Jason London och Missy Crider i Alien Cargo
Handlingen.
Chris (Jason London) och Theta (Missy Crider) jobbar tillsammans på ett rymdskepp som fraktar last genom solsystemet. De har en liten romans och livet är ganska bra. Men då skeppet väcker dem från hypersömnen får de en chock. Föregående skift har blivit galna och dödat varandra, och nu är det nästan inget bränsle kvar. Om de inte lyckas bli räddade inom några timmar kommer de och resten av kollegerna att dö rymdens kalla död. Men för att komplicera saken så befinner sig en okroppslig alien ombord, som kan manipulera människors tankar. Elände!
Rymdskeppet!
I grund och botten är det Nostromo från Alien, om Nostromo köpts på Ullared. Billig, alltså. Vi får i och för sig se några snygga kameraåkningar över miniatyrmodellen, men det finns inget med Solar System Shipping Vessel No 17 som gör den unik eller intressant på något vis. Allra minst namnet.
Pretentionerna?
Nej.
Specialeffekter och look;
Åh, vad det syns att det här är en TV-film från Scifi-kanalen från 1999. Större delen av filmen visar Chris och Theta som sitter och pratar över en rymdradio med ett annat skepp. Pratande huvuden med lite blinkande ljus i bakgrunden.
Luckor i manus,
Varför väcker datorn dem först när det är några timmar kvar tills alla ombord dör? Varför måste de köra skeppet in i solen om de redan konstaterat att kyla dödar rymdvarelsen? Varför är alla så spydiga mot varandra (inklusive skeppsdatorn)?
Mest minnesvärda scen*
Sluttexterna.
Domen:
Enda anledningen till att jag recenserar den här filmen på Rymdfilm, är för att varna dig som råkar ramla över den i någon videobutik. I min digital-TV:s playtjänst ligger den bland andra science fictionfilmer och ser inbjudande ut, och det är lätt att tro att det är en ”riktig” långfilm man missade när den gick på bio. Men varning: Alien Cargo är den tristaste sortens TV-film, utan några som helst aspirationer på att göra något unikt, kittlande eller fantasifullt. Våra huvudpersoner vet redan från början att de förmodligen är stekta, men inte ens deras snart förestående död lyckas höja den dramatiska pulsen. Alien Cargo är inte ens en rolig B-film med kalkonvibbar, utan bara ett segt sömnpiller. Så här dålig är tyvärr kanalen Syfy ofta, men trots det så gav de oss ett par år efter den här filmen den moderna klassikern Battlestar Galactica. Även en blind höna, ni vet.
Se istället-
Alien för originalet bland svettiga rymdthrillers. Eller testa den lite mer okända Pandorum (2009) för en besläktad story om en besättning som vaknar upp vid fel tidpunkt, fast den har tusen gånger mer nerv och spänning än Alien Cargo. Eller kanske den schweiziska Cargo (2009), som har ett liknande tema om en mystisk last och en ensam besättningskvinna som vakar i rymdens kyla.
Rymdfilm 
En kommentar