Luke, Leia och Han
Handlingen.
Unge Luke Skywalker (Mark Hamill) bor i en gudsförgäten håla på en ökenplanet och drömmer om äventyr. Hur Luke hamnade där vet vi som sett Star Wars III. Han stöter på droiderna 3CPO och R2D2 som är på flykt undan det onda imperiet och dess general Darth Vader (röst: James Earl Jones). Droiderna är utsända av prinsessan Leia (Carrie Fisher) med ett meddelande till Obi Wan Kenobi (Alec Guinness). Luke söker upp honom, och tillsammans med lycksökaren Han Solo (Harrison Ford) och dennes håriga kompanjon Chewbacca ger de sig av i rymdskeppet Millennium Falcon för att rädda prinsessan undan Imperiets onda klor.
Millennium Falcon från Stjärnornas krig
Rymdskeppen!
Människorna (och även ickemänskliga huvudpersoner) är filmens bultande hjärta, men det är rymdskeppen som ger Stjärnornas Krig dess fortfarande enorma wow-faktor. Den stora variationen av hel- och halvskruttiga modeller funkar världsbyggande och gör att vi tror på att vi ser en mångskiftande civilisation som funnits i tusentals år och är utspridd över halva galaxen. Han Solos Millennium Falcon är genialiskt gestaltad, med dess smutsiga och fallfärdiga inre och trasiga hyperdrive som måste få en smäll för att komma igång. Det skulle lika gärna vara Humphrey Bogarts båt i Afrikas Drottning som Harrison Fords rymdskepp. Vi som är vana vid bilar som inte startar när det är kallt eller utombordsmotorer som skär ihop känner oss omedelbart hemmastadda.
Star Destroyer från Stjärnornas krig
Det finns många andra fantastiska skepp i filmen. Stiderna mellan de otroligt mäktiga kejserliga star destroyers och rebellerna var något som vi aldrig sett inom science fiction förut: ett marint sjöslag med enorma krigsfartyg – i tyngdlöshet! Det är fortfarande ett storslaget skådespel, och det var förstås ännu mer imponerande där i slutet av 1970-talet eller början av 1980-talet då jag äntligen fick se filmen då den gick på SVT sent en kväll. Och det är också i Stjärnornas Krig vi första gången får möta x-wing fighters och tie fighters och se dem bekämpa varandra i dogfights, som hämtat direkt från första världskriget. Hedersomnämnande till de fantastiska ljudeffekterna som ju egentligen bryter mot en av science fictions grundregler: inget ljud kan höras i rymden eftersom det saknas luft. Men filmen hade inte varit den klassiker den är om den brytt sig om att hålla sig till reglerna. Vrålandet från de kejserliga tie fighters är fortfarande ascoolt. Så det så.
Pretentionerna?
En klassisk fantasysaga med Det goda mot Det onda. Ljuset mot mörkret. Ordning mot kaos. Behärskning mot raseri. Man får bara låta det skölja över sig, och svepas med.
Specialeffekter och look;
Visst har tiden gått sedan 1977 och det är oundvikligt att vissa saker i filmen ser en aning töntiga ut idag. Rymdstriderna har åldrats mest, men man måste komma ihåg att detta var den första filmen i serien och den gjordes utan att någon visste om den skulle bli en succé. När Rymdimperiet slår tillbaka filmades några år senare var det med en tre gånger så hög budget. Med det i åtanke så ser Stjärnornas krig fortfarande sensationellt bra ut. Den är visserligen inte lika vacker som en av de filmer som mest influerat den, 1968 års 2001. Men det höga tempot, actionfylld klippning, musiken av John Williams och god ljuddesign bidrar tillsammans att pulsen fortfarande ökar då man ser om den 2012. Vissa element i filmen skulle dessutom komma att bli helt tidlösa: ljussablarna ser lika bra ut idag som de gjorde då, och kostymerna är värda sin Oscar flera gånger om. Totalt fick filmen sex Oscars. Förutom den för bästa kostym även för art direction, ljud, filmmusik och klippning.
Luckor i manus,
Man undrar försynt hur de kan bygga Dödsstjärnan så sårbar för en attack från ett enda skott? (Men den frågan växer till ett skri i Jedins återkomst, där Imperiet begår exakt samma misstag en gång till!)
Första mötet mellan Darth Vader och prinsessan Leia
Klassiska scener>
Öppningen där ett enormt skepp från Imperiet jagar prinsessans mindre skepp. Darth Vaders första scen där han kommer in medan striderna fortfarande pågår och förhör den trotsiga prinsessan. Lukes första möte med robotarna. Träningen med ögonbindel ombord på Millennium Falcon. Striden mellan Obi wan och Darth Vader. Flygscenerna vid attacken på Dödsstjärnan. Ska jag fortsätta? Det tar aldrig slut!
Domen:
Om du har läst ända hit har du förmodligen sett filmen minst ett par gånger. Den är en del av vårt populärkulturella DNA och dess inflytande på filmbranschen och science fiction kan inte överskattas. Av den anledningen är det ganska svårt att skriva något läsvärt eller ens kritiskt om Stjärnornas krig, för den är ju helt omöjlig att tänka bort från sina filmerfarenheter. George Lucas rebootade hela genren, och en av hemligheterna bakom hela Star Wars-seriens framgång är att den förhåller sig så oerhört respektlöst till genren som den dittills sett ut. Lucas lånade hejvilt från Hollywoods historia: krigsfilmer om första och andra världskriget, vilda västern, Trollkarlen från Oz, Flash Gordon och Buck Rogers. Han snor glatt från visionära rymdfilmer som 2001 och Silent Running. Men han tar också in element från europeisk mytologi, från Kurosawas samurajfilmer och Edgar Rice Burroughs böcker om John Carter. Allt detta blandas samman till något helt unikt som efterföljande generationer av science fictionskapare behövt förhålla sig till.
Luke tränar med Obi Wan ombord på Millennium Falcon
Stjärnornas Krig är självklart inte en perfekt gestaltad berättelse. Det är den första men absolut inte den bästa av de sex långfilmerna som ingår i Star Wars. Uppföljaren Rymdimperiet slår tillbaka är på de flesta plan en överlägsen film. Men det som saknas i finess och karaktärsdjup kompenseras av den rena och skära entusiasmen och energin som genomsyrar filmen. Klassikerstatusen är lika självklar idag som den var för tjugo eller trettio år sedan.
Läs också: De 5 skälen till att Disney är det bästa som hänt Star Wars
Se Star Wars-filmer+
Det mörka hotet, Klonerna anfaller, Mörkrets hämnd, Stjärnornas krig, Rymdimperiet slår tillbaka, Jedins återkomst
Rymdfilm 
42 kommentarer