USA 2007, regi: Roy Knyrim, producent: Mike Greene m fl, manus: Steve B Harris
Night Skies
Handlingen.
Utgångspunkten för filmen är onekligen fantasieggande. 1997 inträffade den största UFO-iakttagelsen i amerikansk historia, ljusfenomen som skådades av tusentals människor över hela Arizona. Och här är filmen som påstår sig vara baserad på berättelser från människor som var med den natten – och som genomgått djup hypnos för att få tillgång till de skrämmande minnen som ligger förträngda. Äntligen får vi veta vad som egentligen hände, eller..? Vi får följa ett gäng med kompisar som reser genom Arizona i en minibuss. De mystiska ljusfenomenen tycks förfölja dem, och rätt var det är kraschar de för att undvika att köra på man vars bil gått sönder. I kraschen skadas en av dem svårt. Inte nog med att de är de fast i vildmarken, utan mobiltäckning, med en kompis döende – de har också fått en potentiell psykopat på halsen i den mystiske liftaren. Nu börjar också mystiska skepnader smyga omkring i mörkret och hota dem. Med sina grå, hårlösa huvuden och stora, sneda ögon känner vi igen dem som klassiska filmaliens. Och det är ju sällan sådana typer har några goda avsikter…
Night skies
Pretentionerna?
Jorå, här är det någon som har försökt att tänka till lite och kombinera sin abductionskräckis med en massa karaktärsutvecklande genom dialog. Kort sagt: det pratas, intrigeras och grälas 80% tiden, medan de resterande 20% används för att skrajset lysa med ficklampor mot mörka hörn varifrån arga aliens hoppar fram och säger bu!
Rymdskepp och världsbygge!
Filmmakarna bygger vidare på The Arizona Lights så som de fångades på bild 1997, och skapar ett klassiskt tefat/UFO av dem. Insidan av skeppet är täckt av slime och organiskt material, väldigt likt en annan men lite mer seriös abductionskräckfilm, Fire in the sky, från 1993. Varför ska utomjordingar vilja att deras rymdskepp ska se ut som slaktarbodar? Vem skulle vilja jobba under sådana förhållanden?
Själva utomjordingarna själva är standardmall 1A för utomjordingar av typen ”grey”.
Produktionsdesign;
Som ett genomsnittligt avsnitt av någon TV-film på Syfy. Mest mörker, buskage och en van.
Domen:
NIght skies
Någonstans fanns det nog goda intentioner. Åtminstone får rollfigurerna ägna en stund åt att fördjupa sina bakgrundshistorier, och det byggs upp en hyfsad dynamik mellan minivanens passagerare. Den första stunden byggs en spänning upp, lite som i reality-TV-serien Scare Tactics där en dold kamera filmar hur en ovetande person luras att tro att han och hans kompisar stöter på utomjordingar. Det är något lite creepy med att vara fast på landsbygden i en trasig van, och så börjar det låta mystiskt utanför.. Men det som räcker till ett tio minuters avsnitt av Dolda kameran räcker inte för en hel långfilm, och när väl utomjordingarna visar sig och historien borde tätna och öka – så faller spänningen i sär. Som idé var det kul, men Night Skies är inte en tillnärmelsevis tillräckligt bra skräckfilm för att behålla intresset hela vägen.
Fler filmer som den här+
Kolla Fire in the sky (1993) eller Närkontakt av tredje graden (1977) eller Signs (2002)
Rymdfilm 