns igen: kan människan ostraffat börja experimentera med genetik utan att skapa ett monster? Är det något annat än profiten som styr stora bolag? Går det att döda ett monster med en eldkastare?

Looken i Leviathan påminner om Nostromo i Alien

Rymdskepp och världsbygge!

Välkommen tillbaka till Nostromo, från Alien. Jag menar det – undervattensstationen som utgör skådeplats för 99% av handlingen är designad av Ron Cobb, mannen som också designade interiörerna i Nostromo. Allt är välkänt: kabyssen där besättningen äter sin mat, datorrummet där meddelandena från datorn blippar fram på svarta skärmar, de kurviga korridorerna med ränder, golven som består av galler som det kan komma upp tentakler mellan, ja de har till och med ett stort rum där det droppar vatten och hänger kedjor från taket.. Och dykardräkterna ser förstås ut som rymddräkter.

Leviathan

Produktionsdesign;

Leviathan – Grrrr!

Interiörerna av Ron Cobb är i toppklass, ingen tvekan. De i övrigt mediokra filmskaparna fick verkligen en suggestiv miljö till sin B-rysare. Undervattensscenerna känns mer pliktskyldiga, förmodligen för att de är dyra och komplicerade att åstadkomma – vilket det kaos som var inspelningen av James Camerons The Abyss visade.

Monstret är något av en förlorad möjlighet. Det börjar som en lagom äcklig hudsjukdom, och övergår snart i en lovecraftisk mardrömsparasit som suger in kroppsdelar från flera människor och växer genom det. Monstret skickar ut tandförsedda tentakler, som är ganska obehagliga. Som i The Thing eller The Blob. Men nästa steg är att det blir ett mer klassiskt sjöodjur med en småkomisk uppsyn och ett par fötter som sticker ut ur bakhuvudet. Mer lustigt än läskigt

Domen:

En derivativ genrekopia håller precis näsan över vattenytan genom sina skådespelare – framför allt Richard Crennas doktor – och genom finfin scenografi. Många element i filmen är det idag klar skämskuddevarning på, bland annat dialogen. Den hårda jargongen mellan besättningsmedlemmarna är mer obehaglig än rolig, med en hel del underliggande sexism. Och huvudpersonerna har en dålig vana att högt skrikande förklara exakt vad som pågår: – Mitt hår faller av! – Dörren stängdes! – Akta, ett monster! Som arvtagare till sina klassiska föregångare har Leviathan inte mycket att komma med. Men som kultfilm kan den åtminstone locka till en del leenden.

Rymddräkt eller dykardräkt?

Fler filmer som den här+

Alien, Aliens, The Sphere, Last Days on Mars, The Abyss, The Thing, Stranded