Moderskeppet är alla moderskepps moderskepp
Handlingen.
Mänskligheten ställs inför första kontakten med en utomjordisk civilisation. Utlänningar i färggranna kläder sjunger på bergstoppar, medan amerikaner får mer jordnära neuroser och börjar bygga modeller av ett berg, gjort av potatismos. Kommer världen någonsin att bli sig lik igen? Detta är Steven Spielbergs första science fictionfilm.
Rymdskeppet!
Flygande tefat som om de var designade i Las Vegas: rymden har aldrig varit så full av neonljus som här. De bländande ljusspelen (som ger huvudpersonerna solbränna) bidrar till förtrollningen i den här filmen. Betänker man att allt är gjort 1977 så är det enormt eleganta tefat som svischar omkring över Wyomings berg. Moderskeppet är alla moderskepps mormor.
Pretentionerna?
Ganska höga. De enskilda människornas litenhet och maktlöshet inför universums mysterier står i centrum, men även mänsklighetens uppvaknande till en universell gemenskap. Många beröringspunkter med 2001, men med en mer kommersiell ton (det är ju ändå Spielberg). Ett sympatiskt drag i filmen är att det är forskarna som står i centrum, inte militärerna. Människans första möte med utomjordingar är fredligt, och det spelas musik som kommunikation. Ingen macho ”Mr President” som skramlar med några kärnvapen i den här filmen, inte. På så vis är Närkontakt av tredje graden också en utopisk vision, som står i kontrast mot senare, mer cyniska filmer som Independence Day.
Specialeffekterna;
Jag minns när jag var ung tonåring (1980-talet) så ansåg vi att Närkontakt av tredje graden hade de bästa specialeffekterna någonsin. Punkt. Det inkluderade även Star Wars. När jag nu ser om den så förstår jag fortfarande varför. Dels är det genomgående ett utmärkt och oscarsbelönat foto av Vilmos Zsigmond
Men det är framför allt en riktig mästare som gjort specialeffekterna: Douglas Trumbull. Han är mannen som samma år tackade nej till att göra specialeffekterna för Stjärnornas Krig, och istället valde att jobba med Spielberg. Hans arbete är verkligen i toppklass, och framför allt de sista trettio minuterna är en oavbruten ögonfröjd. Fotot är knivskarpt, perspektiven är hisnande och mättnaden i färgerna gnistrande. Om du inte känner till Trumbull kan det kanske vara av intresse av att jag listar några andra små filmer han också gjorde specialeffekterna till: 2001, Blade Runner, Skyskrapan brinner, Silent Running och Star Trek I.
Luckor i manus,
Många. Framför allt så undrar man vad fasen Richard Dreyfuss håller på med, och varför amerikanarna låter Francois Truffaut springa omkring på sina topphemliga anläggningar och prata franska.
Domen:
Richard Dreyfuss blir besatt
Sevärd för sin optimistiska tidsanda och för den fortfarande mycket tilltalande och sköna 70-talslooken. Visuellt har den här filmen åldrats med enorm värdighet. Ljudet, inklusive rymdmusiken och John Williams romantiska soundtrack, tillför också stämning. Närkontakt hade också tillsammans med bl a Spielbergs andra försök i genren, ET, ett stort inflytande på hela 1980-talets (eller åtminstone min) syn på första kontakten utomjordiskt liv som något underbart som kommer att hända oss människor. Det hör därför till din allmänbildning att se om den och begrunda hur annorlunda världen var 1977.
Men de mänskliga berättelser som Spielberg hänger upp filmen på, är inte lika gripande. Dreyfuss stapplar omkring i sin trädgård och ser förvirrad ut och säger ”Wait a minute” – och sen överger han sin odrägliga fru och barnen för att stappla omkring i bergen istället. Ingen i hela filmen beter sig egentligen det minsta trovärdigt, och många bra skådisar har tyvärr heller inte mer att göra än att stå med fladdrande hår och se storögt upp mot himlen. Jämfört med ET, så är Närkontakt ett ganska taffligt försök till att skapa engagerande karaktärer.
Inte desto mindre måste du ha sett den.
Se också:
Spielbergs egen ET, eller Star Trek: First Contact, Independence Day och så JJ Abrams’ Super 8 som är en hyllning till Spielbergs 70-80-tal.
Rymdfilm 
24 kommentarer