Lockout (2012) – Galactica möter Die Hard

Guy Pearce och Maggie Grace i Lockout

Handlingen.

I framtiden förvaras världens farligaste fångar i ett högteknologiskt fängelse, MS One, som svävar i omloppsbana ovanför Jorden. Då den amerikanska presidentens dotter (Maggie Grace) besöker fängelset på ett humanitärt uppdrag gör fångarna uppror och tar henne och resten av besättningen till fånga. Det blir den cyniska och sarkastiska Snow (Guy Pearce) som skickas upp för att rädda henne. Men han är ett osäkert kort, en dissident som tagits till fånga av den elake CIA-agenten  Langral (Peter Stormare). Kommer Snow att rädda presidentens dotter, eller sig själv?

MS One i Lockout

Rymdskeppet!

Fängelset MS One är en stor, oformlig metallklump i rymden, lika ful och brutalistisk som alla anstalter genom alla tider. Fast i rymden då, och med fryskammare istället för celler. Vi får också se de smäckra rymdfärjor som används för att frakta civila passagerare, och ett antal stridsplan som ger sig in i eldstrid med rymdstationen.

Specialeffekter och look;

Lockout är en fransk film (på engelska) och därför gjordes den på förhållandevis låga budget (20 miljoner dollar). Så saknas också de där riktigt hollywoodska production values och jag kan inte säga att det finns några riktiga money shots heller. Inte desto mindre ser det mesta hyfsat ut och vi bjuds på lite rymdstrid, några schakt som gubbar ramlar ned i och en hel massa mörka korridorer där folk springer omkring och skjuter. Looken är ganska lik Battlestar Galactica i dess nya version från 00-talet. Mer grit än glitz, så att säga. Vilken massa engelska ord jag kan, va?

Luckor i manus,

Berättelsen  är starkt influerad (dvs en skamlös kopia) av John Carpenters båda Flykten från New York/LA. Det är bara att alla ge upp alla krav på logik och luta sig tillbaka och bli underhållen. Manuset är skrivet av gamle Luc Besson tillsammans med Stephen St. Leger och James Mather. De lyckas speciellt bra med dialogen, som håller precis den rätta låga nivån för att man ska låta bli att ta den fantasifulla historien på allvar och betrakta Lockout som den actionkomedi den faktiskt är. Guy Pearce levererar sina ironiska och cyniska repliker genom mungipan, och speciellt hans scener tillsammans med Peter Stormare är kul.

Joseph Gilgurn som Hydell

Domen:

Om Bruce Willis’ Die Hard fick ett oäkta kärleksbarn med Battlestar Galactica skulle det bli denna lilla skojiga actionfilm som inte talar särskilt mycket till din hjärna, utan trycker rakt på dina actionnerver.  Förvänta dig inget mästerverk, utan bara 1 timme och 35 minuter av tuff action med glimten i ögat. Att storyn är så dum uppvägs mer än väl av skådespelarinsatserna från Guy Pearce (som gör en ganska bra imitation av Bruce Willis) och Maggie Grace. Brittiske Joseph Gilgurn får ett hederomnämnande för sitt helfnoskiga porträtt av den psykotiske fången Hydell, som startar hela upproret. Jag inbillar mig också att jag kan märka på filmen att den är fransk, inte amerikansk. Jag inbillar mig också att jag tycker att det är skönt.

Se även+

Battlestar Galactica (2003 och framåt)
Flykten från New York, med Kurt Russell som Snake Plissken

Annonser

3 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s